Mitt liv som förortsmamma…

I tisdags kom det ett paket på posten. Det var adresserat till Cleo Fjäll med en avsändaradress som hette något i stil med barnklader.co.uk och jag blev lite förvånad. Jag letade allra längst bak i minnet men kunde inte komma ihåg att jag beställt något till Cleo. Ivrig som jag är slet jag upp paketet fast det var till min dotter. Det var barnkläder där i, ett par skor med favoriten Iggle Piggle. Men det var inte jag som beställt dem utan Cleos älskade moster som hittat dem på nätet och beställt. När Cleo vaknade på onsdagen hade jag lagt tillbaka skorna i paketet/påsen som de kom i så att Cleo kunde öppna det. Jag behöver nog inte skriva att hon blev glad va? Vi sa att paketet var från Madde och under hela tiden hon öppnade paketet, tittade på skorna och satte dem på sig sa hon ”Madde, Madde, Madde”. Lite senare pratade vi med Madde i telefonen och Cleo höll hårt i telefonen samtidigt som hon berättade sitt liv för sin moster. Hon längtar verkligen efter Madde, det märks. Ofta pratar hon om henne och pekar på fotografier av henne och säger ”Madde”.

Idag fick Cleo sin andra svinisspruta. Så nu är det klart och det känns skönt:) Hon skrek när hon fick sprutan och ända tills BVC-Karin vinkade hejdå, DÅ slutade hon mycket tvärt och sken upp samtidigt som hon vinkade och sa ”Hejdå!” frenetiskt! Jag fick samtidigt prova vagnen och jag ville knappt gå hem så härligt var det med en vagn som klarar underlaget så ”enkelt”.

Och apropå det! Allvarligt? Någon är ute efter mig! Jag som är en skötsam medborgare som inte gör något ont, vem vill mig illa? Imorse när jag kom ut på trappen klockan SEX på morgonen hade det snöat, IGEN!!! Jag borde inte blir förvånad jag vet och jag borde ännu mindre bli irriterad över något jag inte kan styra över men jag avskyr denna vidriga vita sörja som ligger i drivor längst med varenda liten snutt av vad som en gång varit en ren och fin väg. Jag kunde knappt cykla imorse eftersom ingen plogat undan snöh*lvetet så varenda snöhög som låg med ungefär tio centimeters mellanrum (jo, det var så eftersom det blåst så förbannat mycket) gjorde att det kändes som jag cyklade in i en vägg. Jag fick snällt kliva av cykeln och LYFTA den över snöhögarna! Hur mycket ska man behöva stå ut med bara för att det är vinter? Nej, säg mig vilket parti jag ska rösta på för att slippa vintern så har det partiet min röst direkt.

Nu när jag fått ur mig lite ilska måste jag ju se något positivt med denna eländiga vintertid (och nej, jag tycker inte att det är skönt när det är ”ljust” ute, hade det varit sommar jämt hade vi haft riktigt ljus inte något som får oss att tro att det är ljust ute.) eftersom jag försöker se något positivt med allt som sker. Träning säger jag då. Att cykla i detta väder har givit mig bra benmuskler, förmodligen bättre än hundra benpass på gymmet skulle givit mig. Det är så tungt att cykla, eller leda cykeln med eller utan barn på, så när jag kommer hem måste jag byta kläder eftersom de är dyngsura av svett. Jag har nog blivit av med alla julkilon tack vare vädret och det är positivt. Imorgon blir det promenad till jobbet med löparskorna i ryggsäcken så att jag kan ta en skön joggingtur hem. Och då kommer jag att tycka vintern är ganska okej ändå…

Öppnar påsen...

... och sen undersöka de fina skorna!

Självklart skulle skorna på direkt.

De här sista veckorna har minst sagt varit otrevliga. Först blev Cleo verkligen dålig med kruppen och allt vad det innebär. Sen fick jag bihåleinflammation och trodde tänderna skulle pressas ut ur käken på mig… När vi minst anade det slog nästa sjuka till, den ökända vinterkräksjukan! När vi kom hem i söndags efter en trevlig dag mådde Andreas lite illa. En timme senare sitter vi vid middagsbordet och pysslar lite varpå han RUSAR ut och tokspyr!!! Sen fortsatte det ett bra tag till och febern steg. Jag har aldrig sett en människa skaka så mycket som min stackars make just den kvällen. Dagen efter lämnade jag Cleo på förskolan och förklarade läget och bad dem klä på Cleo på eftermiddagen (Andreas ringde när han var på väg) och lämna över henne till Andreas ute. På så sätt slapp ju Andreas gå in bland alla oskyldiga barn och pedagoger som inte ska behövas smittas. Typiskt nog hade jag planeringsdag och började först halv elva men slutade också klockan halv åtta!!! Så Andreas låg i soffan medan Cleo fick roa sig bäst det gick själv! Vad gör man? Det är ju inte direkt så att man kan sjukanmäla sig från pappaplikten;) Idag mår han mycket bättre och det glädjer mig, det är väldigt sällan Andreas är sjuk men det är lika jobbigt ändå att se någon man älskar må så dåligt!

Idag stängde jag på jobbet! Jag har tidigare inte haft det på mitt schema men nu föll det sig så bra att jag kunde ta en stängning och på så sätt korta Cleos förskolevecka ännu lite mer. Det betyder också att jag börjar senare så våra tisdagsmornar innebär mycket mys, ingen stress och att börja dagen med att leka och kramas massa med sin fina dotter. När jag kom hem satt de vid middgasbordet och vi åt middag tillsammans. Sen hann vi leka och kramas lite till innan gosan somnade klockan åtta. En mycket bra dag trots att jag slutar så sent!

Å så vagnen! Buggan har gjort sitt känner vi. När vi köpte den bodde vi i Nacka, var ofta inne i stan och användningsområdet var stort. Nu bor vi lite mer ”på landet”, är sällan i city och shoppar och behöver en helt annan sorts vagn. De svängbara framhjulen som jag tidigare lovordat kändes värdelösa när snön kom och när vi är i skogen ska vi inte tala om… Vi köpte scootern som är förskolevagn och därför slits ganska mycket. Den är dessutom framåtvänd och jag vill verkligen inte ha Cleo framåtvänd hela tiden (detta märktes extra tydligt när det var snöstorm ute….). Vi gillar ju dock Emmaljungas vagnar men ville inte ha något klumpig koloss, det var ju därför vi föll för buggan som är en lätt vagn. Vi hade fastnat för en vagn som hade svängbart styre men var så tung och klumpig istället men man kanske inte kan få allt? Jo, det kan man! Gunilla, min goa grannfru, visade deras vagn som jag fick provköra med superfina Emma i och den var stor men superlätt. Varukorgen under (något jag saknat hos buggan) är stor och lätt att komma åt. Däcken punkiteringsfria så no more pumpa pumpa och oroa sig för punka inte… Ja ja, massa bra med vagnen i alla fall. Dessutom riktigt snygg, den ville vi ha:) Så nu står en Emmaljunga city cross ute i hallen och väntar på att bli använd (Andreas har invigt den men jag ska premiärköra i helgen tänkte jag). Den är svart med silver och till den köpte vi en åkpåse som är svart. Supersnygg:) Bilder kommer här:

Nya fina vagnen...

Med åkpåsen i och vänd åt andra hållet:)

Jason gav sitt godkännande och meddelar att mysfaktorn var hög!!!

Allan valde ett säkert kort och somnade på datorn!

Andreas åkte hemifrån redan 7:15 imorse för att kidnappa Matte som skulle svensexas helgen före sitt bröllop som vi ska på. Jag och Cleo vaknade halv åtta och hade en minst sagt lugn och mysig morgon. Halv elva kom Johanna och förberedde inför dagens hudvårdsklass (Johanna är Mary kay-konsult). Sofie, Emelie och Sanja, mina sperlarfruvänner, kom klockan 11 då vi drack lite barnvänligt bubbel och åt choklad medan vi lyxade med fina produkter i ansikte och på händer. När klassen var färdig åkte Johanna hem och vi andra åt lunch. När tjejerna åkt gjorde jag och Cleo oss redo för att åka hem till Nova, Johanna och Jonas. De var så söta så de öppnade dörrarna för mig och Cleo så vi skulle slippa sitta själva en lördag vilket var mycket uppskattat. En vardag känns liksom mer okej men att vara ensam en helg är verkligen ingen höjdare:(

Det märks att våra tjejer känner varandra. Behövs inget lära-känna-varandra-och-vara-lite-blyga där inte, snarare lite surande över att det såklart alltid vill ha samma leksaker. De är bästisar de där två, de härmar varandra,springer efter varandra och pratar med varandra hela tiden. Nova tar Cleo i handen för vidare äventyr, Cleo ropar ”Nova OM (kom)”  när Nova är för långt bort och de pussas och kramas. De skulle såklart sitta bredvid varandra vid matbordet och efter maten fick de bada ihop. Som de spexade, trixade och lekte tillsammans i badkaret (vi blev ganska blöta jag och Johanna som satt bredvid…). Mitt mammahjärta smälter när jag ser de två tillsammans, jag hoppas verkligen att deras vänskap består och att de alltid ska känna samma glädje och trygghet när de ses… Tack ni fina vänner för en toppenkväll (och dag Johanna)!

Vi åkte hem efter badet när Nova skulle sova. Mätta efter en riktigt god risotto med svamp, kyckling, fetaost, tomat och sugarsnaps. Cleo höll på att somna i bilen men höll sig vaken till 20:10 vilket är en ganska tidig kväll för Cleo. Jag är nöjd, det verkar som om vår begränsning av dagssovandet ger resultat. Runt åtta halv nio tycker jag är en bra tid, förhoppningsvis sover hon till halv åtta imorgon också och då anser jag att vi är på rätt spår så att säga…

Jag längtar efter min man! Han har det helt sagolikt kul hoppas jag men det är tomt i soffan utan honom! Ännu tommare kommer det vara att gå och lägga sig helt själv. Hoppas han kommer snart…

Jag brukar inte gnälla, är lite smått allergisk mot det eftersom jag anser att allt i livet handlar om inställing. Men nu tänker jag faktiskt gnälla! JAG HAR ONT! Och jag är dessutom lite smått irriterad på mig själv som ska vara så förbannat tapper och ha så hög smärttröskel. Jag har ju varit förkyld ett tag med ont i bihålorna som resultat. När värken spred sig så jag trodde tänderna skulle trilla ur borde jag kanske anat ugglor i mossen. Men nej då, proppa i mig alvedon och iväg till jobbet bara. Cyklandes naturligtvis, jätteskönt! Igår när jag kom hem från jobbet mådde jag illa, rikigt illa som man blir av att ha kraftig värk ni vet. Ändå krävdes en sömnlös natt med ännu mer smärta för att jag skulle ringa till vårdcentralen och få en akuttid, 20 minuter efter jag ringt! Läkaren klämde lite på mig tills tårarna börja uppenbara sig i ögonen och lyssnade på lungor och sån´t de gör. Han konstaterade att jag har bihåleinflammation, en ganska kraftig sådan som spridit sig till käken. Så nu är jag varfylld i varenda tomrum som finns bakom ansiktsbenet. Detta ska behandlas med kortison och antibiotika i 10 dagar, men om 4-5 dagar ska smärtan släppa. Thanx! På jobbet tycker de synd om mig, de har ju sett mig lida den här veckan och har fått mig att lova att absolut inte komma tillbaka förrän jag känner mig RIKTIGT frisk. Nästa gång jag blir sjuk ska jag vara mindre tålig (säger jag nu ja, jag vet ju hur jag fungerar…).

Så, nu slut på tycka-synd-om-inlägget. Jag ska vila lite innan jag hämtar Cleo efter lunch. Hon blev ju lite sen till förskolan idag eftersom hon var tvugen att följa med till läkaren. Så det bir en kort dag idag och en lika kort imorgon. På fredag tror jag att hon får vara ledig, man får passa på när man är hemma …

Cleo har från dag ett trivts på förskolan. Igår när Andreas hämtade henne satt hon med napp och var lite låg, personalen var väldigt fundersamma eftersom det är första gången hon är gnällig på förskolan. Hon hade varit lite av en dramaqueen sa de, gråtit bara någon av kompisarna råkat andats på henne nästan. Jag hade ett möte på jobbet igår och kom hem strax efter åtta. Då sov Cleo redan!!! Kan inte minnas när det hände sist och Andreas berättade att hon inte velat bada utan bara sagt ”tova, tova” (sova på Cleospråk) och lagt sig i sin säng. Hon slurpade i sig vällingen och sov på två sekunder, vilket heller inte hänt på evigheter, så vi drog slutsatsen att helgens sömnbrist var det som satt sina spår hos vår älskling. Nu har vi dragit ner på sovtiden dagtid så hon får sova en timme max, idag somnade hon innan halv nio så det kanske fungerar *hoppas*…

Idag när jag lämnade kom hennes nya kärlek fram och ville dansa med Cleo. ”Oler” säger Cleo och skiner upp när hon ser Oliver som han heter när vi som pratar rent säger hans namn. Jag dröjer mig alltid kvar när jag lämnar Cleo, pratar lite med pedagogerna och myser av att se min fina tjej i samspel med de andra barnen och idag när frukostvagnen kom tog Oliver Cleo i handen. Han sa att Cleo sitter vid hans bord och sen vände sig Cleo om och vinkade, sa hejdå och försvann iväg med Oliver. Jag kände mig inte nöjd utan följde efter, lätt avvisad märkte jag, bad om en puss som jag fick och sen vinkade hon igen innan hon vände sig om. Innan jag ens gått… Kändes nästan lite sorgligt, hon börjar bli så stor!

När Andreas hämtade henne idag kom en av pegagogerna fram och sa att hon var tvungen att berätta om Cleos framsteg. De har tydligen ett barn som har språkliga svårigheter och de jobbar med tecken med henne. Cleo snappar upp det mesta just nu så hon har tagit efter. När Mariana (eller Maja som Cleo kallar henne) frågade Cleo vad mjölk heter gjorde hon rörelsen för mjölk. Likaså för vatten! När jag kom frågade Andreas om Cleo kunde visa hur man säger mjölk på teckenspråk och då visade hon mig, jättestolt var hon! Vatten gick lika bra och hon tog tacksamt emot applåderna från mamman och pappan. Jag blir lika lycklig varje dag jag inser att barnet lär sig så mycket på förskolan och jag är lika lycklig varje gång jag tänker på vilken tur vi har haft med valet av förskola (tack Camilla som fick oss att söka dit…).

Cleo har även börjat intressera sig för kameran och får fotografera själv. Det blir ”bra” och mindre bra kort men framför allt förstår hon principen och tycker det är fruktansvärt kul att gå runt med kameran och fota olika saker. Ett smakprov kommer här:

Fota sig själv upp och ner

Taket...

...och golvet!

Nu verkar det vara min tur! Ont i halsen som f*n och snorar så hjärnan känns helt full av det. Hostar dock inget och antar att jag inte har feber, kroppen värker dock så snart bli det dags för sängen. Imorse pallrade jag och Johanna oss ut på en morgonpromenad, innan frukost för min del som har en sjusovardotter och efter för Johanna vars dotter är lite mer morgonpigg. Båda jag och Johanna var krassliga så jag gav oss en extra klapp på ryggen för att vi kom iväg trots att soffan med en kopp varm te lockade mer. Morgonen var otroligt vacker här i Märsta med lite dimma över ängarna.

Morgon i Märsta

Jag förundras ofta över hur fint det är här. Bara man kommer förbi uschliga valsta centrum så tonar skog upp sig med stora ängar, viken med steningebadet, det vackra slottet och sedan lite mer skog. Det är verkligen fint:) 90 % av Sigtuna kommuns invånare bor på 8 % av ytan (om jag minns siffrorna rätt från infomötet som nyanställd i kommunen) vilket lämnar en stor del åt flygplatsen men även enorma vidder av skog och naturmark. När vi var ute och gick imorse, ganska ensamma på vägarna, slog det mig igen, hur fint det är här i Steninge…

När jag kom hem berättade Andreas att han stoppat en av grannarna när han gick förbi för att fråga om han hade något sågbord vi kunde få låna (Andreas skulle såga lister) men det hade han inte. Därmot erbjöd han sig att ta med listerna när han skulle skjutsa sin sambo till jobbet så kunde han såga dem åt oss. Jag kan inte fatta att vi har haft sån tur med våra grannar, fina människor! En stund senare kom han över med sin dotter som passade på att leka med Cleo. Hon blir alltid lika glad vår fina tjej när Denise kommer över och leker. Och Denise verkar gilla det också trots en ålderskillnad på ungefär sju år… En upptäckt vi gjorde idag var att hon dock kallar Denise för ”Milma” och en av de andra grannflickorna som Cleo beundrar heter Wilma och nu går tydligen alla grannkompisarna under det namnet…

När flickorna lekt klart, listerna var på plats och Danne hämtat hem Denise packade vi in oss i bilen och styrde kosan mot söders höjder. Där hade mamma för andra året i rad ordnat den tradition hon startat, julgransplundring! Lite sent men det var första helgen vi kunde få ihop alla kusinerna. Jag har en härlig släkt, så enkel att umgås och mysig på alla sätt. Gamla mormor var med tillsammans med sina två döttrar, deras respektive, deras barn och barnbarn. Det är så häftigt att se mormor med sina barnbarnsbarn, hon matar och gullar trots ett minne som sviker. Lilla mormor! Det var lika uppskattat som i fjol och Cleo kunde vara lite mer aktiv i år när det var dags för fiskdamm. När vi sedan dansade runt grannen klappade Cleo händerna och skrek ”mer” efter varje sång. Vilken toppendag det blev!

Tänk vad det kan vända snabbt! I lördags var hon så dålig så jag visste varken ut eller in, i måndags sov hon hela dagen med 40 graders feber och idag är febern borta! Hon hostar och snorar men är i övrigt pigg. Mitt hjärta är mycket lättare idag och det känns fantastiskt att hon är så pigg idag. Just nu ligger hon och sover i sin vagn på framsidan medan mamman bloggar lite. Jag har varit ute och skottat idag (när f*n ska snöhelvetet försvinna undrar jag…) och insåg att det faktiskt är riktigt bra vardagsträning.

Jag har gjort en upptäckt! Jag har kollat våra elräkningar från ett år tillbaka och nu minns jag inte hur kallt det var förra året MEN vår elräkning den här månaden är en hel tusenapp mindre än vid samma tidpunkt förra året. Det har ju varit ruskigt kallt så det borde inte vara någon skillnad, dessutom går både tvättmaskin/torktumlare och diskmaskin mer frekvent nu när vår lilla prinsessa blivit större. Anledningen till den sänkta elräkningen måste således vara värmepumpen som vi installerade i höstas. Glad överraskning eftersom räkningen sänkts men vi har även fått ett mycket behagligare inomhusklimat tack vare att luften cirkulerar på ett helt annat sätt. Happy!

Upptäckt nummer två är lite mer ledsam. Vi ska sälja vår bugga!!! Det känns verkligen i den materialistiska delen av hjärtat eftersom jag fullkomligt älskar vagnen MEN en så dyr vagn som kanske används varannan vecka känns så onödig. Tanken var att spara buggan till nästa barn men då vill jag nog ha en vagn med mjuklift så att jag lätt kan bära med mig syskonet vid hämtning/lämning på förskola eller skola (beroende på när syskonet kommer). Och eftersom det lär dröja ett tag kommer buggan ha minskat ännu mer i värde så bästa tiden att sälja är ju nu. När vi väl lagt ut den på tradera ångrade jag mig och Andreas tittade strängt på mig! Jag vet ju att det är rätt beslut, hon använder ju nästan bara emmaljungan, men det är som att ta farväl av en gammal vän…

Piggare idag. Igår sov hon nästan hela dagen, hon var vaken sammanlagt fem timmar av dygnets tjugofyra räknade vi ut. Hon vaknade en miljon gånger inatt och sa ”vatten” eller ”bälling” och mamman servade med vatten och välling, mycket tacksam över att barnet ville dricka. Idag hade febern gått från 40 grader igår till 38.5. Den var uppe och nosade på 39 grader men höll sig nog mest runt 38. Inte så mycket lek har det blivit men desto mer film-tittande liggandes med mamman i sackosäcken. Hon ville inte äta så mycket under dagen, mer än välling imorse, men nu på kvällen har hon ätit middag två gånger istället. Mammas hemlagade köttbullar och brunsås gick tydligen hem:) När pappan kom hem sent från mötet på jobbet skulle han äta och Cleo klättrade upp för att äta lite till. ”Cleo maka” säger hon och lutar sig fram över Andreas tallrik med öppen mun. Jag vågar därför lugnt påstå att hon är bättringsvägen. Kanske till och med feberfri imorgon, vad tror ni= Håller tummen såklart… Imorgon är jag hemma med älsklingen, på torsdag är det pappans tur och på fredag kommer mormor hit och vabbar. Varje gång det ringer i telefonen säger Cleo momo med frågande ton så jag är säker på att hon blir nöjd med veckans upplägg.

Hur sjuk man är orkar man med en svängom med "piko" (favoriten iggle piggle i drömmarnas trädgård...)

Förmodligen ett av de mest onödiga inlägg jag gjort i bloggen men jag måste… Jag och Gunilla, min fina grannfru, tog en promenad idag med barnvagnarna. Emma 10 veckor och Cleo sov så gott medan vi kämpade med vagnarna över stock och sten. Eller ja, över oplogade nysnöade vägar i alla fall. Bort till Steninge slott och tillbaka, branta backar med guppigt underlag och promenadvägar som även de var oplogade. Benmusklerna fick jobba och när vi kom tillbaka hem en och en halv timme senare var vi båda svettiga och lagom rödmosiga i ansiktet, mer av ansträngningen än av kylan. En oerhört trevlig promenad, jag tror fler än jag längtar till sommaren när barnen är ute dag som kväll så vi får umgås lite mer, eller??? Nu till det onödiga: jag blev så sjukt svettig att jag var tvungen att ta en bild på min t-shirt. Jag gillar ju att svettas så jag klagar inte men så här svettig var länge sen jag blev…

Riktigt äcklig tröja:)

Idag får Andreas vara hemma. I vanliga fall brukar jag ta måndagarna eftersom det är en lugnare dag för mig och en ganska tuff dag för Andreas men inte den här gången. Idag kommer tio nya barn med sina föräldrar och ska inskolas nämligen. PLUS att en av våra ya kollegor kommer idag. Vår verksamhetsledare och vår resurs har semester så det känns ganska körigt ändå i ärlighetens namn. Imorgon blir jag hemma och troligtvis också onsdag. Sen får vi se! Jag vill absolut inte släppa iväg henne för tidigt eftersom immunförsvaret är lite tilltufsat efter en virusinfektion så vi får se hur veckan blir. Igår gick vi upp och Cleo fullkomligt skrek ”tova, tova, tova” och klättrade upp i sängen sin och lade sig. Det har hon aldrig gjort förut så hon måste varit helt slut stackarn. Hon somnade snabbt men vaknade då och då helt hysterisk. Jag vet inte om hon har ont någonstans men tillslut somnade hon om och har sedan ägnat natten åt att kasta sig av och an i sömnen. Naturligtvis har hon kastat sig åt mitt håll så jag har inte sovit mycket inatt…  Hon har hostat riktigt illa inatt och andningen har stundtals varit jobbig för henne. Nästan så jag har glömt bort hur hon brukar låta!

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och myser. Ska göra lite gröt snart och sen sticka till jobbet. Imorgon blir jag som sagt hemma och får ro om min sjukling, men idag är det jobba, jobba, jobba till sena kvällen (eller ja, jag slutar vid tre men sen ska jag tillbaka på ett möte ikväll också).