Mitt liv som förortsmamma…

Cleo har sovit kanonbra i fem månader. I fem månader på dagen faktiskt för inatt upprepades det som skett två nätter tidigare men i lindrigare form. Strax före klockan tre inatt vaknade Cleo och ville äta. Det fick hon ju såklart och när hon var klar lade jag ner henne i sängen och gick på toaletten. När jag kom tillbaka var trollungen klarvaken. Hon snackade som aldrig förr och jag försökte med alla knep jag kunde. Jag började lite lätt med att stryka handen över hennes huvud och nynnade lugna melodier. Cleo såg det tydligen som en invit till livligare diskussioner och jollrade allt högre. När min arm domnat bort över sängkanten insåg jag att det krävdes tyngre grejer. Upp med Cleo i famnen och sen gunga, vagga, vyssja, gunga lite till och slutligen lite mer vyssjande. Icke da… Jag provade att amma lite till vilket verkade lyckat för stunden och ögonen började bli tunga på gosan tills hon hamnade i sin egen säng då de spärrades upp och världens leende bröt ut på läpparna hennes. Vid det här laget gav jag nästan upp och jag som tidigare var benhård på att hon skulle sova vidare i sin säng gav motvillig med mig och la henne i vår säng. Vad gör man med en unge som inte vill sova?? Stackars Andreas skulle ju upp och jobba så jag ville ju helst att hon skulle vara tyst men tillslut orkade jag inte mer utan la ner henne mellan oss så hon fick snacka loss ordentligt. Som tur är finns ju internet på mobilerna så jag hann surfa in och kolla hur det gick i valet några gånger. När klockan hade passerat halv fem ledde Obama stort vilket verkade lugna Cleo som somnade. Jag var klarvaken såklart men tvingade mig till sömns så småningom. Klockan halv åtta vaknade Cleo igen och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag valde det första, kan man annat när man ser hennes glada smajl och vackra ögon??? Nu har vi varit på öppna förskolan och haft babymassage, det gick helt okej men jag fick amma mitt i för då var Cleo hungrig (och fömodligen sjukt trött). Men hon var vid gott mod och somnade sen i min famn så att jag hann fika och snacka lite gojja med de andra mamsen. Nu ligger hon ute och sover för inte kan man sova i sin säng på dagarna inte, nej då! Det hade ju varit skönt så mamman fick sova också men jag får stå ut… Behöver jag ens nämna att min bästa kompis idag är Herr kaffe?!?!

Kan man annat än le när man ser det där smajlet?!?!

Idag blir Cleo fem månader. Tänk att tiden kunde gå så här fort, det trodde jag bara var en klyscha som alla småbarnsföräldrar använde sig av men den stämmer verkligen. Det är lite läskigt att tänka på hur livet var för exakt ett år sedan. Min kära bonusmor fyller år idag och vi var i England vid den här tiden förra året där hon och min far bodde då. De skulle flytta till Holland i december och jag ville visa Andreas vårt kära fina mysiga Henley innan de hann dra vidare. Vi hade ramat in en ultraljudsbild till pappa och Cecilia som vi slog in och gav när vi kom fram. Det var dock med blandade känslor som vi lämnade över presenten eftersom jag blödde ganska rejält till och från. Om något skulle hända ville vi ändå att de skulle veta och kanske också förklara varför jag inte alls åt som jag brukade, sov typ jämt och mådde konstant illa. Vi visste inte om det lilla livet i magen, som vi redan döpt till Trollet, skulle få stanna hos oss men som vi hoppades, längtade och väntade. Allt gick bra och några månader senare bestämdes ett datum då hon skulle kika ut, den 4e juni. Det var bara jag, Andreas och min fina lillasyster som visste när Trollet skulle komma till världen och strax innan klockan ett en varm onsdag slets hon ut ur magen på mig av otroligt duktiga kirurger och läkare. Hon var så vacker tyckte vi, det vackraste vi någonsin sett och tårarna rann. Hon var jättesvullen i ansiktet eftersom hon kom i ansiktsbjudning och de fick trycka tillbaka henne i magen, vrida ett varv och sen göra ett nytt försök. Hon kunde knappt suga på bröstet eftersom läpparna var så svullna så vi fick använda amningsnapp. Hon hade dessutom rivit sig i ansiktet och var alldeles rispig och blodig. (Såg lite ut som Edward Scissorhands, ni vet Johnny Depp i filmen med samma namna). Inte märkte vi det inte utan tyckte hon var söt som socker. Dagarna gick, Cleos första sommar, som vi tillbringade mycket av uppe i Långsjön ”vårt paradis på jorden”, blev till tidig höst och vi gifte oss. Sjävklart med vår lilla prinsessa närvarande, vad hade väl den näst största dagen i våra liv varit utan henne?!?! Lite senare på hösten flyttade vi till vårt älskade radhusi Märsta där jag nu sitter och skriver. Cleo ligger och sover på framsidan och när jag tittar ut och ser hennes fina ansikte sticka upp under åkpåsens kant och snutta på nappen i sömnen blir jag lite tårögd. Att man kan älska ett litet knyte så fruktansvärt mycket som jag älskar henne trodde jag inte var möjligt! Grattis du fina Trollunge på din femmånadersdag:)

En liten bildkavalkad om Trollet Cleo:

Dagarna innan hon kikade ut var jag stor som en elefant…

Så här visste vi att hon såg, 3D ultraljud i vecka 27

4e juni, det här är bilden som skickades runt till nära och kära samma dag hon kom, på BB och hon är ungefär 3-4 timmar gammal

Hemma från BB och trollungen har nu blivit en Cleo även om hon fortfarande kallades trollet av de flesta…

Juni och 15 dagar gammal på mammas födelsedag

Midsommar ute i skärgården hos mormor och bonusmorfar

Juli och på fågelöudde med morfar

Augusti och på barnvagnsbio med ”Stockholmsbebsiarna”

September och på bröllop i Sundsvall

Oktober och sitter så fint själv (i nya huset)

Läser tidning med pappa för någon dag sedan bara…

Min nyfunne vän Märstabon Johanna har utmanad mig att skriva en lista med sju saker för att få reda på lite mer om mig och den listan var inte lätt att skriva ska jag säga. Jag menar begränsa sig till sju saker liksom, hi hi… Här kommer den:

1: Jag är jättedålig på att ta kritik, både positiv och negativ. Sen jag fick barn börjar jag gråta bara någon säger det minsta lilla negativa till mig men jag jobbar på att bli bättre på det…

2: Tror inte på gräl, vill hellre lösa sakerna innan det hinner bli gräl så det försöker jag leva efter. Dessutom kan jag knappt bråka eftersom jag börjar gråta så fort någon säger något argt till mig. Vi har inte bråkat än jag och min man men minsta sak vi irriterar oss på tas upp. En bra sak i terapisyfte för min del med tanke på punkt 1!

3: Är nästan lite sjukt pedantiskt när det gäller vissa saker. Det rycker i mig om Andreas glömmer att stänga en skåpslucka eller om något ligger snett. Jobbar på det också;) 

4: Gillar att träna och ÄLSKAR att lyfta skrot tills jag får blodsmak i munnen. Kanske därför jag och Andreas passar bra ihop, träningsnarkisar båda två. (OT: En gång tränade jag tills jag fick en muskelbristning, det gjorde fruktansvärt ont men jag kunde ju inte ge mig eftersom Andreas utmanat mig att springa explosivt, jag är mer en seg-löpare (långlöpare). Andreas hade ju dock följt med mig ut på en löprunda så jag var ju tvungen att följa med honom. Kan säga att benet svullnade upp till dubbel storlek och jag höll på kräkas och svimma när jag reste mig upp och det ”small” till i benet…)

5: Har totalt ändrat fokus på bara några år. Från att ha varit världens festprissa till att helt rata krogen och tycker nu att familjelivet och LUGNET är det bästa som finns. Skulle ni frågat mig för några år sedan om jag skulle kunna tänka mig att bo i Märsta hade jag trott ni var galna, så långt från sta´n??? Nu skulle svaret bli detsamma fast tvärtom, skulle aldrig kunna tänka mig att flytta till sta´n och uppfostra barn. Hi hi, tur att man kan ändra sig…

6: Det tog ganska lång tid innan jag bestämde mig för att plugga till lärare. Jag har alltid velat bli barnmorska men när ag tog studentent var jag så skoltrött och skulle aaaaaaldrig plugga igen. Det tog några år av utlandsjobb, festande, ströjobb i Sverige, parytresor och tillslut komvuxstudier för att få mig att inse att det var ju lärare jag skulle bli!

7: Är orolig nästan jämt. Orolig för att något ska hända med Cleo, med Andreas, med resten av familjen, att jag ska bli sjuk eller någon nära mig, att jag inte ska vara en bra mamma till Cleo, att jag inte ska vara en bra fru, att jag inte ska vara en bra förskollärare och senare lärare, att jag inte är en bra vän osv osv. Det enda jag inte oroar mig för är pengar, det får Andreas göra (fniss). Jag är totalt ointresserad av pengar och flashiga saker att jag inte ens kan med mig att oroa mig över en eventuell avsaknad av det. Märkligt kan tyckas eftersom jag är super-duper-o-ekonomisk men det där med pengar löser sig alltid om man har lite sunt förnuft…

Hm, en lista med saker jag kanske inte direkt berättar på ”första dejten”. Och nu måste NI utmanas. Så ni som bloggar och läser nu utmanar jag er att skriva ER lista:)

Jag och Johanna var ute och promenerade för ett tag sedan och hade en diskussion om bland annat sopsortering. Jag sa lite skamset att vi inte sopsorterade men nu när vi bor större vill vi börja (platsbrist har varit det vi skyllt på tidigare nämligen). Då sa Johanna att det är ju för de här små vi gör det(och pekade på våra små prinsessor som låg i sina vagnar och sov, oskyldiga som bara barn är…). Dessa ord har etsat sig fast i mig och när jag pratade med Andreas den kvällen bestämde vi oss för att sluta skylla på saker och göra slag i saken. Jag kan inte påstå att jag kan så mycket men Johanna ställde upp med svar på mina nybörjarfrågor. Sen gick jag och Andreas till Valsta för att kolla in var man slänger vad. Min kloke make kom då på att vi kunde ta kort på de bilder som sitter uppe på de stora ”soptunnarna”, förstora dessa, skriva ut och plasta för att hänga på väggen i förrådet där vi nu inrättat en egen liten sorteringsstation. Jag är långt ifrån något proffs och jag erkänner att jag fortfarande slänger saker bland vanliga sopor som går att sortera men någonstans måste man ju börja, eller hur?

Dessutom läste jag en artikel om ekologisk mat vs. förgiftad mat och blev lite rädd. Jag har inte satt mig in i hela karusellen men när jag efter att ha läst artikeln började kolla på innehållsförteckningen på varor vi stoppar i oss blev jag äcklad. Var är E250? Vet någon det??? Fy f*n va mycket skit det är i mat, mat som vi stoppar i oss och som jag i framtiden kommer att stoppa i mitt stackars oskyldiga barn!!! Visst vi äter inte halvfabrikat utan lagar all mat själv (korv är undantaget, hur får man tag i korv utan E i???) men allt annat. Så jag har blivit ekologisk. Andreas skrattar lite åt mig för jag kan låta lätt hystersik men han håller med mig och plockar snällt ner ekologiska ägg i kundvagnen. När vi idag kommer till Willys, we like Willys, ser vi att de tagit in en helt ny ”kollektion” (eller vad heter det på matspråk) av ett nytt märke som är ekologiskt. Så nu är det inte ens dyrt att handla ekologiskt. Fast ekologiska champinjoerna kostade 99:- kilot jämfört med 34:- kilot för vanliga och där var smärtgränsen nådd… Likadant där, jag hittar inte allt i ekologisk form men finns det så köper vi det, bra va??? På coop har de ekologiskt godis också så mitt sötsug får jag också tillfredsställt, perfa!

 En bråkdel av de nya ekoligiska sortimentet på Willys

Vår sorteringsstation börjar ta form, bilder ska upp också så att Cleo kan sortera själv sedan innan hon kan läsa…

Och bröd, det kostar mycket och är massa konstiga extraingredientser i. Varför allt detta extra onödiga giftet i all mat? Jag har därför bestämt mig för att baka eget bröd. Sagt och gjort satte jag Andreas på uppgiften. Hi hi, nej så var det inte. Cleo somnade i min famn och eftersom min man är så helunderbar så sa han utan att ens blinka ”Jag fixar”. Medan Cleo sov började han fixa med degen och sen tog jag över under knådandet. Det var inte lätt utan en bakmaskin men det gick. Rullade frallor gjorde vi ihop och det blev sååååå gott! Det känns bra att vara miljöig:)

Cleo somnade i min famn när vi skulle baka, lägligt;)

Bröd på G…

Jag vill egentligen inte skryta men OJ va gott det blev…

Nu är jag och Cleo ensamma hemma, Andreas är hos en kompis i laget och kollar på Amerikansk fotboll. En gammal spelare var här på middag innan, jag älskar verkligen att bo i Märsta. Det kommer kompisar på spontanbesök och Andreas kan umgås med grabbarna utöver att slåss med dem på plan. Jag och Cleo har badat och nu ligger hon och snusar bredvid mig i soffan. Jag kollar på favoriten ”Ensam mamma söker” så jag måste verkligen sluta nu så jag inte missar något viktigt;)

Lördagkvällen fortsatte i mysighetens tecken med massa tända ljus. Vi skänkte en extra tanke åt våra nära och kära som inte finns hos oss längre men jag och Andreas är rörande överens om att vi inte behöver någon speciell dag eller helg för detta, de finns i våra tankar ständigt. Främst gick våra tankar till min älskade lilla morfar som jag saknar så, Andreas pappa och Cleos farfar Albert som vi också saknar trots att jag aldrig hann träffa honom (han sitter med Vinnie på sitt lilla moln och vakar över Cleo tror vi nog, stolt som bara en farfar kan vara) och goa vännen ”Jake the snake” som i februari skulle fyllt 30 år.

Natten var lugn fram tills klockan 3. Cleo har fått för sig att 3 är en bra tid att vakna för att diskutera livets orättvisor. Jag har tänkt att jag ska vara en tålmodig mamma som väntar ut mitt barn och som sjunger och vagger henne till sömns igen i sin egen säng. Men när klockan är 3 och mamman i huset INTE är vid sina sinnens fulla bruk flyttas bebisen istället över till vår säng, påhejjad av pappan i huset som också tycker detta är en god idé för stunden, där vi alla somnar om tillslut. Vaknade klockan 8 men låg kvar och mös lite tills vi blev hungriga och gick ner och åt frukost. Det var en så otroligt vacker morgon med frost på marken och klarblå himmel. Och vad måste man göra sådana mornar? Precis, ut och promenera. Inte ens Andreas protesterade som annars inte är någon hängiven promenerare… Ut och tillslut upp till Valsta där vi gick in i sporthallen och tittade på gymmet. Det var superlugnt, vilket det till min stora glädje tydligen alltid är på söndagar, och hantlarna låg där och blänkte och löpbandet fullkomligt ropade på mig. Så nu äger jag ett gymkort igen, JIPPIE!!! På tisdag blir första träningspasset och jag hoppas kunna känna lite på kroppen för att se hur mycket styrka som försvunnit. Vi har lagt upp ett lätt träningsschema så här i början och sen får jag utöka med tiden och börja köra mer intensivt när kroppen kommit igång.

Älsklingarna efter promenaden, Cleo har precis vaknat här och är jätteglad (Nu går Andreas omkring med Cleo i Baby björnen och dammsuger, gulle dej…)

Jag måste berätta om mina nya stövlar också. De är nya för mig men är egentligen begagnade. Min syster köpte dem förut men jag kan inte komma ihåg när jag såg henne använda dem sist. Så jag fick ett par nya stövlar kan man säga. Det är sådär fint cognacsbruna, matchar min Mulberryväska perfekt. Det ska ni veta att det är vädligt viktigt att man har matchande kläder på sig på barnvagnspromenaderna, allra viktigast är det att matcha kräkfläckarna som Cleo bidrar med;) Men skämt å sido, dessa stövlar är så sköna att jag har haft på mig dem på promenadrena sista tiden, nu när tån inte gör så ont längre. De är så där lagom varma också så jag slipper frysa om mina små fossingar. Tack älskade syster!

 Boots made for walking…

Jag smet ifrån en sekund för att visa er det här fina kortet. Vi har precis tagit ett bad alla tre, det är ju så mysigt. Cleo har fått massage av pappa och är så där lagom sömnig. Hon har på sig sin fina pyjamas hon fick av morfar och bonusmormor som de köpt i England. Den var tänkt till jul men jag tjuvstartar redan nu eftersom jag älskar julen! ”My first christmas” står det på den och jag längtar annu mer i år eftersom det är just min första jul med Cleo…

Idag är det helgdag! Det märkte vi när Andreas åkte ner till Brista och skulle slänga allt vårt skräp. Det gick inte för det var stängt eftersom det är röd dag. Vad det är för rött med den här dagen förstår vi inte riktigt men Andreas fick vända hem med allt skräp och ställa det i garaget så länge. Bland skräpet var vår gamla toalett som nu ska väck för den nya fina och FRÄSCHA toaletten är äntligen på plats, jippie:)

The hole där toaletten stod

Den nya toaletten är på väg att sättas fast (bry er inte om den galna mannen på bilden , bara en karl jag hyrde att fixa toan…)

Tadaaaaa, se så fint min man har ordnat:)

Igår var vi på mässa, det är ”Underbara barnmässan” i Älvsjö den här helgen. Vi åkte dit utan större förhoppningar men hade supertrevligt! Det var mest saker att köpa och vi som inte behöver något var inte utställarnas bästa kunder direkt men vi fick många bra tips och ideér för framtiden. Vi åt en god lunch och strosade runt bland alla andra mammor, pappor och barn. Det var sjukt mycket folk där men jag lyckades trivas ändå. Cleo trivdes också, så bra att hon inte ville sova utan höll sig vaken för att titta på allt folk. Hon tog en powernap i Baby-björnen på kanske en kvart men annars var hon vaken hela dagen och så nöjd och glad. Hon somnade faktiskt inte förrän vi satt i bilen på väg till babysimmet men då fick vi ju väcka henne direkt stackars barn. Babysimmet gick kanon, 40 minuter var vi i och lekte, sprattlade och hade kul. När vi väl kom hem somnade Cleo klockan 19 och sov till imorse. Eller nja, hon vaknade kl.22, kl 24, kl 03 och kl 7 för att äta men sen vaknade vi klockan 8.30 och då gick vi upp. Vet inte om hon växer mycket nu men hon äter och sover ganska mycket för tillfället…

Mina två vackra badar…

 Vi har upptäckt att Cleo verkligen börjar formas till en liten individ, en individ med HETT temprament (vet inte vem hon brås på…). Får hon inte som hon vill eller är missnöjd med något gallskriker hon rätt ut. Inte så där så att hon låter ledsen utan riktig förbannad bara. Det gör ont i öronen av de höga ljudet samtidigt är det ju ganska roligt att hon säger ifrån. Lillgosan…

Efter babysimmet hyrde vi film och tittade på den när Cleo somnat. Vi såg ”Doomsday” som jag varmt kan rekomendera er att inte hyra! Vilken sjuk film!!! Det verkar som om regissören led av någon form av personlighetsklyvning när han gjorde filmen och inte kunde bestämma sig för om han (jag antar att det är en han med tanke hur vriden filmen var) ville göra en komedi, thriller, action, splatterfilm (light iaf) eller lightporr. Ska filmen handla om kannibaler, virus, medeltiden, framtiden, galna härskare, punkare, nakna tjejer, starka tjejer, sorgliga fmailjetragedier eller vad?? ”Äh, jag tar med allt och gör en film, jag ska kalla den Doomsday…” När filmen var slut gapskrattade vi båda två för slutet var till och med mer vrickat än hela filmen och vi fattar ingenting. Det enda som var bra var att jag fick en frisyridé från den snygga huvudrollsinnehavaren Rhona Mitra och dessutom ännu mer sug efter att få börja lyfta vikter igen. Den ryggtavlan hon satt inne med var inte av denna värld!!!

Idag är det helt underbart väder. Vi har varit ute en sväng redan men det blir nog en till promenad innan dagen är slut. Det ska fixas lite här hemma också. Vad som ska fixas och hur återkommer jag med snart i en annan kategori…

Andreas har höstlov. Han är ledig onsdag, torsdag, fredag och så helgen förstås. Det är så mysigt att få ro om varandra utan att känna stress:) Idag började morgon tidigt. Cleo vaknade redan halv åtta men jag vaknade först klockan åtta. Jag vaknar av att Andreas och Cleo ligger och pratar i sängen, så jädrans mysigt. Sen gick vi upp och åt frukost tillsammans, gjorde oss i ordning och gick iväg till Öppna förskolan. Cleo som i vanliga fall sover typ 2 timmar efter att hon vaknat var jättetrött och ville somna i vagnen. Vi gjorde allt för att hon skulle hålla sig vaken och det funkade faktiskt. Väl inne på förskolan är det ju så spännande så då kan man ju inte sova heller… Klockan 10 började massagen och Andreas fick äran att vara den som masserade idag. Det är så fint att se de två tillsammans att jag blir alldeles tårögd. Jag hade med kameran och skulle fota massagen men det glömde jag helt bort, jag var på tok för koncentrerad på att titta på Andreas och Cleo. Efter massagen var Cleo toktrött och slocknade direkt i vagnen. Då bestämde vi oss för att gå hem, utan barn känns det lite meningslöst att vara på förskolan. Nu ligger Cleo och sover på baksidan och Andreas lyxar till det med lite ”daytime-tv”. Snart blir det lunch (sill, mums) och sen iväg till Uppsala för att inhandla ny toalett till övervåningen. Den har ju blivit brun av att stå och rinna hela tiden och nu läcker den även. Skönt att få byta ut och få en ny och fräsch toalett.

Eftersom det inte blev några bilder idag får jag visa en bild på vår duktiga dotter som numer sitter själv. Inte jättestadigt och hon ser lite ut som en räka så inte helt ergonomiskt för ryggen men hon sitter. Hon har lärt sig att ta emot sig med händerna så hon ser lite ut som en pösmunk men igår kunde hon sitta jättelänge när vi övade på filten hon och jag och hon tittade runt och upp och ner och runt igen. Så duktig prinsessan vår…

Titta va duktig hon är:)

Jag har en ny hobby! Borra! Ja ni vet, borra hål, många hål. Det är ju skitkul, att jag aldrig provat det förut. Vi köpte en grej, tror det är typ en borrmaskin och skruvdragare i ett, 2 in 1 liksom. Framför allt så borrar den hål. Så nu vill jag borra hål överallt men det går ju inte, tyvärr. Jag har satt upp saker, hyllor som ramarna ska stå på bland annat, då fick jag borra. Eller uppe i badrummet skulle en toalettrulle-hållare (ni vet vad jag menar) upp och självklart behövde den borras och jag var the man for the job. Eller ja, voman men ändå. När Andreas skulle sätta upp tvn på benno-väggen blev jag jättglad, behöver du några hål? frågade jag. Men icke så där gick jag bet, annars hade jag ju kunnat borra för det krävdes typ 20 skruvar men inte ett enda borr-hål. Tänk er annars att få borra 20 hål, WOW! Men snart ska vi sätta upp en hylla i köket för köksradion (hör du mamma Fjäll, vi ska också ha radio i köket så nu kan du få lyssna på radio jättehögt i vårt kök också) och då har Andreas lovat att jag ska få borra. Till en början var han lite orolig tror jag för han var tvungen att vaka över min axel när jag skulle fixa hålen men nu tror jag att han har insett att han har mött sin överman (eller ja, kvinna men ändå) när det gäller borrning. Bästa grunken-maskinen vi har köpt hittills i alla fall…

Cleo har inte fattat att hennes nya hobby borde vara att vända på sig. Jag kämpar och applåderar och hejjar på men hon vägrar vända sig. Hon bara skriker när jag lägger henne på mage och tycker mamma ska vända på henne. Latmask! Igår vände hon sig några gånger i ren frustration och såg lika förvånad ut varje gång. Rent logiskt borde hon ju lära sig att vända på sig eftersom hon hatar att ligga på mage men logiken har tydligen inte nått henne än. Snart så, vi övar vidare!!!

 På väg över men stannar halvvägs för att fundera på om det är en så god idé att vända sig… (Notera sågspånen vid väggen, ett resultat av min borrning. Jag har precis borrat hål för tavel-listerna:))

 Mycket förvånad när hon väl vänt sig…

Grabbarna har ju äntligen flyttat hem och de är skitroliga. De verkar överförtjusta i huset och rusar uppp och ner i trappen ibland så de halkar av farten. De är helt lugna på nätterna vilket inte hörde till vanligheten när vi bodde i lägenheten. Jason som hatar stängda dörrar kunde stå i evigheter och jama så där ledsamt ”släpp in mig, släpp in mig” är jag ganska säker på att han sa… Nu bryr de sig inte nämnvärt, det finns ju så många andra rum att utforska eller för att inte tala om trappen som sagt, som man kan springa i, hoppa i, hoppa mellan spjälorna ner på sin ena klätterställning eller springa lite till. Cleo tycker det är skoj med grabbarna men grabbarna tycker inte det är lika skoj med Cleo. När någon av katterna kommer smygandes stannar Cleo upp och iakttar med nyfiken blick. Igår gick Andreas fram med Cleo till Allan som låg och vilade i klätterställningen. Cleo skakar i hela kroppen och ger ifrån sig ett iltjut av entusiasm. Allan var inte lika entusiastisk… Inte heller tycker Jason att ljuden hon gör är lustiga för fem öre utan han tar det steget längre och drar öronen åt sig OCH lägger benen på ryggen och springer som gällde det livet. Men de verkar inte lida utan är lika kelig som alltid, eller ja Jason är ännu keligare faktiskt men det är en annan historia…

Jason är ju så nyfiken på den konstiga lilla katten som tjuter så men håller sig på säkert avstånd…

 I skrivande stund ligger Allan utslagen vid mina fötter och gillar inte alls att jag bloggar, kela tycker han att jag ska göra