Mitt liv som förortsmamma…

…men ändå uppe i varv så att sova går inte! Vi har haft en sjukt spännande höst bakom oss på jobbet och arbetet är inte slut än. Vår förskola börjar ta form och att få vara en av dem som får vara med och forma den är toppenkul. Våren kommer att bli minst lika hektisk med många nya barn men till hösten bör det ha lugnat sig och kanske kan vi då påbörja allt annat roligt som vi brinner för (typ tematiskt arbete och annat skoj som tyvärr får läggas på hyllan nu när vi ska skapa en helt ny förskola utifrån ett arbetssätt som ingen av oss har jobbat på förut…). Vi behöver fler kollegor och det är snart! Därför har vi haft en annons ute som många har svarat på. Många svar betyder många intervjuer och eftersom jag är facklig representant på jobbet så ska jag sitta med på varenda en! Detta i sin tur betyder arbete från tidig morgon till sen kväll. Jättekul men en vecka innan jul är jag lite trött kan jag ärligt erkänna. Det är också tur att min make kan vara flexibel på jobbet och att min mamma kan rycka ut med kort varsel. Annars hade Cleo fått bo på förskolan;) Istället blir det väldigt få timmar den här veckan eftersom hennes långa onsdag blir en ”mormor-dag” med hämtning klockan 13.30 och fredagen troligtvis ledig med pappsen.

Imorgon ska jag dessutom iväg direkt efter jobbet för den årliga julfikan med tjejerna. Vi är ett gäng på tolv tjejer som har umgåtts ganska länge nu. Den jag har känt längst i gänget har jag känt i 27 år och den jag har känt kortast tid har jag känt i 13-14 år. Varje år sedan 1997 har vi träffats på julen för en fika med tjejsnack och julklappar. Vi är ett gäng otroligt olika tjejer, ni kanske minns att jag skrev om dem i samband med den årliga sommarbo-helgen i somras, som förmodligen inte hade umgåtts om vi träffats idag. Men just för att vi har känt varandra så länge så är de värdefulla för mig, var och en på sitt sätt.

Det jag vill komma fram till är att den här veckan kommer att vara så fullspäckad att jullovet kommer att komma som en skänk från ovan. Jag räknar ner dagarna till vi får vara tillsammans uppe i stugan och jag längtar verkligen efter att få se Cleos min när hon för första gången träffar tomten. All mat och att få läsa en god bok utan att behöva tänka på att jag ska upp för att jobba ser jag också fram emot. För att inte tala om resan till Holland över nyår för att fira in det nya året med pappa och Cecilia…

Efter den obligatoriska badstuden på lördagförmiddagen åkte vi in till stan för att lämna av Cleo hos sin mormor. När mormor öppnade dörren skrattade Cleo med hela kroppen. Vi stannade kvar i några timmar för att visa filmen från Cleos första luciatåg (mormor fick inte vara med på grund av brandrisken i gympasalen). Vi åkte hem på eftermiddagen och jag släppte av Andreas hos Matte för att de sedan skulle bege sig till Uppsala och curlingspelande. Jag åkte hem, gjorde mig lite fin och blev sedan upphämtad av Emelie. Vi plockade upp Sanja och Sofie och åkte sedan till Celeste för lite vindrickande och tjejsnack. Klockan var strax efter åtta när vi mötte upp killarna på KC här i Märsta. En kvarterskrog som förmodligen inte alls skulle vara så trevlig om det inte var för att vi, de få gånger vi är där, känner så många där. KC (eller kung carl) är sponsorer till Jets så när killarna vill göra något tillsammans utöver fotbollen hamnar de ibland där. De hade fixat texasbuffé till oss och vi åt och drack öl i sann usa-anda. Vi hann också med en liten tripp tillbaka till Matte och Celeste eftersom vi var sugna på att spela singstar och bandcamp (eller vad det nu heter när man spelar ett helt band på tvspel). Jag är inte så mycket för tvspel eller datorspel eller vad allt heter men att sjunga gillar jag så det gjorde vi för fulla halsar. När vi gick tillbaka till KC hade stället fyllts av danssugna människor så precis som under tonårens alla discon satte sig grabbarna för att snacka sport och andra livsviktiga frågor medan tjejerna dansade, och dansade, och dansade. En superrokig kväll som fick mig att nästan känna mig ung igen;) Vi har verkligen kul ihop jag och min make, det har vi alltid haft!

Imorse vaknad vi NIO!!! Andreas första kommentar var att så här länge har vi väl inte sovit sen vi var tjugo men fullt så illa är det ju inte. Vi åt frukost innan vi åkte till väsby centrum där vi handlade lite julklappar och hämtade mina glasögon (va ont det gör! Hade glömt hur ont nya glasögon kan göra innan man hittar ”rätt inställning”, men snygga är de!!). Vi åt en rysligt snabb lunch eftersom vi vid det här laget längtade så mycket efter Cleo att vi knappt andades mellan tuggorna. När vi kom fram möts vi av ett leende som får en att smälta. Hon var så glad och nöjd och har skrattat sig genom resten av dagen. Vi åkte, efter någon timme hos mormor, till min farmor och Kjell (Cleos gammelfarmor och gammelfarfar kan man säga). Där blev Cleo bortskämd med paket och massa lek. Till och med Kjell som är fysiskt i ganska dåligt skick på grund av en ledsjukdom lekte med bilar på golvet och lyfte lillan upp och ner. Farmor som är piggare än en mört lekte loss ordentligt som vanligt. Sjöng, dansade och kröp runt på golvet!! När vi skulle gå kramade hon Kjell och pussade honom hårt på kinden. Hon är verkligen ljuvlig vår lilla skatt. Jag hoppas så innerligt att hon ska lära sig vad kärlek är. Att hon ska veta hur älskad hon är av så många och att hon ser sina föräldrars kärlek till varandra. Jag tror att det är så viktigt, speciellt i dessa högtider när presenter tenderar ta överhand. Det absolut vitkigaste är att hon känner all den kärlek som omger henne och idag tror jag hon gjorde det. Först hos sin mormor och sen hos sin gammelfarmor och ”gammelfarfar”. Hon somnade så gott i bilen hem och lät sig bäras till sängen där hon ligger nu och snusar. Vårt lilla mirakel!

Det här inlägget skriver jag från min julklapp som jag fick lite tidigt i år. Jag är inte någon prylmänniska egentligen men när jag såg den rosa mini-datorn blev jag förälskad. Detta var i somras och nu har jag då fått denna fina lilla notebook av min underbara make. Den är precis vad jag vill ha, en liten dator som jag kan använda att surfa på och betala räkningar typ och den är rooooosa. Jag blir glad bara av att titta på den. Tack du fina älskade man!

Min julklapp:)

Och den fina lila väskan att ha den lilla fina rosa minin i:)

Det finns vänner och vänner. Så är det ju bara. Andreas har vissa kompisar som med tiden även blivit mina vänner och som vi båda värderar otroligt högt. Andreas bästa tjejkompis är en sådan vän. Vi fann varandra DIREKT och sen dess är hon en vän jag värdesätter otroligt mycket. Hon var med på min möhippa, åkte långväga, smögs in i min syster lägenhet på natten för att sedan visa sig på morgonen. En sån överraskning och ännu ett bevis på vilken fin vän hon är till oss båda. När vi träffades var hon singel. Efter ett tag träffade hon en annan gammal kompis till Andreas, en bra kille som spelat am. fotboll ihop med min make. Vi hoppades såklart att det skulle bli de två och det blev det! Nu bor de ihop och för ett tag sedan friade också han. Igår kom en länk till min blogg via en kommentar och när vi följde länken till bloggen ser vi också att de nu ska få en liten bebis. De ska få uppleva samma lycka som vi upplevt i och med graviditeten och senare i sommar en alldeles egen liten bebis. Jag skrek rätt ut (kontrollera känslorna, vad är det för något)! Jag har ‘tjatat’ lite på Andreas och frågat ”när du tror du de skaffar barn”, ”tror du inte de vill ha barn snart” osv… De är båda två så fina med Cleo och han är en klar favorit hos vår lilla stjärna med sitt barnkära sätt:) Att få känna lycka för andra är stort, igår var lyckan total. Jag är så glad för deras skull att det finns inga gränser. Grattis ni fina fina vänner!

I tisdags landade en mycket speciell person på Svedalamark. Det var inte något statsråd eller någon popstjärna som annars brukar ge upphov till skriverier. Nej, det var en mycket viktigare person än så, en person som förmodligen bara ger upphov till skriverier i en viss förortsmammas blogg, nämligen MIN PAPPA! Det är tur att han bara bor i Holland så han kommer hem titt som tätt. Flygresan tar ju bara en och en halv timme och det har en fin lägenhet på söder som ”hemma” här i Sverige. De hotar ibland med att flytta till USA och då anstränger jag mig lite extra för att vara en snäll dotter så de kommer på andra tankar. Det har funkat än så länge men jag fruktar att det en dag inte funkar och jag inte får träffa min pappa lika ofta som nu och inte heller Cleo sin morfar. Hur som helst… I onsdags kom han då hit! Andreas hade styrelsemöte och kom hem sent så jag skulle bjuda pappi på middag. När han kommer innanför dörren rusar Cleo fram med sin duplohink för att visa morfar sina leksaker. Sen säger åt hon åt morfar ”sitta här”, bankar på golvet på en plats bredvid henne och ger honom en bok han ska läsa. Morfar, som inte alls heter morfar utan Opa som de säger i Holland och är mycket lättare för Cleo att säga som nu kallar honom just ”åpa” på sitt egna lilla vis, var inte alls främmande. Kanske är det för att vi pratar på Skype så ofta, kanske är det för att hon kommer ihåg honom från sist men kände igen honom det gjorde hon! Och som hon blev glad:) Hon spexade och visade allt hon hade för opa. Många pussar fick han också såklart…

På torsdagen kom det andra storheter till vår eminenta hufvudstad. Cleos lilla kusin Simon med mamma Johanna rullade in på Stockholm central lagom tills den värsta lunchrusningen var över. De sov inne i stan hos en kompis till Johanna och kom till oss först på fredagen. Min mamma hämtar ju alltid Cleo på fredagarna men den här fredagen var det lyxigt värre. BÅDE mormor och morfar kom till förskolan för att hämta sitt barnbarnet. Pappa hade åkte med mamma ut för att få se var Cleo går och hämta hem henne. Sen hade de gått hem och lekt och fikat tills först Andreas kom med en upphämtad kusin och syster och sen kom jag. Det var många här hemma hos oss för en stund och det var ljuvligt. Det var extra kul att pappa fick träffa Cleos lilla kusin tycker jag. När mamma och pappa åkt (aka momo och åpa) tog vi en promenad till ica för att handla lite gott till kvällen. Vi lagade lasagne som åts med god aptit. Cleo har blivit så förtjust i sin kusin. Hon är verkligen snäll mot honom, inte en gång var hon på och försökte göra något ”tok” utan hon bara pussade och klappade på honom. När han skrek klappade hon honom på huvudet, sa ”schhhhhyyyy” och försökte ge honom nappen. När de väl skulle gå och lägga sig de små fick Simon låna Cleos säng och Cleo sov i vår. Simon skrek på bästa bebisvis men Cleo brydde sig inte det alls utan somnade gott. När vi vaknade på lördagsmorgonen ville Johanna ta en dusch så Simon fick komma in till oss och mysa i stora sängen. Cleo kunde inte få nog av sin kusin utan pussade och pussade och pussade. Vi gjorde oss i ordning och jag stack ut och sprang. Vi möttes som vanligt utanför simhallen och Cleo fick röja loss i bassängen med Saga och Ida. Det blev tyvärr lite stressigt eftersom vi var tvungna att skynda oss till julbordet på Tyrol. I ett års tid har vi längtat tills just idag! Julbordet på Tyrol bestämde vi oss för redan förra året för att det skulle bli en ”Fjälltradition”. Deras julbord är sagolik! Det går inte att beskriva med ord. Maten är i en klass för sig och servicen fantastiskt. Miljön är oerhört trevlig och LUGN! Inte så där stressigt som det kan vara på julbord med folk som springer fram och åter eller musik som skränar ur ett par risiga högtalare. Nej, här kan man verkligen njuta! Jag skulle kunna prata på hur länge som helst om detta julbord men ska skona er och bara säga att det var lika bra i år som förra året, kanske till och med bättre. Cleo skötte sig exemplariskt. Jag fattar inte hur vi har kunnat få en så magisk dotter. Hon satt snällt och åt det mesta. Hon smakade konstiga pateér, saffranslax, björnköttbullar, sill, älgkorv och en hel drös annan mat. Hon fick lite spring i benen efter ett tag så då tog hon en italiensk  man i handen och gick iväg med honom! Inte ens när hon insåg att pappa gick bredvid släppte hon utan Andreas fick ta hennes hand från mannens, som log stort förstås! Lite väl orädd vår lilla dam, får ta ett snack om fula gubbar någon dag tror jag… Efter det sprang hon en vända runt alla bort och visade sin mage. Servitrisen tyckte att Cleo och Simon var fantastiskt fina barn och var väldigt nyfiken på vår familjekonstellation. Det var ju syster Johanna med Simon där, Mike som är en av Andreas bästa kompisar och så vi. Bredvid oss satt ett kompispar från laget (de som också bjöd in oss till den nya traditionen förra året) och en kompis till dem med sin son. Ett härligt gäng med andra ord!!! Efter nästan fyra timmar var vi mätta och begav oss hem. Simon härmade Cleo som bebis och skrek sig igenom resan. Öronbedövande tyckte vi, sövande tyckte Cleo som somnade. När vi kom hem gick de andra ut i mörkret och lekte medan jag fick julpynta. Jag fascineras fortfarande över hur bra det gick, hur lugn och glad Cleo var trots fyra timmar vid ett matbord, hur nöjd Simon trots miljöträningen i storstan och knappt någon sömn, hur bra Cleo behandlade sin lilla kusin och framför allt vilken fin helg det blev!

Så fina:)

En av alla tusen pussar Simon fick i helgen:)

Andreas deklarerade att han tyckte det var sååååå mysigt att få ta hand om Cleo och Simon själv en stund, hm får väl ge efter snart för syskonönskan från min make!!!

Var tillbaka till ögonsjukhuset idag och det är BÄTTRE!!! Det är fortfarande inte bra utan några celler simmade runt i ögat på mig, så inflammationen är inte borta men på väg bort. Imorgon kväll tar jag sista dosen smärtstillande. Sedan är det bara att hoppas på att smärtan inte återkommer. Kortisonet ska ja fortsätta droppa i ögat i två veckor till och sen komma tillbaka till läkaren för en sista koll. Det känns skönt att det går åt rätt håll och att jag snart kommer att se på ögat. Just nu är det som om någon hällt olja i ögat, grumligt och suddigt som bara den. Men till helgen när den smärtstillande medicinen helt gått ur ögat ska jag kunna se klart, om än risigt eftersom glasögonen är så gamla men det är ju en annan ögonhistoria…

Lugnt på jobbet eftersom det var så få timmar jag jobbade efter mitt besök på St. Eriks inne i city. En kvart innan jag slutar dyker en gosig liten trollunge upp med sin fina pappa i släptåg för att hämta mamman. Cleo sprang runt i den stora matsalen och lekte med de leksaker hon fick tag i. Gosungen:) Nu sover den lilla älsklingen efter en otolig kväll, måtte det inte vara sjukdom på G. Den stora älsklingen är på bandy och svettas. Det är verkligen kul att han har hittat ett gäng att lira lite med men jag har fått i uppgift att googla på ”tips som gör det lättare att somna” eftersom han oftast inte är hemma förrän halv elva. Då ska han duscha, varva ner och sen somna för att gå upp några timmar senare och åka till jobbet klockan sex! Har ni några tips???

Min lilla mamma var sjuk i fredags och kunde inte hämta Cleo som hon annars gör på fredagarna. Vi hade dock bara 15 av 45 barn på jobbet så jag passade på och gick tidigare så vi inte behövde hämta Cleo så mycket senare än vanligt. 14:15 var jag där så det blev en halvtimme extra bara:) Andreas som glömt sin mobil hemma hade ingen aning om att jag gått tidigare eftersom han inte fått mitt sms. Samtidigt som jag ser hans telefon hemma och ringer till Cleos förskola stiger han tydligen in genom dörren på Orions förskola och pedagogerna bara skrattar. Jag tror även de vid det här laget vet hur virrig min fina man är;) Fredagen ägnade vi åt att leka en massa med vår solstråle och åt en god middag!

Lördagen började med joggingtur för mig och sen skulle vi mötas uppe vid simhallen. När jag närmar mig ringer Cilla och talar om att den är stängd men vi ändra oss snabbt och åker till Upplands väsby nybyggda simhall. Cilla, Henrik med barnen Lova och Alva var med med mamma och pappa också så vi var ett helt gäng:) Det nya badet var jättefint men KALLT!!! Är det något jag inte gillar så är det att frysa så jag kunde knappt bada utan gick runt och huttrade inlindad i alla handdukar jag kunde hitta. Cleo gillar verkligen inte kallt vatten heller så hon tyckte inte heller det nya fina badet var något vidare! Bubbelpoolen var dock supervarm och skön så där tillbringade vi en lååång stund. Cleo och pappa åkte den stora rutschbanan också men det var inte heller jättekul. Fika var dock toppen så det gjorde vi länge medan Cleo tittade storögt på alla badande människor! Efter badet åkte vi in till söders fina höjder för att lämna Cleo hos min mamma. Andreas fixade lite med datorn medan jag och mamma gick ut och handlade. MY GOD vad det är trångt i stan, jag fick nästan lite panik när vi skulle in på en minimal ICA där man tydligen inte ska barnvagn. Cleo och mormor gick vidare till Tantos fina lekplats när vi begav oss hemåt vid tresnåret. Väl hemma var det tyst och jättekonstigt! Vi har ju inte varit utan Cleo här hemma sen hon kom. Vi åt middag och tog ett glas vin, spelade singstar (som jag naturlgtvis vann!!!) och sen kom några kompisar över innan vi gick upp till Valsta där det var födelsedagsfest med discotema. Vi var naturligtvis utklädda men det fanns de som tog priset i klassen bästa klädsel. Det var kul att se att så många tuffa fotbollskillar verkligen ansträngt sig. Festen var jättelyckad och vi hade verkligen en trevlig kväll även om dagen varit minst sagt seg idag!

Vi vaknade halv åtta och drack lite kaffe innan vi var tvungna att ge oss av. Andreas skulle ha öppet hus på jobbet så jag lämnade honom i Rissne innan jag åkte vidare för att hämta Cleo. Hon och mormorn var i parken nedanför mamma och lekte när jag kom. Cleo sprang emot mig och gav mig en bamsekram. Det kändes som en halv evighet sedan jag såg henne och inte bara 17-18 timmar som det i själva verket var. De hade haft det så bra och Cleo hade inte varit ledsen en enda gång. Hon är verkligen en trygg tjej och det känns skönt att hon är trygg i sig själv även när vi inte är där. Mormor berättade med lysande ögon hur Cleo legat och kramat henne när hon skulle sova, så där mysigt som bara Cleo kan. Vilken tur Cleo har som har en så fin mormor:)

Jag och Cleo åkte sedan vidare ut till Jessica och Rikard i Nacka för att få brunch och leka lite med Liam och Nea. Cleo som bara sovit en kvart var dock inte på humör och Jessica sa att det var skönt att se att barnet är mänskligt och faktiskt kan gråta medan jag inte alls såg nöjet i det hela. Sista vi träffades för en månad sedan avslutade Nea mötet med att bita Cleo riktigt hårt i kinden. Kan  hon komma ihåg det? Hon var verkligen livrädd så fort jag satte ner henne bredvid Nea medan Liam som är 4 & 1/2 år gick bättre att sitta med. Efter två timmar gav jag upp och åkte och hämtade Andreas på jobbet. Cleo han somna tio minuter så hon somnade LÄTT nu på kvällen kan jag säga. Hon har pratat, sjungit och varit på sitt vanliga glada humör hela kvällen så jag oroar mig lite för att det är Nea som skrämmer henne. Nea som dessutom hade sett fram emot att Cleo skulle komma fråga hela tiden ”Teo leka Nea” (Teo är då Cleo på Neaspråk), gav henne nappen när hon grät och kramade henne så fort hon fick chansen. Hon ville så gärna visa sina leksaker men Cleo bara surade! Vad gör man åt sånt. Går det över eller ska jag vidta åtgärder? Ett barn som gråter helt oprovocerat är ju inte direkt charmigt… Hoppas det går över för mitt hjärta gråter i takt med Cleos ögon när hon är så ledsen…

Ja ja, resten av kvällen var härlig. Andreas åkte och veckohandlade medan jag och lillälsklingen fixade här hemma. När han kom hem lagade han en toppengod gryta med fläskfilé som både jag och Cleo uppskattade. När Cleo somnat tittade vi på en deppig realityserie om en sextonåring som blivit gravid och typ bara bråkade med sin pojkvän (alla fördomar om unga föräldrar besannades…). Pappan tog verkligen inget ansvar och lät sitt barn typ skrika för att han ville sova, bytte inte blöjor på sitt barn och tyckte inte att det var hans sak att vara hemma med barnet. Riktigt deppigt och tragiskt faktiskt och ganska amerikanskt så nu måste jag nog titta på något annat innan jag kramar om min underbar make och tackar högre makter för att han är den han är och pussar min sovande lilla juvel som sover sött i sin säng för att ha något annat på tankarna när jag går och sover. God natt alla!

Igår hade vi föräldramöte på jobbet! Jag proppade ögat full med smärtstillande och stack iväg. När jag kom in på förskolan började ögat rinna av tårar eftersom ljuset var så fruktansvärt starkt. Jag släckte lite överallt och tog mig igenom kvällen med bravur. Jag gillar föräldramöten! Det ger oss chans att visa hur vi jobbar på dagarna, ett jobb vi såklart är mycket stolta över. Vi visade bilder på deras fantastiska barn där de visar sina färdigheter, som att ta mat själv i vår buffé fast man bara är två år till exempel! Vi fick också möjlighet att visa upp vår läroplan, Sigtuna kommuns skolplan och alla de arbetsplaner vi på huset gör (likabehandlingsplan t.ex). Vi utvärderar oss själva kontinuerligt och i slutet av året är det detta som ligger till grund för den kvalitetsredovisning som vi gör. Allt detta tycker jag är jätteviktigt för föräldrar att få se och ta del av så de förstår att det handlar om en pedagogisk verksamhet och INTE barnpasning som på den tiden när det faktiskt var dagis man lämnade barnen på. Det som är sorgligt är att de föräldrar som faktiskt kommer på föräldramötena är de som redan vet de. De är redan engagerade i sina barns ”skolgång” och de är de föräldrar som säger förskola och inte dagis och dessutom vet skillnaden mellan dessa två. Jag och Andreas hade sedan en diskussion om varför så få föräldrar är intresserade av deras barns utveckling. Vissa kan inte komma av vissa skäl, de föräldrarna säger till innan, men vissa struntar helt sonika att dyka upp!!! Jag blir lite ledsen faktiskt eftersom jag är stolt över mitt jobb och gärna vill att föräldrarna ska vara mer delaktiga!

Nåväl, vi fick mycket beröm! Berömmet kommer i form av små historier om hur deras barn hemma gör saker som de tidigare inte gjort. Till exempel talar om för mamma och pappa att man måste ”dela med sig”, börjar stava ord vid middagsbordet, berättar vilka nya sorters mat de vågat prova på förskolan idag, talar om att de sa ifrån när en kompis var dum eller hjälpte en kompis av med jackan. Beröm värmer alltid men när föräldrarna dessutom kan tala om varför de berömmer oss blir det extra slagkraftigt. Mitt jobb är fantastiskt och att få se den utveckling som vår fina barn genomgår är underbart och jag påminns om varför jag valde detta yrke. Att jag ständigt utvecklas som person men framför allt som pedagog i och med den utveckling barnen genomgår och allt nytt jag vågar testa är ett stort PLUS!

Ögat mådde dock inte bra av att anstränga sig så mycket! Idag värker det lite mer och jag som var så glad över att det verkade gå åt rätt håll. Men men, det är bara att skynda långsamt och hoppas att kortisonet gör sitt. Cleo har sovit bättre inatt och äntligen verkar den gamla vanan komma tillbaka. Hon var visserligen hysterisk igår när Andreas skulle lägga henne och det tog EN TIMME att få henne att sova (Varför? Hon har två ”hörntänder” i överkäken på gång att spricka igenom men det blir man väl inte hysterisk av? Tips och tankar någon??? Vi blir ju lite förbryllade eftersom hon nästan aldrig skriker i vanliga fall… Ett-och-ett-halvt-års-fas månne??). Hon hade sovit sent på förskolan, inte förrän vid tolv, så kanske var det därför hon var extra pigg. Hon sov till typ halv sex innan hon vaknade. Jag hade dock inte lust att gå upp då så hon fick komma över till vår säng och somnade gott om. När klockan passerat halv åtta fick jag väcka barnet istället! Efter en flaska välling och lite barnprogram (Drömmarnas trädgård ska det vara…)  bar det av mot förskolan. När vi kom in kom Nova fram med några tallrikar och bjöd in Cleo till lek vid spisen, sötnosar. När jag gick satte de sig till bords, Cleo gav mig TVÅ smackande pussar på munnen men hade inte tid att vinka hejdå eftersom hon var tvungen att hålla koll på maten. Hon får gå till efter lunch idag också, det känns lite lagom. Hon får i sig lite frukost, sen hinner hon vara med på aktiviteterna, sova lite och äta lunch efter det. Det är dock inte alltid hon är så nöjd att behöva gå hem så tidigt men jag vill ju träffa henne också. Jag får passa på för med tanke på hur snabbt tiden går är hon väl snart tonåring och tycker mamma är det mest pinsamma som finns;)

Veckan började med en sjuk Cleo. På vägen hem från landet i söndags hostade hon tills hon kräktes mitt stackars hjärta. Hon snorade rejält så även om hostan var bättre fick hon vara hemma både måndag och tisdag. Jag har henne hellre hemma en dag för mycket än en för lite för allas skull. Min jobbvecka började alltså i tisdags. Vi försöker köra varannan dag när det gäller VAB och måndagar är lugnare för mig medan tisdagar är en bättre dag att vara frånvarande för Andreas. Tur i oturen att det ”klaffar” så bra! Cleos vecka däremot började i onsdags med hennes långa dag vilket naturligtvis var lite ångest. Hon var ju ledig torsdag fredag så det var lång tid ifrån förskolan… Dessutom att gå till kvart i fyra är ganska sent så jag var lite orolig. När jag lämnade henne vid nio skulle de gå ut så jag dröjde mig kvar, assisterade med lite påklädning och pratade lite med pedagogerna. När jag väl skulle gå vinkade Cleo glatt och sprang ut med kompisarna (hon älskar ju att vara ute den ungen) så det var med ett lätt hjärta jag cyklade till jobbet. Resten av veckan gick lika bra så vad gäller förskolan tror jag vi kan sluta oroa oss. OM nu ett bakslag skulle komma, vilket är mycket vanligt för barn som är så lätta att skola in, så borde de ha kommit nu tycker jag. Hon har ju ändå gått några månader nu.

Mitt jobb går bra! Det är så mycket att göra att dagarna knappt känns ibland. Inte bara ska vi ha en verksamhet för alla befintliga barn utan det ska planeras för kommande inskolningar. Inskolningar ska följas upp med samtal och även ”gamla” barn ska ha sina samtal. Vi i arbetslaget ska sätta rutiner, komma på alla miljöer vi vill skapa och så vidare och så vidare. Vi har möten titt som tätt på kvällstid och vi har möten titt som tätt dagtid. Vi var alla medvetna om att det här första året skulle bli ett slitit år, både psykiskt och fysiskt, men jag tror inte att vi var medvetna om exakt HUR slitit. Jag gillar ju utmaningar så jag klagar inte, det är superkul! Dessutom har vi fått så mycket beröm under samtalen från nöjda föräldrar så allt slit är liksom värt det;)

Torsdagen bjöd på massa lek. Först på förskolan såklart men sen kom kompis Nova över med sin mamma. De leker fortfarande mest bredvid varandra till stor del men jag tycker mig se en glädje i båda tjejernas ögon när de ser varandra. När jag lämnar Cleo kommer Nova ofta fram och Cleo säger ”Nova” och skiner upp. Och när någon frågar vem Cleo leker med på förskolan blir svaret alltid Nova eller Noah (svårt att urskilja vilket namn hon säger men jag vet ju att hon leker med båda två…). De har ju trots allt känt varandra i större delen av sina liv så visst verkar de gilla varandra. Därför är de ju sån tur att jag gillar Novas mamma också så vi kan umgås allihop;)

Apropå kompisar så måste jag berätta några saker som hänt. Häromdagen satt vi i ett litet möte jag och Andreas. Några byggkillar var här för att kolla vad det skulle kosta att renovera. Inget vi ska göra i dagsläget men eftersom de gör det gratis tycket vi det var intressant att höra vad det kan tänkas gå loss på. Cleo tyckte inte mötet var spännande alls och ville mest leka. DÅ knackar det på dörren och Denise, en av grannflickorna, frågar om hon får komma in och leka med Cleo. Jag har nog aldrig sett Cleo så lycklig, hon gav ifrån sig ett högt glädjetjut när hon såg Denise och rusade in i vardagsrummet och började plocka fram leksaker. Sen satt de och lekte, och sprang runt också för den delen, tills Denise pappa kom och hämtade hem henne för middag. Hon läste flera sagor för Cleo som satt still och storögt beundrade sin några år äldre kompis. De är så fina:)

I onsdag kom vi hem vid fyra och träffar en annan grannfamilj som vi gillar skarpt. De har precis fått sitt tredje barn så medan mamma Gunilla var hemma med lilla Emma (som vi fick äran att se LIVE dryga dygnet gammal när stolt storebror Oskar och pappa Niklas kom förbi med underverket) så var Niklas på väg till gemensahetslokalen med Wilma och Oskar.Vi bjöd in oss lite fräckt och följde med. Där blev det dans med musik och balansgång på stolar som Niklas hjälpte barnen att sätta ihop till en hinderbana. Cleo var salig över att få leka med sina grannkompisar och jag tackar återigen vår lyckliga stjärna för att vi hamnat just på den här gatan, just på den här gården och just i det här huset.

Och så ett fynd! Cleos fötter ger mig huvudvärk ibland. Jag ville köpa allvädersstövlar till stjärnan men icke då. Hon har SMÅ fötter, så små att det knappt görs vettiga skor i hennes storlek. Vi provade stövel efter stövel tills vi alla var svettiga. Storlek 20 som hon behöver på foten var för tight att få på eftersom hennes vad är ganska tjock OCH hennes fot så hög (säger man så??). Storlek 23 funkade i vaden men vad tror ni hände med foten då? Den simmade ju runt därinne och flickebarnet kunde inte gå. Nästan alla stövlar är så eller så har de kardborreband. Det är inte praktiskt när man knappt kan stänga kardborrebandet redan nu och hon gärna får kunna ha stövlarna hela vintern. Tillslut hittade vi kavats fina stövlar. De var toppen. Breda i skaftet och höga i foten men korta på längden. Enda kruxet var att priset låg mellan 595:- och 695:-. Visst det är stövlar helt i läder, varma, vattentäta och helt perfekta men aningens dyra för min smak. Tradera är ju en av mina bästa vänner så jag surfade runt lite och hittade ett par jag gillade. Lade ett bud på någon hundralapp vilket ändå i slutändan skulle bli kanske halva nypriset. När jag öppnade vinstmailet fick jag en chock, 66:- var det slutgiltiga priset. Med frakt blev det dock 114 kronor men jämfört med nästan sjuhundra spänn var det ett fynd. När vi sedan fick hem stövlarna någon dag senare var de i så fint skick att sulan var helt orörd. En klar fördel med små fötter eftersom de som har Cleos storlek oftast inte går utan bara använder sina skor i vagn. Jag är som ni förstår nöjd med mitt kap:)

Idag började dagen med en snabb frukost eftersom Andreas och Cleo skulle iväg till simhallen för att träffa Ida och Saga med tillhörande föräldrar. Jag fick stanna hemma eftersom vi haft städdag på gården. Jag hann med en skön joggingtur innan vi möttes upp alla grannar. Vi har krattat och sopat till förbannelse men nu är det jättefint på gården och runt omkring. Andreas och Cleo kom hem efter en härlig badstund med kompisarna. Vi bäddade ner Cleo i vagnen som Denise sedan fick köra runt med. Wilma körde runt lillasyster Emma så de roade sig bra medan vi fick barnvakt så att vi båda två kunde jobba. Cleo kämpade verkligen för att hålla sig vaken men somnade gott när Denise kört några varv i området. Andreas fick göra grovgöra medan jag krattade lite till. Sen fikade vi! Och fikade lite till för det är ju halva nöjet, att få umgås med sina trevliga grannar. ALLA grannar var faktiskt ute i år, så bra uppslutning trodde jag inte det skulle bli. Mycket trevligt hade vi i alla fall.

Nu sitter jag här ensam faktiskt, som ni kanske anade eftersom jag bloggar;) Cleo sover och Andreas är inne i stan på inflyttningsfest. En av Sundsvallskompisarna som flyttat till ny lägenhet. Jag var också medbjuden men i ärlighetens namn så är det ganska skönt att vara själv ibland. Jag tänkte kolla på någon dålig film eller bara vara. Dessutom ska vi på fest om två veckor och då ska Cleos mormor vara barnvakt. Jag har ju inte riktigt vant mig vid att vara ifrån Cleo kvällstid och ha barnvakt till henne så jag tycker att det räcker med det. Nej, nu ska jag nog se om det finns något gott i skåpen som jag kan lyxa på ikväll. Ha en härlig kväll!

Cleos "nya" fiiiina stövlar

Vår glada lilla älskling:)

Nu sitter jag här själv i stugan. Jag skulle ju inte… Det är så tyst och så mörkt att jag aldrig varit med om maken. Det där med att man kan höra tystnaden har fått en helt innebörd för mig, man KAN nästan höra den eller? Dagen har bjudit på lunch hemma hos svägerska med fina Simon och Per. Han är så fin och så snäll lilla Simon. Cleo pussar hej vilt på sin kusin och inom mig längtar jag tills de blir lite äldre och verkligen kan glädjas åt varandra. Nu på kvällen har det varit fullt hus hemma hos svärmor. Johanna, Per och Simon var ju där såklart. Pierre som känns som en del av familjen var också där. Andreas och hans vänskap är verkligen unik, Pierre känns så… självklar liksom. Vängbergska klanen var också där, allihop med alla hundar. Cleo har lärt sig säga farmor och Kella (farmors hund) och ibland står hon och SKRIKER Kella för att locka på hunden. Helt utan resultat eftersom Kella är döv men det förstår inte vår älskling riktigt utan gastar på för kung och fosterland. Det bjöds på helt fantastisk älggryta och alla var nöjda och glada. Vi tog en chansning också, Cleo har nämligen knappt sovit idag och vi ville ju inte behöva åka hem tidigare än nödvändigt från middagen så vi lät henne hålla igång efter bästa förmåga. Eftersom det var fullt hus hade hon lite att göra eftersom alla måste roas, dansas för, kramas med eller sno mat ifrån. När klockan var halv tio och hon fortfarande var på strålande humör vågade vi inte chansa längre utan åkte hem medan Cleo somnade sött med vällingflaskan i munnen. Nu ligger hon i sin säng och sover medan pappan är på sen bio med Pierre. Jag väntar på utröstningen av Idolerna så att jag kan sova sen. Om jag kan, det är ju så tyst…