Mitt liv som förortsmamma…

Cleo är nog världens roligaste unge… Idag har vi provat blåbärspuré till efterrätt, huvudrätten var morotspuré idag också. Cleo äter först upp morötterna och ser sedan mycket lycklig ut när något nytt kommer in i munnen. I ungefär en halv sekund tills hon inser att det inte alls var gott. Tror jag att hon tänker när jag ser henne grimasera och se riktigt äcklad ut. En vanlig bebis skulle förmodligen spotta ut ”kletet” men vår alldels speciella fina tjej tycker nog som sina föräldrar att man inte ska slänga mat så hon sväljer under tystnad för att sedan gapa stort och skaka lite i kroppen. In med en till sked och samma procedur upprepas… Hon åt kanske en fjärdedels burk och varje tugga svaldes ner med grimaser och äcklad min men inte mycket gick till spillo. Som mamma försöker jag ju tolka hennes signaler och minspel (något jag såklart tycker själv att jag har blivit skitbra men så är INTE fallet kan jag i ärlighetens namn säga) och min tolkning är att hon inte alls tyckte det var gott men hon brås ju på oss och mat är ju mat. Men som sagt, förmodligen var det något helt annat hon tänkte…

Annars var natten lugn. Hon somnade tillslut medan Andreas sjöng vackra sånger för henne. ”In the jungle, the mighty jungle, the lions sleep tonight” gick varm på övervåningen. Självklart med tillhörande falsett-skrik ”owiiiiiiii” och så vidare. Vi försöker med vanliga barnsånger och det funkar bra när hon är vaken och pigg. Ska hon sova ska det dock vara högt och gärna rock… Som sagt, roligaste ungen i hela världen:) Cleo vaknade kl. 5 för att äta och sen låg hon och kastade sig fram och tillbaka i sängen samtidigt som hon pruttade högljutt. Min tolkning (förmodligen inte rätt den heller) är att hon hade ont i magen. När Andreas klev upp 5.40 hade jag inte somnat om men gjorde det tillslut och sen sov vi till kvart i åtta.

Cleo har varit lite orolig på morgonen också och eftersom vi föräldrar alltid vill ha en förklaring till varför barnen beter sig som de gör har jag två förklaringar som jag pendlar mellan. 1: det är fullmåne 2: hon är inne i en fas. Så, nu vet ni det;) Men nu sover hon så gott i sin vagn på baksidan och jag kan äntligen dricka kaffe och äta glass. Glassen har Andreas köpt på glassbilen, det är laktosfri sandwich med chokladsmak. MUMS! Han kom hem igår och hade letat blommor att köpa till sin fru i Valsta men där finns ingen blomsteraffär inte så det blev glass istället. Lika bra som blommor tycker frun!!!

Ikväll ska vi in till city. Andeas och Cleo ska till min syster så de har nära till Rival om Cleo behöver ammas. På rival är jag och ska gå på en tillställning som heter Moms in the city med föreälsningar och annat smått och gott. Temat är småbarnsmammor och karriär, hur vi ska kunna balansera livet med barn, hus/hem, man och jobb. Ska bli spännande som bara den…

Idag har varit en arg dag… Cleo har varit arg alltså, och jag också lite fast kanske mest stressad och lite rådvill. Dagen börjar med att klockan ringer, inte så roligt sätt att bli väckta tycket vi. Inte heller fick vi ligga kvar och gosa i sängen som vi brukar göra, nähä då, upp och göra oss i ordning eftersom en tekniker skulle komma och fixa vår telefonlinje. Klockan 9 skulle han komma men kom klockan 9.30. Inte så illa pinkat för en tekniker men jag som tycker att klockan 9 faktiskt är klockan 9 hade hunnit bli lite irriterad. När han var klar gjorde vi oss redo för att bege oss mot centrum. Cleo var arg hela vägen tills jag tog upp henne och bar henne i baby björnen. Då blev jag arg, eller min rygg snarare, men Cleo var ju lugn och glad så vad gör väl lite (eller mycket) ryggont då?? Vi mötte Johanna och Nova vid kunskapens hus och promenerade sen till centrum för att äta lunch. Japp, på vår beloved Brödboden… Cleo var dock inte på humör trots att hon var så duktig på att sitta i barnstol (premiär på den fronten…) och på att äta sin morotspuré. Efter det brakade dock helvetet lös och hon skrek sig svettig på det redan väldigt varma fiket. Några tuggor hann jag få i mig av salladen innan vi bestämde oss för att gå hem till Johanna och Nova. Cleo somnade tillslut, i vagnen? Inte då, i baby björnen så att min rygg fick lida lite till… Men sen kunde jag lägga ner henne i vagnen och hon sov som en stock.

Hemma hos Johanna fick vi kaffe och kladdkaka á la Ekillastajl med solrosfrön och en touch av blåbär som Johanna själv uttryckte det. Gott som tusan så jag var tvungen att ta två stora bitar. Jag blev ju mätt i alla fall;) Cleo vaknade tillslut och för en gångs skull var tjejerna vakna samtidigt, JIPPIE!!! De snackade lite med varandra och var allmänt söta som bara bebisar är… Efter några timmar tog vi en mysig promenad hem. Jo, den var faktiskt mysig för Cleo somnade så lugnt i sin vagn och sov sen en stund ute på baksidan. Va härligt det är att kunna ställa henne där utan att oroa sig för allt som kunde hända när vi bodde i lägenhet.

Jag hann fixa lite och lagom till Andreas kom hem vaknade yrvädret och var glad en stund för att sen bli arg igen. Förstår inte vad som är fel på den här dagen men lilla älsklingen har inte varit nöjd med måndagen den 13e oktober. Hon fick lite mat, lekte lite och sen tog hon en mini-nap, inte i sängen eller vagnen utan nej i…. tada… baby björnen! Efter att vi ätit och gjort det vi skulle (i omgångar eftersom Cleo inte ville leka själv såklart) fick Cleo gröt. SOM hon åt, hon gapade stort och skakade i hela kroppen när skeden var på väg mot munnen. Duktiga tjejen. Hon passade sedan på att fylla på lite extra med mammas mjölk så nu får vi se hur natten blir. Mätt och belåten borde hon vara i alla fall!

För en stund nu satt Andreas och lekte tittut med Cleo som skrattade så gott. Då smälter mitt hjärta och all ilska som dagen (eller ja Cleo) bjudit på är som borta. Denna underbara unge vad jag älskar henne… Ja, jag älskar henne trots att hon är arg för egentligen är det ju något hon vill som vi inte förstår. Jag tycker så synd om henne de dagar hon inte är nöjd, mitt mamma-hjärta gråter och jag känner mig som världens sämsta mamma…

Cleo (mellan de arga utbrotten) premiärsitter en barnstol och äter morotspuré

Söta Nova och Cleo leker med tummen

Nova och Cleo håller varandra i handen, blir man inte lycklig av bilder som den här???

Goskatten Mister ville också leka med tjejerna

Blir ett kort inlägg idag för klockan är så mycket och jag är supertrött. Men något litet, eller inte så litet alls förresten, ska jag berätta. Idag var det säsongsavslutning med Jets i Folkets hus här i Märsta. Coacherna delade ut en liten statyett till alla i laget och sa några fina ord om var och en. De tackade även oss fruar (och flickvänner) som står ut med alla upptåg de hittar på och de ständiga träningarna, matcherna och allt annat runt laget som gör att de förmodligen träffar våra män lika mycket som vi gör. Efter det samlades alla lag i Arlanda Jets, från Peewee (de allra yngsta) upp till senioerna med u-15, u17 och u19 där emellan. Andreas Fjäll, min man, fick en fin pokal för ”Best player Special team”. Behöver jag skriva att jag är stolt??? Allt slit, alla resor fram och åter och alla ensamma kvällar för min del är helt plötsligt en bagatell i sammanhanget. Som han har kämpat den här säsongen och spelat så in i hyrvi bra trots att han har gift sig, köpt ett hus och inte minst fått världens vackraste gåva, Cleo. Trots att säsongen precis är över och jag alldeles nyss tyckte det var skönt måste jag erkänna att jag längtar redan nu till nästa. Jag längtar efter att få gå matcherna, att få höra det härliga ljudet av skydd som slåss mot varandra vid en riktigt bra block, att se Andreas springa med bollen, ”mörscha” in några extra yards trots att en fet linjekille står precis framför, att få skrika mig hes på läktaren, att snacka skit med Sofia och alla de andra fotbllsfruarna, att dricka kaffe i termos och äta lakritskatter till det och att få springa efter Cleo som förmodligen lägligt nog kommer att ta sina första steg bakom stolparna just när Andreas gör en TD på midgårdsvallen en varm junikväll. JAPP, jag tror jag har blivit en äkta fotbollsfu!!!

(Att mitt klantarsle till karl även tappade bilnycklarna ikväll tänker jag inte ens nämna här eftersom han 1/är best player på special team och 2/hittade nycklarna sen. Okej 3 oxå/jag älskar karlsloken trots denna lilla brist att alltid glömma saker, tappa bort saker och vara allmänt yr…)

Dagen igår, torsdag alltså, började kanske inte så bra men den blev bara bättre och bättre. Messade Linnea och frågade om vi fick komma ändå trots att Cleo är fökyld och det fick vi, JIPPIE!!! Så in i bilen med Cleo, vagn, skötväska, bilstol, leksaker, gröt och lite annat och så bar det iväg. På 20 minuter var vi hemma hos Linnea, eller nja bilresan tog 20 minuter sen stod jag och knappade in rätt kod vid fel port i en kvart men bortsett från det så gick det snabbt. Hemma hos Linnea bor ju numer förutom sambon Johan (som jobbade idag) Leon och Ludvig. Leon är avsevärt hårigast och nästan tyngst (Johan kanske knäcker?!?!) med sina 70 kilo och Ludvig är förmodligen minst hårig men även minst med några kilon färre än Leon. Linnea hade tagit fram lunch (köttfärssås mums…) och bakat en smulpaj denna fantastiska kvinna. Me like smulpaj a lot!!!

Efter att vi snackat lite skit, ätit kall mat (jodå vi värmde maten, ett antal gånger men våra barn tycker tydligen att vi ska svälta…), ammat, bytt blöja, gosat med Leon, Leon gosat med bebisar OCH gosat med vagn så tyckte vi att en promenad var en god idé. In till city, typ 5 minuters promenad, och ett stop för en latte-on-the-way och sen en prommis i stadsparken/trädgården eller vad den nu heter. Fasligt mysigt iaf. När vi väl kom hem fick vi äntligen den efterlängtade smulpajen och lite kaffe till det. Kallt såklart eftersom både Ludvig och Cleo ville äta precis när vi dukat fram allt. Mitt i allt kom Johan hem när vi sitter med tuttarna i vädret, stackars karl, och då var det dags för oss att åka. Alltså inte för att Johan kom utan för att klockan hade hunnit bli sent och vi skulle ju ha Mike på middag…

(Bilderna är tagna med mobilen så ha överseende, inte den bästa kvalitén… Ja, jag glömde kameran som vanligt!!!)

När vi kom hem var Andreas hemma och fixandet kunde börja. Plocka undan lite och sen börja med maten. Korv i ugn med potatismos och glass till efterrätt. Mike kom lite sent (tänker inte nämna varför…) men han kom lagom till middagen och sen skulle grabbarna kolla på Heroes. Cleo skulle vara med pappa var det tänkte men var inte så sugen på att titta på tv så hon fick hjälpa mig med lite pyssel. Tills hon ledsnade på det också och mest ville hänga i baby björnen. Inte mig emot som hann titta ett litet tag på Heroes jag med, sjukt bra serie men lika sjukt vrickad måste jag ju säga… Men som sagt, det blev en bra dag tillslut. Mycket bra faktiskt:)

Andreas försöker titta på Heroes med en inte så intresserad Cleo!

Vet inte vem som mår sämst i dagslägeet, jag eller Cleo? Cleo är fökyld och ynklig men jag lider av svårt upptrissad oro. Jag vill helst ge mig själv en örfil och säga ”ta dig samman KVINNA” men inte hjälper det inte. Jag har nog vaknat en miljon gånger inatt bara för att titta att Cleo andas. Vid ett tillfälle kom jag på den briljanta idén att sova sittandes me huvudet på spjälsängskanten och armen instucken mellan spjälorna så att jag kunde ha handen på Cleos bröst. Behöver jag ens säga att det inte var en av mina bästa idéer??? Armen, som var lite för stor för spjälorna, domnade bort och pannan blev öm efter ett litet tag. När Cleo sedan vaknade klockan 4 för att inte vilja somna om förrän strax efter 5 gav jag upp och smög över henne i vår säng. Vet inte ens om Andreas förstod vad som hände men jag och Andreas fick dela på ena halvan av sängen och Cleo med sitt kuddhav fick den andra halvan. Vi vaknade sen klockan 8.30 men jag var allt annat än pigg vill jag lova…

 Och så fick jag den briljanta idén att jag skulle byta till sittdel på vagnen. Buggan är ju så fantastisk att den är ergonomisk även för små bebisar (hm, kanske ska bli Cleos första ord, ergonomisk). Sagt och gjort, placerar Cleo i bumbon och sätter igång. Nöjd över mitt initiativ tittar jag sedan på den färdiga sittvagnen och konstaterar snabbt att Cleo är ett mycket litet barn. Inte så liten till vikten men hon är megasuperkort så hur hårt jag än spänner fast selet så är det alldeles för långt för henne och hon sitter inte ens fast pyttelitegrann. Hm, jag som tänkte att det skulle vara så bra nu när hon är förkyld att hon kunde halvsitta och slippa få allt snor i halsen men den tanken får tydligen vänta. Jag monterade sedan på liggdelen igen men som de flesta av er vet är tålamod inget jag bevågats med så under en del av dagen såg vagnen ut så här:

Sen var jag tvungen att montera ihop den för vi skulle till Linnea och Ludde i Uppsala men det är en helt annan historia…

Vaknade inatt av att Cleo hostade och snurvlade som tusan. Redan igår märkte jag att något var på gång men så inatt var det illa, stackars hjärtat. Jag lyfte över henne i vår säng så jag skulle kunna hålla bättre koll på henne och så fick hon lite koksalt i näsan och vi sög bort lite snor med fridan så hon kunde somna om. Jag somnade också om men bara för att vakna var 5e minut och kolla till lillan (orolig som få…). Vid ett tillfälle hade hon nästan ramlat ner under Andreas så jag fick gå upp och börja böka med kuddar och ha mig, tyst som en mus såklart för att inte väcka varken dotter eller man.

Väl vakna och färdiga för dagens bestyr så funkar allt som det ska tills det är sov-time… Cleo sover i bilen ca 30 minuter 2 omgångar men det räcker inte tyvärr. Så tillslut blir lillgosan så ledsen och gnällig så det skär i mitt hjärta. Men nu sover hon, håller en tumme för att hon får sova ett tag så hon piggnar på sig.

Och jag mår inge bra! Tror att det är antibiotikan som spökar för jag mår illa och har ont i huvudet. Läste på biopacksedeln och mycket riktigt är det en vanlig biverkning… Men det hjälper ju inte mig! Inte en bra dag att ha en gnällig dotter och dessutom är Andreas kvar sent på jobbet så jag vet inte hur jag ska uthärda. Kanske får ta en tupplur tillsammans med min fina dotter sen?!?!

 Blir inte så roliga bilder på någon av oss idag så jag visar en från helgen. Vi köpte en bumbo till Cleo som är myyyycket uppskattad av både henne och hennes föräldrar;)

…och det var att skriva om något av det värsta jag sett i hela mitt liv. Jag borde sagt något men jag är så jäkla svensk (läs feg) ibland så jag kräks på mig själv…

 När jag hade varit på vårdcentralen och är på väg ut ser jag en mamma med en barnvagn. So far helt normalt. Mamma-skadad som jag är tittar jag självklart på barnvagnen, barnet och mamman. Mamman röker medan hon drar barnvagnen. So far INTE så okej men alla har ju rätt att röka även om cigaretter i närheten av bebisar och barn ger mig the creeps. Nu till det INTE-så-okej-någon-jävla-stans, bebisen börjar skrika (som bebisar gör lite nu och då) och vad gör kärringen??? Jo, stoppar ciggen i mungipan och böjer sig fram för att trösta/rätta till sin bebis. HUR TÄNKER MAN DÅ??? Att det är helt okej att bolma cancer-framkallande rök rätt i ansiktet på en oskyldig liten bebis? Eller att det är helt okej om bebisen viftar till med sina små armar (händer också lite nu och då) så att ciggen tappas och hamnar i ansiktet på den lilla? Eller kanske ännu värre i ögat och skadar synen för all framtid? Okej, jag överdriver som med det mesta jag uttalar mig men ändå… Jag blev lätt illamående iaf!

Ja, va f*n hände… Min tå är inte som den borde vara, den är blå. Efter några veckor med nageltrång (jag vet, borde gått iväg tidigare men det har ju varit så mycket med flytt och allt…) så blev tån infekterad. Läkaren ville klippa upp tån, eller nagelbandet/bädden men det var för infekterat så nu blir det antibiotika i 7 dagar och sen en ny tid om 2 veckor för det nämnda ”uppklippet”. Jag längtar ju inte precis… Att läkaren var en mycket fåordig indisk herre med den berömda indiska brytningen gjorde ju inte saken bättre. Han svarade knappt på mina frågor och på frågan om jag kommer kunna gå efter ingreppet svarade han ”ja ja, en vecka”. Så nu vet jag inte om det kommer ta en vecka för skiten att läka eller om det tar en vecka innan jag kan gå på foten.

 Andreas fick komma hem från jobbet för att vara hemma med Cleo medan jag haltade iväg till Valsta vårdcentral. Något han inte direkt led av;). Cleo, som blev 4 månader i lördags, har fått börja med smakportioner och det är jättekul. Vi har börjat med ”mild havregröt” (havresörja är ett mer passande namn) för att inte börja med något för gott. Hon ska slippa bli en sockerråtta som sin mor tänkte vi… Och hon gillar det, hur någon nu kan gilla det Semper kallar gröt. Vi som hade väntat oss lustiga miner och spottande får istället se en tjej som öppnar munnen och slukar gröten. Visst hamnar lite utanför men vad gör väl det när man är världens vackraste??? Idag var det ju då i alla fall Andreas tur att ge Cleo lunch och när jag kommer hem ser jag en tom skål så betyget för dagens lunch var klart Godkänt!

Jaha, då har jag också en blogg. Vad skrivs i en blogg då?!?! Det är ju ett utmärkt sätt att uppdatera långväga familj, som inte träffar oss så ofta, om vårt liv. MEN främst kanske ett sätt att få alla tankar på pränt. I dagsläget är det många tankar eftersom så sjukt mycket har hänt i mitt liv den senaste tiden…

 Nu och då: För tio år sedan när jag var 10… plus 9, hm, såg mitt liv gaaanska annorlunda ut. Jag tvivlar starkt på att samtalsämnet kring middagsbordet var bebisbajs, att ”shoppingdrömmen” var en värmeump eller att jag tyckte någon som kunde hålla upp sitt huvud var sååååå duktig. Inte heller tror jag att jag ansåg en tripp in till city för att parta som ett skitjobbigt projekt och mer ett måste än ett nöje. Att jag skulle bli lärare var nog det sista jag kunde tänka mig, så skolträtt som jag var då. Men så sitter jag här idag och ser livet med helt andra ögon och har, milt uttryckt, omprioriterat.

Jag är mamma-ledig, eller föräldraledig för att vara exakt. Mina dagar är fyllda av en sak: Cleo. Denna vackra prinsessa som föddes en fruktansvärt varm dag i juni. Det bästa jobbet som finns har jag med andra ord. Mycket kommer ju handla om Cleo och ganska mycket om hennes pappa också såklart.

Så nu är första inlägget skrivet och jag kanske ska skriva ett till, bara för att inte bara ha ett första inlägg i bloggen…