Mitt liv som förortsmamma…

Jag älskar amerikansk fotboll! Men jag älskar min man mer och därför har vi (nästan) tagit beslutet att det här blir sista säsnongen han spelar så från och med nästa år får jag ha min fina make och Cleo sin fina pappa hemma JÄMT!!! Idag var vi hur som helst och tittade på fotboll tillsammans vilket aldrig händer i vanliga fall eftersom Andreas är den som brukar spela. Stockholm tog emot Djurgården på Zinken och lilla familjen Fjäll hämtade upp Yström (från laget) i kista och åkte dit. Det är alltid kul att titta på fotboll men matchen var ganska lam eftersom Stockholm fullkomligt utklassade DIF. Dessutom ville jag ju se Jets spela. Jag vill stå vid sidlinjen och skrika mig hes och se min vackra man mejja ner en dubbelt så stor kille för att kunna fläska på i ytterliggare tre yards, ramla in i endzone med huvudet före och göra en välförtjänt TD. Men från och med nästa säsong är det nog så här vi kommer att ha det, stå vid sidlinjen (eller ja springa eftersom vi samtidigt måste jaga Cleo) och tillsammans titta på matchen. Jag har därför bestämt mig för att verkligen njuta av den här säsongen och njuta av den stolthet jag känner varje gång jag går från planen med min blåslagna men oftast väldigt nöjda make!

Jag är själv ikväll! Andreas är hos en kille i laget på fest. Jag och fyllefester går inte riktigt ihop så jag avböjde vänligt men bestämt med Cleo som ursäkt. Andreas tog med sig några folköl eftersom inte han heller är något fan av fylla längre. Cleo sover och andas så sött i babyvakten. Vi har börjat med nya rutiner hos lillagosan. För ett tag sedan blev det plötsligt svårare att lägga Cleo. Hon var tokpigg vid läggningsdags trots att hon varit igång hela dagen som vanligt. Efter ett familjeråd tog vi beslutet att Cleo numer bara ska sova en gång på dagen för att se om detta kan hjälpa. Hon är ju snart ett år så det börjar bli dags ändå att införa den rutinen eftersom förskolan börjar snart. Det har gått förvånansvärt bra och hon somnar nu som en stock vid 19:00 på kvällen. Visst, det känns lite tidigt men om ett tag när rutinen är befäst kan hon nog orka hålla igång lite längre på kvällarna. Nu ser dagen ut som så att hon vaknar kring 7:00 (ja, vi är bortskämda, hon har alltid sovit bra på nätterna och sen jag slutade amma nattetid för några månader sedan sover hon 10-12 timmar utan problem) och är sedan vaken till kanske 12 då hon istället sover en längre stund. Oftast är ju Andreas och hon på öppna förskolan på förmiddagen och efter det kan hon sova upp emot två timmar. Efter middagen vid 17 brukar vara en kritisk tid och tröttgnället kan komma igång. Eftersom vi bor så fantastiskt så klär Andreas då på sig och går ut med Cleo. Där är det oftast fullt med barn som Cleo glatt leker med tills vi får slita henne från sandlådan. Hon har humör vår lilla prinsesesa:)

 Nu ska jag nog gå och hänga tvätt och sen göra mig i ordning för sängen. Hoppas jag orkar hålla mig vaken tills Andreas kommer hem så jag får höra lite skvaller som det alltid blir efter en fest med laget. Och för att jag ska hinna titta på honom innan jag somnar så att jag sover gott…

Det är inte lätt att fånga henne när hon är på språng men här är ett försök att fota vår fina tjej när hon går. Så stolt och glad:)

Jag är faktiskt ganska glad att jag blev sjuk just nu eftersom Cleo tyckte att idag var en bra dag att börja gå. Hon har ju tagit några stapplande steg tidigare och stått ganska länge själv men idag gick hon på riktig. Inte bara en gång utan flera gånger, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi mutade henne med pappans mobiltelefon till en böran men sen gick det av bara farten. Hon har inte riktigt fattat att hon kan ställa sig upp och gå själv men ställer vi henne upp knatar hon iväg och parerar kroppen helt okej när den håller på att trilla ihop. Hon sätter sig också ner själv lilla gosan… Vi är minst sagt stolta som få och Andreas fick tårar i ögonen när hon gav sig ut på första rundan:)

Japp, bara en månad kvar tills lilla hjärtat blir år inte bara månader. För ett år sedan visste vi faktiskt att denna ljuvliga varelese skulle födas den 4e juni eftersom vi fick snittdatumet ganska exakt en månad innan. Jag kommer ihåg att jag öppnade kuvertet och bara tittade på Andreas med den gigantiska magen i vädret. ”Om en månad kommer hon…” Obeskrivlig känsla då, obeskrivlig känsla en månad senare och lika obeskrivligt underbart varje gång jag tittar på denna vackra juvel. Hur kan hon vara så fin, underbar, glad och go? Hjärtat nästan värker av kärlek flera gånger om dagen och ibland (men bara ibland) undrar jag hur i hela fridens namn jag ska kunna älska en till liten krabat om Cleo skulle få ett syskon?!?! Hon har i alla fall två små tänder nu, den ena har precis visat sig. Hon går några steg själv men vill helst hålla mamma eller pappa i handen eller köra sin vagn alternativt gå mot möblerna. Det känns inte långt borta men det gör ingenting om hon väntar lite till med tanke på att hon har en ryslig fart redan nu…

Jag är hur som haver sjuk! Så jädrans typiskt och surt för jag har inte alls lust att vara sjuk nu. Jag har kommit igång så bra med springandet och gått ner två kilo redan. Inte för att det är någon vikthets alls egentligen men det känns skönt att jag kanske kommer kunna ha mina fina sommarklänningar som jag hade innan jag blev gravid till sommaren. Det blir så mycket billigare så… Men nu blir det lugnt ett par dagar, jag hostar så att jag på fullaste allvar undrar om lungorna inte går sönder snart. Även när jag inte hostar hugger det i bröstet vid varje andetag och eftesom jag faktiskt måste andas gör jag det mycket försiktigt. Inte lätt men det går! Näsan rinner och jag har röda utslag i hela anstiktet, tur att jag är nyklippt och fräsch i övrigt;)

Jag åkte till jobbet imorse eftersom jag öppnar och inte ville låta de stackars barnen och deras föräldrar stå ute i regnet tills nästa pedagog kom. När hon väl dök upp begav jag mig hem. Smärtan i bröstet försvann för en sekund när jag öppnar dörren och möts av två leende älsklingar. Jag tog en tupplur med Cleo när hon ville sova (eller ja, när mamman ville sova men hon också lite kanske…). När vi ätit lunch (tur att min man är hemma annars hade jag inte ätit i det här tillståndet men han ser till att jag äter, dricker och köper sorbetglas som lindrar de halsonda) gick Andreas och Cleo till Delfinens öppna förskola. Jag vet inte vem som längtat mest, Cleo eller Andreas, efter att få gå dit efter en veckas uppehåll då de haft stängt. De hade träffat massa goa kompisar och lekt en hel del tydligen. Sångstund som alltid som Cleo fortfarande gillar. Det är så kul att hon är så social och det tror jag mycket beror på att vi varit så mycket på öppna förskolan, den är en riktigt bra inkörsport till den riktigt förskolan som hon börjar i augusti. Jag fick vila i soffan medan de var borta och det var nog välbehövt. Snart är det dags för mig att hälla i mig lite hostmedicin och gå och sova. SÅ god natt på er alla:)

Jag minns det som igår när jag satt och skrev snöiga inlägg och så nu är det nästan sommar. Idag har det känts så i alla fall, och förra helgen också. Vädret är toppen, solen skiner, himlen är blå och vi bor i hus. Resultatet av den ekvationen blir mucho utetid. I söndags gick vi ut lagom till frukost (som naturligtvis intogs på baksidan) och gick in klockan åtta på kvällen. Vi hade städdag på gården och efter att ha slitit ett bra tag så bestämde vi oss för att dra fram långborden från föreningshuset och grillarna från tomterna och ha grillparty. Eftersom det var söndag och det mest var barnfamiljer ute så blev det mer grillning än party men hjälp va mysigt det var. Cleo hamnade hos en av favorittjejerna som försåg henne med kex och tzatsiki så hon var väldigt nöjd och föräldrarna likaså som i lugn och ro kunde äta upp middagen.

Mycket utetid blir det men ändå är älsklingen sjuk. Inatt skrämde hon oss med ett kruppanfall. NU förstår jag vad de menar med att man hör skillnad på hosta och hosta. Hon fick ingen luft stackarn och min tappra make gick ut på balkongen med henne och stod och vaggade i 20 minuter. Det var vårdguidens tips och likaså Löwets närakut som vi uppsökte idag (också på inrådan av vårduiden). Vi fick kortison som vi ska ge inatt ifall hon får ett nytt anfall och sen ska vi försöka igen med ventolin. Astma trodde läkaren inte att det var men vidare utredning blir nog aktuell om hostan inte ger med sig. Första gången vi gick till läkare för att hon hostade så det lät som hon skulle kvävas var i december och då hade hon hostat ett tag. Den har inte gett med sig än så ihärdig är bara förnamnet. Som tur var är vår lilla kämpe en glad skrutta som äter, dricker och är glad när hon inte hostar. Måtte hon bara få bli HELT frisk snart…

Andreas har idag bytt däck på volvon (forden kan vi inte fixa själva så den får vänta), lagt sten på framsidan där det snart ska byggas trapp, lekt med sin dotter medan mamman fick ta en härlig joggingtur, lagat en hel ljvulig lunch på strömming och senare en lika ljuvlig middag med grillad entrecote. Han är en duktig make och en mycket kär person här i hemmet. Cleo säger äntligen pappa till hans stora glädje, nu är det rättvist eftersom hon har sagt mamma ett tag.

Cleo har äntligen gått upp lite i vikt men inte så mycket som man kanske önskat enligt BVC-Karin. Hon är nu 69 cm lång och väger 8050 gram. Lite under sin normala kurva på vikten men hon ökar i alla fall. Hon går med endast en hand som stöd men så fort vi släpper står hon någon sekund och sen sätter hon sig ner. Hon har tagit några steg vid några tillfällen men så fort hon inser att hon går själv blir hon feg och sätter sig ner. På måndag blir hon elva månader och är den mest ljuvliga varelse man kan tänka sig. Hon vaknar med ett leende och somnar med ett leende. Hon är som en solstråle som dessutom avgudar barnen här på gatan och vinkar glatt så fort någon går förbi. Mitt fina hjärta…

Nu har äntligen min älskade man kommit in från ”tomtfixandet” så vi tänkte umgås lite innan ögonen faller ihop på oss båda. Det är tröttsamt med hus men ack så underbart:)

Pust och puh, fattar inte var tiden tar vägen?!?! Jag vill egentligen bara uppdatera lite och säga att vi lever. Cleo har varit sjuk igen men febern är borta. Hon låg i 40 graders feber i fyra dagar men sen vände det så nu hostar och snorar hon ”bara”. Hon är ju dock som alltid ett litet energiknippe, hur nu det är möjligt…

 Jag jobbar och står i. Det är tokroligt men ganska tufft att börja nytt arbete när tankarna redan är fyllda med nytt. Det sista jag prioriterar på min lediga tid är tyvärr datorn så därför pausar jag nog bloggandet ett litet tag. Dotter och man behöver få sin tid av sin mamma och fru så datorn får ligga orörd vilket faktiskt är ganska skönt. Fixa på tomten och med huset blev helt plötsligt jättekul igen nu när solen skiner och snön är borta så det tar lite tid också…

Andreas trivs som fisken i vattnet med att vara pappaledig. De går på öppna förskolan, leker med grannbarnen, lunchar med polare och tar hand om huset. Idag fick jag ett MMS med en leende pappa som hade en leende bebis på magen i bärsele. Det stod att de hade dammsugit, dammtorkat och skurat golven, underbara fina make och lika underbara och fina dotter:) Det är inte helt fel att komma hem till ett skinande rent hem med rykande mat på bordet som dessutom smakar ljuvligt och bli överröst med pussar från älsklingarna. Livet kunde inte vara bättre tror jag (jo Cleo kunde få vara frisk förstås…).

Ta hand om er så ska jag försöka kika in då och då för att uppdatera hur livet fortsrkider här på spacestreet i Määäääärsta! 

Lilla hjärtat fyllde ju tio månder uppe i fjällen (som självklart firades med champagne som moster Madde bjöd på). Idag var det dags för tio-månaders-kontrollen för damen. Pappsen var med såklart. Cleo har bara gått upp 30 gram på drygt två veckor så BVC-Karin var lite brydd. Längden hade ökat med en centimeter ändå. Nu ska vi ge välling en gång mitt på dagen också, eller gröt men Cleo har inte varit så förtjust i gröt på sistone. Andreas ska dock försöka truga med gröten för jag är lite anti att ge välling mer än morgon och kväll men måste vi så måste vi. Hon äter ganska bra med mat men yoghurt som hon gillar så mycket räcker inte som mellis tydligen… Karin trodde också att det var så att hon kanske är på väg att ”byta” kurva och eftersom hon alltid legat en kurva ”högre” på vikten än längden så verkar ju det ganska rimligt. Om två veckor fick pappsen tid för ny vägning.

Inne hos barnläkaren var det sedan koll för att se att hon faktiskt får titulera sig tiomånaderstjej. Hon fick visa pincetgreppet med något form av snöre och liten pryl på. Godkänd! Hon fick två klossar som barn som är tio månader tydligen instinktivt ska slå mot varandra. Godkänd! Förstår hon ord, var nästa fråga. Till exempel lampa, och Cleo svarar själv med att peka upp mot taket. Hon lyssnar även till andra ord så det var också godkänt. Reser hon sig upp mot möbler? Japp, Godkänd. Går hon mot möbler och skjuter saker (t.ex. stolar) framför sig? Japp, godkänd även där. Cleo är alltså en helt normal tiomånadersbebis tycker barnläkaren medan vi protesterar det vildaste. Hon är ju ett av världens få underverk och högst speciell tycker vi;)

Cleo på ”promenad” med mormor i vårsolen på balkongen.

Tittar på folket i liften, spännande…

Storslagen utsikt från balkongen på stugan!

Cleo med sin fina moster…

Åka pulka är kul men det ska gå fort:)

Madde och Daniels tur att fixa käket…

Daniel, mamman och Cleo på ”Broken” där Madde jobbade för några år sedan. Supergod lunch:)

Andreas och Madeleine väntar på maten, nördiga som få…

Grillbuffé på Tegetornet bjöd mamma och janne på, mums…

Första dagen för mig på jobbet och första dagen för Andreas på pappaledighet. Jag tror att Andreas har haft det bättre än jag… Cleo vaknade lagom tills jag skulle åka imorse, vilken fasansfull och underbar start på dagen. Fasansfull eftersom jag var tvungen att gå och underbar eftersom min dag började med en blöt puss från en tokglad unge. Min dag var jättebra, mycket som ska in i huvudet så visst är jag trött nu. Men nöjd:) Vädret var så fint att vi mest var ute hela dagen, en av många fördelar med mitt jobb:) Min kloka make kom på att eftersom jag slutar redan 14 på måndagar så kan ju jag träna efter jobbet på måndagar och eftersom pappan och barnet ändå inte var hemma så tog jag svängen förbi gymmet på vägen hem. Vi kom hem ungefär samtidigt och Cleo låg på altanen och sov. Jag möts av ett stort leende på min fina man som utan att andas berättar om deras fantastiska dag. De hade varit på Sälens öppna förskola och där hade tiden gått så fort eftersom de haft så kul att de nästan missat att gå hem (Andreas ville hinna hem före mig så de skulle vara hemma när jag kom, sötnosen…). Det känns så konstigt att inte få vara hemma med mitt lilla hjärta längre men samtidigt är jag så oerhört glad att Andreas får chans att uppleva det magiska jag gjort under Cleos första tio månader att den känslan faktiskt tar över. Åh va hjärtat svämmar över med kärlek för min fina fina man och vår underbara dotter…

Jag ska försöka hinna sätta ihop ett litet bildspel från vår härliga fjällenresa också, som vi har njutit och haft det bra. Återkommer när prinsessan somnat (när nu det blir, lillgosan har nämligen ändrat sovtider litegrann på semestern. Då får man ju vara vaken sent med mormor och moster men nu ska ju vardasgrutinerna in igen…)

Imorse kom Jonas och Nova och hämtade oss (japp, Jonas är pappaledig nu medan mamma Johanna jobbar friskt) för att vi sedan skulle bege oss in till citystaden. Vi parkerade vid Johannas jobb och tog en härlig prommis i vårvädret för att tillslut hamna i en fotostudio på Frejgatan. Cleo somnade lagom tills vi svängde in på gatan studion låg på men sov faktiskt vidare när vi kom in. Medan hon sov fick jag min sminkning gjord. Det är alltid lika kul att träffa ”proffs” som har så käcka frågor. ”Har du någon dagcreme på nu?”, frågar sminkösen. ”Öhhh, dagcreme?”, svarar jag, ”jag har lite bodylotion som Cleo fått utskrivet på recept”. Den stackarn höll nog på att sätta morgonkaffet i halsen. Hon fortsätter och frågor vad jag brukar använda för smink och när jag svarar ”Inget för det mesta men ibland lite mascara och kanske ögonskugga till fest” ser jag hur hon börjar ge upp. Men hon fortsätter och frågar om jag brukar få ansiktsbehandlingar, vilket ju aldrig sker så jag tror hon såg mig som ett hopplöst fall. Men duktig var hon och berömde mina läppar som man tydligen kunde tro att jag har använt lipliner på (öh, hette det så, något man ska ha på kanterna på läpparna tydligen) så jag var nöjd:) Bikinin jag skulle fotas i var som jag önskat BLÅ. Turkosblå faktiskt vilket jag fullkomligt älskar, det stod nästan Jessica på bikinin. Byxorna satt åt i midjan så fläsket riktigt vällde över men vi skulle ju faktiskt visa upp exakt hur en kvinnokropp kan se ut efter en graviditet och en förlossning, och så här ser min ut, så det var bara att stå där i all min plufsiga prakt medan fotografen plåtade. Cleo sov vidare men eftersom hon också skulle fotas fick jag väcka henne stackarn. En liten snäll ängel som hon är gillade hon dock läget och verkade inte jätteberörd av alla blixtar i ansiktet. Hon fick en liten bit banan innan vi fotades igen, nu fick mamman sitta och Johanna var tydligen jätterolig bakom kameran för Cleo log när blixtrarna fyrades av den här gången. Gruppbilden med alla mammor och barn fotades också under glada barnarop och leende mammor. Vilken dag!!! Och vad det ska bli spännande att se hur bilderna blev. Det får vi göra samtidigt som alla läsare vilket känns lite scary men men… Nummer 6 av ”Vi föräldrar” kommer alltså innehålla ett stycke Cleo med mamma. Sen måste jag ju skryta också och skriva att fotografen blev väldigt förtjust i Cleo och tyckte vi skulle skicka in bilder till en modellagentur för barn… Min vackra prinsessa:)

Imorgon är min sista mammadag! Andreas jobbar sin sista dag och efter det bär det av till fjällen. Jag kommer på Andreas med att viska till Cleo att han minsann ska vara hemma massor med henne snart och jag riktigt ser hur han längtar. Han kommer hem och nästan skriker ut hur många dagar det är kvar, de kommer ha det helt underbart tillsammans tror jag. Mamma, Janne, Madeleine och Daniel är redan i Tegefjäll och rapporter därifrån talar om att vi förmodligen kommer att ha det jättebra. Alla längtar efter oss (vilket jag vet är lögn eftersom de längtar efter Cleo och vi är liksom bihanget som de måste stå ut med, ha ha). Det ska bli jätteskönt att få resa bort några dagar tillsammans som en liten ”överinskolning” mellan föräldraledigheterna och när vi kommer hem hoppas jag varenda liten snögnutta är borta och solen värmer gott. Jag vet heller inte hur mycket bloggande det kommer att bli när jag väl börjar jobba. Lite ska jag blogga, det lovar jag, men ni får ha överseende med att det kanske kommer gå längre mellan gångerna… Må så gott alla!

De gånger Cleo har vaknat och gråtit längre perioder på natten går nog att räkna på en hand men inatt plussades antalet på. Halv ett vaknade hon och var så ledsen. Hon fick komma över till oss men det blev inte bättre. Det enda som fungerade var att gå runt och vagga. Det är svårt för mammor och pappor att sova gåendes och behålla ett bra gung så alla var inte helt nöjda… Andreas trodde hon var hungrig, det trodde inte jag. Andreas hade rätt (eller så är det så att hon aldrig tackar nej till lite käk för flaskan pappsen fixade med välling slank ner utan problem…). Efter det vaggade vi Cleo varannan gång ungefär, stackars Andreas skulle upp och jobba. Tur att det är fredag och kort dag för min fina man…

Lite sov vi (och jag drömde att jag var så trött att jag inte kunna hålla ögonen öppna) men när pappsen gick till jobbet klev vi upp. Lillhjärtat kändes lite varm och tempen visade på 38.3 så feber har hon ju. Efter en flaska välling somnade hon i min famn. När hon vaknade fikc hon ren blöja och kläder på sig sen somnade hon igen i min famn. När hon vaknade åt hon lunch och nu sover hon i min famn igen. Vet inte om det är febern eller om det är nattens sömnförlust som gör henne så trött, men trött är hon. Och varm. Jag längtar tills Andreas kommer hem så vi kan vara trötta ihop alla tre…