Mitt liv som förortsmamma…

Tillbaka till verkligheten. En trist sådan eftersom det är så få barn på jobbet. Vi är dessutom på en annan förskola under julen vilket gör att man inte heller kan fixa massa nödvändiga saker när tid ändå finns. Det är också barn som ska komma som inte dyker vilket gör mig gaaaaalen. Visst om de blir sjuka men att bara inte komma gör ju att vi är alldeles för många som jobbar. Jag hade gladeligen tagit semester de här dagarna också men ställde upp som en god kollega för att vi ändå skulle få en hel del barn. 13 kom idag på hela dagen!!! Men men, två dagar kvar sen blir det semester igen till den 11e och resa till Holland där emellan. Jag längtar som bara den och har redan börjat packa fast vi inte åker förrän på torsdag.

Jag orkar nästan inte skriva om julen, den har varit toppen men så mycket har hänt och att få ner det i ett blogginlägg känns just nu övermäktigt. När vi kom upp till sundsvall trodde jag att julhelgen skulle bli ett misslyckande eftersom vattnet hade fryst i stugan. Jag hann svära några gånger över att jag minsann inte tänker leva något primitivt liv med vatten på dunk och min make hann få sig en avhyvling mer än en gång. Som om det var hans fel att vattnet frusit av köldgraderna uppe i Norrland!!! Som tur är känner han mig och tog det nog inte så hårt och eftersom han fixade vattnet snabbt kunde vi skratta åt det redan några timmar senare. Resten av julen flöt på och vi åt, åt och åt lite till. På julafton var vi i kyrkan på förmiddagen för den årliga julkrubbe-gudstjänsten. Resten av dagen spenderades hemma hos Johanna, Per och ljuvliga  Simon (Cleos kusin som hon kallar ”Mimon”, hon har jättesvårt för vissa bokstäver fina ungen). Jultomten kom på besök såklart och Cleo var mäkta imponerad. Inte så imponerad att hon ville gå till honom självmant utan höll sig krampaktigt fast i Per. När tomten senare skulle gå fick han en godispåse av Cleo och en liten kram på det! Barnet fick så mycket presenter att hälften varit nog. Inte en enda dålig sak fick hon utan strålande presenter. En gunghäst, en käpphäst, en docka som pratar, fina kläder, duplo, potta, pall och toasits allt från BabyBjörn i vitt och svart som faksitkst gjorde Cleo lika glad som hennes mamma och pappa. Cleo sätter sig på pottan och säger ”kiss kiss” innan hon reser sig upp och kollar om något finns där. Hon har dock missat att man ska ta av sig byxor och blöja först men övning ger färdighet… Jag minns inte ens allt fint hon fick men jag skyller på sömnbristen (barnet har vänt på dygnet och somnar sent och vaknar sent. Helt okej när man är ledig men INTE när mamman ska upp 5:15 och jobba…) Vi spelade ett spel med julklappar på kvällen och Cleo tjöt av skratt när vi slogs om ett och samma paket och skrek NEEEEJ varje gång någon ur den fjäll-vedinska familjen fick en sexa och fick ta ett paket från den fjällska familjens julklappahög. Vilken lyckad julafton det blev, trots att jag befann mig långt hemifrån och trots att det är vinter. Jag ogillar vintern skarpt och allra helst snön som bara ställer till med problem men det är en annan historia… Tack alla underbara för en fantastisk jul:)

På juldagen kom min älskade syster. Jag blev så glad att hon orkade komma ner från Åre och i vanlig ordning hann vi med många skrattanfall och fnisserier. Tänk att man kan ha så kul ihop med någon:) Cleos fina moster hade köpt på tok för mycket julklappar i vanlig ordning. Cleo fick så fina kläder från bland annat Molo att hälften vore nog. Sköna mjkuisbyxor i ekologisk bomull fanns också med:) Presentkort på Polarn och pyret som förvandlades till en vårjacka som vi annars aldrig haft råd med, ett ritbord med magneter och en ”magnetpenna” om ni vet jag menar (Ett hett tips till ritglada barn, perfekt i bilen eftersom man slipper papper att hålla reda på), en reflex med favoriten bolibompadraken på som Cleo har på sin jacka och drar i flera gånger om dagen. Jag och Andreas fick också julklapp, ett presentkort på Plantagen på en summa som kan ge oss den efterlängtade komposten. Min syster tyckte vi var sååååå tråkiga som önskade oss detta men vi gör verkligen det, önskar oss en alltså!

På kvällen var det middag hos min svärmor med nästan-släkten Vängbergs. Alltid lika mysigt att träffas:) På annandagen åkte Madde hem, sorgligt men hjälp va härligt att hon kom! Vi åkte vidare in till city för en fika med fina Tess och Peter och lite snack om bebben i magen. På kvällen rester hemma hos min svägerska och sen hem för packande. Anlände till Märsta i söndagskväll med svärmor och svärmors hund med i bilen. Farmor och Cleo har umgåtts medans jag har jobbat och pappan skulle ha jobbat men fick vända när han kom till jobbet eftersom det är likadant på hans jobb, flera barn anmälda men ingen som dyker upp…

Nu: dusch, snart: sova! Jessi: trött!

Idag har vi firat vår första av tre julaftnar (heter det så i plural??). Det var Cleos mormor och ”anne” som fick äran att fira först med oss. Det blev julmat efter önskemål, jag är en av kanske få som verkligen vill ha mycket julmat, jag tröttnar inte lätt precis;) Under granen låg massa julklappar till vårt lilla troll, men det tog ett tag innan hon upptäckte dem. När vi ätit klart och Andreas och Janne skulle sätta igång med sitt datorsnackande och fixandet av Jannes nya leksak fick Cleo öppna sina presenter. Av oss fick en dammsugare! När vi dammsuger ska hon alltid hjälpa till. Eftersom vår dammsugare är lite stor blir det lite tungt och inte så mycket dammsugit för att uttrycka det milt. Vi blev därför överlyckliga när vi hittade en kopia av vår electrolux ergospace som hon nu kan dammsuga med när vi dammsuger. Mycket praktiskt att barnet redan vill städa:) Favoritjulklappen var dock utan tvekan köket hon fick av mormor och Janne. De tillhörande köksredskapen var pricken över i:et och jag har aldrig sett Cleo leka så mycket och så länge helt själv. Hon lagade förmodligen mat för resten av året. Vilken bra julklapp:) Hon fick mycket annat fint också, bland annat en mössa från Eloide som jag senast förra veckan visade Andreas i en tidning och sa att den bara måste Cleo ha. Min mamma och jag tänker förmodligen ganska lika för hon hade sett den och tyckt den var så fin och praktiskt och köpt den. Tyvärr var den lite för liten så Andreas ska byta till en större imorgon, måtte den bara finnas kvar!!! Cleo fick en sån där låtstasratt som låter också, den kördes det flitigt med i den stora kartonger som köket legat i. Hon vinkade och sa hejdå innan hon gasade iväg. Stapelklossar som hon ska hemma hos mormor fick hon också. Vi fick också jättebra julklappar av fina mamma och fina Janne. En salladsskål som jag suktat efter länge som dessutom var fylld med massa gott. Ett bidrag till mina glasögon i form av en slant på kontot och bidrag till Cleos säng av gammelmormor står också med på listan över julklappar i år. Vips så var klockan halv åtta, barnet var badat, Andreas hade instruerat Janne om funktioner på sin nya leksak och vi var mätta. Cleo slurpade i sig vällingen i bilen och sov innan vi körde ut genom tullarna. Hon sovockså  när jag bar upp henne i sängen och sover än. Nätterna har varit lite si och på sista tiden eftersom hon har hostat som en tok. Eller ja, Cleos sömn har nog egentligen varit ganska bra men vår har blivit lidande.

Cleo med nya dammsugaren

Favoriten...

Efter den obligatoriska badstuden på lördagförmiddagen åkte vi in till stan för att lämna av Cleo hos sin mormor. När mormor öppnade dörren skrattade Cleo med hela kroppen. Vi stannade kvar i några timmar för att visa filmen från Cleos första luciatåg (mormor fick inte vara med på grund av brandrisken i gympasalen). Vi åkte hem på eftermiddagen och jag släppte av Andreas hos Matte för att de sedan skulle bege sig till Uppsala och curlingspelande. Jag åkte hem, gjorde mig lite fin och blev sedan upphämtad av Emelie. Vi plockade upp Sanja och Sofie och åkte sedan till Celeste för lite vindrickande och tjejsnack. Klockan var strax efter åtta när vi mötte upp killarna på KC här i Märsta. En kvarterskrog som förmodligen inte alls skulle vara så trevlig om det inte var för att vi, de få gånger vi är där, känner så många där. KC (eller kung carl) är sponsorer till Jets så när killarna vill göra något tillsammans utöver fotbollen hamnar de ibland där. De hade fixat texasbuffé till oss och vi åt och drack öl i sann usa-anda. Vi hann också med en liten tripp tillbaka till Matte och Celeste eftersom vi var sugna på att spela singstar och bandcamp (eller vad det nu heter när man spelar ett helt band på tvspel). Jag är inte så mycket för tvspel eller datorspel eller vad allt heter men att sjunga gillar jag så det gjorde vi för fulla halsar. När vi gick tillbaka till KC hade stället fyllts av danssugna människor så precis som under tonårens alla discon satte sig grabbarna för att snacka sport och andra livsviktiga frågor medan tjejerna dansade, och dansade, och dansade. En superrokig kväll som fick mig att nästan känna mig ung igen;) Vi har verkligen kul ihop jag och min make, det har vi alltid haft!

Imorse vaknad vi NIO!!! Andreas första kommentar var att så här länge har vi väl inte sovit sen vi var tjugo men fullt så illa är det ju inte. Vi åt frukost innan vi åkte till väsby centrum där vi handlade lite julklappar och hämtade mina glasögon (va ont det gör! Hade glömt hur ont nya glasögon kan göra innan man hittar ”rätt inställning”, men snygga är de!!). Vi åt en rysligt snabb lunch eftersom vi vid det här laget längtade så mycket efter Cleo att vi knappt andades mellan tuggorna. När vi kom fram möts vi av ett leende som får en att smälta. Hon var så glad och nöjd och har skrattat sig genom resten av dagen. Vi åkte, efter någon timme hos mormor, till min farmor och Kjell (Cleos gammelfarmor och gammelfarfar kan man säga). Där blev Cleo bortskämd med paket och massa lek. Till och med Kjell som är fysiskt i ganska dåligt skick på grund av en ledsjukdom lekte med bilar på golvet och lyfte lillan upp och ner. Farmor som är piggare än en mört lekte loss ordentligt som vanligt. Sjöng, dansade och kröp runt på golvet!! När vi skulle gå kramade hon Kjell och pussade honom hårt på kinden. Hon är verkligen ljuvlig vår lilla skatt. Jag hoppas så innerligt att hon ska lära sig vad kärlek är. Att hon ska veta hur älskad hon är av så många och att hon ser sina föräldrars kärlek till varandra. Jag tror att det är så viktigt, speciellt i dessa högtider när presenter tenderar ta överhand. Det absolut vitkigaste är att hon känner all den kärlek som omger henne och idag tror jag hon gjorde det. Först hos sin mormor och sen hos sin gammelfarmor och ”gammelfarfar”. Hon somnade så gott i bilen hem och lät sig bäras till sängen där hon ligger nu och snusar. Vårt lilla mirakel!

I tisdags landade en mycket speciell person på Svedalamark. Det var inte något statsråd eller någon popstjärna som annars brukar ge upphov till skriverier. Nej, det var en mycket viktigare person än så, en person som förmodligen bara ger upphov till skriverier i en viss förortsmammas blogg, nämligen MIN PAPPA! Det är tur att han bara bor i Holland så han kommer hem titt som tätt. Flygresan tar ju bara en och en halv timme och det har en fin lägenhet på söder som ”hemma” här i Sverige. De hotar ibland med att flytta till USA och då anstränger jag mig lite extra för att vara en snäll dotter så de kommer på andra tankar. Det har funkat än så länge men jag fruktar att det en dag inte funkar och jag inte får träffa min pappa lika ofta som nu och inte heller Cleo sin morfar. Hur som helst… I onsdags kom han då hit! Andreas hade styrelsemöte och kom hem sent så jag skulle bjuda pappi på middag. När han kommer innanför dörren rusar Cleo fram med sin duplohink för att visa morfar sina leksaker. Sen säger åt hon åt morfar ”sitta här”, bankar på golvet på en plats bredvid henne och ger honom en bok han ska läsa. Morfar, som inte alls heter morfar utan Opa som de säger i Holland och är mycket lättare för Cleo att säga som nu kallar honom just ”åpa” på sitt egna lilla vis, var inte alls främmande. Kanske är det för att vi pratar på Skype så ofta, kanske är det för att hon kommer ihåg honom från sist men kände igen honom det gjorde hon! Och som hon blev glad:) Hon spexade och visade allt hon hade för opa. Många pussar fick han också såklart…

På torsdagen kom det andra storheter till vår eminenta hufvudstad. Cleos lilla kusin Simon med mamma Johanna rullade in på Stockholm central lagom tills den värsta lunchrusningen var över. De sov inne i stan hos en kompis till Johanna och kom till oss först på fredagen. Min mamma hämtar ju alltid Cleo på fredagarna men den här fredagen var det lyxigt värre. BÅDE mormor och morfar kom till förskolan för att hämta sitt barnbarnet. Pappa hade åkte med mamma ut för att få se var Cleo går och hämta hem henne. Sen hade de gått hem och lekt och fikat tills först Andreas kom med en upphämtad kusin och syster och sen kom jag. Det var många här hemma hos oss för en stund och det var ljuvligt. Det var extra kul att pappa fick träffa Cleos lilla kusin tycker jag. När mamma och pappa åkt (aka momo och åpa) tog vi en promenad till ica för att handla lite gott till kvällen. Vi lagade lasagne som åts med god aptit. Cleo har blivit så förtjust i sin kusin. Hon är verkligen snäll mot honom, inte en gång var hon på och försökte göra något ”tok” utan hon bara pussade och klappade på honom. När han skrek klappade hon honom på huvudet, sa ”schhhhhyyyy” och försökte ge honom nappen. När de väl skulle gå och lägga sig de små fick Simon låna Cleos säng och Cleo sov i vår. Simon skrek på bästa bebisvis men Cleo brydde sig inte det alls utan somnade gott. När vi vaknade på lördagsmorgonen ville Johanna ta en dusch så Simon fick komma in till oss och mysa i stora sängen. Cleo kunde inte få nog av sin kusin utan pussade och pussade och pussade. Vi gjorde oss i ordning och jag stack ut och sprang. Vi möttes som vanligt utanför simhallen och Cleo fick röja loss i bassängen med Saga och Ida. Det blev tyvärr lite stressigt eftersom vi var tvungna att skynda oss till julbordet på Tyrol. I ett års tid har vi längtat tills just idag! Julbordet på Tyrol bestämde vi oss för redan förra året för att det skulle bli en ”Fjälltradition”. Deras julbord är sagolik! Det går inte att beskriva med ord. Maten är i en klass för sig och servicen fantastiskt. Miljön är oerhört trevlig och LUGN! Inte så där stressigt som det kan vara på julbord med folk som springer fram och åter eller musik som skränar ur ett par risiga högtalare. Nej, här kan man verkligen njuta! Jag skulle kunna prata på hur länge som helst om detta julbord men ska skona er och bara säga att det var lika bra i år som förra året, kanske till och med bättre. Cleo skötte sig exemplariskt. Jag fattar inte hur vi har kunnat få en så magisk dotter. Hon satt snällt och åt det mesta. Hon smakade konstiga pateér, saffranslax, björnköttbullar, sill, älgkorv och en hel drös annan mat. Hon fick lite spring i benen efter ett tag så då tog hon en italiensk  man i handen och gick iväg med honom! Inte ens när hon insåg att pappa gick bredvid släppte hon utan Andreas fick ta hennes hand från mannens, som log stort förstås! Lite väl orädd vår lilla dam, får ta ett snack om fula gubbar någon dag tror jag… Efter det sprang hon en vända runt alla bort och visade sin mage. Servitrisen tyckte att Cleo och Simon var fantastiskt fina barn och var väldigt nyfiken på vår familjekonstellation. Det var ju syster Johanna med Simon där, Mike som är en av Andreas bästa kompisar och så vi. Bredvid oss satt ett kompispar från laget (de som också bjöd in oss till den nya traditionen förra året) och en kompis till dem med sin son. Ett härligt gäng med andra ord!!! Efter nästan fyra timmar var vi mätta och begav oss hem. Simon härmade Cleo som bebis och skrek sig igenom resan. Öronbedövande tyckte vi, sövande tyckte Cleo som somnade. När vi kom hem gick de andra ut i mörkret och lekte medan jag fick julpynta. Jag fascineras fortfarande över hur bra det gick, hur lugn och glad Cleo var trots fyra timmar vid ett matbord, hur nöjd Simon trots miljöträningen i storstan och knappt någon sömn, hur bra Cleo behandlade sin lilla kusin och framför allt vilken fin helg det blev!

Så fina:)

En av alla tusen pussar Simon fick i helgen:)

Andreas deklarerade att han tyckte det var sååååå mysigt att få ta hand om Cleo och Simon själv en stund, hm får väl ge efter snart för syskonönskan från min make!!!

Idag fyller Andreas fina vän Pierre år. Pierre var även best man när vi gifte oss, hjälper oss med typ allt när det gäller fix av hus och landställe, ställer upp i alla väder och är en alldeles underbar vän. Det enda felet med Pierre är att han bor för långt bort, vi försöker med alla medel lura ner honom till Märsta men än så länge har vi inte lyckats. Han är dock en av de personer som är självklar på vår ”måste-träffa-lista” när vi väl åker upp till Sundsvall för han är oss väldigt kär. GRATTISKRAMAR PIERRE FRÅN FJÄLLS

De fina vännerna på vårt bröllop, stiliga som få;)

I fredags var jag och tre av mina kollegor inbjudna på en välkomstdag av Sigtuna kommun. Alla som är nyanställda inom kommunen får vara med på en så´n här MYCKET uppskattad dag. Den första delen bestod av olika stationer ute på Kolsta där vi fick veta lite om mycket. Arbetspolitik, ekonomi, miljö och kultur var lite av vad de olika stationerna handlade om. Det bjöds på kaffe och goda smörgåsar till det. Sen bjöds det på god lunch och därefter en tre timmar lång busstur runt i vår vackra kommun. Nåväl, nästan tre timmar eftersom vi stannade ute på Munkholmen för en kaffepaus vid vattnet. Jag fick veta otroligt mycket om Sigtuna kommun och jag kan säga att jag är pånytt-nyförälskad i Märsta:)

När jag kom hem stod jag utanför fönstret och tittade in på en liten älskling som lekte vilt med mormor. Det är så ljuvligt att titta på henne när hon inte vet att hon är iakttagen. Mormorn stannade ett tag medan jag lagade middag, sen fick gosan äta med enbart mig som sällskap eftersom pappan var på kurs och kom först senare. Han fick dock lägga hjärtat så han hann kramas lite med henne. Jag och Andreas åt sedan en god middag och tittade efter det på Idol. Och där vår kväll slut, hjälp va  trötta vi är ibland…

Lördagen började med en mysig frukost, nybakta scones bjöd min fina make på. Efter det behövde kroppen röra på sig så medan Cleo somnade gott i sin vagn stack jag ut på en joggingtur. Det blev en kort men ack så skön vända på en halvmil i den friska höstluften. När Cleo vaknat och jag duschat åkte vi till Uppsala för en sushi-lunch hemma hos min (eller ja, Jasons) kattuppfödare. Cleo var i ”katt-himlen” och gosade ordentligt med alla mjuka kattungar medan jag funderade på hur jag på bästa sätt skulle lyckas smuggla med en av dem hem utan att Andreas märkte något. Typiskt att Cleo inte pratar ordentligt än för om hon bad om en till katt hade han aldrig kunnat säga nej. Till sin bedjande fru däremot går det alldeles utmärkt. Vi stannade i Gränby på vägen hem och handlade veckans mat, det har verkligen blivit fint där så dit ska vi snart igen tror jag.

När vi kom lagade Andreas en utsökt lasagne som fått koka länge med lite rött vin i. Vi slurpade i oss både lasagne och vinet som fanns kvar i flaskan. INTE en vanlig handling hos familjen Fjäll vilket förmodligen gjorde det ännu godare än det egentligen var;) Vi hyrde en film via nätet och har nu ätnligen sett ”Slumdog millionarie”. We like:) Trötta som vanligt blev det sedan läggdags!

Imorse tyckte Cleo att vi skulle gå upp klockan sex. När klockan var halv sju och hon lekt farligt nära sängkanten ett antal gånger gick vi ner men pappan fick sova vidare. När vällingen var avklarad fixade jag lite på nedervåningen (läs skramlade med allt och inget för att pappan skulle vakna) tills Andreas vaknade och vi kunde äta frukost tillsammans. När klockan var halv nio gick vi ut och kunde inte förstå varför det var så dött ute på gården, är inte alla vakna sen flera timmar vid de tiden en söndagmorgon??? Jag lyckades till och med ringa och väcka min stackars mamma när jag tyckte att det borde vara lunch men klockan visst bara var nio. När det var sovdags för Cleo åkte vi till brista och slängde lite junk och sedan begav vi oss till byn (hässelbyn alltså) för ett besök hos MIN mormor. Min lilla mormor är 82 år och har alzheimers, som jag säkert skrivit förut. Idag var en bra dag tyckte jag dock. Hon skällde lite på mig när jag tvingade i henne mat men verkade ganska nöjd över kakorna vi tagit med oss. Vi lämnade henne och Cleo själva ett litet tag medan vi var i rummet bredvid och jag log inombords när jag tjuvkikade på dem utan att de såg. Mormor hade lyft upp Cleo till soffan där hon satt och lekte, sjöng, klappade händerna och spexade. Hon levde verkligen upp min lilla mormor och att se henne så lekfull tillsammans med sitt barnbarnsbarn värmde i hjärtat. När Cleos mormor kom gick de ut med Lisa the dog, Cleo skulle såklart hålla i kopplet, medan jag och maken lastade in bokhyllor och en garderob i bilen. Tyvärr hittade vi inte skruvarna så allt är i en enda röra här hemma men vad gör väl det när det gjorde så att vi fick mer tid för varandra? Kanske monteras de ihop nästa helg, kanske någon annan helg men nu är de på plats i alla fall. När vi väl kom hem var alla utom Cleo trötta, vilket var ett under eftersom ungen bara sov dryga halvtimmen på vägen till hässelby. Var får hon all energi ifrån och kan man få telefonnumret till den som förser henne med den???? Nu sover hon i alla fall, jag har kollat på mamma-såpan medan Andreas sålt ena bilen. En ganska bra helg på det stora hela måste jag erkänna, fler såna tack!

Leker med sin älskade gammelmormor

Och sen måste jag lägga in en ljuvlig bild på min fina dotter som min pappa tog när vi var på begravning för någon vecka sedan. Hon är så vacker min älskling så jag blir alldeles rörd:)

Ljuvliga flicka...

Det känns lite märkligt att skriva Cleos kusin men nu har hon faktiskt en. Och inte vilken kusin som helst utan världens sötaste lilla Simon. Han har massa hår, fingrar som var ungefär lika långa som Cleos och vackra mörka ögon. Han sover hur mycket som helst, äter i timtal och skriker nästan inte alls. Cleo var inte så värst imponerad men ju längre tiden gick så insåg hon nog att det faktiskt var en potentiell lekkamrat framöver och bjöd till lite. Hon försökt vid ett tillfäll visa Simon hur en mobil fungerar genom att som alltid sätta den till örat. Sen tycket hon att det var Simons tur att visa om han uppfattat vad hon, som den äldre och lite mer erfarne kusinen, lärt honom genom att sula mobilen mot huvudet på honom. Den träffade filten han låg på och vi kunde pusta ut. Hon har inte bara försökt ge honom blåmärken utan klappat försiktigt på hans små händer och pussat en massa. Cleo har inte direkt tidigare träffat en så liten bebbe så att se henne böja sig fram försiktigt och ge honom en puss på pannan var minst sagt bedårande…

Lite nyfiken är hon allt på den lilla krabaten som orsakar så mycket ståhej...

Inte så lite stolt morbror...

Enda gången han skrek i typ 2 sekunder var hos mig...

Svårt att fånga på bild men pussen som lillkusinen fick gick inte av för hackor...

Bara såååå vacker!