I lördags kom Therese och Peter från Barcelona. De landade på Arlanda och i väntan på tåget hem till Sundsvall kom de förbi oss och fikade lite. Så himla mysigt:) De hade köpt med sig en jättefin dress till Cleo från Barca. Ett par shorts i aprikost med matchande linne/klänning. Ljuvligt är det och jag nästa längtar till sommaren då hon kan använda det! Tack fina vänner!
Fina dressen från Tess och Peter!
Lilla hjärtat började snora i fredags. Snoret rann och jag undrade om det var läge att vara hemma från förskolan. Men det är så svårt att avgöra och snoriga är de ju typ jämt!!! Jag lämnade Cleo men sa att de fick ringa när helst de kände att de behövde, jag kan ju vara där på tio minuter om hon behöver komma hem. Madde hämtade redan innan lunch och allt var bra men näsan rann och rann. Hostan kom sedan som ett brev på posten (för er som hängt med sen Cleo var liten bebis vet att hon börjar hosta som en tok vid minsta lilla förkylning) och den håller i sig. Hon är pigg och glad och äter som vanligt, hon är ju dock alltid glad och äter alltid som en häst så det betyder ju inte att hon är varken sjuk eller frisk. Däremot var vi vakna inatt och försökte dämpa hostattackerna som inte ville gå över trots hostmedicin. Hon hostade konstant i kanske en och en halv timme innan hon somnade av utmattning. DET är snarare ett tecken på att hon inte är helt 100, att sova dåligt hör inte till vanligheten för vår lilla prinsessa. Hon ligger dryga graden över sin vanliga temperatur och det känns som det antingen kommer att bli redigt med feber eller så vänder och blir ingenting. Oj vad jag hoppas på det senare! Hemma från förskolan blir hon minst imorgon sen får vi se, min fina mamma erbjöd sig att ta tisdagen om det behövs och det är ju alltid bättre att vara hemma för länge än för kort…
Hur som helst så vill hon ju ändå leka och gunga, på stora gungan nu för tiden. Hon håller i så bra tills hon helt plötsligt bestämmer sig för att göra något annat och hoppar av. Hon kan ju inte hoppa av så då får vi vara där och fånga. Men hon övar och övar vilket känns helt magiskt. Jag minns förra vinter när hon satt i bebisgungan och knappt drog på smilbanden, lite skillnad mot nu:)
Glad och stolt i stora gungan:)
… men några rader kan jag väl knåpa ihop! Andreas har föräldramöte på jobbet så jag är ensam. Eller ja, Cleo är ju hemma men hon sover som en stock. Sen hon började förskolan för drygt två veckor sedan har hon sovit som en prinsessa. Visserligen envisas hon med att bara sova en timma på dagen (och enligt en av pedagogerna går det att ställa klockan efter henne, klockan 10 somnar hon och sover till elva eller strax efter!) men på kvällen somnar hon halv sju och sover sen till klockan sju utan ett knyst. Inte en gång har vi behövt gå in till henne nattetid och DET är en trend jag hoppas håller i sig. Med tanke på att hon sover ganska lite på dagen och dessutom tidigt på dagen så är jag extra glad att hon slipper gå långa dagar. Måndagar och tisdagar blir ju enligt mig ganska långa men det är ju i början av veckan så då borde hon ju orka mer. Nu mot slutet går hon bara fem och en halv timme för att på fredag bara gå fyra och en halv timme (fast i vanliga fall lite längre). Att få hämta henne på onsdagar och torsdagar är en ren fröjd. Hon har suttit och ätit när jag kommit de flesta gångerna men idag verkade det som om rutinerna kanske börjat sätta sig för när jag kom var hon ute och lekte med Lukas i sandlådan. Hon sken upp när jag kom, skrek ”Heeeeeej” på sitt alldeles speciella sätt och sprang emot mig för att ge mig en kram. Sen när det var avklarat gick hon tillbaka till Lukas och fortsatte leka. Jag hann prata en hel del med pedagogerna som bekräftar det vi redan visste, hon äter som en häst! Allt går ner och det är mängder hon slukar. De är så goa på förskolan och hon verkar vara glad hela tiden och trivas riktigt bra. Och som hon börjat prata! Hon härmar, eller försöker härma, nästan alla ord vi säger. Hon kan ett tiotal ord som vi faktiskt tror att hon vet vad det är. hon säger det nämligen alltid när t.ex. en bil kommer förbi ”bil, bil, bil” eller ”booooolll” när hon ser en boll. Det är ju inte rätt uttal på alla ord men orden kan hon, vår lilla babbelmaja! När vi frågar var magen är pekar hon på magen, likaså huvudet, näsan och munnen. Sen är det dock stopp! Måste komma ihåg och fråga om det gör något liknande på förskolan. Ska även fråga vilka sånger de sjunger för hon kan börja dansa/snurra samtidigt som hon ”sjunger”. Hon är helt i sin egen värld och blir nästan lite generad när hon märker att jag tittar på henne. Jag blir varm i kroppen när jag tänker på henne och längtar efter henne varje minut. Den här tiden är verkligen fantastiskt med allt nytt hon lär sig och jag försöker verkligen ta vara på varje minut. Min älskade lilla flicka!
Hjälper mamma plocka in i skåpen medan jag lagar middag:)
Cleos fina fina moster och hennes Daniel hade med sig presenter till Cleo när vi var i Turkiet. Jag har ju helt glömt bort att blogga om det men tänkte nu berätta för er vad hon fick! Det finns en bok (som jag hört talas om via Johanna) som heter ”Kleo katten”. Inte bara heter den som vår lilla juvel utan katten är orange och ser ut som Cleos alldeles egna katt Jason. Den hade Madde och Daniel med sig till Cleo som hon fick när vi landade. Den fick följa med på äventyr i Turkiet och ser nu ganska ”välläst” ut men vad gör väl det?!?!
Sen fick hon även ett par jeans från Yorrik, jag bara älskar deras grejer! Cleo fick ett par jeans med svart mudd och den typiska ”Yorrik-kronan” på. Jeansen är sydda av återvunna vuxenjeans vilket gör att jag älskar deras kläder ännu mer, miljötänkande ME LIKE!
Tack älskade syster och Daniel!
Vår stackars lilla älskling är sjuk igen. Jag fattar inte varför hon blir sjuk så ofta, hon är ute tokmycket, är ammad helt ett halvår och hon får bra balanserad mat. Allt efter konsten alla regler men ändå så har hon varit sjuk ungefär lika mycket som hon varit frisk. Vi sa bara för några dagar sedan att hon för en gångs skull faktiskt varit frisk (då menar vi hostfri och ickesnorig) i säkert två veckor på raken. Det kanske vi inte skulle sagt för när jag och Cleo kom hem från mamma och Jannes land i lördags hade Cleo 39.5 grader feber. Hon verkade ändå pigg men jag ringde vårdguiden för säkerhets skull för att höra vad jag skulle göra. När hon vaknar några timmar senare flämtar hon som bara den och kräks över hela mig och henne. Febern är nu ännu högre och barnakuten råder mig att ge henne alvedon och försöke vätska var femte minut fram till ett då vi kan få sova några timmar för att sedan fortsätta. Hon vill knappt sova men somnar tillslut helt utmattad. Dagen efter är febern ännu högre och hon flämtar och kräks slem. Flämtningarna trodde vi och barnakuten kunde höra ihop med att hon var magsjuk men det är hon uppenbarligen inte. När hon bara skriker så fort vi försöker ge henne vätska råder de oss att åka in. Det fantastiska sjukhuset Löwenströmska ger oss en tid en timme senare och vi åker dit. Halsprovet visar inget men sänkan är för hög. Det i samband med hur hon låter och över 40 graders feber gör att läkaren tror att det är lufrörskatarr eller luftvägsinflammation. Kanske är samma sak, har ingen aning… Antibiotika blir utskrivet och mycket vätska. Hon vägrar dricka men vi lurar henne så gott det går eller tvingar helt enkelt. Vi har fått sova några få timmar inatt men ställt klockan för att kunna ge dricka och även alvedon för att ta ner febern. Jag cyklade upp till Ica idag och köpte glass men det gick inte hem, stark lammkorv däremot ville hon absolut ha. Förmodligen det enda barnet som väljer korv framför glass men så är hon ju sin pappas flicka också;)
Vi håller oss inne, fast mamman smiter ut ibland i den underbara solen. Inte den bästa itden att välja att få feber på när det är över 30 grader i skuggan hos oss. Men så antar jag att ingen tidpunkt är optimal för feber och sjukor. Bli frisk nu mitt lilla hjärta så du kan bada, leka och ha skoj!
Sjuk liten älskling
Först leka på stranden
Tryggt att hålla pappa i handen
Fast jag kan ju själv också...
Cleo kastar sand och slår på sin kvidande pappa. Mina älskade knäppisar:)
Cleo blåser på det mesta just nu, här på svamparna i den lilla poolen…
Vackra sommarflickan
Cleo har under en tid, kanske två månader, tyckt att det varit kul att äta själv. Hon skopar upp men kastar gärna maten när den väl hamnat på skeden. Några skopor har åkt in i munnen men vi har suttit beredda med sked och hjälpt till. Tills nu när hon inte alls vill bli matad. Det har nog varit så ett tag men hennes tröga föräldrar har inte alls förstått vad hon menar… Så nu ställer vi fram hennes tallrik och en gaffel (gaffel funkar oftast bättre än sked) och för säkerhets skull en extra sked eftersom gaffeln lustigt nog sliter sig ibland och hamnar på golvet. När hon nu fått äta helt själv blir det mindre kladd eftersom hon inte behöver kämpa med oss om att få skeden/gaffeln själv numer och hon äter som en häst. Vet inte om det är nyhetens behag men kul är det att äta själv och då gör hon det tills det är slut på tallriken, hur mycket som än ligger där verkar det som. Visst behöver vi övervaka så att inte tallriken far i backen men på det stora hela kan vi nu äta samtidigt som Cleo, inte som förr äta samtidigt men ändå mata varannan tugga och således inte riktigt ÄTA samtidigt.
Idag är det sol och varmt, vi njuter. Vi har blåst upp Cleos fina pool för ett dopp senare i eftermiddag och väntar nu på att barnet ska vakna så att vi kan cykla ner till Steningebadet med en fräsch fruktsallad i picknickkorgen och badkläderna på. Vet inte om det blir något dopp men väl ett känna-med-tårna-bad! Cleo har hunnit leka med några av kompisarna på gården och hon har verkligen upptäckte förtjusningen och alla fördelar med att gå. Nu går hon så det verkar som om hon aldrig ska stanna. Fina lilla hjärtat…
Först ska maten på gaffeln...
...sen gaffeln in i munnen...
...och sen lyckan!
Kan en morgon börja bättre? Både man och dotter vakna. Dessutom undebar utsikt i form av en vällingdrickande sötnos i sin sackosäck medan nyhetsmorgon går på tvn. Dagar som startar som denna kan inte bli annat än bra:)
Välling i sackon är en favorit:)
Cleo gillar mat! Konsigt vore väl annars med de föräldrar hon har men det märkliga är att hon gillar mat som ligger på någon annans tallrik mer än sin egen. Idag hade Andreas gjort supergod citron-och-chili-kyckling med ris, matyoughurt och mango chutney. Cleo hade just detta på sin tallrik men när hon glufsat i sig halva sin portion insåg hon att jag också hade mat på min tallrik. Samma mat, som hon naturligtvis fick smaka för att bevisa detta. Icke då, hon skulle ha min mat och äta själv med mina bestick. Det är en ganska stor gaffel och en ganska liten tös men det gick bra. När vi, jag fick också några tuggor, ätit klart det som fanns min tallrik gick hon över till salladsskålen. Gurkorna skulle rensas ut och ätas upp helt enkelt. När gurkorna var slut fick hon syn på burken med matyoughurt och det fanns ju faktiskt youghurt kvar, inte bra tyckte Cleo som åt även den! Naturligtvis helt själv och då blir man faktiskt lite kladdig. Ja, inte bara hon faktiskt utan även mamman men vad gör väl det när lyckan lyser i hennes ögon över att 1: kunna äta själv och 2: få mumsa i sig massa godsaker… Våra middagar är minst sagt underhållande sen Cleo kom till världen, tack för det älskade lilla kladdgris!
Äta själv!
Kladdgrisen...
Igår hade vi Cleos sista ettårskalas. Lite vemodigt eftersom jag dels älskar kalas och dels eftersom det betyder att min lilla fina bebis numer är ett barn mer än bebis, på riktigt! Redan på lördagen började trevligheterna eftersom famjljen från norr kom ner. Vi dukade upp till stormiddag för även min fina syster och hennes Daniel ville komma. Vi grillade och snackade om ditten och datten. Ganska mycket bebissnack blev det eftersom Johannas mage nu är gigantiskt stor och lillkusinen väntas dyka upp (ner?) om dryga månaden. Som vi längtar!
Efter söndagens joggingtur började fixandet här hemma medan farmor och pappan tog med Cleo ut i sandlådan. Hon älskar den där sandlådan och klättar ivrigt i och ur. Det verkar förresten vara halva tjusningen att klättra i och ur eller så övar hon bara sina motoriska färdigheter. Och övning ger ju som bekant just färdighet för hon går jättebra nu, klättrar själv upp på rutschkanan på öppna förskolan, kan själv ta sig ner från vår ganska höga soffa utan att dundra i marken, klättrar som sagt i och ur sandlådan utan problem och tar sig även upp på mindre lämpliga platser. Men vad gör väl det när man övar???
Vid ett kom min mamma som är ovärderlig. Hon hade bakat västerbottenpaj, gjort snittar i mängder och fixat allt ”papp-porslin”. Vi hade fixat fetaossallad, bröd, smör, ost, prinskorvar till barnen och karlarna och gjort tårtor och kakor den här helgen också. Andreas står för kak-bakandet här hemma medan jag fixade tårtorna. Sen började gästerna välla in. Vi blev nog totalt, efter något sent återbud, bort emot 30 personer vilket Cleo såklart gillade. Hon var i sitt essä och trots att hon bara sovit 45 minuter så underhöll hon alla med sina konster. Det roliga är att hon efter varje ”konst” vill ha applåder och börjar själv klappa händerna medan hon stirrar på publiken för att få dem att göra likadant… Hon fick helt sjukt fina presenter men det roligaste var nog när hon öppnade paketet med dockan i från faster och farbror. Det första hon gör är att krama dockan och sen ge den en blöt puss mitt på munnen. Allt detta medan farbror Per filmar. Vår lilla kärleksspridare! Hon gillar verkligen att pussas, men bara när hon själv vill. Frågar vi när det inte passar skakar hon mest på huvudet! Hon fick också äntligen en trumma, lik den som finns på öppna förskolan och hon trummade loss ordentligt. Det var knappt hon släppte ifrån sig trummpinnarna så att sysslingen Elsa-Lo fick prova. Hon fick också massa kläder (toppenfina såklart) en saccosäck som hon redan imorse provade att dricka sin morgonvälling i, hela två badpooler, en till landet och en hit hem, pussel, sin första DVD med Molly mus, en alldeles egen trädgårdsfotölj och en helt underbar cykelstol från Holland. När vi var i Holland såg vi dessa fina stolar på var och varannan cykel och förargades lite över att vi i Sverige bara har den där traditionella varianten där barnet sitter bak på cykeln. Min fina pappa och hans fru snappade ju upp detta och köpte med sig just en sådan till Cleo. Hon sitter nu fram på styret och ser allt nör vi cyklar inte bara mammas rygg (hur kul är det???) och det finns ett visir så hon inte får blåsten i ansiktet och en liten ”filt” som är färst på visiret så att det inte blåser kallt på benen. Den är gudomlig och när vi provade den idag verkade hon uppskatta cykelturen ordentligt. Hjälmen däremot var mindre uppskattade men så fort vi började cykla var det ju så kul att hon glömde den där hemska saken på huvudet. Vi fick även ett mycket genröst bidrag till en ny bilbarnstol av min mamma och hennes Janne så idag när vi ändå skulle handla cykelhjälm till gosan blev det också en ny toppenfin bilstol med massa goa finesser!
Inte var det slut där inte, jag blev lite överraskad också. Jag fyller ju tydligen år snart (jag vet, jag fyller the big 3 0, så nu är det nämnt en gång för alla) och min familj med min make i spetsen hade en överrsakning. Cleos fina cykelstol kunde ju inte gärna hängas i luften och eftesom jag saknar cykel fick jag just en sådan av familjen. Min make var delaktig på det sätt att han har haft cykeln gömd i grannens garage utan att jag anat något alls… Cykeln är precis som jag vill ha den, högt styre, lagom mycket växlar (tre, behöver man egentligen fler???), fotbroms och handbroms. Att den är lila gör inte saken värre. Min pappa höll ett litet tal och jag fick även ett vackert pärlhalsband från Skjutafrika, hm Sydafrika menar jag ju, och en tröja i gult som var jättesnygg.
Nu får jag nog sluta skriva för jag kan fortsätta hur länge som helst och det ska jag inte. Summan av kardemumman är att kalaset blev toppen, solen sken så vi kunde vara ute, Cleo njöt av både god mat (inte trodde jag att anjovissnittar skulle gå hem hos en ettåring) och sällskapet och alla verkade ha så trevligt. Jag blir så glad av att se alla i vår familj (min mamma och pappa med deras nya kärlekar, Andreas mamma, min sida av släkten, Andreas syster, hennes Per, ja alla…) tillsammans och trivas med varandra. Det är så viktigt att komma överens, allra helst för Cleos skull. Tack min älskade familj, både ni huvudstaden och ni i Norr. Ni är verkligen fantastiska!
Vackrast
Fick ett önskemål av Hanna om att lägga ut bild på Cleos fina cykelstol så här kommer den. Med nya hjälmen på Cleo (jag har också en i vanliga fall, nå´n ordning ska det ju vara) och min fina cykel:)
Nya cykeln med den eminenta cykelstolen till Cleo:)