Mitt liv som förortsmamma…

Väntar på att 1: Andreas ska komma ner efter att Cleo har somnat och 2: schlagerkvällen ska börja. Passar på att skriva ett litet inlägg om dagen. Andreas skulle skotta tak men mitt i skottande ringde Cilla och Henrik och bjöd över oss på pulkaåkning och korvgrillning. Vem kan tacka nej till det? Skottningen får vackert vänta till morgondagen. Väl hos Cilla och Henrik var även Rasmus med mamma och pappa där (Rasmus och Cleo går på samma förskola). Det blev en mycket trevlig förmiddag med många skratt från Cleo som åkte både med mamman, pappan, mamman och Ida, pappan och Ida, själv med Ida och slutligen själv. Den sista resn slutade i en rejäl krasch med ett barn upp och ner i snön. Skrattandes såklart, lillälsklingen. Cleo visade barnen att man inte kan tjafsa med maten och trycket i sig två grillade korvar med bröd med ketchup, senap och gurkmajonnäs på. När klockan närmade sig halv ett tyckte vi att Cleo borde vara trött (hon sover ju elva i vanliga fall dagtid) så vi la henne i vagnen och sa Hejdå.

Medan Andreas vaktade Cleo åkte jag på shoppingtur. En ny potta, en likadan hon har, inhandlades för att kunna ha en på varje våning. En stor pulka hittade jag också, den lilla är hon inte så förtjust i längre, den går nämligen inte fort som de stora gör… I klädväg blev det två pyjamaser och två par strumpbyxor på Lindex. På H&M hade de svarta långärmade baströjar, två såna blev det och faktiskt ett par strumpbyxor till mamman och en hårfärg som ännu inte använts… På Intersport hittade jag äntligen den perfekte grattis-presenten till min man som länge klagat på att hans vinterskor inte är så bra. Ett par rediga gore tex kängor som ska tåla det mesta:) Jag hittade även fodrade allväderstövlar till Cleo på rea och två par björn borg kallingar till min fina make. Han blev verkligen superglad för skorna, och jag förstår varför när jag lånade hans vinterskor ut för att hämta post, det är DYNGSURA invändigt efter en dag i blöt snö… Finns det något bättre än att få göra sin kärlek glad???

Nu börjar schalgern snart till Andreas sorg. Men i ett förhållade ställer man upp för varandra så han har livat att titta med mig och sen ska vi kanske se någon film som han får välja för rättvisans skull. Om jag inte kan få honom att se Bröllopsfotografen med mig, jag ska försöka i alla fall… Ha en underbar fortsatt helg allihop!

Cleo och bästisen Nova (jag försöker fota dem när Johanna springer med dem i pulkan, de såg ut att ha så kul). Tjejerna var hemma igår för de verkade lite risiga i ögonen, men för Cleos del är det som bortblåst...)

Min fina mamma var här igår och lekte med Cleo. Hon hade med sig en present till Andreas som passade honom som handen i handsken, en ovanlig öl och en stark korv! Ölen är tydligen en specialutgåva som bara finns under kort tid, hade de upplyst henne om på systemet. Roligt! På kortet stod det ”Andreas, du är en toppensvärson! Så glad för er skull att du fick en lärartjänst som kommer att passa dig och din lilla familj./Annika och Janne”. Omtanke:)

Najs!

Nu är pappret påskrivet så nu vågar jag skriva om det:) Min kära make har fått nytt jobb och jag är sjukt stolt. Av vääääldigt många sökande till en av de första fasta lärartjänsterna i Sigtuna kommun på länge vann min duktiga make kampen och kammade hem ett jobb som innebär mycket positivt för både honom och oss som familj. Han slipper pendla nästan 80 minuter om dagen vilket sparar in tusenlappar och onekligen en hel del tid (som han själv uttrycker det, det är 80 minuter om dagen han kan lägga på sin älskade dotter och fru!). Han kan från och med den 22 mars på typ fem minuter rulla ner till jobbet på Galaxen (Steningeskolan) där han dessutom får en ganska trevlig löneförhöjning. Att han kommer att jobba några hundra meter från Cleos förskola är kanske det bästa, vilken trygghet:) Jag är så glad att jag kan spricka och STOLT. Grattis min älskade man, du är så duktig!

Tre små bilder från dopet i lördags (tagna med mobil eftersom vi glömde kameran i Märsta…)

Simon godkänner kvalitén på vigvattnet...

Cleo sov så skönt i en kyrkbänk mellan mamma och bästa Pierre som också lånade ut sin jacka som huvudkudde!

Stolt farbror och nu även gudfar läste en fin dikt för sitt gudbarn i kyrkan:)

Efter en tripp upp till nordliga breddgrader är vi återigen hemma. Vägen upp i fredagskväll kändes riskfylld, tur att min norrländska karl är van att köra (och har haft körkort i typ hundra år…). Jag körde hem igår, visst jag är inte jättevan att köra i såt här vinterväglag men hur ska jag kunna bli bättre på något om jag inte övar? Så hela vägen hem körde jag och fick beröm av Andreas:) Vi har bott hos min svärmor hela helgen men har besökt vår lilla stuga, det var snö upp till Andreas höft när han skottade fram vägen till dörren, helt absurda mängder. Vallarna mitt i vägarna var så höga att det omöjligt gick att se över. Helgen har betytt en del skottning för min mans del, först ute i stugan för att för huvudet taget kunna komma in, sen taket hos svärmor och sen taket ute i Långsjön. När vi kom hem var det mer snö än när vi åkte så det var bara att skotta igen. Fast nu hjälptes vi åt:) Hela gården var full av skottande grannar och Cleo lekte för första gången ordentligt med snön så det var riktigt trevligt.

Lördages dop var jättefint, bilder kommer senare… Cleo sov sig igenom cermoninn så att hon var pigg för att kunna röjja runt på ”festen”. Hon äter så det sprutar ut genom öronen på henne, allt som serveras slinker ner men smörgåstårtan var en favorit (hos både barn och vuxna…). Simon var så nöjd under dopet och tillställningen var MYCKT trevlig!

Vi hann umgås en hel del vilket ju är meningen när vi kommer upp, det var dock ganska skönt att komma hem igen efter en ganska stressig helg. Efter all lek och skottande ute när vi kom hem åt vi god middag och sen somnade Cleo. Jag och Andreas kröp upp i soffan och tittade på film (nå´n vampyrfilm som var helt okej faktisk).

Idag är det sjukt kallt! Det kommer bli tufft att cykla idag men det behövs lite träning så jag ska försöka att inte svära alltför mycket över snöhelv*t*t. För övrigt har väl snön ställt med tillräckliogt lidande nu (kan bara se på de olyckor vi såg på vägen upp i fredags) så nu får det räcka. Prognosen säger att våren dröjer länge och jag bävar för när all denna snö ska smälta. Översvämning kanske???

Cleo ska få leka lite hos Oskar och Wilma i eftermiddag eftersom fina grannen Gunilla lovat att barnvakta lite. Vi var där i torsdags också och Cleo njöt i fulla drag. Jag fick faktiskt sitta ner och fika med Gunilla och Niklas i över två timmar medan Cleo lekte med alla barnen. Återigen tackar jag högre makter för att vi hamnade just här med alla fina grannar!

Nu: dricka upp kaffet. Snart: Väcka barnet!

Ha en underbar vecka och förfrys inget viktigt!

På söndag är det alla hjärtans dag. Jag tycker ju i och för sig att alla dagar är kärlekens dag men på söndag ska den uppmärksammas lite extra. Tyvärr är det inte så politiskt korrekt att säga att man uppmärksammar den här dagen och visst håller jag med om att den materialistiska biten som affärerna tjänar så fasligt med pengar inte är något eftersträvansvärt MEN jag tycker att det är en utmärkt dag att påminna alla som inte uppmärksammar kärleken i vardagen tillräckligt att faktiskt göra det. Och det kostar inte en krona att göra:) En dag utan oändligt många kramar, pussar och ”jag älskar dig” vore en mardröm tycker jag men på söndag ska jag kramas ÄNNU mer och säga att jag älskar min underbar man och ljuvliga dotter ännu fler gånger:)

I veckan har jag varit på kurs! En helt fantastisk kurs om vägledande samspel. Jag har dock suttit still i två dagar och det känns… Majoriteten av oss som var där jobbar inom förskola och alla hade snudd på sittsår och var ganska uppblåsta, snacka om ovana att sitta still så mycket;) Idag var jag tillbaka på jobbet med allt vad det innebär och det var ett härligt återseende med alla barn och mina fina kollegor. Jag har under dagarna jag varit borta fått höra så mycket positivt om mig som kollega och person att jag blivit tårögd flera gånger och vuxit säkert en decimeter. Två andra roliga saker med kursen var att två av mina rymdgatan-grannar var där så vi hann ta igen lite av det ”grann-snack” man missar nu under vintern när vi sällan ses ute OCH en av Cleos pedagoger var med på samma kurs och jag fick lära känna henne i ett annat forum än som pedagog/förälder. Mycket trevligt och jag är ännu mer nöjd med Cleos förskola än jag var tidigare, och då var jag redan toknöjd:)

Cleo fick vara två långa dagar på förskolan, jag lämnade halv nio och hämtade efter fyra… Första dagen sa de att det märkts på henne att hon inte är van att gå så sent. Hon hade varit glad men tröttare än vanligt och bett om nappen till och med!!! Dag två lämnade jag en lika glad tjej som jag hämtade. När jag kom vid kvart över fyra kom hon, tillsammans med kompisarna, släpande på soppåsar som de hjälpte Rose att slänga. Hon sken upp när hon såg mig men när jag sa att hon skulle säga hejdå vinkade hon till MIG och sprang med kompisarna och lekte. Snacka om gott betyg på min lilla stjärnas vardag:)

I onsdags var Opa med och hämtade och sen åt han middag hos oss. Jag var inte alls lika intressant som jag brukar utan det var opa för hela slanten. Min stackars pappa fick spendera större delen av tiden liggandes på golvet med en Cleo som konstant bäddade åt honom och sa åt honom att sova. Till och med när hon stolt deklarerade att hon ”bajtat” var det OPA som skulle byta blöja. Opa var inte lika imponerad så under höga protester bytte pappsen istället.

Ikväll är min kära make på bio med lagkompisen Micke. Jag tittar på Let´s dance och solsidan men tänkte nog gå och sova snart. Läsa nya ”Mama” eller ”Sköna hem” som kom idag. Och så måste jag packa badväskan för imorgon blir det bad med Cleos bästis Nova efter en joggingtur:)

Mina fina älsklingar tittar på bolibompa! Det finns inga ord för hur mycket jag älskar dessa två och varje dag tackar jag högre makter för att de finns i mitt liv:)

Efter en lugn fredagskväll blev lördagen desto mer fartfylld:) Vi började dagen med att leka en massa i snön. Jag och Andreas hade redigt snökrig och Cleo tittade på med stora ögon. Vi skrattade gott allihop fast vi (jag och A) var iskalla ändå inpå skinnet av snön som smög sig in under kläderna. Efter ett tag gjorde vi oss i ordning och blev hämtade av min fina mamma som först skjutsade oss till bröllopet vi skulle till och sedan åkte vidare hem med Cleo för en barnvaktskväll och natt. Bröllopet var fantastiskt (är de inte alltid det å andra sidan, att gifta sig är ju bara så magiskt). Det var kompisar från laget som sa JA till varandra och nu har spelarFRUarna blivit fler, snart fler än spelarflickvännerna kanske? De gifte sig borgligt i en vacker konsthall med läcker konst. Cermonin tog kanske tio minuter, vigselförrättaren var virrig som få och en vacker solist sjöng moderna låtar. Perfekt med andra ord, eller så där operfekt som det ska vara så att det blir underbart. Andreas sa att han tyckte vi skulle skilja oss så att vi kunde gifta oss igen, min fina kärlek! Att se människor man tycker om så lyckliga som brudparet var igår (och är generellt) gör mig så glad. Alla borde få känna den lyckan, alltid… Sällskapet åkte vidare till folkets hus, eller kabinen, i Märsta för middag och fest. Bruden har rötter i Chile så det var en härlig blandning på både mat och musik. Vi hade verkligen en jättetrevlig kväll men hjälp vad vi saknade Cleo när vi kom hem. Hon hade det dock så bra hos mormor och ”anne” så hon saknade nog inte oss det minsta. Jag är så glad att det funkar så bra och att hon har det så oerhört bra hos sin mormor för det gör ju att jag verkligen kan slappna av när vi går bort på partaj ibland!

Vi åkte in till sta´n på förmiddagen för att hämta vår solstråle och bege oss till en annan del av söder där pappa och Cecilia bor när de är i Sverige. Där fick vi sagolik mat och massa presenter. Man kan tro att det var julafton igen:) Cleo är så bortskämd, både när det gäller saker och kärlek så hälften vore nog. Hon får så mycket uppmärksamhet och hon har så kul när hon är där. Cecilia, eller Lila som Cleo skriker efter henne, diskade med Cleo och jagade runt runt i lägenheten. Opa skulle hjälpa till med kläderna och alla paket som skulle öppnas.

När vi kom hem lagade Andreas jättegoda tempurascampi som vi åt med god aptit, Cleo skulle ha både sina och våra scampi vår lilla gourmet. När Cleo och Andreas gick upp för att bada tog jag på mig joggingskorna och sprang ner och mötte Johanna för en promenad i kylan och när jag lämnat Johanna sprang jag upp tillbaka hem. Det är verkligen en trevlig hobby vi kommit oss för att skaffa, vi får både motion, frisk luft och en väldigt trevlig tjejstund därvi hinner avverka många roliga och intressanta samtalsämnen. Nu blir det film och mys i soffan, om maken kan slita sig från jobbet som måste göras till imorgon…

På väg till mormor med egen väska

Det vackra brudparet

JETS-grabbarna håller tal, eller min fina make håller tal å JETS vägnar...

Ann (7-barnsmamma), jag och Sofie. En liten del av JETS-fruar/flickvänner.

(Och för er som undrar så drack vi juice alla tre faktiskt, kunde man inte tro men välkomstdrinken var det sprit i och sprit är ingen höjdare tycker jag…)

Förmodligen den färggladaste tårtan jag sett, i JETS-orange förstås;)

En ljuvlig klänning från amerikat

Byxor x 2 från opa och lila

Behöver inga ord...

Mamman fick supernajsa joggingskor

Och pappan fick en fotbollst-shirt, gaaaanska passande kan man säga;)

De här sista veckorna har minst sagt varit otrevliga. Först blev Cleo verkligen dålig med kruppen och allt vad det innebär. Sen fick jag bihåleinflammation och trodde tänderna skulle pressas ut ur käken på mig… När vi minst anade det slog nästa sjuka till, den ökända vinterkräksjukan! När vi kom hem i söndags efter en trevlig dag mådde Andreas lite illa. En timme senare sitter vi vid middagsbordet och pysslar lite varpå han RUSAR ut och tokspyr!!! Sen fortsatte det ett bra tag till och febern steg. Jag har aldrig sett en människa skaka så mycket som min stackars make just den kvällen. Dagen efter lämnade jag Cleo på förskolan och förklarade läget och bad dem klä på Cleo på eftermiddagen (Andreas ringde när han var på väg) och lämna över henne till Andreas ute. På så sätt slapp ju Andreas gå in bland alla oskyldiga barn och pedagoger som inte ska behövas smittas. Typiskt nog hade jag planeringsdag och började först halv elva men slutade också klockan halv åtta!!! Så Andreas låg i soffan medan Cleo fick roa sig bäst det gick själv! Vad gör man? Det är ju inte direkt så att man kan sjukanmäla sig från pappaplikten;) Idag mår han mycket bättre och det glädjer mig, det är väldigt sällan Andreas är sjuk men det är lika jobbigt ändå att se någon man älskar må så dåligt!

Idag stängde jag på jobbet! Jag har tidigare inte haft det på mitt schema men nu föll det sig så bra att jag kunde ta en stängning och på så sätt korta Cleos förskolevecka ännu lite mer. Det betyder också att jag börjar senare så våra tisdagsmornar innebär mycket mys, ingen stress och att börja dagen med att leka och kramas massa med sin fina dotter. När jag kom hem satt de vid middgasbordet och vi åt middag tillsammans. Sen hann vi leka och kramas lite till innan gosan somnade klockan åtta. En mycket bra dag trots att jag slutar så sent!

Å så vagnen! Buggan har gjort sitt känner vi. När vi köpte den bodde vi i Nacka, var ofta inne i stan och användningsområdet var stort. Nu bor vi lite mer ”på landet”, är sällan i city och shoppar och behöver en helt annan sorts vagn. De svängbara framhjulen som jag tidigare lovordat kändes värdelösa när snön kom och när vi är i skogen ska vi inte tala om… Vi köpte scootern som är förskolevagn och därför slits ganska mycket. Den är dessutom framåtvänd och jag vill verkligen inte ha Cleo framåtvänd hela tiden (detta märktes extra tydligt när det var snöstorm ute….). Vi gillar ju dock Emmaljungas vagnar men ville inte ha något klumpig koloss, det var ju därför vi föll för buggan som är en lätt vagn. Vi hade fastnat för en vagn som hade svängbart styre men var så tung och klumpig istället men man kanske inte kan få allt? Jo, det kan man! Gunilla, min goa grannfru, visade deras vagn som jag fick provköra med superfina Emma i och den var stor men superlätt. Varukorgen under (något jag saknat hos buggan) är stor och lätt att komma åt. Däcken punkiteringsfria så no more pumpa pumpa och oroa sig för punka inte… Ja ja, massa bra med vagnen i alla fall. Dessutom riktigt snygg, den ville vi ha:) Så nu står en Emmaljunga city cross ute i hallen och väntar på att bli använd (Andreas har invigt den men jag ska premiärköra i helgen tänkte jag). Den är svart med silver och till den köpte vi en åkpåse som är svart. Supersnygg:) Bilder kommer här:

Nya fina vagnen...

Med åkpåsen i och vänd åt andra hållet:)

Jason gav sitt godkännande och meddelar att mysfaktorn var hög!!!

Allan valde ett säkert kort och somnade på datorn!

Back in Sweden! Åh herregud som vi blivit bortskämda! Resan ner gick bra, även om jag flera gånger konstaterade att det var lättare att flyga när hon var yngre vildingen. Väl framme mötte pappi oss på flygplatsen och Cleo sträckte sig mot ”opas” armar. De ses inte så ofta, en gång i månaden knappt, men vi pratar på skype ofta ofta. Det gör nog att hon känner igen honom för inte var det några konstigheter. När vi kom fram till fina huset kändes det som vi var på hotell. På våra sängbord låg några karemeller och ett spa-kit till oss var. Fotspa till mig och rak-spa till Andreas. På Cleos sägn hände en rosa julstrumpa med paket i. Efter det blev det mys vid granen och pakteöppning på Cleos initiativ. Hon lekte tomte och delade ut paketen inder granen till höger och vänster. Fullträff på alla paket faktiskt. Cleo fick så fina kläder (flera dressar och en t-shirt) som pappi själv valt, badankor, en ljuvlig nalle-puh-filt som är supermjuk, haklappar med PVC-loggan på (fotbollsaget i Eindhoven) och jättefina handgjorda bestick som de köpt i England. Jag (som är för stor för julklappar egentligen) fick en tröja, jätteläckra handgjorda salladsbestick från samma ställe som Cleos bestick, en tuff klocka och en nyckelring från MULBERRY (jag älskar mulberry) och fortsatt prenumeration på Leva (för er som inte läst den kan jag tipsa om den, lite allt möjligt som psykologi, relationer, kost och träning blandat med annat smått och gott). Andreas fick en superschysst tröja (en Andreas-tröja som jag kallar det så ni förstår att det var mitt i prick), timers som är fjärrstyrda (Andreas visade mig dessa i någon tidning och hade nog hoppats på bättre gensvar men jag var föga imponerad. Pappa och Andreas gillar ju prylar båda två så de fastnade för dessa manicker;)), strumpor med veckodagarna på till min förvirrade man och säkert något jag glämt… Det är det farliga med att försöka återberätta om allt fint, risken är stor att något glöms eftersom det var så mycket!!!

Efter paketöppningen tog vi en dusch och bytte om till nyårskläderna. När vi kom ner hade champagne dukats upp och laxsnittar. Min favoritdryck alla kategorier (hm, nja men vad gäller alkohol i alla fall) är champagne. Det känns så lyxigt och är så fantastiskt gott. Cleo tyckte detsamma fast om laxsnittarna och åt flera stycken själv. När vi satte oss till bords blev det ostron. Cleo fick lite mer lax och var lika nöjd som vi. Fois gras var nästa rätt och Cleo diggar tydligen även gåslever. Gratinerad hummer, som var to die for, slukade Cleo likaså. När vi avslutat hummern var klockan ganska mycket och vi tänkte att Cleo var trött. Det tog dock en och en halv timme att söva barnet (thank god att vi var två, det kändes som en hel evighet) och när hon väl somnat åt vi varmrätt som bestod av hängmörad oxfilé med hasselbackspotatis, svampsås och rödvinssås. Cleo fick detta dagen efter till lunch och det var nog tur för en sån rätt är inte säkert att vi får smaka på igen. Köttet gick att skära bara genom att titta på det (nästan) så mört var det… När vi ätit klart var klockan nästan midnatt och det blev bråttom att få fram fyrverkerierna och knäppa på datorn. Man måste ju lyssna på det klassiska nyårstalet ”ring klocka ring osv…”. Bubbel och oilenbollen (ett holländskt måste på tolvslaget) och snack med några av pappi och Cecilias grannar som kom över fick avsluta 2009 och börja 2010.

Tiden som följde kan summeras med några får ord, god mat, umgås med varandra, lek och även god dricka. När Andreas gick och lade sig den 2a januari var han 29 och sen vips när han vaknade upp den 3e januari var han 30. Detta firades med bakelse och kaffe på sängen följt av paket. Av mig fick han ett halsband från ”vår guldsmed/titansmed” med orden You and Me ingraverade på (vår låt som äve spelades av bästa Mike på bröllopet som vår bröllopsvals). Cleo hade köpt två par kalsonger som det stod Pappa är bäst på! Av pappa och Cecilia fick han indoor skydive. Som att hoppa fallskärm fast inomhus i en tunnel som är 23 meter hög och man gör det genom att ”blåsas” upp. Det var så häftigt att se honom och det såg svårt ut, tekniken måste man ju få till som i ett vanligt hopp för att komma upp från marken. Han var uppe kanske 10-15 meter som högst men det räcker nog när man är helt utan livlina… När vi kom hem väntade nästa överraskning. En kollega till Cecilia och hans far, som är född och uppvuxen i Indonesien som var en holländsk koloni förr, hade lagat indonesisk mat till oss! Jag blev alldeles tårögd och Andreas påtaglig rörd. Vi fick höra historier om Indonesien på ett mycket personligt sätt, sjunga sånger på indonesiska samtidigt som vi åt, åt och åt helt gudomlig mat.De är så otroligt omtänksamma pappa och Cecilia och jag kan garantera att Andreas inte hade kunnat få en bättre 30-års-dag:)

Vi har hunnit besöka sta´n, tittat på djur, lekt i fina lekparken utanför pappa och Cecilias hus och sett lite filmer också. Resan blir svårslagen och vi har blivit så bortskämda att hälften vore nog. Bilder kommer snart…