Mitt liv som förortsmamma…

Min dag har känts oändlig… Jag är verkligen öm i hela kroppen idag och jättetrött! Igår hade vi nämligen träning, fotbollsfruarna/flickvännerna/cheerleaders och jag. För er som inte vet så har någon knäppgök kommit på den briljanta idén att vi tjejer ska möta grabbarna i en match i just amerikansk fotboll. Världens goaste Sanja (knöppgöken) med hjälp från några andra har verkligen gått in för det här och jag är INTE sen att hänga på. Tills igår tyckte jag att det var en mycket bra idé men när jag närmade mig plan kändes den inte lika bra. Efter träningen var jag dock övertygad om vilken sjukt rolig idé detta är och är så taggad så jag vet inte vad… Jag kan dock börja med att tala om att hjälmen våra älsklingar bär på plan väger 4 kilo ungefär. Nu är ju jag en ganska liten tjej så mina skydd tillhör egentligen peewee (de är typ 10-11 år) och jag tror att även hjälmen var av modell mindre men vägde fortfarande några kilo. Tänk er att springa med flera kilon på huvudet, breda axlar som få, försöka fånga en boll medan du springer det snabbaste du kan samtidigt som du försöker värja dig för galna människor som inget hellre vill än krossa dig och slänga dig i backen så det smäller. Så har min make det flera gånger i veckan och även jag igår! Det låter kanske märkligt men idag med en fruktansvärt öm kropp, blåmärken lite överallt, en nacke som känns som om den ska gå av och ben som knappt kan gå ett steg så förstår jag varför min man älskar sporten. Den är inte bara fruktansvärt kul att titta på utan även löjligt kul att utöva.

Nåväl, dagen segade sig fram för jag ville ju bara hem till min fina ettåring och hennes lika fina pappa. När jag äntligen körde upp på Rymdgatan pirrade det så där härligt i kroppen som det bara gör när man är tokkär. Att jag har två som jag är tokkär i gör ju att pirret nästan tar sig ut ur magen… Cleo fick presenter av oss, maracas och ett litet piano (eller det hette nog något annat men ni förstår) med trumpinnar till som hon kan slå på överdelen av pianot med. Där är det som cylofoner (öhh tror jag). Inte nog med det, hon fick tre superfina födelsedagskort också. Av min mamma och min syster fick hon nästan identiska kort (de tänker så lika) med nalle puh på som spelar happy birthday. Cleo som älskar allt som låter blev ju toppenglad. Sen hade även min fina farmor, Cleos gammelfarmor, skickat ett jätterart kort med elefanter och glitter på. Cleo gillade även det:) Hon fick pannkaka till middag som hon åt helt själv. Efter det fick hon banan och smörgåsrån. Lyxigt värre så här på födelsedagen! Nu sover hon vår lilla prinsessa, Andreas är på träning och jag slappar i soffan. Imorgon har vi planeringsdag på jobbet och sen ska vi handla inför helgens besök och Cleos kalas på söndag. Lördag bjuder på match och min pappa, hans fru och syster Madde följer med. Madde och Daniel kommer sedan hit på middag och sover över, liksom min svärmor och Cleos faster Johanna och hennes Per. De sistnämnda ska dock lyxa till det lite innan bebisen kommer och bo på hotell. Middag blir det dock hemma på Rymdgatan. Hoppas bara vädret tar sitt förnuft till fånga och bättrar på sig…

Glad ettåring

Cleo älskar såpbubblor...

Ett roligt spelande kort till ettåringen

Nya grejerna...

LYCKA!

Jag trodde folk överdrev när de sa att tiden går så mycket fortare när man får barn men det var ingen överdrift alls. Klockan 12:49 idag är det exakt ett år sedan de bokstavligen slet ut en skrikande liten krabat ur min mage som pappa bestämde namnet på. Vår älskade Cleo Mery Madeleine Fjäll fyller ett år idag!

Livet tillsammans med Cleo är inte alls som vi tänkt oss. Det är så mycket mer fantastiskt än jag någonsin vågat drömma om. Vår gosa är glad nästan jämt och verkar gilla livet helt enkelt. Hon går nu obehindrat och pratar en hel del. Inte många ord än men ”mamma” och ”pappa” kan hon och hon kan härma katten Jason när vi frågar hur han låter och hon säger även katt när samma kompis (japp, nu är de kompisar och den sista pusselbiten har fallit på plats i familjen känns det som…) stryker förbi. Hon äter själv för det mesta även om vi hjälper till. Igår ville hon äta av min mjölk och flingor och skulle då även mata sin mamma. Det mesta hamnade på min tröja men hon kämpade verkligen med att få in skeden i min mun. Hon älskar att vara runt andra barn och leker gärna med alla grannbarnen. Hon är helt eneklt den mest underbara varelse jag någonsin skådat.

GRATTIS ÄLSKADE CLEO PÅ DIN FÖRSTA FÖDELSEDAG! VI ÄLSKAR DIG SÅ ATT HJÄRTAT BRISTER OCH ÖSNAKR DIG ALL LYCKA I LIVET!

På torsdag fyller vår juvel 1 år och idag hade vi kalas för hennes små kompisar. Dagen började med löprunda för min del, 7 kilometer har jag nu ökat till för att vänja kroppen inför tjejmilen. Det gick jättebra och jag kände mig nöjd med att ha klarat rundan utan problem. När vi ätit frukost i solen på baksidan knackade det på dörren och granntjejerna stod där och ville låna vår vattenspridare. Vi satte på Cleo baddräkten och följde med men det var inte någon hit att bada vattenspridare eftersom vattnet var iskallt. Cleo nöjde sig med att titta på de andra som badade medan vi fick morgonfika hos Gunilla och Niklas. Andreas och Cleo stannade en bra stund medan jag avvek något tidigare för att fixa inför kalaset. När Cleo sov hjälpte Andreas också till och det blev riktigt bra tycker vi:)

Det kom sedan en blandad kompott av barn och föräldrar, Jessica med min guddotter Nea var på plats först. Sen kom resten i någorlunda samlad trupp, Noah med mamma och pappa, Tesla med mamma, Nova med mamma och pappa, Levina med mamma och pappa, Wilma och Oskar med mamma och pappa. De sistnämnda är våra grannar och några av Cleos bästa kompisar just nu. De andra är Cleos kompisar  i ungefär samma ålder och mycket uppskattade lekkamrater på öppna förskolan. Vi bjöd på matiga muffins, grönsaksstavar med avocadodip och tzatsiki (barnen med få tänder fick smörgåsrån till), rabarberpaj med vaniljvisp, syltgrottor och tårta såklart. Cleo fick toppenfina presenter, hon gillade verkligen varenda en och har lekt med dem hela eftermiddagen och kvällen. Tesla med mamma Hanna och Levina med mamma Marie och pappa Martin stannade längst och när de gått förundrades vi över hur snabbt tiden gått. Men så är det ju när man har trevligt! Klockan var fem ungefär och Cleo ville ju inte alls avsluta dagen så vi gick ut i sandlådan och lekte med alla kompisar. Wilma och Oskar som gått hem en kvart innan var ute i sandlådan och försökte genomföra ett vattenprojekt lett av pappa Niklas. Denise hade också anslutit som är den tredje ”bästisen” i gänget här på gatan. Hon kunde inte komma på kalaset men lekte ikapp ändå. När klockan var sex gick jag in och gav Cleo middag medan Andreas och Gunilla (Wilma och Oskars mamma) åkte till 4 små rätter och handlade massa mat. Sedan dukade vi upp på vår baksida och åt i samlad granntrupp. När tårtan dukades fram för andra gången idag hade vi fler gäster vid bordet eftersom Denise och Julia sniffat till sig fikat och fick självklart sitta med och hjälpa oss äta upp resten av kalaset.

Vilken dag! Vädret har varit fantastiskt, vi hade så himla trevligt med alla föräldrar och Cleo verkade njuta av alla sina kompisar. När klockan närmade sig halv nio sa vi hejdå till våra underbara grannar och Cleo fick sedan ett snabb-bad innan det var dags för välling och sängen. Hon gnäller inte ofta vår lilla tös men att hon hållt sig så glad och pigg hela dagen trots all uppståndelse, lek och alla godsaker är ett under. Hon somnade ovaggad efter att ha slurpat i sig vällingen, energi behöver man ju för att orka leka imorgon också!

TACK ALLA FINA VÄNNER FÖR EN TOPPENDAG!

Jag är faktiskt ganska glad att jag blev sjuk just nu eftersom Cleo tyckte att idag var en bra dag att börja gå. Hon har ju tagit några stapplande steg tidigare och stått ganska länge själv men idag gick hon på riktig. Inte bara en gång utan flera gånger, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi mutade henne med pappans mobiltelefon till en böran men sen gick det av bara farten. Hon har inte riktigt fattat att hon kan ställa sig upp och gå själv men ställer vi henne upp knatar hon iväg och parerar kroppen helt okej när den håller på att trilla ihop. Hon sätter sig också ner själv lilla gosan… Vi är minst sagt stolta som få och Andreas fick tårar i ögonen när hon gav sig ut på första rundan:)

Lilla hjärtat fyllde ju tio månder uppe i fjällen (som självklart firades med champagne som moster Madde bjöd på). Idag var det dags för tio-månaders-kontrollen för damen. Pappsen var med såklart. Cleo har bara gått upp 30 gram på drygt två veckor så BVC-Karin var lite brydd. Längden hade ökat med en centimeter ändå. Nu ska vi ge välling en gång mitt på dagen också, eller gröt men Cleo har inte varit så förtjust i gröt på sistone. Andreas ska dock försöka truga med gröten för jag är lite anti att ge välling mer än morgon och kväll men måste vi så måste vi. Hon äter ganska bra med mat men yoghurt som hon gillar så mycket räcker inte som mellis tydligen… Karin trodde också att det var så att hon kanske är på väg att ”byta” kurva och eftersom hon alltid legat en kurva ”högre” på vikten än längden så verkar ju det ganska rimligt. Om två veckor fick pappsen tid för ny vägning.

Inne hos barnläkaren var det sedan koll för att se att hon faktiskt får titulera sig tiomånaderstjej. Hon fick visa pincetgreppet med något form av snöre och liten pryl på. Godkänd! Hon fick två klossar som barn som är tio månader tydligen instinktivt ska slå mot varandra. Godkänd! Förstår hon ord, var nästa fråga. Till exempel lampa, och Cleo svarar själv med att peka upp mot taket. Hon lyssnar även till andra ord så det var också godkänt. Reser hon sig upp mot möbler? Japp, Godkänd. Går hon mot möbler och skjuter saker (t.ex. stolar) framför sig? Japp, godkänd även där. Cleo är alltså en helt normal tiomånadersbebis tycker barnläkaren medan vi protesterar det vildaste. Hon är ju ett av världens få underverk och högst speciell tycker vi;)

De gånger Cleo har vaknat och gråtit längre perioder på natten går nog att räkna på en hand men inatt plussades antalet på. Halv ett vaknade hon och var så ledsen. Hon fick komma över till oss men det blev inte bättre. Det enda som fungerade var att gå runt och vagga. Det är svårt för mammor och pappor att sova gåendes och behålla ett bra gung så alla var inte helt nöjda… Andreas trodde hon var hungrig, det trodde inte jag. Andreas hade rätt (eller så är det så att hon aldrig tackar nej till lite käk för flaskan pappsen fixade med välling slank ner utan problem…). Efter det vaggade vi Cleo varannan gång ungefär, stackars Andreas skulle upp och jobba. Tur att det är fredag och kort dag för min fina man…

Lite sov vi (och jag drömde att jag var så trött att jag inte kunna hålla ögonen öppna) men när pappsen gick till jobbet klev vi upp. Lillhjärtat kändes lite varm och tempen visade på 38.3 så feber har hon ju. Efter en flaska välling somnade hon i min famn. När hon vaknade fikc hon ren blöja och kläder på sig sen somnade hon igen i min famn. När hon vaknade åt hon lunch och nu sover hon i min famn igen. Vet inte om det är febern eller om det är nattens sömnförlust som gör henne så trött, men trött är hon. Och varm. Jag längtar tills Andreas kommer hem så vi kan vara trötta ihop alla tre…

Lilla hjärtat har sett så smal ut på sistone, hon äter ju så dåligt helt plötsligt… Oroliga mamman som man är tog jag med henne till BVC för en extravägning och fick mina farhågor bekräftade. Hon har inte gått ner i vikt men bara gått upp 50 gram på en månad medan längden ökar. Så nu väger hon ynkliga 7850 gram till 66,5 cm. Stackars gosa… BVC-Karin tröstade mig och sa att förra vägningen hade hon ökat MYCKET så hon följer sin kurva perfekt ändå. Lite mer fett i maten i form av rapsolja tyckte hon var en god idé men annars behöver vi inte göra något. Hon rör sig konstant och har dessutom varit sjuk i två veckor så det är inte konstigt att hon inte ökar jättemycket, tyckte Karin. Välling på dagarna tyckte hon inte vi skulle börja med eftersom det då ”lurar” henne att tro att man kan dricka välling istället för mat. Så nu kör vi på som vanligt med riktig mat och ska inte truga om hon inte vill äta lika mycket som vanligt utan bara vänta ut infektionen och hoppas att aptiten ökar. Hon äter, dricker och ser ut att må jättebra sa Karin, alltså ingen idé att oroa sig i onödan. Måtte nu bara den där jäkla hostan ge sig, och snoret…

Har inte hunnit ta någon bild idag men jag slänger in en senare ikväll om jag hinner efter gymmandet! Nu ska jag och Johanna snart intervjuas av en journalist från Vi föräldrar om kroppen efter graviditet, och tankar om den, så jag ska fixa lite fika tänkte jag.

Cleo blir ju lite lätt uttråkad om vi bara är hemma en hel dag. Jag är tydligen inte alls så rolig som jag tror för hur mycket jag än kryper på golvet, gör bebisljud och leker med alla leksaker så är jag inte lika underhållande som andra barn. Jag är oerhört glad över att hon är så social och hoppas att det håller i sig. OM det gör det anar jag att vi kommer att vara de där föräldrarna som verkligen får tvinga hem sitt barn från förskolan… Hur som helst så gick vi till Öppna förskolan idag. Sälen är öppen fredagar jämna veckar så dit begav vi oss. Cleo somnade lagom till vi kom till kunskapens hus vilket betyder en powernap på ungefär fem minuter. Det är något magiskt med Sälen för varje gång jag rullar in vagnen genom porten slår hon upp ögonen, så också idag! På fredagar är det öppet för alla barn, upp till sex år vill säga, och det är faktiskt lite roligare tycker Cleo. Eller roligare än de allra minsta alltså som är si så där någon månad… De små bebisarna är jättesöta (tycker mamman i alla fall) men Cleo behöver utmaningar, någon som inte gråter när hon blir för närgången, någon som tar leksaker från henne också så hon får smaka på sin egen medicin, någon hon kan ”jaga” som tar sig fram snabbare än henne och någon som faktiskt jagar henne också. Idag var det nästan bara såna barn där, och någon enstaka lillebror eller lillesyster, så Cleo var mer än nöjd. Jag hade nog kunnat försvinna från förskolan och hon hade inte märkt det… De tog fram en lektunnel som hon kröp igenom samtidigit som två stora flickor jagade henne igenom den och hon skrek av skratt. Det låter så ljuvligt när hon kiknar av skratt och jag älskar att se henne så lycklig.

Jag hade bara mobilkamera till hands för att fota finaste Cleo i lektunneln…

Så är glad är min lilla älskling när hon får hjälpa till att plocka in (hm, mest ut) disken. Mammas lilla hjälpreda…

Två små bilder från resan…

En trött Cleo (i den nya fina jackan hon fick av Cecilia) i bilen på väg mot nya upptäckter…

Glada tjejen på restaurang, inte ville hon sova heller trots att hon fick sin välling och allt:)