Mitt liv som förortsmamma…

I tisdags kom det ett paket på posten. Det var adresserat till Cleo Fjäll med en avsändaradress som hette något i stil med barnklader.co.uk och jag blev lite förvånad. Jag letade allra längst bak i minnet men kunde inte komma ihåg att jag beställt något till Cleo. Ivrig som jag är slet jag upp paketet fast det var till min dotter. Det var barnkläder där i, ett par skor med favoriten Iggle Piggle. Men det var inte jag som beställt dem utan Cleos älskade moster som hittat dem på nätet och beställt. När Cleo vaknade på onsdagen hade jag lagt tillbaka skorna i paketet/påsen som de kom i så att Cleo kunde öppna det. Jag behöver nog inte skriva att hon blev glad va? Vi sa att paketet var från Madde och under hela tiden hon öppnade paketet, tittade på skorna och satte dem på sig sa hon ”Madde, Madde, Madde”. Lite senare pratade vi med Madde i telefonen och Cleo höll hårt i telefonen samtidigt som hon berättade sitt liv för sin moster. Hon längtar verkligen efter Madde, det märks. Ofta pratar hon om henne och pekar på fotografier av henne och säger ”Madde”.

Idag fick Cleo sin andra svinisspruta. Så nu är det klart och det känns skönt:) Hon skrek när hon fick sprutan och ända tills BVC-Karin vinkade hejdå, DÅ slutade hon mycket tvärt och sken upp samtidigt som hon vinkade och sa ”Hejdå!” frenetiskt! Jag fick samtidigt prova vagnen och jag ville knappt gå hem så härligt var det med en vagn som klarar underlaget så ”enkelt”.

Och apropå det! Allvarligt? Någon är ute efter mig! Jag som är en skötsam medborgare som inte gör något ont, vem vill mig illa? Imorse när jag kom ut på trappen klockan SEX på morgonen hade det snöat, IGEN!!! Jag borde inte blir förvånad jag vet och jag borde ännu mindre bli irriterad över något jag inte kan styra över men jag avskyr denna vidriga vita sörja som ligger i drivor längst med varenda liten snutt av vad som en gång varit en ren och fin väg. Jag kunde knappt cykla imorse eftersom ingen plogat undan snöh*lvetet så varenda snöhög som låg med ungefär tio centimeters mellanrum (jo, det var så eftersom det blåst så förbannat mycket) gjorde att det kändes som jag cyklade in i en vägg. Jag fick snällt kliva av cykeln och LYFTA den över snöhögarna! Hur mycket ska man behöva stå ut med bara för att det är vinter? Nej, säg mig vilket parti jag ska rösta på för att slippa vintern så har det partiet min röst direkt.

Nu när jag fått ur mig lite ilska måste jag ju se något positivt med denna eländiga vintertid (och nej, jag tycker inte att det är skönt när det är ”ljust” ute, hade det varit sommar jämt hade vi haft riktigt ljus inte något som får oss att tro att det är ljust ute.) eftersom jag försöker se något positivt med allt som sker. Träning säger jag då. Att cykla i detta väder har givit mig bra benmuskler, förmodligen bättre än hundra benpass på gymmet skulle givit mig. Det är så tungt att cykla, eller leda cykeln med eller utan barn på, så när jag kommer hem måste jag byta kläder eftersom de är dyngsura av svett. Jag har nog blivit av med alla julkilon tack vare vädret och det är positivt. Imorgon blir det promenad till jobbet med löparskorna i ryggsäcken så att jag kan ta en skön joggingtur hem. Och då kommer jag att tycka vintern är ganska okej ändå…

Öppnar påsen...

... och sen undersöka de fina skorna!

Självklart skulle skorna på direkt.

Detta inlägg postades fredag, februari 5th, 2010 kl. 12:36 f m och är arkiverad under Allt och inget, Cleo. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.