Mitt liv som förortsmamma…

Jag har inte läst en enda av Stieg Larssons böcker och var därför lite skeptisk när Andreas ville köpa DVDn med filmen ”Män som hatar kvinnor”. Det hade jag inte behövt eftersom filmen var fruktansvärd. Både fruktansvärt bra men också bara fruktansvärd. Man behöver alltså inte ha läst boken för att uppskatta filmen eftersom både jag och Andreas verkade gilla den lika mycket. Ett perfekt sätt att avsluta en fredag på enligt min mening:)

Det var vad jag och stora älsklingen gjorde igår. Den lilla älsklingen hade en bra dag hon också. På förskolan fick mormor vara med ändå tills Cleo somnade vid halv elva. Mormorn lekte med massa andra barn och Cleo kom fram då och då för att kramas lite. När Cleo sedan somnade gick mormorn hem och Cleo hade sovit i nästan två timmar mot tidigare en timme på förskolan. Hon behöver verkligen sova två timmar för när hon har sovit en timme på dagen är hon trött redan vid middagen… Men men, jag vet ju att sådant ger med sig så vi har hållt ut och roat henne så det förslår på kvällarna för att hon ska orka. Och nu verkar det som sagt som om hon kan klara av att sova lite längre på förskolan (de hade till och med behövt väcka henne igår…). Trots den långa lunchvilan la vi henne till sängs efter badet vid halv sju igår och hon somnade som en stock på två sekunder. En gång hörde vi henne gny till men förmodligen hade bara nappen rymt och den hittar hon ju själv numer för det mesta så vi behövde inte gå in. Klockan tio över åtta vaknade prinsessan imorse efter alltså drygt tretton och en halv timme sammanhängade sömn. Snacka om att förskolan är tröttande;) Andreas har också han lyckats lägga sitt schema på ett, för vår vardag, perfekt sätt så dagarna blir rimliga för vår lilla älskling. Hon kommer att få gå 8-13:45 två dagar i veckan (när A lämnar och jag hämtar), 8:30-14:45 en dag 8:30-15 en dag (när jag lämnar och A hämtar) och fredagar antingen 8-13:30 eller 9:30-13:30 (när jag eller A lämnar och mormorn hämtar). Min fina mamma hämtar varje fredag och slutar 12 vilket betyder att hon förmodligen kommer mitt i lunchen strax efter 13 och hämtar men vad gör väl det. Vi hade gärna sett att hon sluppit gå ända till 15 men hon kommer ju att snitta på knappa 30 timmar i veckan vilket känns ganska okej i alla fall.

Idag är det lördag och en fixardag. Andreas håller på att fixa till dörren som varit halvfärdig i snart ett år och vi ska även fixa lite annat smått och gott här hemma. Cleo sover efter att ha varit ute och lekt hela förmiddagen. Oskar dök upp på slutet och förgyllde tillvaron för lillgosan. Nu blir det lunch tror jag och sen en sväng till Eurostop för handling. En lat lördag, precis i min smak!

Igår ville Cleo ut och leka och fick välja skor själv. Stövlar till klänning och blöja funkar ju utmärkt, eller hur???

Jag är lite av en materialist i vissa lägen, jag erkänner! Jag fullkomligt älskar att handla kläder och saker till Cleo nämligen. Och lika mycket, om inte mer, så älskar jag att få saker till Cleo. I helgen som var hade vi finbesök från norrland, svägerskan Johanna med familj var här. Lilla Simon var sötare än någonsin och har fått så mycket hår, svart hår precis som Cleo hade när hon var bebis. Vi var i sta´n på lördagen och träffade Madde och Daniel som naturligtvis ville träffa den en månader gamla kusinen. Vi gick, inte helt oväntat, till Berns och åt och åt och åt. Madden hade köpt en present till Simon och eftersom hon liksom jag älskar att köpa saker till Cleo hade även vår prinsessa fått en present. Så nu har kusinerna inte bara likadana skinnjackor (harley davidson från Turkiet) utan även likadana velorudressar från Juliet. Simon har en i lila och grönt medan Cleo har en i turkost. Fina fina mostern som tänker på sin systerdotter:)

När vi ändå var på sta´n kikade vi ju i affärer litegrann och jag kunder verkligen inte motstå en finfin dress på Polarn&Pyret. Den är i svart med massa färgglada ränder, byxa, tröja och mössa i härlig velour (me like velour). Perfekta förskolekläder:) Så nu är hon rustad för lek och aktiviteter på förskolan. Idag när jag och pappsen kom och hämtade sprang hon runt lika glad som alltid och gav mig en bamsekram när jag kom. Det värmer i hjärtat att hon verkar ha det så bra men att hon ändå skiner upp när vi kommer, älskade trollungen…

Den fina turkosa dressen från älskade mostern...

Å så den fina dressen jag köpte. Byxor, tröja och mössa:)

Cleo gillar verkligen Berns, ville inte äta sin burkmat utan åt upp min mat (ris och tandoorilax). Lite efterrätt på det såklart:)

Här är vi! Som jag skrev tidigare så finns verkligen ingen tid att blogga så bloggen är kanske ingen blogg just nu utan något annat. Vad vet jag inte men men…

Vi mår bra! Dagarna rusar förbi och Cleo verkar trivas på sin nya förskola. Pedagogerna har Andreas fårr förtroende för och det känns tryggt! Igår lämnades hon för första gången själv när Andreas kom med henne klockan nio och det är väl då det går att se hur det går för lillskruttan. Hon hade varit glad, ätit bra (både hårdbröd och grönsaker hon inte tidigare provat OCH sitter på stor stol utan båge så nu har bågen rykt här hemma också…), sovit i sin vagn och lekt en massa. När Andreas kom stod han och smög ett tag och hon sprang runt inomhus och såg allmänt lycklig ut. Hon har fått för sig att drygt en timme middgassömn räcker men jag vet inte om det är övergående. Hon brukar ju sova minst två timmar. Kvällarna har varit förvånansvärt pigga men klockan sju somnar hon utan problem och sover sen till halv sju-sju nästa morgon. Inte helt fel:) Idag är en av mina tidiga dagar så vi har fått dispans att hämta rint tjugo i två istället för halv två så att jag får följa med också.

När Andreas kom hem var de ute och lekte i några timmar. Sen tyckte Andreas att det var dags för mellis, det tyckte inte Cleo! Så på bästa Cleomanér slängde hon sig ner på marken för att visa sitt missnöje (japp, hon har ett sjuhelsikes humör) och landar med näsan på en sten. Så nu är hon både blå och röd på nosen lagom till förskolefotot idag. Vilket minne:)

Nu, dags att jobba på mitt härliga jobb. Hoppas de satt på kaffe…

Jag har aldrig varit en tidsoptimist, det har min man tagit hand om. Jag menar det var ju så jag lade märke till den snygga pajasen som aldrig kunde passa tiderna när vi hade föreläsningar eller seminarier. Samma pajas är idag min högt älskade man som nu har smittat av sig av sin tidsoptimism. Inte så att jag direkt kommer sent utan snarare att jag inte hinner med det jag tänkt göra. Nu när jag dessutom jobbar så springer tiden ännu fortare, hur är det möjligt?

Jobbet är som en saga! Visst är det tufft, krävande och ofantligt mycket som ska fixas men att tacka ja till ett jobb där jag får vara med om att starta upp en helt ny förskola verkar vara ett av de bästa valen jag gjort. Om jobbet i framtiden ens är hälften så roligt som det är nu kommer jag att dansa mig igenom arbetslivet. Det blir många skratt på dagarna och kanske lika många gånger vi sliter våra hår, vissa barn vet precis hur de ska få en att gå i taket. Och det är ju dessa barn som kanske mest förgyller ens dag trots allt…

Cleo hostade lite inatt och jag som är livrädd att hon ska missa förskolestarten ställde in allt vi hade på agendan. Hon mådde prima när hon väl vaknade och har inte varken hostat eller snorat på hela dagen så oron var klart överdriven. Vi tog en cykeltur till Saga och lekte lite som tack för gårdagen då de kom till oss och lekte. Sen har vi fixat här hemma eftersom jag fick ett ryck och ville få större vardagsrum. Ut med köksbordet och in med matsalsbordet (som vi nu måste måla vitt!!!) i köket, tur att vi har någorlunda stort kök… Jag får vänta med en separat matsal tills vi får råd att bygga ut för just nu känns Cleos lekyta mer akut! Så nu har vardagsrummet fått sig ett redigt ansiktslyft:)

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva för jag har nästan glömt vad vi har gjort den här veckan. Min fina mamma har varit här och passat Cleo medan Andreas har fått jobba. Hon kom i onsdags och sov över i två nätter. Hon och Cleo har lekt, lekt och lekt mest hela dagarna. De tog en tur förbi Orion också för mamma ville presentera sig för Cleos blivande pedagoger eftersom hon kommer att hämta Cleo på fredagar. I fredags avlöste min syster mamma och åt middag med oss och sov över. Pappa och Cecilia har också hunnit vara här på middag! Maddes sambo Daniel och hans föräldrar var också här på middag en dag så det har vrekligen varit fullt upp märker jag nu, inte konstigt att jag knappt minns något… Svammligt värre men ändock ett livstecken från oss. Vi mår prima även om maken inte är så nöjd med att ha spruckna revben, att nysa ser oerhört smärtsamt ut stackarn. Men han klagar inte utan biter ihop och laddar batterierna för säsongens sista match om två veckor.

Nu ska jag sova och ladda mina batterier inför en ny förhoppingsvis lika fin vecka som förra. Må gott alla:)

Cleo fick ett par bedårande "crocs" av sin morfar och Cecilia som de hittat i USA.

Å så en helbild:)

Japp, nu jobbar jag igen och då blir det långt mellan blogginläggen tyvärr… Nu passar jag på medan min kära make tapetserar fondväggen i Cleos rum. Vad annat ska jag skriva om än mitt nya jobb?!?! Allt är så nytt och fint så att man knappt vågar vara där. Som tur var är det ju en förskola så den är gjord för att tåla mer än en klumpig förskollärare;) Det som är så fantastiskt med vår förskola är att den faktiskt är byggd med barnen i åtanke. Det finns massa små rum, typ 15-20 kvm stora, men nästan alla rum går att gå igenom till nästa rum. Vissa delas av med skjutdörrar som ”försvinner” in i väggen när vi vill ha stora ytor så det märks knappt att det är skilda rum. Vi har idag suttit med ritningen av förskolan framför oss och försökt portionera ut alla aktiviteter vi vill ha i olika rum. Ett rum blev språk- och matematikrum, två rum blev verkstäder, två rum blev vattenleksrum, ett rum blev lilla hjärngympan där pussel och spel för de lite mindre får bo, ett blev stora hjärngympan där de lite mer avancerade spelen och pusslen ska finnas, ett transportrum med bilar/tåg/båtar mm ska vara, ett legoland där ni säkert kan räkna ut aktiviteten och flera roliga rum. Lokalerna är minst sagt magiska:) Utegården är lika magisk med pilkojor, dödskallesandlåda, ett träd som ligger ner i den större sandlådan för barnen att klättra på, cykelbanor i krinkelkrokar, vattenlekplatser och massa annat. Jag har blivit barn på nytt och trots värmen leker vi värre än någonsin…

Fast vi har inte bara lekt! Dels är det få barn (idag var vi nio pedagoger på åtta barn!) men dels därför att vi måste fixa allt praktiskt. Schemat var en sådan sak och jag var lite nervös inför mina nya kollegors reaktion på mina önskemål. Jag har ju rätt att gå ner i tid men självklart vill jag ju inte gå ner för mycket ur ekonomisk synpunkt. Dock är Cleo viktigast så den smällen får vi ta om vi behöver. Det behöver vi inte! Mina önskemål gick att anpassa efter verksamhetens behov och allt blev jättebra! Jag behöver bara gå ner till 90 % för att få vardagen att gå runt. Dessutom tog vi beslutet att istället för att ta planeringstid efter jobbet, men jobba färre timmar, så lade vi in det på schemat. Det resulterar i att Cleos dagar blir en halvtimme längre än vi önskat två dagar i veckan men i gengäld är vi båda två helt lediga när vi kommer hem. Jag vill ogärna ta med mig jobb hem, om jag inte absolut måste, utan när jag slutar vill jag fokusera 100% på Cleo och likväl på min man. Vårt förhållande är ju minst lika viktigt att vårda medan vi mest haft Cleos bästa för ögonen. Men hennes bästa är ju också att vi har det bra som man och fru vilket jag tror man glömmer ibland. Hur som helst så löste sig schemat så himla bra att jag knappt tror det är sant. Så nu längtar jag lite tills Cleo börjar på förskolan så vi får påbörja vårt nya liv;) Jag återkommer med mer rapport om jobbet när det börjat ”på riktigt” men so far so good. Kollegorna är urmysiga och vi skrattar mycket på dagarna mitt i kaoset (för det blir lite kaos när allt är så nytt utan rutiner, riktlinjer eller ens vetskapen om var allt finns). Kokerskan är bara så bra! Hon ställer sig hellre och stressar för att kunna göra ”riktig” pannbiff till 75 barn än köper färidga och bara det visar ju att hon har samma tanke som mig och mina kollegor när det gäller mat, istället för ketchup gör hon egna röror med frukt och grönt till korven och till frukost blir det gröt utan diskussion! Och barnen som hittills provat hennes recpet har ätit som hästar, jag också kan jag tillägga!!! Tur att jag cyklar nästan en mil om dagen till och från jobbet;)

Nu slöar jag i soffan medan min make sliter. När han är färdig ska vi mysa lite med en god fruktsallad innan det blir dags för kudden. Imorgon börjar jag först tio och tänkte ge mig ut på en löprunda innan Cleo och Andreas vaknar. Cleo fick för övrigt en redig fläskläpp idag när hon tog ett steg rätt ut i luften från en trappa utomhus. Tur att hon har så platt näsa för den klarade fallet men munnen och tänderna tog hon emot sig med istället. Lite blod och gråt i säkert 45 sekunder (vilket är lååångt för att vara min dotter) medan mamman knappt fick trösta. Bästa kompisarna Denise och Wilma var tydligen bättre på det… Sen glömdes nog smärtan bort i takt med att läppen svullnade för hand i hand med Oskar åkte hon sedan rutschkana och lekte innan det var dags att gå in för natten. Vi ska dock ha koll på tänderna lite så att de inte verkar lösa, då måste man väl anmäla till försäkringsbolaget för eventuella framtida skador antar jag?!?! Min lilla vilde…

Nu är den klaaaaar! Nästan i alla fall så när som på lister, ny lampa som måste hittas och inhandlas och krokar som ska upp. På den vita väggen mitt emot kläderna ska vi skriva något skojjigt i svarta stora bokstäver. Det blev så fint och det blev framför allt så mycket bättre och fräschare. För er som inte sett hur det såg ut innan eller bara inte minns så kan jag tala om att det var två små klädkamrar med en superäcklig filtmatta på golvet, plastfilm till tak (kändes det som) och enkla plywoodskivor till väggar där barnen som bodde här tidigare hade lekt konstnärer. Att det luktade svett och att de klämt in en gigantiskt garderob utan hyllplan gjorde garderboen både äcklig och helt värdelös. Hur som haver så har ju nu min fina make slitit med att göra om garderoberna till en härlig walk-in-closet helt i min smak (japp, favoritfärgen rosa som ni ser…). Tapeterna som blev över ska upp i Cleos rum som en fondvägg. Vi har fått tapeterna av en kompis vilket gör de ännu finare:) Jag är toknöjd verkligen! Jag vill inte ha oordning någonstans i mitt liv men allra minst bland mina kläder (som jag nu rensat bland och slängt iväg flera ikeakassar med kläder som inte används…). Nu är det ju så fint att inte ens Andreas kommer att stöka till bland sina kläder. Hoppas jag;) Och även om han gör det kommer hyperpedanten till fru att städa upp för jag vill alltid ha det så här fint i den nya klädkammaren… Som tack för besväret fick han köpa sig ett sån´t där gitarrspel till playstation. Och som inte det vore nog fick han buda hem lite fler grejer (öhh, typ trummor kanske) som en bröllopspresent från mig. Vi har ju bröllopsdag på lördag… Han är glad som en liten pojke på julafton över sitt spel min älskade barnsliga man! Puss på dig

Jag bjuder på några bilder men det är svårt att visa hur fin den är i verkligheten med foton tycker jag. Allra helst eftersom jag är totalt värdelös på att ta kort!!!

Lååååånga Mange hjälper till att sätta upp taket, snart så...

Nu så, lister fattas, en ny lampa och några krokar som ska upp!

Och kläderna som bor här!

Fint va?

Det känns lite märkligt att skriva Cleos kusin men nu har hon faktiskt en. Och inte vilken kusin som helst utan världens sötaste lilla Simon. Han har massa hår, fingrar som var ungefär lika långa som Cleos och vackra mörka ögon. Han sover hur mycket som helst, äter i timtal och skriker nästan inte alls. Cleo var inte så värst imponerad men ju längre tiden gick så insåg hon nog att det faktiskt var en potentiell lekkamrat framöver och bjöd till lite. Hon försökt vid ett tillfäll visa Simon hur en mobil fungerar genom att som alltid sätta den till örat. Sen tycket hon att det var Simons tur att visa om han uppfattat vad hon, som den äldre och lite mer erfarne kusinen, lärt honom genom att sula mobilen mot huvudet på honom. Den träffade filten han låg på och vi kunde pusta ut. Hon har inte bara försökt ge honom blåmärken utan klappat försiktigt på hans små händer och pussat en massa. Cleo har inte direkt tidigare träffat en så liten bebbe så att se henne böja sig fram försiktigt och ge honom en puss på pannan var minst sagt bedårande…

Lite nyfiken är hon allt på den lilla krabaten som orsakar så mycket ståhej...

Inte så lite stolt morbror...

Enda gången han skrek i typ 2 sekunder var hos mig...

Svårt att fånga på bild men pussen som lillkusinen fick gick inte av för hackor...

Bara såååå vacker!

Cleos fina fina moster och hennes Daniel hade med sig presenter till Cleo när vi var i Turkiet. Jag har ju helt glömt bort att blogga om det men tänkte nu berätta för er vad hon fick! Det finns en bok (som jag hört talas om via Johanna) som heter ”Kleo katten”. Inte bara heter den som vår lilla juvel utan katten är orange och ser ut som Cleos alldeles egna katt Jason. Den hade Madde och Daniel med sig till Cleo som hon fick när vi landade. Den fick följa med på äventyr i Turkiet och ser nu ganska ”välläst” ut men vad gör väl det?!?!

Sen fick hon även ett par jeans från Yorrik, jag bara älskar deras grejer! Cleo fick ett par jeans med svart mudd och den typiska ”Yorrik-kronan” på. Jeansen är sydda av återvunna vuxenjeans vilket gör att jag älskar deras kläder ännu mer, miljötänkande ME LIKE!

Tack älskade syster och Daniel!

Ja, eller helgen är ju kvar men det är ju helg och inte riktigt semester. Cleo sov till kvart över nio dag!!! Jag blev nästan ledsen när vi vaknade eftersom vi dels ville till öppna förskolan så tidigt som möjligt och dels eftersom andreas ville komma igång tidigt med renoveringen av klädkammaren. Jag insåg ganska snabbt att det var en löjlig grej att bli ledsen för sa jag gillade läget och konstaterade att anledningen till att gosan sov så länge var förmodligen att vi var ute så sent igår och lekte. Men det är ju så kul när Cleo har kul med sina små vänner och jag dessutom har trevliga grannar att prata med. Dessutom är det ju inte så länge till som det är ljust ute så man får ju passa att leka ute kvällstid så länge det fortfarande är behagligt att göra det!

Hur som helst så kom vi upp till Öppna förskolan föret efter halv elva. I gengäld stannade vi till ett och Cleo han leka ordentligt ändå. Dessutom hann vi träffa Lina och Linnea som kom lite senare. Nova var där också, med mamma Johanna, och Tristan, med pappa Steven, som är roliga att leka med. Vi tog en sväng om Ica på vägen hem och sen bar det av hemåt. Här hemma går det undan! Mange är här nu (vilken tur att vi har så fina vänner som kommer hit och hjälper när Andreas inte riktigt når, behöver bärhjälp eller någon som är starkare än jag som behöver hålla i saker medan han skruvar/spikar/sågar eller vad han gör…). Det är bara halva taket, lister och sjävla inredningen kvar nu och det blir FIIIIINT! Jag blev nästan tårögd när jag kom upp för trappen och fick se vad han har gjort. Jag är så sjukt stolt över min fina man! För andra kanske det är en liten sak men för någon som tidigare haft tummen MITT i handen är det här än en seger att ha klarat av det. Han har alltså rivit en vägg, tagit bort en dörr och satt igen den med gips så det är en hel vägg. Rivit upp golv och tagit ner tak för att sedan sätta upp nytt tak och lägga nytt golv. Spackla och slipa på väggarna och sedan måla de flesta väggarna och tapetsera en fondvägg. Just det, han har dragit om kablar också, lampkablar eller vad det nu heter för att kunna sätta upp taket igen. Är han inte duktig så säg???

På gång...

Här är en bild på hur det sett ut under renoveringens gång. Bild på det färdiga rummet får ni när allt är klart;)

Nu har jag ätit lunch medan Cleo ligger och sover. Snart ska jag hämta Sofia på stationen, min fotbollsfrukompis, med hennes jättemage! Den 12 augusti är det tänkt att ytterliggare en fotbollssupporter ska komma till världen. Vi ska äta lite gott för att sedan ta en promenad ner och möta de andra fotbollsfruarna för att kolla på match. Eftersom de har så få spelare har Andreas fått veta att han ska spela heeeela matchen. Jag funderar på att ge honom ledigt ikväll, eller kanske han hinner klart…

Cleo har börjat undersöka saker på ett nytt sätt, otroligt koncentrerad så att inget kan störa. Jag älskar att titta på henne när hon är så koncentrerad:)

Måste visa en ny bild på Cleo i sin älskade sacco. Hon kan släpa runt på den och lägga den på ett valt ställe för att sedan klättra upp och läsa en bok eller dricka välling!

Började måndagen med en joggingtur. Jag sprang en nästan löjligt kort sträcka, den sträckan jag körde i våras på en halvmil lite drygt. Och det var jobbigt! Det suger att det var jobbigt men samtidigt förstår jag varför. En vecka med god mat, minimal fysisk aktivitet (ett step-up-pass på 30 minuter räknas knappt, trots värmen det utfördes i….), mycet goda efterätter både till lunch och middag. Det värsta är att jag gillar ju efterrätter men jag ser ju också vad det gör med kroppen. Inte utseendemässigt utan snarare inombords och med fysiken. Jag vill leva ett liv där jag faktiskt orkar leka med mina barn, orkar vara en pigg och glad hustru/dotter/vän/syster osv. och det är den största anledningen till att jag tränar. Plus att jag gillar det såklart och gillar att känna mig fräsch;) Därför blir jag lite ledsen i ögat när det inte går som jag vill. Jag är ju dock envis som en stucken gris så jag plågar mig gärna lite extra för att få tillbaka orken så imorgon blir det långa rundan för att sedan öka på till milen så snart som möjligt.

Min fina man har varit inaktiv längre än jag men det var nog välbehövt! Hans kropp behövde nog vila eftersom han inte återhämtar sig lika snabbt längre efter den fysiska påfrestningen på matcherna. Han börjar bli gammal min älskling! Ikväll börjar dock allvaret igen så efter att ha tillbringat nästan all vaken tid tillsammans i en månad sitter jag nu här själv som den fotbollsänka jag är fyra kvällar/dagar i veckan. Det är lite tomt men jag klarar mig! Frågan är snarare hur A klarar sig, jag kan tänka mig att coach inte är nådig mot dem…

Trots att maken varit inaktiv på sportsidan så har han inte latat sig för det. På landet fixade han och donade mest hela tiden tycker jag och nu väl hemma så är nästa projekt påbörjat. Klädkammaren! Väggar har rivits och nu har dörren in till vårt sovrum nästan helt försvunnit. Efter det ska det målas, tapetseras en fondvägg, läggas golv, sätta upp nytt tak och sedan inredas på ett betydligt mer effektivt sätt än det tidigare varit. Det är ju ganska mycket vi vill göra i huset och det verkar som min man fått blodad tand. Vi ska göra ett ”fondhörn” i sovrummet som är nästa projekt. Sen ska vi fixa hallen med utslagna väggar, nytt tak och golv, ett till förråd och nya väggar med färg eller tapet. På övervåningen ska det bli nya väggar, skjutdörrar, målas både väggar och tak och fräscha upp rent allmänt. Jag vet inte om det är att han ska snart ska sluta med fotbollen som gör att han planerar alla projekt men jag kan inte säga att jag klagar, han lär sig för varje litet projket och har dessutom en anledning till att springa runt till våra goa grannar och fråga om råd. Jag och Cleo håller oss mest undan. Idag kom Nova och Johanna på en kopp kaffe och lite lek, alltid lika trevligt. Tack för besöket:) Det blev ju så fint väder så vi var ute hela dagen faktiskt. Det var några barn ute också så Cleo hade lekkamrater hela dagen vilket var skönt för att aktivera lilla energiknippet själv börjar bli tufft!!! Imorgon blir det nog Delfinens öppna förskola så att hon kan röja runt lite medan pappan får hamra ifred.