Japp, hemma idag också!
Igår hade vi föräldramöte på jobbet! Jag proppade ögat full med smärtstillande och stack iväg. När jag kom in på förskolan började ögat rinna av tårar eftersom ljuset var så fruktansvärt starkt. Jag släckte lite överallt och tog mig igenom kvällen med bravur. Jag gillar föräldramöten! Det ger oss chans att visa hur vi jobbar på dagarna, ett jobb vi såklart är mycket stolta över. Vi visade bilder på deras fantastiska barn där de visar sina färdigheter, som att ta mat själv i vår buffé fast man bara är två år till exempel! Vi fick också möjlighet att visa upp vår läroplan, Sigtuna kommuns skolplan och alla de arbetsplaner vi på huset gör (likabehandlingsplan t.ex). Vi utvärderar oss själva kontinuerligt och i slutet av året är det detta som ligger till grund för den kvalitetsredovisning som vi gör. Allt detta tycker jag är jätteviktigt för föräldrar att få se och ta del av så de förstår att det handlar om en pedagogisk verksamhet och INTE barnpasning som på den tiden när det faktiskt var dagis man lämnade barnen på. Det som är sorgligt är att de föräldrar som faktiskt kommer på föräldramötena är de som redan vet de. De är redan engagerade i sina barns ”skolgång” och de är de föräldrar som säger förskola och inte dagis och dessutom vet skillnaden mellan dessa två. Jag och Andreas hade sedan en diskussion om varför så få föräldrar är intresserade av deras barns utveckling. Vissa kan inte komma av vissa skäl, de föräldrarna säger till innan, men vissa struntar helt sonika att dyka upp!!! Jag blir lite ledsen faktiskt eftersom jag är stolt över mitt jobb och gärna vill att föräldrarna ska vara mer delaktiga!
Nåväl, vi fick mycket beröm! Berömmet kommer i form av små historier om hur deras barn hemma gör saker som de tidigare inte gjort. Till exempel talar om för mamma och pappa att man måste ”dela med sig”, börjar stava ord vid middagsbordet, berättar vilka nya sorters mat de vågat prova på förskolan idag, talar om att de sa ifrån när en kompis var dum eller hjälpte en kompis av med jackan. Beröm värmer alltid men när föräldrarna dessutom kan tala om varför de berömmer oss blir det extra slagkraftigt. Mitt jobb är fantastiskt och att få se den utveckling som vår fina barn genomgår är underbart och jag påminns om varför jag valde detta yrke. Att jag ständigt utvecklas som person men framför allt som pedagog i och med den utveckling barnen genomgår och allt nytt jag vågar testa är ett stort PLUS!
Ögat mådde dock inte bra av att anstränga sig så mycket! Idag värker det lite mer och jag som var så glad över att det verkade gå åt rätt håll. Men men, det är bara att skynda långsamt och hoppas att kortisonet gör sitt. Cleo har sovit bättre inatt och äntligen verkar den gamla vanan komma tillbaka. Hon var visserligen hysterisk igår när Andreas skulle lägga henne och det tog EN TIMME att få henne att sova (Varför? Hon har två ”hörntänder” i överkäken på gång att spricka igenom men det blir man väl inte hysterisk av? Tips och tankar någon??? Vi blir ju lite förbryllade eftersom hon nästan aldrig skriker i vanliga fall… Ett-och-ett-halvt-års-fas månne??). Hon hade sovit sent på förskolan, inte förrän vid tolv, så kanske var det därför hon var extra pigg. Hon sov till typ halv sex innan hon vaknade. Jag hade dock inte lust att gå upp då så hon fick komma över till vår säng och somnade gott om. När klockan passerat halv åtta fick jag väcka barnet istället! Efter en flaska välling och lite barnprogram (Drömmarnas trädgård ska det vara…) bar det av mot förskolan. När vi kom in kom Nova fram med några tallrikar och bjöd in Cleo till lek vid spisen, sötnosar. När jag gick satte de sig till bords, Cleo gav mig TVÅ smackande pussar på munnen men hade inte tid att vinka hejdå eftersom hon var tvungen att hålla koll på maten. Hon får gå till efter lunch idag också, det känns lite lagom. Hon får i sig lite frukost, sen hinner hon vara med på aktiviteterna, sova lite och äta lunch efter det. Det är dock inte alltid hon är så nöjd att behöva gå hem så tidigt men jag vill ju träffa henne också. Jag får passa på för med tanke på hur snabbt tiden går är hon väl snart tonåring och tycker mamma är det mest pinsamma som finns;)
november 17th, 2009 at 5:09 e m
Om man utgår från Tesla så skulle jag gissat att Cleo skrek för att hon helt enkelt tyckte det var för tidigt att sova när ni ville natta henne. Mina och Teslas värsta sovkonflikter uppstår oftast av just den anledningen, eftersom jag tror att hon inte är tröttare än vad hon är.
november 23rd, 2009 at 6:22 e m
Jag undrar över begreppet ”pedagog” på förskolan. Är man pedagog oavsett om man är utbildad förskollärare eller barnskötare? Det låter som att alla som har med barnen att göra är pedagoger på förskolan… Utom möjligtvis kökspersonalen.
Tycker personligen att det känns lite okunnigt att kalla dem alla för ”personalen på förskolan”…Hur ska det vara?