Mitt liv som förortsmamma…

Min lilla mamma var sjuk i fredags och kunde inte hämta Cleo som hon annars gör på fredagarna. Vi hade dock bara 15 av 45 barn på jobbet så jag passade på och gick tidigare så vi inte behövde hämta Cleo så mycket senare än vanligt. 14:15 var jag där så det blev en halvtimme extra bara:) Andreas som glömt sin mobil hemma hade ingen aning om att jag gått tidigare eftersom han inte fått mitt sms. Samtidigt som jag ser hans telefon hemma och ringer till Cleos förskola stiger han tydligen in genom dörren på Orions förskola och pedagogerna bara skrattar. Jag tror även de vid det här laget vet hur virrig min fina man är;) Fredagen ägnade vi åt att leka en massa med vår solstråle och åt en god middag!

Lördagen började med joggingtur för mig och sen skulle vi mötas uppe vid simhallen. När jag närmar mig ringer Cilla och talar om att den är stängd men vi ändra oss snabbt och åker till Upplands väsby nybyggda simhall. Cilla, Henrik med barnen Lova och Alva var med med mamma och pappa också så vi var ett helt gäng:) Det nya badet var jättefint men KALLT!!! Är det något jag inte gillar så är det att frysa så jag kunde knappt bada utan gick runt och huttrade inlindad i alla handdukar jag kunde hitta. Cleo gillar verkligen inte kallt vatten heller så hon tyckte inte heller det nya fina badet var något vidare! Bubbelpoolen var dock supervarm och skön så där tillbringade vi en lååång stund. Cleo och pappa åkte den stora rutschbanan också men det var inte heller jättekul. Fika var dock toppen så det gjorde vi länge medan Cleo tittade storögt på alla badande människor! Efter badet åkte vi in till söders fina höjder för att lämna Cleo hos min mamma. Andreas fixade lite med datorn medan jag och mamma gick ut och handlade. MY GOD vad det är trångt i stan, jag fick nästan lite panik när vi skulle in på en minimal ICA där man tydligen inte ska barnvagn. Cleo och mormor gick vidare till Tantos fina lekplats när vi begav oss hemåt vid tresnåret. Väl hemma var det tyst och jättekonstigt! Vi har ju inte varit utan Cleo här hemma sen hon kom. Vi åt middag och tog ett glas vin, spelade singstar (som jag naturlgtvis vann!!!) och sen kom några kompisar över innan vi gick upp till Valsta där det var födelsedagsfest med discotema. Vi var naturligtvis utklädda men det fanns de som tog priset i klassen bästa klädsel. Det var kul att se att så många tuffa fotbollskillar verkligen ansträngt sig. Festen var jättelyckad och vi hade verkligen en trevlig kväll även om dagen varit minst sagt seg idag!

Vi vaknade halv åtta och drack lite kaffe innan vi var tvungna att ge oss av. Andreas skulle ha öppet hus på jobbet så jag lämnade honom i Rissne innan jag åkte vidare för att hämta Cleo. Hon och mormorn var i parken nedanför mamma och lekte när jag kom. Cleo sprang emot mig och gav mig en bamsekram. Det kändes som en halv evighet sedan jag såg henne och inte bara 17-18 timmar som det i själva verket var. De hade haft det så bra och Cleo hade inte varit ledsen en enda gång. Hon är verkligen en trygg tjej och det känns skönt att hon är trygg i sig själv även när vi inte är där. Mormor berättade med lysande ögon hur Cleo legat och kramat henne när hon skulle sova, så där mysigt som bara Cleo kan. Vilken tur Cleo har som har en så fin mormor:)

Jag och Cleo åkte sedan vidare ut till Jessica och Rikard i Nacka för att få brunch och leka lite med Liam och Nea. Cleo som bara sovit en kvart var dock inte på humör och Jessica sa att det var skönt att se att barnet är mänskligt och faktiskt kan gråta medan jag inte alls såg nöjet i det hela. Sista vi träffades för en månad sedan avslutade Nea mötet med att bita Cleo riktigt hårt i kinden. Kan  hon komma ihåg det? Hon var verkligen livrädd så fort jag satte ner henne bredvid Nea medan Liam som är 4 & 1/2 år gick bättre att sitta med. Efter två timmar gav jag upp och åkte och hämtade Andreas på jobbet. Cleo han somna tio minuter så hon somnade LÄTT nu på kvällen kan jag säga. Hon har pratat, sjungit och varit på sitt vanliga glada humör hela kvällen så jag oroar mig lite för att det är Nea som skrämmer henne. Nea som dessutom hade sett fram emot att Cleo skulle komma fråga hela tiden ”Teo leka Nea” (Teo är då Cleo på Neaspråk), gav henne nappen när hon grät och kramade henne så fort hon fick chansen. Hon ville så gärna visa sina leksaker men Cleo bara surade! Vad gör man åt sånt. Går det över eller ska jag vidta åtgärder? Ett barn som gråter helt oprovocerat är ju inte direkt charmigt… Hoppas det går över för mitt hjärta gråter i takt med Cleos ögon när hon är så ledsen…

Ja ja, resten av kvällen var härlig. Andreas åkte och veckohandlade medan jag och lillälsklingen fixade här hemma. När han kom hem lagade han en toppengod gryta med fläskfilé som både jag och Cleo uppskattade. När Cleo somnat tittade vi på en deppig realityserie om en sextonåring som blivit gravid och typ bara bråkade med sin pojkvän (alla fördomar om unga föräldrar besannades…). Pappan tog verkligen inget ansvar och lät sitt barn typ skrika för att han ville sova, bytte inte blöjor på sitt barn och tyckte inte att det var hans sak att vara hemma med barnet. Riktigt deppigt och tragiskt faktiskt och ganska amerikanskt så nu måste jag nog titta på något annat innan jag kramar om min underbar make och tackar högre makter för att han är den han är och pussar min sovande lilla juvel som sover sött i sin säng för att ha något annat på tankarna när jag går och sover. God natt alla!

Idag fyller Andreas fina vän Pierre år. Pierre var även best man när vi gifte oss, hjälper oss med typ allt när det gäller fix av hus och landställe, ställer upp i alla väder och är en alldeles underbar vän. Det enda felet med Pierre är att han bor för långt bort, vi försöker med alla medel lura ner honom till Märsta men än så länge har vi inte lyckats. Han är dock en av de personer som är självklar på vår ”måste-träffa-lista” när vi väl åker upp till Sundsvall för han är oss väldigt kär. GRATTISKRAMAR PIERRE FRÅN FJÄLLS

De fina vännerna på vårt bröllop, stiliga som få;)

Igår hade vi föräldramöte på jobbet! Jag proppade ögat full med smärtstillande och stack iväg. När jag kom in på förskolan började ögat rinna av tårar eftersom ljuset var så fruktansvärt starkt. Jag släckte lite överallt och tog mig igenom kvällen med bravur. Jag gillar föräldramöten! Det ger oss chans att visa hur vi jobbar på dagarna, ett jobb vi såklart är mycket stolta över. Vi visade bilder på deras fantastiska barn där de visar sina färdigheter, som att ta mat själv i vår buffé fast man bara är två år till exempel! Vi fick också möjlighet att visa upp vår läroplan, Sigtuna kommuns skolplan och alla de arbetsplaner vi på huset gör (likabehandlingsplan t.ex). Vi utvärderar oss själva kontinuerligt och i slutet av året är det detta som ligger till grund för den kvalitetsredovisning som vi gör. Allt detta tycker jag är jätteviktigt för föräldrar att få se och ta del av så de förstår att det handlar om en pedagogisk verksamhet och INTE barnpasning som på den tiden när det faktiskt var dagis man lämnade barnen på. Det som är sorgligt är att de föräldrar som faktiskt kommer på föräldramötena är de som redan vet de. De är redan engagerade i sina barns ”skolgång” och de är de föräldrar som säger förskola och inte dagis och dessutom vet skillnaden mellan dessa två. Jag och Andreas hade sedan en diskussion om varför så få föräldrar är intresserade av deras barns utveckling. Vissa kan inte komma av vissa skäl, de föräldrarna säger till innan, men vissa struntar helt sonika att dyka upp!!! Jag blir lite ledsen faktiskt eftersom jag är stolt över mitt jobb och gärna vill att föräldrarna ska vara mer delaktiga!

Nåväl, vi fick mycket beröm! Berömmet kommer i form av små historier om hur deras barn hemma gör saker som de tidigare inte gjort. Till exempel talar om för mamma och pappa att man måste ”dela med sig”, börjar stava ord vid middagsbordet, berättar vilka nya sorters mat de vågat prova på förskolan idag, talar om att de sa ifrån när en kompis var dum eller hjälpte en kompis av med jackan. Beröm värmer alltid men när föräldrarna dessutom kan tala om varför de berömmer oss blir det extra slagkraftigt. Mitt jobb är fantastiskt och att få se den utveckling som vår fina barn genomgår är underbart och jag påminns om varför jag valde detta yrke. Att jag ständigt utvecklas som person men framför allt som pedagog i och med den utveckling barnen genomgår och allt nytt jag vågar testa är ett stort PLUS!

Ögat mådde dock inte bra av att anstränga sig så mycket! Idag värker det lite mer och jag som var så glad över att det verkade gå åt rätt håll. Men men, det är bara att skynda långsamt och hoppas att kortisonet gör sitt. Cleo har sovit bättre inatt och äntligen verkar den gamla vanan komma tillbaka. Hon var visserligen hysterisk igår när Andreas skulle lägga henne och det tog EN TIMME att få henne att sova (Varför? Hon har två ”hörntänder” i överkäken på gång att spricka igenom men det blir man väl inte hysterisk av? Tips och tankar någon??? Vi blir ju lite förbryllade eftersom hon nästan aldrig skriker i vanliga fall… Ett-och-ett-halvt-års-fas månne??). Hon hade sovit sent på förskolan, inte förrän vid tolv, så kanske var det därför hon var extra pigg. Hon sov till typ halv sex innan hon vaknade. Jag hade dock inte lust att gå upp då så hon fick komma över till vår säng och somnade gott om. När klockan passerat halv åtta fick jag väcka barnet istället! Efter en flaska välling och lite barnprogram (Drömmarnas trädgård ska det vara…)  bar det av mot förskolan. När vi kom in kom Nova fram med några tallrikar och bjöd in Cleo till lek vid spisen, sötnosar. När jag gick satte de sig till bords, Cleo gav mig TVÅ smackande pussar på munnen men hade inte tid att vinka hejdå eftersom hon var tvungen att hålla koll på maten. Hon får gå till efter lunch idag också, det känns lite lagom. Hon får i sig lite frukost, sen hinner hon vara med på aktiviteterna, sova lite och äta lunch efter det. Det är dock inte alltid hon är så nöjd att behöva gå hem så tidigt men jag vill ju träffa henne också. Jag får passa på för med tanke på hur snabbt tiden går är hon väl snart tonåring och tycker mamma är det mest pinsamma som finns;)

Det är bara att skratta åt eländet men just nu tänker jag va f*n! Jag har haft ont i ögat i en vecka ungefär. Det har varit rött och värkt. Inte svidit utan verkligen gjort ont och givit mig en härlig huvudvärk lokaliserad till höger sida eftersom det är höger öga som gör ont. Jag ahr inte använt linser på en vecka och har då upptäckt vilka gamla glasögon jag har, jag ser typ inte på ena ögat (japp, det onda!). Mina fina barn på jobbet konstaterade efter att ha stirrat på mig i en kvart att ”Jessica, du ser konstig ut!”. Dels använder jag sällan glasögon och ännu mer sällan är ena ögat tokrött och blodsprängt. Jag bokade tid hos en optiker i hopp om att ögat skulle bli bättre om jag bara fick nya gafas. Igår när jag vaknade kunde jag knappt titta utan att det värkte så jag trodde att ögat skulle ploppa ur. När jag la mig för att vila gjorde det även ont att blunda och jag ringde St. eriks ögonsjukhus som tyckte jag skulle komma in PRONTO!  Vi packade in oss i bilen och för en gångs skull var jag tacksam över det risiga vädret som dels gjorde att det inte var så ljust ute men mest för att regnet fått mamma och janne att åka hem tidigare från landet och kunde nu agera barnvakt. Efter att ha lämnat av Cleo hos mormor och ”anne” (J är tydligen lite svårt att säga så Cleo kallar Janne för ”anne”, sött va?) åkte vi vidare till akuten. Drygt tre timmars väntetid fick vi veta att det var och satte oss och väntade. Jag med jackan över huvudet eftersom ljuset på akuten fick ögat att värka ännu mer. Tillslut reagerade någon och frågade varför i hela friden man har en ögonakut upplyst som vore det en operationssal när alla som är där har, tada, ont i ögonen!!! De släckte sedan ljuset och jag kunde krypa fram ur jackan. Akuten stängde klockan 16 och patient efter patient droppade av och efter tre timmar var det även min tur. De konstaterades snabbt att min syn är usel men läkaren kunde även se att jag har drabbats av irit (Klicka på länken). Eftersom läkaren ville titta djupare i ögat fick jag några droppar i ögat, en som var gul för att visa ev. skador på hornhinnan och en som gjorde så att pupillen skulle expandera. Efter det fick vi vänta en halvtimme till och när det slutligen var min tur igen var det bara jag och Andreas kvar på den tidigare så överfyllda akuten. Inflammationen har inte gått djupare men är tillräckligt illa för att jag ska behöva droppa kortison i ögat ÅTTA gånger per dag i upp till en månad. Jag ska även droppa pupillvigdande droppar i ögat två gånger per dag vilket faktiskt är skönt för då släpper trycket för ett tag (det är därför man är ljuskänslig tror jag, för var je gång pupillen vidgas eller drar ihop sig blir trycket på ögat, och således smärtan, värre). Om en vecka är det återbesök hos läkaren för att se att det går åt rätt håll! Förstår ni nu varför jag säger va f*n??? Jag som aldrig blir sjuk drabbas av något så konstigt som IRIT!!!

Idag är jag hemma för smärtan i kombination med lysrören på jobbet är ingen bra kombo. Jag måste dock in ikväll eftersom jag har föräldramöte för ”mina” föräldrar men jag hoppas kunna övertala mina kollegor att ha lite mysstämning med släckta lampor. Hm… Jag har dock kommit fram till något annat i och med denna ögonhärva och det är att jag ska köpa nya glasögon. Jag har haft glasögon i tjugo år, ja alltså inte samma, men aldrig riktigt trivts i det. Nu gör jag det helt plötsligt och ska köpa nya läckra (på Specsavers får man 2 par till priset av ett och jag har hittat några turkosa som jag är sugen på) och skaffa mig dagslinser så jag kan att alternera med. När jag tränar och typ ”går ut” vill jag kunna ha linser och då är endags-varianten perfekt.

Cleo fick gå till förskolan idag! Hon är nog lite less på oss tror jag. Igår kom Nova och hennes föräldrar över på lek och fika. Jättetrevligt för oss men mest för Cleo tror jag som verkligen sken upp när Nova kom. Idag när jag lämnade henne till frukost gick hon fram till Nova och klättrade upp på stolen bredvid henne. Även om de inte leker tillsammans direkt så märker man ända de tycker om varandra tycker jag… Cleo får gå till efter lunch idag även om jag egentligen är lite emot att ha henne där när jag är hemma. Men jag måste hinna förbereda lite inför ikväll som jag tänkt göra på jobbet. Och Cleo behöver träffa lite jämnåriga, hon har knappt varit där på flera veckor ju. Hon gav mig en redig puss på munnen när jag gick och vinkade glatt hejdå. Jag är så glad att hon trivs så bra:)

Ha en bra dag alla! //Från Jessica i mörkret

Stackars pappan och Cleo fick sitta på akuten i hur många timmar som helst igår. Andningen blev plötsligt värre och febern steg efter att ha hållt sig nere ett litet tag. Han fick då rådet att åka in och Löwenströmska närakut ville inte ta emot eftersom de kände sig osäkra då hon andades så konstigt. Det blev Ackis eftersom Danderyd kändes sämre att åka i om man hamnar i rusningen hem och Karolinska inte direkt befinner sig högst upp på listan efter allt som hänt där… Jag var på jobbet och oroade ihjäl mig men fick små lugnande sms under dagen. Det är så jäkla körigt på jobbet så det var bra att jag kunde stanna och Andreas  är mycket bättre på sånt här än jag med sitt lugna humör… När läkaren väl tittade på Cleo kunde han konstatera att hon har öroninflammation OCH halsinfketion. Inte konstigt att hon skrek när vi försäkte lägga henne ner i sängen, det gör ju så ont i örat när man lägger sig ner (jag var öronbarn så jag vet vad barnet går igenom…). Anledningen till att hon andas så häftigt är för att förkylningen är lite värre än vi trott. Svullen i halsen och täppt i näsan är inte direkt ett ultimat tillstånd för att kunna andas normalt. TUR att det inte var lungorna… De testade henne inte för svinis heller eftersom läkaren sa att då har man HÖG feber, inte ”bara” 39.2. Pust!

Idag har jag varit hemma och blir hemma imorgon också. På fredag kommer min goa mamma och vabbar åt oss. Tur att hon finns:) Penicillinkuren ska vara i TIO dagar eftersom det är två bakterieinfektioner hon åkt på men senast efter tre dagar ska det vända och det blir på fredag. Hon smittar inte heller efter dessa tre dagar så på måndag räknar vi med att hon ska kunna återgå till förskolan men vi får se hur hon mår. Min stackars lilla älskling, att jag inte ens tänkte på öronen så som jag har lidit… Men vi har inte fattat att hon är så dålig, hon är ju ganska pigg och glad ju! Men nu har vi återigen lärt oss att inte låta oss luras av vår tappra tjej, hennes humör är ju nästan alltid på topp!

Rutinerna har rubbats rejält så igår somnade vi allihop vid tio på kvällen. Cleo har sovit inne hos oss inatt och hon är kanske den enda som sovit gott. Hostan hennes är fortfarande hemsk så varje gång hon har hostat till har jag vaknat. Vi sov dock till nio imorse vilket kändes lyxigt men risken är att det blir svårt att vända på dygnet sen.  Ja ja, huvudsaken är ju att hon blir frisk vårt lilla hjärta och det känns som chanserna är goda för det:)

Man måste snyta sig...

Igår när jag kom hem från jobbet möts jag av en tokglad och PIGG liten tjej. Fattar inte hur någon kan vara så pigg när man är sjuk. Febern hade lekt jojo under dagen och gått upp och ner och sen ner och upp igen. På kvällen var den dock bara runt 38 grader utan alvedon i kroppen. Vi hoppade över alvedon när hon skulle sova eftersom hon inte verkade påverkad men hostmedicinen vågar vi inte strunta i med tanke på hur hon låter (och det är värst på nätterna). Några timmar efter att hon toksomnat vaknar hjärtat och är varm och flämtar. Dock bara runt 45-50 andetag i minuten men det låter ju alltid värre. Andreas ger henne en supp eftersom hon nu blivit jättevarm och orolig, troligtvis orolig av den stigande tempen. Det tar många timmar innan hon somnar. Hon som alltid är så lätt att söva var nu helt plötsligt både arg och ledsen, förmodligen övertrött barnet. Tillslut somnar vi allihop men jag kan säga att när klockan ringde imorse var jag inte pigg.

Jag stänger på jobbet idag eftersom vi är lite kort om folk men sen blir det jag som tar över här hemma. Vi får se hur det utvecklas men det känns som om det går åt rätt håll i alla fall. Jag är ju av den åsikten att alla borde hålla sina barn hemma en dag för mycket hemma snarare än en dag för lite blir nog hemma både onsdag och torsdag. Fredag får vi i dagsläget hålla öppet men vidare uppdatering följer…

Japp, Cleo är sjuk igen! Igår när vi la henne hade hon över 39 graders feber och flämtade som en labrador i sommarhetta. Det började redan i lördagsnatt när jag kände att hon var het som ett element och under gårdagen steg febern. Det är inte alltid hon blir påverkad av feber men nu märks det att hon är dålig. Henne hosta har blivit värre igen och hon andas nästan 60 andetag i minuten. Jag blev lite orolig att det skulle vara lunginflammation eftersom över 60 andetag i minuten kan tyda på det. Hon ligger ju strax under och dessutom lät hon lite bättre nu när jag var uppe och lyssnade så jag hoppas verkligen inte att det är det. Andreas blir hemma idag och imorgon och sen tar jag över. Hoppas det vänder snabbt, det är verkligen hemskt när hon mår så dåligt… Ska det aldrig ta slut?

Veckan började med en sjuk Cleo. På vägen hem från landet i söndags hostade hon tills hon kräktes mitt stackars hjärta. Hon snorade rejält så även om hostan var bättre fick hon vara hemma både måndag och tisdag. Jag har henne hellre hemma en dag för mycket än en för lite för allas skull. Min jobbvecka började alltså i tisdags. Vi försöker köra varannan dag när det gäller VAB och måndagar är lugnare för mig medan tisdagar är en bättre dag att vara frånvarande för Andreas. Tur i oturen att det ”klaffar” så bra! Cleos vecka däremot började i onsdags med hennes långa dag vilket naturligtvis var lite ångest. Hon var ju ledig torsdag fredag så det var lång tid ifrån förskolan… Dessutom att gå till kvart i fyra är ganska sent så jag var lite orolig. När jag lämnade henne vid nio skulle de gå ut så jag dröjde mig kvar, assisterade med lite påklädning och pratade lite med pedagogerna. När jag väl skulle gå vinkade Cleo glatt och sprang ut med kompisarna (hon älskar ju att vara ute den ungen) så det var med ett lätt hjärta jag cyklade till jobbet. Resten av veckan gick lika bra så vad gäller förskolan tror jag vi kan sluta oroa oss. OM nu ett bakslag skulle komma, vilket är mycket vanligt för barn som är så lätta att skola in, så borde de ha kommit nu tycker jag. Hon har ju ändå gått några månader nu.

Mitt jobb går bra! Det är så mycket att göra att dagarna knappt känns ibland. Inte bara ska vi ha en verksamhet för alla befintliga barn utan det ska planeras för kommande inskolningar. Inskolningar ska följas upp med samtal och även ”gamla” barn ska ha sina samtal. Vi i arbetslaget ska sätta rutiner, komma på alla miljöer vi vill skapa och så vidare och så vidare. Vi har möten titt som tätt på kvällstid och vi har möten titt som tätt dagtid. Vi var alla medvetna om att det här första året skulle bli ett slitit år, både psykiskt och fysiskt, men jag tror inte att vi var medvetna om exakt HUR slitit. Jag gillar ju utmaningar så jag klagar inte, det är superkul! Dessutom har vi fått så mycket beröm under samtalen från nöjda föräldrar så allt slit är liksom värt det;)

Torsdagen bjöd på massa lek. Först på förskolan såklart men sen kom kompis Nova över med sin mamma. De leker fortfarande mest bredvid varandra till stor del men jag tycker mig se en glädje i båda tjejernas ögon när de ser varandra. När jag lämnar Cleo kommer Nova ofta fram och Cleo säger ”Nova” och skiner upp. Och när någon frågar vem Cleo leker med på förskolan blir svaret alltid Nova eller Noah (svårt att urskilja vilket namn hon säger men jag vet ju att hon leker med båda två…). De har ju trots allt känt varandra i större delen av sina liv så visst verkar de gilla varandra. Därför är de ju sån tur att jag gillar Novas mamma också så vi kan umgås allihop;)

Apropå kompisar så måste jag berätta några saker som hänt. Häromdagen satt vi i ett litet möte jag och Andreas. Några byggkillar var här för att kolla vad det skulle kosta att renovera. Inget vi ska göra i dagsläget men eftersom de gör det gratis tycket vi det var intressant att höra vad det kan tänkas gå loss på. Cleo tyckte inte mötet var spännande alls och ville mest leka. DÅ knackar det på dörren och Denise, en av grannflickorna, frågar om hon får komma in och leka med Cleo. Jag har nog aldrig sett Cleo så lycklig, hon gav ifrån sig ett högt glädjetjut när hon såg Denise och rusade in i vardagsrummet och började plocka fram leksaker. Sen satt de och lekte, och sprang runt också för den delen, tills Denise pappa kom och hämtade hem henne för middag. Hon läste flera sagor för Cleo som satt still och storögt beundrade sin några år äldre kompis. De är så fina:)

I onsdag kom vi hem vid fyra och träffar en annan grannfamilj som vi gillar skarpt. De har precis fått sitt tredje barn så medan mamma Gunilla var hemma med lilla Emma (som vi fick äran att se LIVE dryga dygnet gammal när stolt storebror Oskar och pappa Niklas kom förbi med underverket) så var Niklas på väg till gemensahetslokalen med Wilma och Oskar.Vi bjöd in oss lite fräckt och följde med. Där blev det dans med musik och balansgång på stolar som Niklas hjälpte barnen att sätta ihop till en hinderbana. Cleo var salig över att få leka med sina grannkompisar och jag tackar återigen vår lyckliga stjärna för att vi hamnat just på den här gatan, just på den här gården och just i det här huset.

Och så ett fynd! Cleos fötter ger mig huvudvärk ibland. Jag ville köpa allvädersstövlar till stjärnan men icke då. Hon har SMÅ fötter, så små att det knappt görs vettiga skor i hennes storlek. Vi provade stövel efter stövel tills vi alla var svettiga. Storlek 20 som hon behöver på foten var för tight att få på eftersom hennes vad är ganska tjock OCH hennes fot så hög (säger man så??). Storlek 23 funkade i vaden men vad tror ni hände med foten då? Den simmade ju runt därinne och flickebarnet kunde inte gå. Nästan alla stövlar är så eller så har de kardborreband. Det är inte praktiskt när man knappt kan stänga kardborrebandet redan nu och hon gärna får kunna ha stövlarna hela vintern. Tillslut hittade vi kavats fina stövlar. De var toppen. Breda i skaftet och höga i foten men korta på längden. Enda kruxet var att priset låg mellan 595:- och 695:-. Visst det är stövlar helt i läder, varma, vattentäta och helt perfekta men aningens dyra för min smak. Tradera är ju en av mina bästa vänner så jag surfade runt lite och hittade ett par jag gillade. Lade ett bud på någon hundralapp vilket ändå i slutändan skulle bli kanske halva nypriset. När jag öppnade vinstmailet fick jag en chock, 66:- var det slutgiltiga priset. Med frakt blev det dock 114 kronor men jämfört med nästan sjuhundra spänn var det ett fynd. När vi sedan fick hem stövlarna någon dag senare var de i så fint skick att sulan var helt orörd. En klar fördel med små fötter eftersom de som har Cleos storlek oftast inte går utan bara använder sina skor i vagn. Jag är som ni förstår nöjd med mitt kap:)

Idag började dagen med en snabb frukost eftersom Andreas och Cleo skulle iväg till simhallen för att träffa Ida och Saga med tillhörande föräldrar. Jag fick stanna hemma eftersom vi haft städdag på gården. Jag hann med en skön joggingtur innan vi möttes upp alla grannar. Vi har krattat och sopat till förbannelse men nu är det jättefint på gården och runt omkring. Andreas och Cleo kom hem efter en härlig badstund med kompisarna. Vi bäddade ner Cleo i vagnen som Denise sedan fick köra runt med. Wilma körde runt lillasyster Emma så de roade sig bra medan vi fick barnvakt så att vi båda två kunde jobba. Cleo kämpade verkligen för att hålla sig vaken men somnade gott när Denise kört några varv i området. Andreas fick göra grovgöra medan jag krattade lite till. Sen fikade vi! Och fikade lite till för det är ju halva nöjet, att få umgås med sina trevliga grannar. ALLA grannar var faktiskt ute i år, så bra uppslutning trodde jag inte det skulle bli. Mycket trevligt hade vi i alla fall.

Nu sitter jag här ensam faktiskt, som ni kanske anade eftersom jag bloggar;) Cleo sover och Andreas är inne i stan på inflyttningsfest. En av Sundsvallskompisarna som flyttat till ny lägenhet. Jag var också medbjuden men i ärlighetens namn så är det ganska skönt att vara själv ibland. Jag tänkte kolla på någon dålig film eller bara vara. Dessutom ska vi på fest om två veckor och då ska Cleos mormor vara barnvakt. Jag har ju inte riktigt vant mig vid att vara ifrån Cleo kvällstid och ha barnvakt till henne så jag tycker att det räcker med det. Nej, nu ska jag nog se om det finns något gott i skåpen som jag kan lyxa på ikväll. Ha en härlig kväll!

Cleos "nya" fiiiina stövlar

Vår glada lilla älskling:)

Nu sitter jag här själv i stugan. Jag skulle ju inte… Det är så tyst och så mörkt att jag aldrig varit med om maken. Det där med att man kan höra tystnaden har fått en helt innebörd för mig, man KAN nästan höra den eller? Dagen har bjudit på lunch hemma hos svägerska med fina Simon och Per. Han är så fin och så snäll lilla Simon. Cleo pussar hej vilt på sin kusin och inom mig längtar jag tills de blir lite äldre och verkligen kan glädjas åt varandra. Nu på kvällen har det varit fullt hus hemma hos svärmor. Johanna, Per och Simon var ju där såklart. Pierre som känns som en del av familjen var också där. Andreas och hans vänskap är verkligen unik, Pierre känns så… självklar liksom. Vängbergska klanen var också där, allihop med alla hundar. Cleo har lärt sig säga farmor och Kella (farmors hund) och ibland står hon och SKRIKER Kella för att locka på hunden. Helt utan resultat eftersom Kella är döv men det förstår inte vår älskling riktigt utan gastar på för kung och fosterland. Det bjöds på helt fantastisk älggryta och alla var nöjda och glada. Vi tog en chansning också, Cleo har nämligen knappt sovit idag och vi ville ju inte behöva åka hem tidigare än nödvändigt från middagen så vi lät henne hålla igång efter bästa förmåga. Eftersom det var fullt hus hade hon lite att göra eftersom alla måste roas, dansas för, kramas med eller sno mat ifrån. När klockan var halv tio och hon fortfarande var på strålande humör vågade vi inte chansa längre utan åkte hem medan Cleo somnade sött med vällingflaskan i munnen. Nu ligger hon i sin säng och sover medan pappan är på sen bio med Pierre. Jag väntar på utröstningen av Idolerna så att jag kan sova sen. Om jag kan, det är ju så tyst…

Nu sitter vi i bilen på väg upp till landet. Det blir första gången som vi är här höst/vintertid eftersom vi precis borrat brunn. Vi ska nu för första gången dricka vårt alldeles egna vatten, eller ja från vår egna brunn i alla fall. Ikväll blir det lugnt, tända massa ljus och bara mysa denna fina höstkväll (äh, eftermiddag än så länge men solen skiner så vi hoppas på en fin kväll). Att krypa upp i soffan med en filt över benen, en kopp kaffe i handen och  blicka ut över den oändliga skogen som breder ut sig bakom sjön med min fina make bredvid mig (och kanske dottern också eftersom hon sover just nu och antagligen inte somnar förrän midnatt, men vad gör väl det vi är ju lediga några dagar nu…) är som bomull för själen. Japp, jag längtar upp!!!

Imorgon kommer Johanna och lillkusin Simon ut till stugan med lunch och på kvällen blir det middag hos svärmor med nästan-släkten. På kvällen ska Andreas på sen bio med Pirre och se någon film som Pirre är med i. Tror det var någon ungdomsgård där som gjort den. Jag och Cleo stannar hos svärmor för hur mysigt det än är i stugan så är det lite för mörkt för mig att vara där ensam. Jag övar och övar och tycker själv att jag blir bättre och bättre på att inte vara mörkrädd men jag är inte riktigt så kaxig än… Lördagen bjuder på stadsbesök med lunch sällskapade av Johanna, Per och Simon och även fina Tess och hennes Peter. Kvällen blir nog lugn hoppas jag, det är så härligt att få tid bara vi tre tillsammans också ju.

Andreas har höstlov men snålt som det blivit så är de bara lediga torsdag och fredag. Cleo fick dock ett välbehövt ”brejk” från förskolan idag (och imorgon såklart) och fick mysa med pappa idag medan jag jobbade några timmar. De var på öppna förskolan och träffade lite gamla kompisar vilket Cleo hade uppskattat. Hon var lite blyg först men så fort Britta kom fram och lyfte upp henne mjuknade hon och fann sin plats i gänget igen. Goa ungen:)

Nu är vi framme i Tönnebrö och ska dricka kaffe så over and out. Ha en underbar alla helgona helg allihop!