Vår lilla toa på bottenvåning har varit rätt sunkig faktiskt. Jag vet inte om det var hemmabygget av mosaik (hm, mosaik och mosaik, klinkerkrosset snarare…) på väggen eller om det var den gamla toaletten som gjorde det men sunkigt kändes det. Nu är det snart ett minne blott!
Toaletten just nu, inte ens halvfärdig men snart så...
Det finns vänner och vänner. Så är det ju bara. Andreas har vissa kompisar som med tiden även blivit mina vänner och som vi båda värderar otroligt högt. Andreas bästa tjejkompis är en sådan vän. Vi fann varandra DIREKT och sen dess är hon en vän jag värdesätter otroligt mycket. Hon var med på min möhippa, åkte långväga, smögs in i min syster lägenhet på natten för att sedan visa sig på morgonen. En sån överraskning och ännu ett bevis på vilken fin vän hon är till oss båda. När vi träffades var hon singel. Efter ett tag träffade hon en annan gammal kompis till Andreas, en bra kille som spelat am. fotboll ihop med min make. Vi hoppades såklart att det skulle bli de två och det blev det! Nu bor de ihop och för ett tag sedan friade också han. Igår kom en länk till min blogg via en kommentar och när vi följde länken till bloggen ser vi också att de nu ska få en liten bebis. De ska få uppleva samma lycka som vi upplevt i och med graviditeten och senare i sommar en alldeles egen liten bebis. Jag skrek rätt ut (kontrollera känslorna, vad är det för något)! Jag har ‘tjatat’ lite på Andreas och frågat ”när du tror du de skaffar barn”, ”tror du inte de vill ha barn snart” osv… De är båda två så fina med Cleo och han är en klar favorit hos vår lilla stjärna med sitt barnkära sätt:) Att få känna lycka för andra är stort, igår var lyckan total. Jag är så glad för deras skull att det finns inga gränser. Grattis ni fina fina vänner!
Om jag fick ändra något på min kropp skulle det vara min syn. Om jag någonsin stöter på anden i flaskan ska jag be honom göra min syn bra igen. Efter att ha drabbats av irit insåg jag att jag inte riktigt skött mina ögon. Jag var tvungen att använda glasögon och jag såg ju knappt med dem vilket tyder på att jag inte varit hos optikern på länge. Linsoptikerna har jag varit hos mer nyligen men inte för att kolla glasögonen. Jag bestämde mig för att gå till Specsavers eftersom de har ett så bra erbjudande då man får två par glasögon men betalar bara för ett par. Dessutom har jag varit hos dem tidigare när jag bodde på Irland och var mycket nöjd. När jag kom dit fick jag en chock när optikern deklarerar att mina glas i glasögonen har en styrka på – 4.00 medan mitt högra öga i dagsläget har en skärpa på – 6.50. VA??? Jag är ju nästan blind på ena ögat!!! Eftersom jag haft så dåliga glasögon har det vänstra ögat fått jobba så mycket att det kommer ta tid för mina ögon att anpassa sig. Tydligen har det varit som om jag har gått och blundat med ena ögat eftersom synen är så nedsatt. Eftersom jag har så dålig syn är mina alternativ att 1: ha flaskbottnar till glas a la Steve Urkel 2: att punga ut massa pengar för att få tunna glas som ändå är så pass förstärkta att de klarar av min styrka. Kalla mig fåfäng men flaskbottnar känns inte aktuellt så det var bara att hosta upp. Dessutom fick jag ju inte välja två bågar utan bara en utan att behöva bli halvt ruinerad. Lätt besviken och med en betydligt tunnare plånbok gick jag därifrån och väntar nu på dessa brillor (som i vanliga fall skulle komma inom en vecka men eftersom jag måste ha så speciella glas tar det två!!!):
Bild lånad från specsavers.se
Iriten är dock borta fick jag veta på mitt sista återbesök på St.eriks ögonsjukhus. Jag ska fortsätta behandla i några dagar till med kortisondropparna för att inte få tillbaka det. Det är ungefär 50/50 risk att det återkommer. När vet man inte, det kan komma tillbaka om en vecka, om ett år, tio år eller aldrig. Jag hoppas på aldrig!
I fredags blev vår lilla tösabit 18 månader. Ett och ett halvt år, va hände? I present av mormorn fick hon en ljuvlig ”rånarluva” att ha på vintern när det blir kallt, ni vet en sån man har under mössan eller hjälmen. I finaste ull och lätt som en fjäder, TACK!
Fina rånarluvan
Hur som helst så var det dags för kontroll idag. Japp, det var lite som en kontroll, besikta barnet! Hon skulle tydligen visa upp sina färdigheter genom att stapla klossar, säga något, svara på tilltal och visa alla kroppsdel på kommando. (Jag undrar vad de gör om någon inte klarar provet eller inte kan säga 10 ord???) Några frågor var riktade till oss och handlade om alkohol, säkerheten i hemmet, matvanor och livet i stort. När det kom till vägning och mätning hade lillan inte gått upp jättemycket men det sa hon inget om när hon hörde att hon varit sjuk för några veckor sedan. Hon väger nu mäktiga 9380 gram till stolta 75.5 centimeter. Hon är verkligen liten och så länge allt är bra är det ju faktiskt helt bedårande att hon är så liten vårt lilla troll. Hon äter som en häst så att hon inte ökat jättemycket i vikt kan dels bero på att hon inte äter lika mycket välling som vissa barn i hennes ålder, vällingen ger tydligen ganska mycket. Hon glömde att mäta huvudet men det får hon kanske tid att göra på fredag. Då är det nämligen dags för vaccination mot grisesjukan. Jag fick en spruta idag men hon sa att man ska ha varit feberfri i två dagar innan man får vaccination så pappan och Cleo får gå tillbaka på fredag. Då får pappan även sin dos vilket också är bra:)
Ingen feber idag heller så antagligen var det bara någon släng av något av alla miljontals virus som finns. Håller tummen för att det inte blir värre, på fredag är det ju första luciatåget för vår älskling:)
Febern försvann ju, och kom tillbaka men bara i form av 38.2 grader. Än dock feber och minst en helt feberfri dag ska vårt barn ha innan jag släpar iväg henne till bakteriepartyt på förskolan så idag är pappan hemma. Cleo sover än så länge och har i skrivande stund sovit tolv timmar utan att ens pipa. Antingen trött eller inte helt hundra! Jag jobbar halvdag idag eftersom jag har ett spännande återbesök på ögonsjukhuset. Cleo ska till BVC i eftermiddag om hon är okej, får väl fråga då vad det kan tänkas vara för tok.
Gårdagen bjöd på glöggkalas för Andreas gamla kompisar från Njurunda. De bor ett helt gäng här nere i trakterna och igår samlades elva av dem (efter ett sent avhopp) i vår soffa. Det var verkligen supertrevligt och Cleo lekte med Elsa 15 månader som var med. Vi bjöd på massa gott och visade runt i huset. Vi fick höra att vi bodde fint och framför allt mysigt vilket var jättekul! Vi trivs ju så bra här hemma men det är alltid kul att höra att andra också trivs hos oss:)
Igår hade Cleo feber! Över 39 grader och efter en hostig natt. Idag är febern borta. Skumt? Japp! Vi var hos en gammal kär vän till mig igår. En vän som var min närmsta vän i flera år. En vän som jag inte vet varför hon försvann men nu är hon tillbaks för att stanna hoppas jag. Vi är födda på samma dag fast med nio års mellanrum. Hon hade två barn och man när vi träffades 1999, nu har hon ny man och en dotter som är född 13e maj 2008. Jag gillade hennes första man men den här är minst lika trevlig. De har köpt en fin villa ute i Spånga, vi är båda från den sidan av sta´n, och där var vi alltså igår. När Cleo hade gråtit i min famn så där utan anledning förstod vi att något var galet. Det var feber! Hon och Tilde lekte dock loss ändå och är väldigt lika kunde vi konstatera med bestämt humör. Claudia och Thomas bjöd på goda pajer och vi hade med oss saffranskladdkaka. När vi åkte därifrån sa Andreas ”Det där var ju trevligt!” och det värmer. Att han liksom jag gillar att umgås med mina vänner och att just de här två passade honom. Det är också en av anledningarna till att jag älskar honom så, han anstränger sig inte bara för min skull utan han vill faktiskt umgås med folk.
När vi kom hem åt Cleo först sin mat och sen vid halv åtta vår mat. Vi åt lite sen middag igår och det passade damen utmärkt som fick hemmagjorda pommes frites. Vi åt musslor till med vitt vin en det var hon inte ens nyfiken på. Jag vet få barn som äter så mycket fast de har nästan 40 graders feber men jag klagar absolut inte. Däremot brukar sjuka barn vilja ha välling men det har Cleo aldrig velat, så inte heller igår. Hon somnade och sov inne hos oss hela natten. Klockan 8 slog hon upp ögonen och då var febern borta. Vi får se om den också håller sig borta…
Idag när jag hämtade Cleo vid kvart i två kom Nova som vanligt fram och skrek. Hon ger ifrån sig små glädjetjut varje gång jag lämnar Cleo eller kommer och hämtar Cleo. Häromdagen bankade hon som en galning på stolen bredvid sin egen och sa ”sitta här” till Cleo. När jag stod där och småpratade med pedagogerna kom jag på den briljanta idén att ta med Nova hem också. Johanna och Nova skulle ju ändå komma till oss för en lekdejt på eftermiddagen. Jag ringde Johanna som satt i ett möte och var tvunen att svara på min fråga om det var okej att Nova följde med oss hem och dessutom prata med en av pedagogerna för att de också skulle veta att Johanna faktiskt sa Ja till mitt förslag och inte trodde att jag rövade bort Nova. Jag klädde på de båda tjejerna och förundrades över hur stora de blivit. De träffades första gången en regning oktoberdag förra året under vår lunch på brödboden, jollrandes små bebisar som nu är lekkompisar både på förskolan och utanför. Tjejerna var på ett strålande humör och vad jag än sa skrattade de bara och sprang efter varandra. Jag satte ner båda två i Novas vagn och körde både vagn och cykel hem till oss. Nova kramade Cleo som lutade sig mot sin kompis under färden. Väl hemma var jag svettig av turen kan jag säga men nöjd eftersom tjejerna var det. Nova ramlade innanför dörren och Cleo var snabbt framme och försökte lyfta upp sin skrattande kompis som bara sa ”bössa” och visade sin mössa som ramlat av. När vi kom in fick de vatten i mängder och sen röjdes det. Båda två var alldeles rödmosiga efter ett tag. En varsin vagn med olika prylar i sprang de runt med och fullkomligt lyste. Nova ville läsa bok och satte sig i mitt knä. Cleo blev sur och försökte putta undan Nova. Cleo lugnas av mig och får också sätta sig i mitt knä varpå Nova försöker knuffa undan Cleo. Tillslut insåg båda två att de kunde samsas och vi läste säkert fyra böcker innan de tröttnade och ville läsa själva. Nova skulle upp på stolen och självklart skulle Cleo göra likadant. Där satt och läste varsin bok medan de spanade på varandra. Så där höll de på tills mamma Johanna som smitit tidigare från jobbet kom. Vi åt mellis med tjejerna och drack kaffe medan vi pratade om ditten och datten. En mycket lyckad dag med fantastiskt fina vänner:)
Inte jättebra bilder, dels var kameran inte laddad så det är mobilbilder men också för att första bilden tog jag toksnabbt. Var ju livrädd att någon av tjejerna skulle bli griniga av att sitta så trångt. Hade dock inte behövt oroa mig:)
På vägen hem:)
Läsa bok tillsammans fast ändå inte...
I tisdags landade en mycket speciell person på Svedalamark. Det var inte något statsråd eller någon popstjärna som annars brukar ge upphov till skriverier. Nej, det var en mycket viktigare person än så, en person som förmodligen bara ger upphov till skriverier i en viss förortsmammas blogg, nämligen MIN PAPPA! Det är tur att han bara bor i Holland så han kommer hem titt som tätt. Flygresan tar ju bara en och en halv timme och det har en fin lägenhet på söder som ”hemma” här i Sverige. De hotar ibland med att flytta till USA och då anstränger jag mig lite extra för att vara en snäll dotter så de kommer på andra tankar. Det har funkat än så länge men jag fruktar att det en dag inte funkar och jag inte får träffa min pappa lika ofta som nu och inte heller Cleo sin morfar. Hur som helst… I onsdags kom han då hit! Andreas hade styrelsemöte och kom hem sent så jag skulle bjuda pappi på middag. När han kommer innanför dörren rusar Cleo fram med sin duplohink för att visa morfar sina leksaker. Sen säger åt hon åt morfar ”sitta här”, bankar på golvet på en plats bredvid henne och ger honom en bok han ska läsa. Morfar, som inte alls heter morfar utan Opa som de säger i Holland och är mycket lättare för Cleo att säga som nu kallar honom just ”åpa” på sitt egna lilla vis, var inte alls främmande. Kanske är det för att vi pratar på Skype så ofta, kanske är det för att hon kommer ihåg honom från sist men kände igen honom det gjorde hon! Och som hon blev glad:) Hon spexade och visade allt hon hade för opa. Många pussar fick han också såklart…
På torsdagen kom det andra storheter till vår eminenta hufvudstad. Cleos lilla kusin Simon med mamma Johanna rullade in på Stockholm central lagom tills den värsta lunchrusningen var över. De sov inne i stan hos en kompis till Johanna och kom till oss först på fredagen. Min mamma hämtar ju alltid Cleo på fredagarna men den här fredagen var det lyxigt värre. BÅDE mormor och morfar kom till förskolan för att hämta sitt barnbarnet. Pappa hade åkte med mamma ut för att få se var Cleo går och hämta hem henne. Sen hade de gått hem och lekt och fikat tills först Andreas kom med en upphämtad kusin och syster och sen kom jag. Det var många här hemma hos oss för en stund och det var ljuvligt. Det var extra kul att pappa fick träffa Cleos lilla kusin tycker jag. När mamma och pappa åkt (aka momo och åpa) tog vi en promenad till ica för att handla lite gott till kvällen. Vi lagade lasagne som åts med god aptit. Cleo har blivit så förtjust i sin kusin. Hon är verkligen snäll mot honom, inte en gång var hon på och försökte göra något ”tok” utan hon bara pussade och klappade på honom. När han skrek klappade hon honom på huvudet, sa ”schhhhhyyyy” och försökte ge honom nappen. När de väl skulle gå och lägga sig de små fick Simon låna Cleos säng och Cleo sov i vår. Simon skrek på bästa bebisvis men Cleo brydde sig inte det alls utan somnade gott. När vi vaknade på lördagsmorgonen ville Johanna ta en dusch så Simon fick komma in till oss och mysa i stora sängen. Cleo kunde inte få nog av sin kusin utan pussade och pussade och pussade. Vi gjorde oss i ordning och jag stack ut och sprang. Vi möttes som vanligt utanför simhallen och Cleo fick röja loss i bassängen med Saga och Ida. Det blev tyvärr lite stressigt eftersom vi var tvungna att skynda oss till julbordet på Tyrol. I ett års tid har vi längtat tills just idag! Julbordet på Tyrol bestämde vi oss för redan förra året för att det skulle bli en ”Fjälltradition”. Deras julbord är sagolik! Det går inte att beskriva med ord. Maten är i en klass för sig och servicen fantastiskt. Miljön är oerhört trevlig och LUGN! Inte så där stressigt som det kan vara på julbord med folk som springer fram och åter eller musik som skränar ur ett par risiga högtalare. Nej, här kan man verkligen njuta! Jag skulle kunna prata på hur länge som helst om detta julbord men ska skona er och bara säga att det var lika bra i år som förra året, kanske till och med bättre. Cleo skötte sig exemplariskt. Jag fattar inte hur vi har kunnat få en så magisk dotter. Hon satt snällt och åt det mesta. Hon smakade konstiga pateér, saffranslax, björnköttbullar, sill, älgkorv och en hel drös annan mat. Hon fick lite spring i benen efter ett tag så då tog hon en italiensk man i handen och gick iväg med honom! Inte ens när hon insåg att pappa gick bredvid släppte hon utan Andreas fick ta hennes hand från mannens, som log stort förstås! Lite väl orädd vår lilla dam, får ta ett snack om fula gubbar någon dag tror jag… Efter det sprang hon en vända runt alla bort och visade sin mage. Servitrisen tyckte att Cleo och Simon var fantastiskt fina barn och var väldigt nyfiken på vår familjekonstellation. Det var ju syster Johanna med Simon där, Mike som är en av Andreas bästa kompisar och så vi. Bredvid oss satt ett kompispar från laget (de som också bjöd in oss till den nya traditionen förra året) och en kompis till dem med sin son. Ett härligt gäng med andra ord!!! Efter nästan fyra timmar var vi mätta och begav oss hem. Simon härmade Cleo som bebis och skrek sig igenom resan. Öronbedövande tyckte vi, sövande tyckte Cleo som somnade. När vi kom hem gick de andra ut i mörkret och lekte medan jag fick julpynta. Jag fascineras fortfarande över hur bra det gick, hur lugn och glad Cleo var trots fyra timmar vid ett matbord, hur nöjd Simon trots miljöträningen i storstan och knappt någon sömn, hur bra Cleo behandlade sin lilla kusin och framför allt vilken fin helg det blev!
Så fina:)
En av alla tusen pussar Simon fick i helgen:)
Andreas deklarerade att han tyckte det var sååååå mysigt att få ta hand om Cleo och Simon själv en stund, hm får väl ge efter snart för syskonönskan från min make!!!
Jag vågar knappt omnämna den vid namn men hostan var på besök idag igen. När Andreas gick upp i morse vid halv sex fick jag hämta in Cleo till mig eftersom hon hostade tills hon kväljdes. Hon somnade om efter en halvtimme kanske och sover nu igen (klockan är sju…). Jag blir livrädd varje gång hon hostar och hoppas hårt att det bara var en vanlig natt-hostattack som valde att komma på morgonen istället för på natten. För nu måste väl ändå min lilla älskling få vara frisk???
Var tillbaka till ögonsjukhuset idag och det är BÄTTRE!!! Det är fortfarande inte bra utan några celler simmade runt i ögat på mig, så inflammationen är inte borta men på väg bort. Imorgon kväll tar jag sista dosen smärtstillande. Sedan är det bara att hoppas på att smärtan inte återkommer. Kortisonet ska ja fortsätta droppa i ögat i två veckor till och sen komma tillbaka till läkaren för en sista koll. Det känns skönt att det går åt rätt håll och att jag snart kommer att se på ögat. Just nu är det som om någon hällt olja i ögat, grumligt och suddigt som bara den. Men till helgen när den smärtstillande medicinen helt gått ur ögat ska jag kunna se klart, om än risigt eftersom glasögonen är så gamla men det är ju en annan ögonhistoria…
Lugnt på jobbet eftersom det var så få timmar jag jobbade efter mitt besök på St. Eriks inne i city. En kvart innan jag slutar dyker en gosig liten trollunge upp med sin fina pappa i släptåg för att hämta mamman. Cleo sprang runt i den stora matsalen och lekte med de leksaker hon fick tag i. Gosungen:) Nu sover den lilla älsklingen efter en otolig kväll, måtte det inte vara sjukdom på G. Den stora älsklingen är på bandy och svettas. Det är verkligen kul att han har hittat ett gäng att lira lite med men jag har fått i uppgift att googla på ”tips som gör det lättare att somna” eftersom han oftast inte är hemma förrän halv elva. Då ska han duscha, varva ner och sen somna för att gå upp några timmar senare och åka till jobbet klockan sex! Har ni några tips???