Igår kom det ett blombud och lämnade en ljuvlig bukett tulpaner. På kortet som satt på buketten stod det ”Grattis till nya tjänsten från oss i Eindhoven”. Min fina pappa och hans lika fina Cecilia är så omtänksamma!
Underbara tulpaner.
Efter en tripp upp till nordliga breddgrader är vi återigen hemma. Vägen upp i fredagskväll kändes riskfylld, tur att min norrländska karl är van att köra (och har haft körkort i typ hundra år…). Jag körde hem igår, visst jag är inte jättevan att köra i såt här vinterväglag men hur ska jag kunna bli bättre på något om jag inte övar? Så hela vägen hem körde jag och fick beröm av Andreas:) Vi har bott hos min svärmor hela helgen men har besökt vår lilla stuga, det var snö upp till Andreas höft när han skottade fram vägen till dörren, helt absurda mängder. Vallarna mitt i vägarna var så höga att det omöjligt gick att se över. Helgen har betytt en del skottning för min mans del, först ute i stugan för att för huvudet taget kunna komma in, sen taket hos svärmor och sen taket ute i Långsjön. När vi kom hem var det mer snö än när vi åkte så det var bara att skotta igen. Fast nu hjälptes vi åt:) Hela gården var full av skottande grannar och Cleo lekte för första gången ordentligt med snön så det var riktigt trevligt.
Lördages dop var jättefint, bilder kommer senare… Cleo sov sig igenom cermoninn så att hon var pigg för att kunna röjja runt på ”festen”. Hon äter så det sprutar ut genom öronen på henne, allt som serveras slinker ner men smörgåstårtan var en favorit (hos både barn och vuxna…). Simon var så nöjd under dopet och tillställningen var MYCKT trevlig!
Vi hann umgås en hel del vilket ju är meningen när vi kommer upp, det var dock ganska skönt att komma hem igen efter en ganska stressig helg. Efter all lek och skottande ute när vi kom hem åt vi god middag och sen somnade Cleo. Jag och Andreas kröp upp i soffan och tittade på film (nå´n vampyrfilm som var helt okej faktisk).
Idag är det sjukt kallt! Det kommer bli tufft att cykla idag men det behövs lite träning så jag ska försöka att inte svära alltför mycket över snöhelv*t*t. För övrigt har väl snön ställt med tillräckliogt lidande nu (kan bara se på de olyckor vi såg på vägen upp i fredags) så nu får det räcka. Prognosen säger att våren dröjer länge och jag bävar för när all denna snö ska smälta. Översvämning kanske???
Cleo ska få leka lite hos Oskar och Wilma i eftermiddag eftersom fina grannen Gunilla lovat att barnvakta lite. Vi var där i torsdags också och Cleo njöt i fulla drag. Jag fick faktiskt sitta ner och fika med Gunilla och Niklas i över två timmar medan Cleo lekte med alla barnen. Återigen tackar jag högre makter för att vi hamnade just här med alla fina grannar!
Nu: dricka upp kaffet. Snart: Väcka barnet!
Ha en underbar vecka och förfrys inget viktigt!
På söndag är det alla hjärtans dag. Jag tycker ju i och för sig att alla dagar är kärlekens dag men på söndag ska den uppmärksammas lite extra. Tyvärr är det inte så politiskt korrekt att säga att man uppmärksammar den här dagen och visst håller jag med om att den materialistiska biten som affärerna tjänar så fasligt med pengar inte är något eftersträvansvärt MEN jag tycker att det är en utmärkt dag att påminna alla som inte uppmärksammar kärleken i vardagen tillräckligt att faktiskt göra det. Och det kostar inte en krona att göra:) En dag utan oändligt många kramar, pussar och ”jag älskar dig” vore en mardröm tycker jag men på söndag ska jag kramas ÄNNU mer och säga att jag älskar min underbar man och ljuvliga dotter ännu fler gånger:)
I veckan har jag varit på kurs! En helt fantastisk kurs om vägledande samspel. Jag har dock suttit still i två dagar och det känns… Majoriteten av oss som var där jobbar inom förskola och alla hade snudd på sittsår och var ganska uppblåsta, snacka om ovana att sitta still så mycket;) Idag var jag tillbaka på jobbet med allt vad det innebär och det var ett härligt återseende med alla barn och mina fina kollegor. Jag har under dagarna jag varit borta fått höra så mycket positivt om mig som kollega och person att jag blivit tårögd flera gånger och vuxit säkert en decimeter. Två andra roliga saker med kursen var att två av mina rymdgatan-grannar var där så vi hann ta igen lite av det ”grann-snack” man missar nu under vintern när vi sällan ses ute OCH en av Cleos pedagoger var med på samma kurs och jag fick lära känna henne i ett annat forum än som pedagog/förälder. Mycket trevligt och jag är ännu mer nöjd med Cleos förskola än jag var tidigare, och då var jag redan toknöjd:)
Cleo fick vara två långa dagar på förskolan, jag lämnade halv nio och hämtade efter fyra… Första dagen sa de att det märkts på henne att hon inte är van att gå så sent. Hon hade varit glad men tröttare än vanligt och bett om nappen till och med!!! Dag två lämnade jag en lika glad tjej som jag hämtade. När jag kom vid kvart över fyra kom hon, tillsammans med kompisarna, släpande på soppåsar som de hjälpte Rose att slänga. Hon sken upp när hon såg mig men när jag sa att hon skulle säga hejdå vinkade hon till MIG och sprang med kompisarna och lekte. Snacka om gott betyg på min lilla stjärnas vardag:)
I onsdags var Opa med och hämtade och sen åt han middag hos oss. Jag var inte alls lika intressant som jag brukar utan det var opa för hela slanten. Min stackars pappa fick spendera större delen av tiden liggandes på golvet med en Cleo som konstant bäddade åt honom och sa åt honom att sova. Till och med när hon stolt deklarerade att hon ”bajtat” var det OPA som skulle byta blöja. Opa var inte lika imponerad så under höga protester bytte pappsen istället.
Ikväll är min kära make på bio med lagkompisen Micke. Jag tittar på Let´s dance och solsidan men tänkte nog gå och sova snart. Läsa nya ”Mama” eller ”Sköna hem” som kom idag. Och så måste jag packa badväskan för imorgon blir det bad med Cleos bästis Nova efter en joggingtur:)
Mina fina älsklingar tittar på bolibompa! Det finns inga ord för hur mycket jag älskar dessa två och varje dag tackar jag högre makter för att de finns i mitt liv:)
Efter en lugn fredagskväll blev lördagen desto mer fartfylld:) Vi började dagen med att leka en massa i snön. Jag och Andreas hade redigt snökrig och Cleo tittade på med stora ögon. Vi skrattade gott allihop fast vi (jag och A) var iskalla ändå inpå skinnet av snön som smög sig in under kläderna. Efter ett tag gjorde vi oss i ordning och blev hämtade av min fina mamma som först skjutsade oss till bröllopet vi skulle till och sedan åkte vidare hem med Cleo för en barnvaktskväll och natt. Bröllopet var fantastiskt (är de inte alltid det å andra sidan, att gifta sig är ju bara så magiskt). Det var kompisar från laget som sa JA till varandra och nu har spelarFRUarna blivit fler, snart fler än spelarflickvännerna kanske? De gifte sig borgligt i en vacker konsthall med läcker konst. Cermonin tog kanske tio minuter, vigselförrättaren var virrig som få och en vacker solist sjöng moderna låtar. Perfekt med andra ord, eller så där operfekt som det ska vara så att det blir underbart. Andreas sa att han tyckte vi skulle skilja oss så att vi kunde gifta oss igen, min fina kärlek! Att se människor man tycker om så lyckliga som brudparet var igår (och är generellt) gör mig så glad. Alla borde få känna den lyckan, alltid… Sällskapet åkte vidare till folkets hus, eller kabinen, i Märsta för middag och fest. Bruden har rötter i Chile så det var en härlig blandning på både mat och musik. Vi hade verkligen en jättetrevlig kväll men hjälp vad vi saknade Cleo när vi kom hem. Hon hade det dock så bra hos mormor och ”anne” så hon saknade nog inte oss det minsta. Jag är så glad att det funkar så bra och att hon har det så oerhört bra hos sin mormor för det gör ju att jag verkligen kan slappna av när vi går bort på partaj ibland!
Vi åkte in till sta´n på förmiddagen för att hämta vår solstråle och bege oss till en annan del av söder där pappa och Cecilia bor när de är i Sverige. Där fick vi sagolik mat och massa presenter. Man kan tro att det var julafton igen:) Cleo är så bortskämd, både när det gäller saker och kärlek så hälften vore nog. Hon får så mycket uppmärksamhet och hon har så kul när hon är där. Cecilia, eller Lila som Cleo skriker efter henne, diskade med Cleo och jagade runt runt i lägenheten. Opa skulle hjälpa till med kläderna och alla paket som skulle öppnas.
När vi kom hem lagade Andreas jättegoda tempurascampi som vi åt med god aptit, Cleo skulle ha både sina och våra scampi vår lilla gourmet. När Cleo och Andreas gick upp för att bada tog jag på mig joggingskorna och sprang ner och mötte Johanna för en promenad i kylan och när jag lämnat Johanna sprang jag upp tillbaka hem. Det är verkligen en trevlig hobby vi kommit oss för att skaffa, vi får både motion, frisk luft och en väldigt trevlig tjejstund därvi hinner avverka många roliga och intressanta samtalsämnen. Nu blir det film och mys i soffan, om maken kan slita sig från jobbet som måste göras till imorgon…
På väg till mormor med egen väska
Det vackra brudparet
JETS-grabbarna håller tal, eller min fina make håller tal å JETS vägnar...
Ann (7-barnsmamma), jag och Sofie. En liten del av JETS-fruar/flickvänner.
(Och för er som undrar så drack vi juice alla tre faktiskt, kunde man inte tro men välkomstdrinken var det sprit i och sprit är ingen höjdare tycker jag…)
Förmodligen den färggladaste tårtan jag sett, i JETS-orange förstås;)
En ljuvlig klänning från amerikat
Byxor x 2 från opa och lila
Behöver inga ord...
Mamman fick supernajsa joggingskor
Och pappan fick en fotbollst-shirt, gaaaanska passande kan man säga;)
I tisdags kom det ett paket på posten. Det var adresserat till Cleo Fjäll med en avsändaradress som hette något i stil med barnklader.co.uk och jag blev lite förvånad. Jag letade allra längst bak i minnet men kunde inte komma ihåg att jag beställt något till Cleo. Ivrig som jag är slet jag upp paketet fast det var till min dotter. Det var barnkläder där i, ett par skor med favoriten Iggle Piggle. Men det var inte jag som beställt dem utan Cleos älskade moster som hittat dem på nätet och beställt. När Cleo vaknade på onsdagen hade jag lagt tillbaka skorna i paketet/påsen som de kom i så att Cleo kunde öppna det. Jag behöver nog inte skriva att hon blev glad va? Vi sa att paketet var från Madde och under hela tiden hon öppnade paketet, tittade på skorna och satte dem på sig sa hon ”Madde, Madde, Madde”. Lite senare pratade vi med Madde i telefonen och Cleo höll hårt i telefonen samtidigt som hon berättade sitt liv för sin moster. Hon längtar verkligen efter Madde, det märks. Ofta pratar hon om henne och pekar på fotografier av henne och säger ”Madde”.
Idag fick Cleo sin andra svinisspruta. Så nu är det klart och det känns skönt:) Hon skrek när hon fick sprutan och ända tills BVC-Karin vinkade hejdå, DÅ slutade hon mycket tvärt och sken upp samtidigt som hon vinkade och sa ”Hejdå!” frenetiskt! Jag fick samtidigt prova vagnen och jag ville knappt gå hem så härligt var det med en vagn som klarar underlaget så ”enkelt”.
Och apropå det! Allvarligt? Någon är ute efter mig! Jag som är en skötsam medborgare som inte gör något ont, vem vill mig illa? Imorse när jag kom ut på trappen klockan SEX på morgonen hade det snöat, IGEN!!! Jag borde inte blir förvånad jag vet och jag borde ännu mindre bli irriterad över något jag inte kan styra över men jag avskyr denna vidriga vita sörja som ligger i drivor längst med varenda liten snutt av vad som en gång varit en ren och fin väg. Jag kunde knappt cykla imorse eftersom ingen plogat undan snöh*lvetet så varenda snöhög som låg med ungefär tio centimeters mellanrum (jo, det var så eftersom det blåst så förbannat mycket) gjorde att det kändes som jag cyklade in i en vägg. Jag fick snällt kliva av cykeln och LYFTA den över snöhögarna! Hur mycket ska man behöva stå ut med bara för att det är vinter? Nej, säg mig vilket parti jag ska rösta på för att slippa vintern så har det partiet min röst direkt.
Nu när jag fått ur mig lite ilska måste jag ju se något positivt med denna eländiga vintertid (och nej, jag tycker inte att det är skönt när det är ”ljust” ute, hade det varit sommar jämt hade vi haft riktigt ljus inte något som får oss att tro att det är ljust ute.) eftersom jag försöker se något positivt med allt som sker. Träning säger jag då. Att cykla i detta väder har givit mig bra benmuskler, förmodligen bättre än hundra benpass på gymmet skulle givit mig. Det är så tungt att cykla, eller leda cykeln med eller utan barn på, så när jag kommer hem måste jag byta kläder eftersom de är dyngsura av svett. Jag har nog blivit av med alla julkilon tack vare vädret och det är positivt. Imorgon blir det promenad till jobbet med löparskorna i ryggsäcken så att jag kan ta en skön joggingtur hem. Och då kommer jag att tycka vintern är ganska okej ändå…
Öppnar påsen...
... och sen undersöka de fina skorna!
Självklart skulle skorna på direkt.
De här sista veckorna har minst sagt varit otrevliga. Först blev Cleo verkligen dålig med kruppen och allt vad det innebär. Sen fick jag bihåleinflammation och trodde tänderna skulle pressas ut ur käken på mig… När vi minst anade det slog nästa sjuka till, den ökända vinterkräksjukan! När vi kom hem i söndags efter en trevlig dag mådde Andreas lite illa. En timme senare sitter vi vid middagsbordet och pysslar lite varpå han RUSAR ut och tokspyr!!! Sen fortsatte det ett bra tag till och febern steg. Jag har aldrig sett en människa skaka så mycket som min stackars make just den kvällen. Dagen efter lämnade jag Cleo på förskolan och förklarade läget och bad dem klä på Cleo på eftermiddagen (Andreas ringde när han var på väg) och lämna över henne till Andreas ute. På så sätt slapp ju Andreas gå in bland alla oskyldiga barn och pedagoger som inte ska behövas smittas. Typiskt nog hade jag planeringsdag och började först halv elva men slutade också klockan halv åtta!!! Så Andreas låg i soffan medan Cleo fick roa sig bäst det gick själv! Vad gör man? Det är ju inte direkt så att man kan sjukanmäla sig från pappaplikten;) Idag mår han mycket bättre och det glädjer mig, det är väldigt sällan Andreas är sjuk men det är lika jobbigt ändå att se någon man älskar må så dåligt!
Idag stängde jag på jobbet! Jag har tidigare inte haft det på mitt schema men nu föll det sig så bra att jag kunde ta en stängning och på så sätt korta Cleos förskolevecka ännu lite mer. Det betyder också att jag börjar senare så våra tisdagsmornar innebär mycket mys, ingen stress och att börja dagen med att leka och kramas massa med sin fina dotter. När jag kom hem satt de vid middgasbordet och vi åt middag tillsammans. Sen hann vi leka och kramas lite till innan gosan somnade klockan åtta. En mycket bra dag trots att jag slutar så sent!
Å så vagnen! Buggan har gjort sitt känner vi. När vi köpte den bodde vi i Nacka, var ofta inne i stan och användningsområdet var stort. Nu bor vi lite mer ”på landet”, är sällan i city och shoppar och behöver en helt annan sorts vagn. De svängbara framhjulen som jag tidigare lovordat kändes värdelösa när snön kom och när vi är i skogen ska vi inte tala om… Vi köpte scootern som är förskolevagn och därför slits ganska mycket. Den är dessutom framåtvänd och jag vill verkligen inte ha Cleo framåtvänd hela tiden (detta märktes extra tydligt när det var snöstorm ute….). Vi gillar ju dock Emmaljungas vagnar men ville inte ha något klumpig koloss, det var ju därför vi föll för buggan som är en lätt vagn. Vi hade fastnat för en vagn som hade svängbart styre men var så tung och klumpig istället men man kanske inte kan få allt? Jo, det kan man! Gunilla, min goa grannfru, visade deras vagn som jag fick provköra med superfina Emma i och den var stor men superlätt. Varukorgen under (något jag saknat hos buggan) är stor och lätt att komma åt. Däcken punkiteringsfria så no more pumpa pumpa och oroa sig för punka inte… Ja ja, massa bra med vagnen i alla fall. Dessutom riktigt snygg, den ville vi ha:) Så nu står en Emmaljunga city cross ute i hallen och väntar på att bli använd (Andreas har invigt den men jag ska premiärköra i helgen tänkte jag). Den är svart med silver och till den köpte vi en åkpåse som är svart. Supersnygg:) Bilder kommer här:
Nya fina vagnen...
Med åkpåsen i och vänd åt andra hållet:)
Jason gav sitt godkännande och meddelar att mysfaktorn var hög!!!
Allan valde ett säkert kort och somnade på datorn!
Andreas åkte hemifrån redan 7:15 imorse för att kidnappa Matte som skulle svensexas helgen före sitt bröllop som vi ska på. Jag och Cleo vaknade halv åtta och hade en minst sagt lugn och mysig morgon. Halv elva kom Johanna och förberedde inför dagens hudvårdsklass (Johanna är Mary kay-konsult). Sofie, Emelie och Sanja, mina sperlarfruvänner, kom klockan 11 då vi drack lite barnvänligt bubbel och åt choklad medan vi lyxade med fina produkter i ansikte och på händer. När klassen var färdig åkte Johanna hem och vi andra åt lunch. När tjejerna åkt gjorde jag och Cleo oss redo för att åka hem till Nova, Johanna och Jonas. De var så söta så de öppnade dörrarna för mig och Cleo så vi skulle slippa sitta själva en lördag vilket var mycket uppskattat. En vardag känns liksom mer okej men att vara ensam en helg är verkligen ingen höjdare:(
Det märks att våra tjejer känner varandra. Behövs inget lära-känna-varandra-och-vara-lite-blyga där inte, snarare lite surande över att det såklart alltid vill ha samma leksaker. De är bästisar de där två, de härmar varandra,springer efter varandra och pratar med varandra hela tiden. Nova tar Cleo i handen för vidare äventyr, Cleo ropar ”Nova OM (kom)” när Nova är för långt bort och de pussas och kramas. De skulle såklart sitta bredvid varandra vid matbordet och efter maten fick de bada ihop. Som de spexade, trixade och lekte tillsammans i badkaret (vi blev ganska blöta jag och Johanna som satt bredvid…). Mitt mammahjärta smälter när jag ser de två tillsammans, jag hoppas verkligen att deras vänskap består och att de alltid ska känna samma glädje och trygghet när de ses… Tack ni fina vänner för en toppenkväll (och dag Johanna)!
Vi åkte hem efter badet när Nova skulle sova. Mätta efter en riktigt god risotto med svamp, kyckling, fetaost, tomat och sugarsnaps. Cleo höll på att somna i bilen men höll sig vaken till 20:10 vilket är en ganska tidig kväll för Cleo. Jag är nöjd, det verkar som om vår begränsning av dagssovandet ger resultat. Runt åtta halv nio tycker jag är en bra tid, förhoppningsvis sover hon till halv åtta imorgon också och då anser jag att vi är på rätt spår så att säga…
Jag längtar efter min man! Han har det helt sagolikt kul hoppas jag men det är tomt i soffan utan honom! Ännu tommare kommer det vara att gå och lägga sig helt själv. Hoppas han kommer snart…
Nu verkar det vara min tur! Ont i halsen som f*n och snorar så hjärnan känns helt full av det. Hostar dock inget och antar att jag inte har feber, kroppen värker dock så snart bli det dags för sängen. Imorse pallrade jag och Johanna oss ut på en morgonpromenad, innan frukost för min del som har en sjusovardotter och efter för Johanna vars dotter är lite mer morgonpigg. Båda jag och Johanna var krassliga så jag gav oss en extra klapp på ryggen för att vi kom iväg trots att soffan med en kopp varm te lockade mer. Morgonen var otroligt vacker här i Märsta med lite dimma över ängarna.
Morgon i Märsta
Jag förundras ofta över hur fint det är här. Bara man kommer förbi uschliga valsta centrum så tonar skog upp sig med stora ängar, viken med steningebadet, det vackra slottet och sedan lite mer skog. Det är verkligen fint:) 90 % av Sigtuna kommuns invånare bor på 8 % av ytan (om jag minns siffrorna rätt från infomötet som nyanställd i kommunen) vilket lämnar en stor del åt flygplatsen men även enorma vidder av skog och naturmark. När vi var ute och gick imorse, ganska ensamma på vägarna, slog det mig igen, hur fint det är här i Steninge…
När jag kom hem berättade Andreas att han stoppat en av grannarna när han gick förbi för att fråga om han hade något sågbord vi kunde få låna (Andreas skulle såga lister) men det hade han inte. Därmot erbjöd han sig att ta med listerna när han skulle skjutsa sin sambo till jobbet så kunde han såga dem åt oss. Jag kan inte fatta att vi har haft sån tur med våra grannar, fina människor! En stund senare kom han över med sin dotter som passade på att leka med Cleo. Hon blir alltid lika glad vår fina tjej när Denise kommer över och leker. Och Denise verkar gilla det också trots en ålderskillnad på ungefär sju år… En upptäckt vi gjorde idag var att hon dock kallar Denise för ”Milma” och en av de andra grannflickorna som Cleo beundrar heter Wilma och nu går tydligen alla grannkompisarna under det namnet…
När flickorna lekt klart, listerna var på plats och Danne hämtat hem Denise packade vi in oss i bilen och styrde kosan mot söders höjder. Där hade mamma för andra året i rad ordnat den tradition hon startat, julgransplundring! Lite sent men det var första helgen vi kunde få ihop alla kusinerna. Jag har en härlig släkt, så enkel att umgås och mysig på alla sätt. Gamla mormor var med tillsammans med sina två döttrar, deras respektive, deras barn och barnbarn. Det är så häftigt att se mormor med sina barnbarnsbarn, hon matar och gullar trots ett minne som sviker. Lilla mormor! Det var lika uppskattat som i fjol och Cleo kunde vara lite mer aktiv i år när det var dags för fiskdamm. När vi sedan dansade runt grannen klappade Cleo händerna och skrek ”mer” efter varje sång. Vilken toppendag det blev!
Tänk vad det kan vända snabbt! I lördags var hon så dålig så jag visste varken ut eller in, i måndags sov hon hela dagen med 40 graders feber och idag är febern borta! Hon hostar och snorar men är i övrigt pigg. Mitt hjärta är mycket lättare idag och det känns fantastiskt att hon är så pigg idag. Just nu ligger hon och sover i sin vagn på framsidan medan mamman bloggar lite. Jag har varit ute och skottat idag (när f*n ska snöhelvetet försvinna undrar jag…) och insåg att det faktiskt är riktigt bra vardagsträning.
Jag har gjort en upptäckt! Jag har kollat våra elräkningar från ett år tillbaka och nu minns jag inte hur kallt det var förra året MEN vår elräkning den här månaden är en hel tusenapp mindre än vid samma tidpunkt förra året. Det har ju varit ruskigt kallt så det borde inte vara någon skillnad, dessutom går både tvättmaskin/torktumlare och diskmaskin mer frekvent nu när vår lilla prinsessa blivit större. Anledningen till den sänkta elräkningen måste således vara värmepumpen som vi installerade i höstas. Glad överraskning eftersom räkningen sänkts men vi har även fått ett mycket behagligare inomhusklimat tack vare att luften cirkulerar på ett helt annat sätt. Happy!
Upptäckt nummer två är lite mer ledsam. Vi ska sälja vår bugga!!! Det känns verkligen i den materialistiska delen av hjärtat eftersom jag fullkomligt älskar vagnen MEN en så dyr vagn som kanske används varannan vecka känns så onödig. Tanken var att spara buggan till nästa barn men då vill jag nog ha en vagn med mjuklift så att jag lätt kan bära med mig syskonet vid hämtning/lämning på förskola eller skola (beroende på när syskonet kommer). Och eftersom det lär dröja ett tag kommer buggan ha minskat ännu mer i värde så bästa tiden att sälja är ju nu. När vi väl lagt ut den på tradera ångrade jag mig och Andreas tittade strängt på mig! Jag vet ju att det är rätt beslut, hon använder ju nästan bara emmaljungan, men det är som att ta farväl av en gammal vän…
Förmodligen ett av de mest onödiga inlägg jag gjort i bloggen men jag måste… Jag och Gunilla, min fina grannfru, tog en promenad idag med barnvagnarna. Emma 10 veckor och Cleo sov så gott medan vi kämpade med vagnarna över stock och sten. Eller ja, över oplogade nysnöade vägar i alla fall. Bort till Steninge slott och tillbaka, branta backar med guppigt underlag och promenadvägar som även de var oplogade. Benmusklerna fick jobba och när vi kom tillbaka hem en och en halv timme senare var vi båda svettiga och lagom rödmosiga i ansiktet, mer av ansträngningen än av kylan. En oerhört trevlig promenad, jag tror fler än jag längtar till sommaren när barnen är ute dag som kväll så vi får umgås lite mer, eller??? Nu till det onödiga: jag blev så sjukt svettig att jag var tvungen att ta en bild på min t-shirt. Jag gillar ju att svettas så jag klagar inte men så här svettig var länge sen jag blev…
Riktigt äcklig tröja:)