Mitt liv som förortsmamma…

… utan mitt lilla hjärta idag. Alla förskolor i Sigtuna kommun har haft studiedag idag och lyssnat på en helt fantastisk föreläsning om ”Framtidens förskola”. På eftermiddagen var det diskussionsdags, föreläsningen skulle diskuteras och sen fortsatte vi med husmöte på förskolan. TIO timmar har jag varit hemifrån idag utan att få se min lilla skatt vilket känns som en halv evighet och dessutom har Andreas möte på jobbet ikväll så honom har jag inte fått pussa på på fler timmar än tio. Synd om mig idag!

Cleos helt fantastiska moster har varit barnvakt idag och de har haft det så bra. Madden har lekt, bakat snadkakor, varit på promenad och villat bort sig i Steninge, gosat, ätit och lekt lite till med hjärtat. Jag har fått rapporter under dagen med bilder på en leende liten busunge som äter mellis utomhus med fina mostern. Daniel anlände på eftermiddagen och när jag kommer hem sitter de och avslutar middagen, Cleo på stor stol bredvid Daniel. Jag passar på att få i mig lite kaffe efter att ha kramat halvt ihjäl barnet och blir till kaffet serverad det ljuvligaste barnskrattet som finns. En lycklig Cleo som tokbusar  med Daniel på golvet i lektunneln. Jag hoppas att Cleo förstår hur lyckligt lottad hon är som är omgiven av så underbara människor som älskar henne så högt. Och hur lyckligt lottad jag är som har världens bästa syster med världens bästa Daniel. Tack för idag ni fina människor:)

Helgen var magisk! Vi har verkligen haft en mysig helg tillsammans. Vi har badat, handlat och lekt i Arlandastad där vi träffade massa kompisar från olika håll, tittat på film uppkrupna i soffan jag och maken, haft fina vänner med min guddotter på brunch, ätit middag hos Cleos mormor, haft mostern på sova-över-partaj och framför allt bara varit tillsammans! Att få tid tillsammans är det vi värdesätter mest och även om vi i veckorna tar tillvara på varenda minut tillsammans alla tre så är det på helgerna vi verkligen kan umgås utan stress. På torsdag och fredag är Andreas ledig och även Cleo såklart. Jag slutar halv två på torsdag och sen bär det av till Sundsvall och vårt paradis på jorden.

Det var lite från oss, vi mår som ni hör bra och livet lunkar på i en härlig lunk. Ta hand om er!

Ju längre tid det går mellan blogginläggen desto mer finns det ju att skriva och desto mer drar jag mig för det. Samtidigt vill jag inte sluta blogga så jag får väl stå ut med att det går en mindre evigheter mellan inläggen och att jag inte kan skriva allt som händer. Hoppas ni står ut också…

Hur som helst så mår vi bra! Jättebra faktiskt. Vi har börjat med en ny trevlig lördagssyssla som våra fina vänner Henrik och Cilla lurat med oss på. Varje lördagsmorgon klockan nio möts vi i simhallens lilla barnpool och ägnar några timmar åt att bada, plaska, leka, fika och duscha. Cleo gillade det tidigare men i lördags verkade hon fått fnatt och TOKÄLSKADE det. Hon som på babysimmet skrek när den stora läskiga mattan togs fram i poolen kunde i lördags inte släppa den. Hon klättrade upp på den (med hjälp av min hand) och kastade sig sedan ut i vattnet och hoppades på att bli fångad. Det blev hon men hälften av gångerna hamnade hon under vattnet eftersom vi tydligen inte var tillräckligt snabba. Hon skulle upp och stå på madrassen och övade balansen rejält. Hon stod riktigt stadigt. Marie och Levina gjorde oss sällskap liksom några kompisar till Cilla och Henrik. (Som för övrigt har en son som går på Cleos avdelning på förskolan). Med andra ord ett gäng barn (Cilla och Henrik har ju två att bidra med) och jag har aldrig sett Cleo trivas så. Efter en dryg timme och med ett barn som mer liknande ett russin fick vi tvinga oss ur badet för att äta lite mellis. Så fort det var avklarat tänkte Cleo slänga sig i igen med badrocken på. Det kändes dock som en lagom badomgång så vi gick upp. Jag hade dessutom varit ute på en joggingtur och sprang även upp till badet så jag var lagom mör.

När vi var klara med badandet åkte vi vidare mot Vallentuna via Täby där vi köpte en vagn. Begagnad alltså! Cleos fina vagn är just för fin. Hon har den ju på förskolan och sover i och dels känns risken stor att den blir stulen/förstörd eftersom vi under veckorna lämnar den i deras förråd på nätterna och dels så har den redan blivit lite misshandlad (oavsiktligt) av pedagoger som inte visste hur bromsen funkar utan drog den med bromsen i. Vi gillar verkligen vagnen och har tänkt ha den till minst ett barn till och känns på tok för dyr för att riskera på förskolan. Vi har därför köpt en Emmaljunga scooter. Cleo verkar gilla den skarpt. Hela förmiddagen har hon ägnat åt att klättra upp i den, sitta i vagnen ett tag och sjunga lite för att sedan klättra ner. Säga vad man vill om vår älskade bugga men det kan hon faktiskt inte göra med den. Det blev en mörklblå scooter med silverinslag och eftersom det är kallt ute måste hon ju ha en åkpåse. Den måste ju vara blå eftersom vagnen är blå så jag hittade en Alvi åkpåse i mörkblått på blocket så nu är vagnen komplett och redo att användas imorgon. Hon fick provsova när vi gick hem från Henrik och Cilla i förmiddags efter massa lek med deras tjejer och det gick så bra så att sova inbäddad i den något större scootern (större än buggan alltså). Priset för vagn och åkpåse landade på 950:- och jag måste säga att jag är fruktansvärt nöjd med vårt köp:)

Jobbet går bra! Jag trivs verkligen bra och det som känns så fantastisk är att jag verkligen känner att jag ska jobba här länge. Det har jag inte känt på de tidigare två ”riktiga” arbetsplatserna. I Nacka visste vi ju att vi skulle flytta för eller senare. I Täby blev jag inte långvarig så där hann jag ju aldrig känna efter ordentligt. Men här tänker jag stanna. I alla fall tills Cleo och eventuella framtida syskon blir lite äldre och DÅ först söka mig till skolans värld. Cleos jobba går också bra. Hon trivs verkligen bra och ofta när jag kommer vinkar hon bara till mig och fortsätter sen leka. När jag väl tvingar henne därifrån protesterar hon vilt men blir glad när hon ser cykeln. Hon gillar ju att cykla också;) Nu har mitt schema krånglat till sig och hon kommer att få gå mellan 9 och 15:45 på onsdagar vilket inte alls känns bra men jag vet ju trots allt att hon har det bra. Så fort det lugnar ner sig på jobbet och vi har lyckats anställa alla förskollärare vi ska hoppas jag att jag kan gå tillbaka till mitt ursprungsschema som matchade så bra med Andreas schema så hon slipper så långa dagar. Vi har dock lyckats pussla så det blir max 31 timmar i veckan vilket är maxgränsen för vår del känns det som. Hon är verkligen trött när vi är hemma först vid fyra så det känns inte schysst mot vår lilla älskling.

Hon pratar mer än nånsin och det märks att hon lär sig så mycket på förskolan. Hennes favvogrönska är gurka och hon går ofta runt med en gurkbit i näven som hon gnager på medan vi lagar middag. Igår kom hon fram till mig och visade sin gurka medan hon sa ”guka”. Förra veckan när moster var här ringde hon till min mamma och då kom en bild upp på mobilen. ”Momo” utbrast hon då flera gånger och mormorn började gråta i andra änden. Söta… Hon utvecklas varje dag mitt framför ögonen på oss och det är underbart att se. Eftersom min förskola där jag jobbar är helt ny och jobbar på ett helt annorlunda sätt är det många som är nyfikna på oss. Cleos förskola är inget undantag. De bad att få komma till oss en kväll och få en rundvandring vilket jag naturligtvis ställde upp på. Alla pedagoger utom en kom på guidningen och de hade otroligt många bra frågor, verkade så intresserade och berättade dessutom mycket om verksamheten hos dem. Jag förstår varför Cleo utvecklas så och är så glad att hon hamnat just här. Det är fantastiska pedagoger som verkligen brinner för barns lärande och att få träffa dem utanför förskolans väggar men ändå som pedagoger i en annan form var otroligt givande. Och lugnande för mig som fick chans att höra lite om Cleos vardag och lära känna hennes pedagoger på ett annat plan.

Nu har min fina man kommit ner igen efter att ha nattat Cleo och kommenterade just att ”Oj vad du skriver!”. Jag tror han vill umgås så jag rundar av här. På återseende alla…

Cleo glad i sin nya vagn:)

Nyklippt älskling! Inte så nöjd när mamman tvingat henne att sitta stilla för att slita och dra i hennes lugg. Men den var ju så lååååång:)

I fredags var jag och tre av mina kollegor inbjudna på en välkomstdag av Sigtuna kommun. Alla som är nyanställda inom kommunen får vara med på en så´n här MYCKET uppskattad dag. Den första delen bestod av olika stationer ute på Kolsta där vi fick veta lite om mycket. Arbetspolitik, ekonomi, miljö och kultur var lite av vad de olika stationerna handlade om. Det bjöds på kaffe och goda smörgåsar till det. Sen bjöds det på god lunch och därefter en tre timmar lång busstur runt i vår vackra kommun. Nåväl, nästan tre timmar eftersom vi stannade ute på Munkholmen för en kaffepaus vid vattnet. Jag fick veta otroligt mycket om Sigtuna kommun och jag kan säga att jag är pånytt-nyförälskad i Märsta:)

När jag kom hem stod jag utanför fönstret och tittade in på en liten älskling som lekte vilt med mormor. Det är så ljuvligt att titta på henne när hon inte vet att hon är iakttagen. Mormorn stannade ett tag medan jag lagade middag, sen fick gosan äta med enbart mig som sällskap eftersom pappan var på kurs och kom först senare. Han fick dock lägga hjärtat så han hann kramas lite med henne. Jag och Andreas åt sedan en god middag och tittade efter det på Idol. Och där vår kväll slut, hjälp va  trötta vi är ibland…

Lördagen började med en mysig frukost, nybakta scones bjöd min fina make på. Efter det behövde kroppen röra på sig så medan Cleo somnade gott i sin vagn stack jag ut på en joggingtur. Det blev en kort men ack så skön vända på en halvmil i den friska höstluften. När Cleo vaknat och jag duschat åkte vi till Uppsala för en sushi-lunch hemma hos min (eller ja, Jasons) kattuppfödare. Cleo var i ”katt-himlen” och gosade ordentligt med alla mjuka kattungar medan jag funderade på hur jag på bästa sätt skulle lyckas smuggla med en av dem hem utan att Andreas märkte något. Typiskt att Cleo inte pratar ordentligt än för om hon bad om en till katt hade han aldrig kunnat säga nej. Till sin bedjande fru däremot går det alldeles utmärkt. Vi stannade i Gränby på vägen hem och handlade veckans mat, det har verkligen blivit fint där så dit ska vi snart igen tror jag.

När vi kom lagade Andreas en utsökt lasagne som fått koka länge med lite rött vin i. Vi slurpade i oss både lasagne och vinet som fanns kvar i flaskan. INTE en vanlig handling hos familjen Fjäll vilket förmodligen gjorde det ännu godare än det egentligen var;) Vi hyrde en film via nätet och har nu ätnligen sett ”Slumdog millionarie”. We like:) Trötta som vanligt blev det sedan läggdags!

Imorse tyckte Cleo att vi skulle gå upp klockan sex. När klockan var halv sju och hon lekt farligt nära sängkanten ett antal gånger gick vi ner men pappan fick sova vidare. När vällingen var avklarad fixade jag lite på nedervåningen (läs skramlade med allt och inget för att pappan skulle vakna) tills Andreas vaknade och vi kunde äta frukost tillsammans. När klockan var halv nio gick vi ut och kunde inte förstå varför det var så dött ute på gården, är inte alla vakna sen flera timmar vid de tiden en söndagmorgon??? Jag lyckades till och med ringa och väcka min stackars mamma när jag tyckte att det borde vara lunch men klockan visst bara var nio. När det var sovdags för Cleo åkte vi till brista och slängde lite junk och sedan begav vi oss till byn (hässelbyn alltså) för ett besök hos MIN mormor. Min lilla mormor är 82 år och har alzheimers, som jag säkert skrivit förut. Idag var en bra dag tyckte jag dock. Hon skällde lite på mig när jag tvingade i henne mat men verkade ganska nöjd över kakorna vi tagit med oss. Vi lämnade henne och Cleo själva ett litet tag medan vi var i rummet bredvid och jag log inombords när jag tjuvkikade på dem utan att de såg. Mormor hade lyft upp Cleo till soffan där hon satt och lekte, sjöng, klappade händerna och spexade. Hon levde verkligen upp min lilla mormor och att se henne så lekfull tillsammans med sitt barnbarnsbarn värmde i hjärtat. När Cleos mormor kom gick de ut med Lisa the dog, Cleo skulle såklart hålla i kopplet, medan jag och maken lastade in bokhyllor och en garderob i bilen. Tyvärr hittade vi inte skruvarna så allt är i en enda röra här hemma men vad gör väl det när det gjorde så att vi fick mer tid för varandra? Kanske monteras de ihop nästa helg, kanske någon annan helg men nu är de på plats i alla fall. När vi väl kom hem var alla utom Cleo trötta, vilket var ett under eftersom ungen bara sov dryga halvtimmen på vägen till hässelby. Var får hon all energi ifrån och kan man få telefonnumret till den som förser henne med den???? Nu sover hon i alla fall, jag har kollat på mamma-såpan medan Andreas sålt ena bilen. En ganska bra helg på det stora hela måste jag erkänna, fler såna tack!

Leker med sin älskade gammelmormor

Och sen måste jag lägga in en ljuvlig bild på min fina dotter som min pappa tog när vi var på begravning för någon vecka sedan. Hon är så vacker min älskling så jag blir alldeles rörd:)

Ljuvliga flicka...

Jag ser att mitt senaste inlägg är skrivet i börja av september och nu är det snart oktober… Märks det att fotbollssäsongen är över eller? Nu är ju Andreas hemma på kvällarna vilket är riktigt ovant och då hinner jag ju inte blogga på samma sätt när det måste kramas i soffan hela tiden. Nu ikväll är han i alla och spelar innebandy med Henrik och några andra grabbar så då passar jag på att skriva HEJ!

Allt är bra! Cleos farmor var här i helgen och barnvaktade. Jag får nog ärligt säga att jag var lite nervös, det är bara andra gången som någon annan än vi skulle lägga Cleo för natten. Som med det mesta var min oro obefogad men när farmor ringer på Andreas mobil mitt under ett av talen på bröllopsmiddagen vi var på kan jag säga att jag blev illamående. Vi satt ju inte vid samma brd heller så jag såg bara att han rusade ut med en nervös blick min karlslok. Som tur är finns inte ordet diskret i min mans vokabulär så jag, inklusive alla andra 67 bröllopsgäster hörde att det bara var vällingen som var bortsprungen. När farmor väl hittat vällingen somnade lilla gosan på några minuter. Vi kunde njuta av ett helt underbart bröllop (japp, jag grät mängder när min fina kusin sa Ja till sin vackra Ina i lika vackra Roslagskulla kyrka). Middag och fest hölls på Tornvillan i Vaxholm och allt var helt fantastiskt. Vi dansade till ett häftigt rockband tills fötterna värkte på oss. Och då kom goa Mange och hämtade oss och körde oss hem till Märsta för några få timmars sömn…

Annars inget nytt! Livet rullar på och jag gillar det för det mesta. Dock inte idag när jag var tvungen att lämna Cleo på förskolan. Jag hatar att lämna henne… Inte för att det inte går bra, hon strålar som en sol, vinkar glatt och skuttar in till sina kompisar. Men jag vill ju vara med henne jämt!!! Nej, tacka vet jag onsdagar och torsdagar när jag slipper lämna och istället får hämta en lika glad tösabit efter lunch. Hon verkar i alla fall ha det så bra på förskolan. Varje dag vi hämtar får vi höra om hur härlig hon är, hur nyfiken och glad hon är. Och att hon kan äta så bra själv med gaffel (hon har ju alltid föredragit gaffel framför sked men nu ”spetsar” hon verkligen maten med gaffeln under stor koncentration), verkar så trygg och utforskande. I torsdags när jag hämtade sa en av pedagogerna att hon trodde att en av anledningarna till hennes positiva utveckling var att vi har så bra tider. Då känns livet lite lättare eftersom vi egentligen vill ha henne hemma mer ändå… Men att känna sig bekräftat i det man gör känns faktiskt skönt ibland och jag som ser mina små bebisar (för de är ju små fortfarande…) på jobbet och tycker att det är så små känner mig lite lättad i alla fall…

Träningen har blivit lidande på sista tiden. Efter en lång envis förkylning har jag bara hunnit springa några få gånger de sista två veckorna. Dock är det positivt att jag fortfarande klarar sträckorna jag ger mig ut på utan problem och att vädret varit så underbart hela september så att jag faktiskt kan sticka ut och springa. Är inte jätteförtjust i att springa ute i kyla och blåst även om jag ska ge det en chans i vinter…

Hm, det var nog lite av det mesta. Vardagslivet i förorten går ju sin gilla gång och vi rustar för en härlig höst med dess vackra färger och förhoppningsvis fina väder:)

Jag och min fina man på bröllop...

Nu är vi hemma efter en toppenmysig middag hemma hos Cilla och Henrik. Va skönt det är att kunna umgås så där otvunget, med barn som leker medan papporna sitter och snackar bredvid så att mammorna kan sitta kvar vid bordet och bubbla. Henrik raggade dessutom med Andreas på bandy på måndagskvällar i Eddaskolan. Kan ju inte bli bättre:) Andreas kommer dels att behöva träning nu när fotbollen slutar PLUS att jag förmodligen skulle bli tokig av att aldrig få vara själv nu när han kommer att vara hemma på kvällarna! Nej, skämt å sido så blir nog ingen gladare än jag om han hittar ett lagom substitut för fotbollen och dessutom får röra på sig lite (älskar dig darling…)

Hur som helst så drack Cleo sin välling på vägen hem i vagnen och när vi kom hem la vi oss tillsammans och hon somnade så gott så jag kunde bära in henne till sitt rum. Dagen har varit lång trots att vi bara varit hemma. Jag tog fram fingerfärgen som jag köpte för ganska länge sedan. Jag tror att jag tyckte det var lika kul som Cleo men hon tyckte att det var konstigt med färg som inte lossnade. Hon skakade på fingrarna och försökte få loss det. Jag kletade av massa färg på hennes mage och då fick hon nog! Lilla älskade trollunge:)

Hon har börjat med en ny sak också. När hon har gjort nummer två i blöjan går hon ibland till dörren till tvättstugan där vi byter blöjor. Ibland säger hon ”bajj” men ibland går hon bara dit och ställer sig och knackar på dörren. Snacka om att hon börjar bli stor vår lilla prinsessa!!!

Fingerfärg:)

I lördags kom Therese och Peter från Barcelona. De landade på Arlanda och i väntan på tåget hem till Sundsvall kom de förbi oss och fikade lite. Så himla mysigt:) De hade köpt med sig en jättefin dress till Cleo från Barca. Ett par shorts i aprikost med matchande linne/klänning. Ljuvligt är det och jag nästa längtar till sommaren då hon kan använda det! Tack fina vänner!

Fina dressen från Tess och Peter!

Japp, igår och idag har vi varit hemma Cleo och jag. Hon hostade ganska mycket natten till måndag vilket gjorde henne dundertrött igår. Hon sov över två och en halv timme på dagen vilket inte har hänt på läääänge. Inatt sov hon mycket bättre och idag har hon knappt hostat alls. Visst rinner näsan men hon är pigg som vanligt. Pigg och vill ut hela tiden. Det är underbart att hon tycker om att vara ute så mycket men ibland vill mamman passa på att fixa lite hemma och då passar det ju inte att gå ut. Då protesterar Cleo vilt och hämtar alla skor hon kan hitta och lägger på mig tills jag ger med mig och går ut! Imorgon tror jag att hon får gå på förskolan så att hon kan få bli av lite energi! Det är ju en relativt kort dag imorgon och fördelen med att jobba här i Märsta är ju att jag kan hämta henne på tio minuter om de märker att hon inte orkar. Det är ju lite skillnad på att vara hemma och på förskolan så bara för att hon är pigg här hemma betyder ju inte det att hon orkar fem och en halv timme med konstant ljud, stoj, stim och intryck. Vi får se…

Jag är trött som bara den! Inatt sov jag ganska bra men natten till igår sov jag som en kratta. Cleo hostade och när hon inte gjorde det låg jag och lyssnade efter nästa hostattack. Därför passar det perfekt att Cilla skickade ett mess igår där det stod att vi är välkomna till dukat bord  med lasagne och sallad i eftermiddag. Så goa våra vänner:) Och Cleo kan få leka av sig lite med sin vilda jämlike Saga medan vi får lite trevligt sällskap till middagen. Mycket praktiskt!

Just det, glömde nästan! Cleo är ju en liten pratkvarn och säger ganska många ord redan nu. Hittills har hon dock bara sagt ett ord i taget men så i förrgår när vi kom ut ur badrummet och pappa stod där sa hon helt klockrent: ”Hej pappa!”. Igår sa hon ”Hej mamma!” lika klockrent och imorse ”Hej katten!”. Visst, det är bara hej + ett ord till men ändock en mening! Hon snappar upp ord hela tiden och försöker härma allt vi säger, det är en så underbar ålder och det händer så mycket just nu så jag vill insupa varje sekund av vår fina älskade lilla prinsessa:)

Lilla hjärtat började snora i fredags. Snoret rann och jag undrade om det var läge att vara hemma från förskolan. Men det är så svårt att avgöra och snoriga är de ju typ jämt!!! Jag lämnade Cleo men sa att de fick ringa när helst de kände att de behövde, jag kan ju vara där på tio minuter om hon behöver komma hem. Madde hämtade redan innan lunch och allt var bra men näsan rann och rann. Hostan kom sedan som ett brev på posten (för er som hängt med sen Cleo var liten bebis vet att hon börjar hosta som en tok vid minsta lilla förkylning) och den håller i sig. Hon är pigg och glad och äter som vanligt, hon är ju dock alltid glad och äter alltid som en häst så det betyder ju inte att hon är varken sjuk eller frisk. Däremot var vi vakna inatt och försökte dämpa hostattackerna som inte ville gå över trots hostmedicin. Hon hostade konstant i kanske en och en halv timme innan hon somnade av utmattning. DET är snarare ett tecken på att hon inte är helt 100, att sova dåligt hör inte till vanligheten för vår lilla prinsessa. Hon ligger dryga graden över sin vanliga temperatur och det känns som det antingen kommer att bli redigt med feber eller så vänder och blir ingenting. Oj vad jag hoppas på det senare! Hemma från förskolan blir hon minst imorgon sen får vi se, min fina mamma erbjöd sig att ta tisdagen om det behövs och det är ju alltid bättre att vara hemma för länge än för kort…

Hur som helst så vill hon ju ändå leka och gunga, på stora gungan nu för tiden. Hon håller i så bra tills hon helt plötsligt bestämmer sig för att göra något annat och hoppar av. Hon kan ju inte hoppa av så då får vi vara där och fånga. Men hon övar och övar vilket känns helt magiskt. Jag minns förra vinter när hon satt i bebisgungan och knappt drog på smilbanden, lite skillnad mot nu:)

Glad och stolt i stora gungan:)

… men några rader kan jag väl knåpa ihop! Andreas har föräldramöte på jobbet så jag är ensam. Eller ja, Cleo är ju hemma men hon sover som en stock. Sen hon började förskolan för drygt två veckor sedan har hon sovit som en prinsessa. Visserligen envisas hon med att bara sova en timma på dagen (och enligt en av pedagogerna går det att ställa klockan efter henne, klockan 10 somnar hon och sover till elva eller strax efter!) men på kvällen somnar hon halv sju och sover sen till klockan sju utan ett knyst. Inte en gång har vi behövt gå in till henne nattetid och DET är en trend jag hoppas håller i sig. Med tanke på att hon sover ganska lite på dagen och dessutom tidigt på dagen så är jag extra glad att hon slipper gå långa dagar. Måndagar och tisdagar blir ju enligt mig ganska långa men det är ju i början av veckan så då borde hon ju orka mer. Nu mot slutet går hon bara fem och en halv timme för att på fredag bara gå fyra och en halv timme (fast i vanliga fall lite längre). Att få hämta henne på onsdagar och torsdagar är en ren fröjd. Hon har suttit och ätit när jag kommit de flesta gångerna men idag verkade det som om rutinerna kanske börjat sätta sig för när jag kom var hon ute och lekte med Lukas i sandlådan. Hon sken upp när jag kom, skrek ”Heeeeeej” på sitt alldeles speciella sätt och sprang emot mig för att ge mig en kram. Sen när det var avklarat gick hon tillbaka till Lukas och fortsatte leka. Jag hann prata en hel del med pedagogerna som bekräftar det vi redan visste, hon äter som en häst! Allt går ner och det är mängder hon slukar. De är så goa på förskolan och hon verkar vara glad hela tiden och trivas riktigt bra. Och som hon börjat prata! Hon härmar, eller försöker härma, nästan alla ord vi säger. Hon kan ett tiotal ord som vi faktiskt tror att hon vet vad det är. hon säger det nämligen alltid när t.ex. en bil kommer förbi ”bil, bil, bil” eller ”booooolll” när hon ser en boll. Det är ju inte rätt uttal på alla ord men orden kan hon, vår lilla babbelmaja! När vi frågar var magen är pekar hon på magen, likaså huvudet, näsan och munnen. Sen är det dock stopp! Måste komma ihåg och fråga om det gör något liknande på förskolan. Ska även fråga vilka sånger de sjunger för hon kan börja dansa/snurra samtidigt som hon ”sjunger”. Hon är helt i sin egen värld och blir nästan lite generad när hon märker att jag tittar på henne. Jag blir varm i kroppen när jag tänker på henne och längtar efter henne varje minut. Den här tiden är verkligen fantastiskt med allt nytt hon lär sig och jag försöker verkligen ta vara på varje minut. Min älskade lilla flicka!

Hjälper mamma plocka in i skåpen medan jag lagar middag:)

Tjejmilen

Nu är det klart! Som jag längtat efter denna dag och jag var faktiskt lite nervös på vägen in till Gärdet idag. Vädret kunde inte ha varit bättre, lite fläktande vind, sol blandat med vita vackra moln och cirka 18 grader varmt. Vi möttes klockan halv tolv för att ladda. Min fina mamma och pappa var med och skulle hejja på oss. Mamma hade gjort en skylt där det stod ”Jessica/Madeleine systrar två, Heja på!”. Hon är så go min lilla mamma! Andreas, Cleo och Daniel var också där och Andreas kompis Alex kom förbi när jag var i mål också och grattade. Vi värmde upp och bestämde oss för att springa i klass tre. Klass ett och två är till för de som ska springa på tid men vi kände att så här första året ville vi känna efter först och sprang i det så kallade ”Fun run”. Vi skulle då springa i en grupp där det stod att man skulle klara att springa HELA vägen och klara detta på 55-59 minuter. Jag har hört från ganska många att man alltid ska välja klassen över det man tror och så gjorde även vi. Det var en hel drös av människor som hade missuppfattat detta lite och valt ett antal klasser över sin förmåga. Det liksom syntes på dem att de inte skulle klara att springa och mycket riktigt så gick dessa stoppklossar redan efter två kilometer. Det var efter kanske en kilometer vi kunde börja springa på riktigt eftersom några till och med valde att gå redan från början. I klassen under tidtagning, allvarligt? Jag var ganska irriterad och mer irriterad blev jag när jag trampade snett ute i buskarna som jag tvingades ut i om jag för huvud taget ville inta takten över snigeltakt. Jag slutade sura ganska snabbt och njöt sedan av en mil vacker omgivning Djurgården runt. Wow, vilken fin stad vår huvudstad är! Runt sprang jag på 59 minuter och det är okej. Helt oke men inte mer, jag får ju inte tro att det är bra för hur ska jag då kunna förbättra mig till nästa år (som för övrigt planeras springas i tidtagarklassen). Jag är lite besviken på att jag inte spurtade bättre, helt plötsligt såg jag målskylten och hade kanske 50 meter kvar. Vilken spurt!!! Jag hade helt missat 9 km-skylten och trodde det var längre kvar än det var. Men nu vet jag det till nästa år:)

Jag var rätt slut när jag väl kom i mål men återfick energi snabbt när jag ser min leende dotter och min fina karl som står med en stor röd ros och hejjar på mig. Underbar familj:)