Mitt liv som förortsmamma…

Piggare idag. Igår sov hon nästan hela dagen, hon var vaken sammanlagt fem timmar av dygnets tjugofyra räknade vi ut. Hon vaknade en miljon gånger inatt och sa ”vatten” eller ”bälling” och mamman servade med vatten och välling, mycket tacksam över att barnet ville dricka. Idag hade febern gått från 40 grader igår till 38.5. Den var uppe och nosade på 39 grader men höll sig nog mest runt 38. Inte så mycket lek har det blivit men desto mer film-tittande liggandes med mamman i sackosäcken. Hon ville inte äta så mycket under dagen, mer än välling imorse, men nu på kvällen har hon ätit middag två gånger istället. Mammas hemlagade köttbullar och brunsås gick tydligen hem:) När pappan kom hem sent från mötet på jobbet skulle han äta och Cleo klättrade upp för att äta lite till. ”Cleo maka” säger hon och lutar sig fram över Andreas tallrik med öppen mun. Jag vågar därför lugnt påstå att hon är bättringsvägen. Kanske till och med feberfri imorgon, vad tror ni= Håller tummen såklart… Imorgon är jag hemma med älsklingen, på torsdag är det pappans tur och på fredag kommer mormor hit och vabbar. Varje gång det ringer i telefonen säger Cleo momo med frågande ton så jag är säker på att hon blir nöjd med veckans upplägg.

Hur sjuk man är orkar man med en svängom med "piko" (favoriten iggle piggle i drömmarnas trädgård...)

Idag får Andreas vara hemma. I vanliga fall brukar jag ta måndagarna eftersom det är en lugnare dag för mig och en ganska tuff dag för Andreas men inte den här gången. Idag kommer tio nya barn med sina föräldrar och ska inskolas nämligen. PLUS att en av våra ya kollegor kommer idag. Vår verksamhetsledare och vår resurs har semester så det känns ganska körigt ändå i ärlighetens namn. Imorgon blir jag hemma och troligtvis också onsdag. Sen får vi se! Jag vill absolut inte släppa iväg henne för tidigt eftersom immunförsvaret är lite tilltufsat efter en virusinfektion så vi får se hur veckan blir. Igår gick vi upp och Cleo fullkomligt skrek ”tova, tova, tova” och klättrade upp i sängen sin och lade sig. Det har hon aldrig gjort förut så hon måste varit helt slut stackarn. Hon somnade snabbt men vaknade då och då helt hysterisk. Jag vet inte om hon har ont någonstans men tillslut somnade hon om och har sedan ägnat natten åt att kasta sig av och an i sömnen. Naturligtvis har hon kastat sig åt mitt håll så jag har inte sovit mycket inatt…  Hon har hostat riktigt illa inatt och andningen har stundtals varit jobbig för henne. Nästan så jag har glömt bort hur hon brukar låta!

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och myser. Ska göra lite gröt snart och sen sticka till jobbet. Imorgon blir jag som sagt hemma och får ro om min sjukling, men idag är det jobba, jobba, jobba till sena kvällen (eller ja, jag slutar vid tre men sen ska jag tillbaka på ett möte ikväll också).

I fredags började Cleo hosta lite och lät lite hes. Inget snor, inget gnäll, inget konstigt alls faktiskt förutom den där hostan. Hostan är ju en återkommande bekant i våra liv, eller främst i Cleos liv, så vi anade att något var på gång men trodde nog att det skulle dröja längre än till samma natt. Hon vaknade, som alltid när kruppen kommer, någon timme efter att hon somnat och den här gången var det ILLA! Hon har tidigare inte själv blivit nämnvärt upprörd över anfallen men nu grät hon, tog sig för halsen och samtidigt som hon skällde väste hon fram något som skulle likna andning. Jag gick ut med henne på baksidan medan Andreas ringde för att kolla hur länge vi skulle stå där innan vi skulle förvänta oss resultat. 30 minuter var svaret och när Andreas tog över och fortsatte stå ute med henne blev andningen bättre. Hon sov, eller ja försökte sova, resten av natten i sin vagn inne hos oss för att kunna sitta upprätt. Inte mycket sömn för någon av oss. På lördagen mådde hon bättre men sen steg febern och på kvällen när hela släkten var här för att fira Andreas nådde den upp till 40 grader. Andningen blev bara värre och värre och när hon stått ute i sin vagn i 45 minuter och det ändå bara blev värre åkte vi till Astrid Lindgrens. Aldrig har vi fått så snabb hjälp som där och då! Det tog kanske 10 minuter innan vi var inne på ett rum och fick träffa en sjuksköterksa och ytterliggare 20 minuter senare fick vi träffa en läkare. Läkaren konstaterade att det troligen inte lät som astma utan riktigt illa krupp, även fast skällande gått över. Lillälsklingen fick inhalera adrenalin och fick massa kortison men det ville inte hjälpa riktigt. Två omgångar med  med flera inhalationer behövdes för att få bukt med hennes andningssvårigheter. Jag har aldrig sett ett bröst guppa så snabbt upp och ner! Bröstkorgen var intryck på stackars Cleo som vi senare kunde se ”gå tillbaka” till normalt läge. Läkarna var fantastiska, två ganska unga tjejer (vi hann med ett skiftbyte eftersom det ska gå en tid mellan varje inhalation därav två läkare) som förklarade allt på ett mycket bra sätt och förberdde oss på att vi får räkna med att åka in fler gåner för inhalering. När vi väl kom hem var klockan två och gosan hade inte sovit på hela dagen. Hon sov bra under omständigheterna och har också varit ganska pigg idag. Hon väser och det rosslar och hostan är lika illa som vanligt men febern är borta. Vilken pärs! Och vad man lider när ens barn mår så dåligt!!!

Idag fick jag ett mess av min fina vän Johanna som undrade om vi behövde något från apoteket eftersom hon ändå skulle dit och det gjorde vi ju! Omtänksamma hon:) Vi tog senare en prommis i det fina vädret och jag fick tänka på lite annat. Jag är så glad att hon finns och att hon bor så nääääära så vi kan ses så ofta som vi faktiskt gör:) Mer av det tack…

Kvällen igår, innan allt detta, var dock jättemysig. Andreas hade gjort supergod smörgåstårta och nästan alla fina släktingar var här (förutom LE som var hemma med dogsen och Madde/Daniel som är i Åre och Pappi/Cecilia som är i staterna förstås…).

Älsklingen och hans smörgåstårtor

Cleo lär Simon titta på tv, mycket uppskattat av hans föräldrar (eller???)

I fredags blev vår lilla tösabit 18 månader. Ett och ett halvt år, va hände? I present av mormorn fick hon en ljuvlig ”rånarluva” att ha på vintern när det blir kallt, ni vet en sån man har under mössan eller hjälmen. I finaste ull och lätt som en fjäder, TACK!

Fina rånarluvan

Hur som helst så var det dags för kontroll idag. Japp, det var lite som en kontroll, besikta barnet! Hon skulle tydligen visa upp sina färdigheter genom att stapla klossar, säga något, svara på tilltal och visa alla kroppsdel på kommando. (Jag undrar vad de gör om någon inte klarar provet eller inte kan säga 10 ord???) Några frågor var riktade till oss och handlade om alkohol, säkerheten i hemmet, matvanor och livet i stort. När det kom till vägning och mätning hade lillan inte gått upp jättemycket men det sa hon inget om när hon hörde att hon varit sjuk för några veckor sedan. Hon väger nu mäktiga 9380 gram till stolta 75.5 centimeter. Hon är verkligen liten och så länge allt är bra är det ju faktiskt helt bedårande att hon är så liten vårt lilla troll. Hon äter som en häst så att hon inte ökat jättemycket i vikt kan dels bero på att hon inte äter lika mycket välling som vissa barn i hennes ålder, vällingen ger tydligen ganska mycket. Hon glömde att mäta huvudet men det får hon kanske tid att göra på fredag. Då är det nämligen dags för vaccination mot grisesjukan. Jag fick en spruta idag men hon sa att man ska ha varit feberfri i två dagar innan man får vaccination så pappan och Cleo får gå tillbaka på fredag. Då får pappan även sin dos vilket också är bra:)

Ingen feber idag heller så antagligen var det bara någon släng av något av alla miljontals virus som finns. Håller tummen för att det inte blir värre, på fredag är det ju första luciatåget för vår älskling:)

Febern försvann ju, och kom tillbaka men bara i form av 38.2 grader. Än dock feber och minst en helt feberfri dag ska vårt barn ha innan jag släpar iväg henne till bakteriepartyt på förskolan så idag är pappan hemma. Cleo sover än så länge och har i skrivande stund sovit tolv timmar utan att ens pipa. Antingen trött eller inte helt hundra! Jag jobbar halvdag idag eftersom jag har ett spännande återbesök på ögonsjukhuset. Cleo ska till BVC i eftermiddag om hon är okej, får väl fråga då vad det kan tänkas vara för tok.

Gårdagen bjöd på glöggkalas för Andreas gamla kompisar från Njurunda. De bor ett helt gäng här nere i trakterna och igår samlades elva av dem (efter ett sent avhopp) i vår soffa. Det var verkligen supertrevligt och Cleo lekte med Elsa 15 månader som var med. Vi bjöd på massa gott och visade runt i huset. Vi fick höra att vi bodde fint och framför allt mysigt vilket var jättekul! Vi trivs ju så bra här hemma men det är alltid kul att höra att andra också trivs hos oss:)

Idag när jag hämtade Cleo vid kvart i två kom Nova som vanligt fram och skrek. Hon ger ifrån sig små glädjetjut varje gång jag lämnar Cleo eller kommer och hämtar Cleo. Häromdagen bankade hon som en galning på stolen bredvid sin egen och sa ”sitta här” till Cleo. När jag stod där och småpratade med pedagogerna kom jag på den briljanta idén att ta med Nova hem också. Johanna och Nova skulle ju ändå komma till oss för en lekdejt på eftermiddagen. Jag ringde Johanna som satt i ett möte och var tvunen att svara på min fråga om det var okej att Nova följde med oss hem och dessutom prata med en av pedagogerna för att de också skulle veta att Johanna faktiskt sa Ja till mitt förslag och inte trodde att jag rövade bort Nova. Jag klädde på de båda tjejerna och förundrades över hur stora de blivit. De träffades första gången en regning oktoberdag förra året under vår lunch på brödboden, jollrandes små bebisar som nu är lekkompisar både på förskolan och utanför. Tjejerna var på ett strålande humör och vad jag än sa skrattade de bara och sprang efter varandra. Jag satte ner båda två i Novas vagn och körde både vagn och cykel hem till oss. Nova kramade Cleo som lutade sig mot sin kompis under färden. Väl hemma var jag svettig av turen kan jag säga men nöjd eftersom tjejerna var det. Nova ramlade innanför dörren och Cleo var snabbt framme och försökte lyfta upp sin skrattande kompis som bara sa ”bössa” och visade sin mössa som ramlat av. När vi kom in fick de vatten i mängder och sen röjdes det. Båda två var alldeles rödmosiga efter ett tag. En varsin vagn med olika prylar i sprang de runt med och fullkomligt lyste. Nova ville läsa bok och satte sig i mitt knä. Cleo blev sur och försökte putta undan Nova. Cleo lugnas av mig och får också sätta sig i mitt knä varpå Nova försöker knuffa undan Cleo. Tillslut insåg båda två att de kunde samsas och vi läste säkert fyra böcker innan de tröttnade och ville läsa själva. Nova skulle upp på stolen och självklart skulle Cleo göra likadant. Där satt och läste varsin bok medan de spanade på varandra. Så där höll de på tills mamma Johanna som smitit tidigare från jobbet kom. Vi åt mellis med tjejerna och drack kaffe medan vi pratade om ditten och datten. En mycket lyckad dag med fantastiskt fina vänner:)

Inte jättebra bilder, dels var kameran inte laddad så det är mobilbilder men också för att första bilden tog jag toksnabbt. Var ju livrädd att någon av tjejerna skulle bli griniga av att sitta så trångt. Hade dock inte behövt oroa mig:)

På vägen hem:)

Läsa bok tillsammans fast ändå inte...

Jag vågar knappt omnämna den vid namn men hostan var på besök idag igen. När Andreas gick upp i morse vid halv sex fick jag hämta in Cleo till mig eftersom hon hostade tills hon kväljdes. Hon somnade om efter en halvtimme kanske och sover nu igen (klockan är sju…). Jag blir livrädd varje gång hon hostar och hoppas hårt att det bara var en vanlig natt-hostattack som valde att komma på morgonen istället för på natten. För nu måste väl ändå min lilla älskling få vara frisk???

Stackars pappan och Cleo fick sitta på akuten i hur många timmar som helst igår. Andningen blev plötsligt värre och febern steg efter att ha hållt sig nere ett litet tag. Han fick då rådet att åka in och Löwenströmska närakut ville inte ta emot eftersom de kände sig osäkra då hon andades så konstigt. Det blev Ackis eftersom Danderyd kändes sämre att åka i om man hamnar i rusningen hem och Karolinska inte direkt befinner sig högst upp på listan efter allt som hänt där… Jag var på jobbet och oroade ihjäl mig men fick små lugnande sms under dagen. Det är så jäkla körigt på jobbet så det var bra att jag kunde stanna och Andreas  är mycket bättre på sånt här än jag med sitt lugna humör… När läkaren väl tittade på Cleo kunde han konstatera att hon har öroninflammation OCH halsinfketion. Inte konstigt att hon skrek när vi försäkte lägga henne ner i sängen, det gör ju så ont i örat när man lägger sig ner (jag var öronbarn så jag vet vad barnet går igenom…). Anledningen till att hon andas så häftigt är för att förkylningen är lite värre än vi trott. Svullen i halsen och täppt i näsan är inte direkt ett ultimat tillstånd för att kunna andas normalt. TUR att det inte var lungorna… De testade henne inte för svinis heller eftersom läkaren sa att då har man HÖG feber, inte ”bara” 39.2. Pust!

Idag har jag varit hemma och blir hemma imorgon också. På fredag kommer min goa mamma och vabbar åt oss. Tur att hon finns:) Penicillinkuren ska vara i TIO dagar eftersom det är två bakterieinfektioner hon åkt på men senast efter tre dagar ska det vända och det blir på fredag. Hon smittar inte heller efter dessa tre dagar så på måndag räknar vi med att hon ska kunna återgå till förskolan men vi får se hur hon mår. Min stackars lilla älskling, att jag inte ens tänkte på öronen så som jag har lidit… Men vi har inte fattat att hon är så dålig, hon är ju ganska pigg och glad ju! Men nu har vi återigen lärt oss att inte låta oss luras av vår tappra tjej, hennes humör är ju nästan alltid på topp!

Rutinerna har rubbats rejält så igår somnade vi allihop vid tio på kvällen. Cleo har sovit inne hos oss inatt och hon är kanske den enda som sovit gott. Hostan hennes är fortfarande hemsk så varje gång hon har hostat till har jag vaknat. Vi sov dock till nio imorse vilket kändes lyxigt men risken är att det blir svårt att vända på dygnet sen.  Ja ja, huvudsaken är ju att hon blir frisk vårt lilla hjärta och det känns som chanserna är goda för det:)

Man måste snyta sig...

Igår när jag kom hem från jobbet möts jag av en tokglad och PIGG liten tjej. Fattar inte hur någon kan vara så pigg när man är sjuk. Febern hade lekt jojo under dagen och gått upp och ner och sen ner och upp igen. På kvällen var den dock bara runt 38 grader utan alvedon i kroppen. Vi hoppade över alvedon när hon skulle sova eftersom hon inte verkade påverkad men hostmedicinen vågar vi inte strunta i med tanke på hur hon låter (och det är värst på nätterna). Några timmar efter att hon toksomnat vaknar hjärtat och är varm och flämtar. Dock bara runt 45-50 andetag i minuten men det låter ju alltid värre. Andreas ger henne en supp eftersom hon nu blivit jättevarm och orolig, troligtvis orolig av den stigande tempen. Det tar många timmar innan hon somnar. Hon som alltid är så lätt att söva var nu helt plötsligt både arg och ledsen, förmodligen övertrött barnet. Tillslut somnar vi allihop men jag kan säga att när klockan ringde imorse var jag inte pigg.

Jag stänger på jobbet idag eftersom vi är lite kort om folk men sen blir det jag som tar över här hemma. Vi får se hur det utvecklas men det känns som om det går åt rätt håll i alla fall. Jag är ju av den åsikten att alla borde hålla sina barn hemma en dag för mycket hemma snarare än en dag för lite blir nog hemma både onsdag och torsdag. Fredag får vi i dagsläget hålla öppet men vidare uppdatering följer…

Japp, Cleo är sjuk igen! Igår när vi la henne hade hon över 39 graders feber och flämtade som en labrador i sommarhetta. Det började redan i lördagsnatt när jag kände att hon var het som ett element och under gårdagen steg febern. Det är inte alltid hon blir påverkad av feber men nu märks det att hon är dålig. Henne hosta har blivit värre igen och hon andas nästan 60 andetag i minuten. Jag blev lite orolig att det skulle vara lunginflammation eftersom över 60 andetag i minuten kan tyda på det. Hon ligger ju strax under och dessutom lät hon lite bättre nu när jag var uppe och lyssnade så jag hoppas verkligen inte att det är det. Andreas blir hemma idag och imorgon och sen tar jag över. Hoppas det vänder snabbt, det är verkligen hemskt när hon mår så dåligt… Ska det aldrig ta slut?