Mitt liv som förortsmamma…

Ja, eller helgen är ju kvar men det är ju helg och inte riktigt semester. Cleo sov till kvart över nio dag!!! Jag blev nästan ledsen när vi vaknade eftersom vi dels ville till öppna förskolan så tidigt som möjligt och dels eftersom andreas ville komma igång tidigt med renoveringen av klädkammaren. Jag insåg ganska snabbt att det var en löjlig grej att bli ledsen för sa jag gillade läget och konstaterade att anledningen till att gosan sov så länge var förmodligen att vi var ute så sent igår och lekte. Men det är ju så kul när Cleo har kul med sina små vänner och jag dessutom har trevliga grannar att prata med. Dessutom är det ju inte så länge till som det är ljust ute så man får ju passa att leka ute kvällstid så länge det fortfarande är behagligt att göra det!

Hur som helst så kom vi upp till Öppna förskolan föret efter halv elva. I gengäld stannade vi till ett och Cleo han leka ordentligt ändå. Dessutom hann vi träffa Lina och Linnea som kom lite senare. Nova var där också, med mamma Johanna, och Tristan, med pappa Steven, som är roliga att leka med. Vi tog en sväng om Ica på vägen hem och sen bar det av hemåt. Här hemma går det undan! Mange är här nu (vilken tur att vi har så fina vänner som kommer hit och hjälper när Andreas inte riktigt når, behöver bärhjälp eller någon som är starkare än jag som behöver hålla i saker medan han skruvar/spikar/sågar eller vad han gör…). Det är bara halva taket, lister och sjävla inredningen kvar nu och det blir FIIIIINT! Jag blev nästan tårögd när jag kom upp för trappen och fick se vad han har gjort. Jag är så sjukt stolt över min fina man! För andra kanske det är en liten sak men för någon som tidigare haft tummen MITT i handen är det här än en seger att ha klarat av det. Han har alltså rivit en vägg, tagit bort en dörr och satt igen den med gips så det är en hel vägg. Rivit upp golv och tagit ner tak för att sedan sätta upp nytt tak och lägga nytt golv. Spackla och slipa på väggarna och sedan måla de flesta väggarna och tapetsera en fondvägg. Just det, han har dragit om kablar också, lampkablar eller vad det nu heter för att kunna sätta upp taket igen. Är han inte duktig så säg???

På gång...

Här är en bild på hur det sett ut under renoveringens gång. Bild på det färdiga rummet får ni när allt är klart;)

Nu har jag ätit lunch medan Cleo ligger och sover. Snart ska jag hämta Sofia på stationen, min fotbollsfrukompis, med hennes jättemage! Den 12 augusti är det tänkt att ytterliggare en fotbollssupporter ska komma till världen. Vi ska äta lite gott för att sedan ta en promenad ner och möta de andra fotbollsfruarna för att kolla på match. Eftersom de har så få spelare har Andreas fått veta att han ska spela heeeela matchen. Jag funderar på att ge honom ledigt ikväll, eller kanske han hinner klart…

Cleo har börjat undersöka saker på ett nytt sätt, otroligt koncentrerad så att inget kan störa. Jag älskar att titta på henne när hon är så koncentrerad:)

Måste visa en ny bild på Cleo i sin älskade sacco. Hon kan släpa runt på den och lägga den på ett valt ställe för att sedan klättra upp och läsa en bok eller dricka välling!

Började måndagen med en joggingtur. Jag sprang en nästan löjligt kort sträcka, den sträckan jag körde i våras på en halvmil lite drygt. Och det var jobbigt! Det suger att det var jobbigt men samtidigt förstår jag varför. En vecka med god mat, minimal fysisk aktivitet (ett step-up-pass på 30 minuter räknas knappt, trots värmen det utfördes i….), mycet goda efterätter både till lunch och middag. Det värsta är att jag gillar ju efterrätter men jag ser ju också vad det gör med kroppen. Inte utseendemässigt utan snarare inombords och med fysiken. Jag vill leva ett liv där jag faktiskt orkar leka med mina barn, orkar vara en pigg och glad hustru/dotter/vän/syster osv. och det är den största anledningen till att jag tränar. Plus att jag gillar det såklart och gillar att känna mig fräsch;) Därför blir jag lite ledsen i ögat när det inte går som jag vill. Jag är ju dock envis som en stucken gris så jag plågar mig gärna lite extra för att få tillbaka orken så imorgon blir det långa rundan för att sedan öka på till milen så snart som möjligt.

Min fina man har varit inaktiv längre än jag men det var nog välbehövt! Hans kropp behövde nog vila eftersom han inte återhämtar sig lika snabbt längre efter den fysiska påfrestningen på matcherna. Han börjar bli gammal min älskling! Ikväll börjar dock allvaret igen så efter att ha tillbringat nästan all vaken tid tillsammans i en månad sitter jag nu här själv som den fotbollsänka jag är fyra kvällar/dagar i veckan. Det är lite tomt men jag klarar mig! Frågan är snarare hur A klarar sig, jag kan tänka mig att coach inte är nådig mot dem…

Trots att maken varit inaktiv på sportsidan så har han inte latat sig för det. På landet fixade han och donade mest hela tiden tycker jag och nu väl hemma så är nästa projekt påbörjat. Klädkammaren! Väggar har rivits och nu har dörren in till vårt sovrum nästan helt försvunnit. Efter det ska det målas, tapetseras en fondvägg, läggas golv, sätta upp nytt tak och sedan inredas på ett betydligt mer effektivt sätt än det tidigare varit. Det är ju ganska mycket vi vill göra i huset och det verkar som min man fått blodad tand. Vi ska göra ett ”fondhörn” i sovrummet som är nästa projekt. Sen ska vi fixa hallen med utslagna väggar, nytt tak och golv, ett till förråd och nya väggar med färg eller tapet. På övervåningen ska det bli nya väggar, skjutdörrar, målas både väggar och tak och fräscha upp rent allmänt. Jag vet inte om det är att han ska snart ska sluta med fotbollen som gör att han planerar alla projekt men jag kan inte säga att jag klagar, han lär sig för varje litet projket och har dessutom en anledning till att springa runt till våra goa grannar och fråga om råd. Jag och Cleo håller oss mest undan. Idag kom Nova och Johanna på en kopp kaffe och lite lek, alltid lika trevligt. Tack för besöket:) Det blev ju så fint väder så vi var ute hela dagen faktiskt. Det var några barn ute också så Cleo hade lekkamrater hela dagen vilket var skönt för att aktivera lilla energiknippet själv börjar bli tufft!!! Imorgon blir det nog Delfinens öppna förskola så att hon kan röja runt lite medan pappan får hamra ifred.

Kan en morgon börja bättre? Både man och dotter vakna. Dessutom undebar utsikt i form av en vällingdrickande sötnos i sin sackosäck medan nyhetsmorgon går på tvn. Dagar som startar som denna kan inte bli annat än bra:)

Välling i sackon är en favorit:)

Hjälp va tiden springer på! Redan en vecka till som rusat förbi och jag kommer knappt ihåg vad som hänt. I tisdags var det dock dags för Cleos vaccination och vägning/mätning. Hon håller kanske på att hoppa ner ytterliggare en kurva på längden vår lilla sparv medan vikten stannar kvar. Hon ligger ju två kurvor under medel på längd medan hon bara ligger en kurva under på vikten. Nu håller hon alltså på att nosa på kurva nummer tre under medel på längden med knappa 69 cm (Karin fick det till 68.8 cm med lite vilja). Vikten stannade på 8640 gram och i och med det hade lillgosan gått upp 200 gram på 9 dagar. Ja, vad säger man. Vi är ju korta på båda två så kort har vi räknat med att hon ska bli;) Jag har alltid varit så nöjd med att vara så här liten och jag hoppas att Cleo också blir det såklart! (Jag kan avslöja efter att ha läst min bok från första året att jag vägde 12 kilo när jag var ett år och var 74 cm lång, men så var jag kallad Brottarbabyn på bvc också… Tur att det växte bort;))

Vi var lite orliga för om hon skulle få ta sin spruta eller inte eftersom hon hostar och snorar. Det har hon ju i och för sig gjort sen i november och BVC-Karin lugnade oss med att så länge de inte har hög feber när det är dags för vaccinet så är det ingen fara. Hon fick sina två sprutor, skrek ett tag men sen var det bra. Andreas gick tillbaka till Öppna förskolan efter och hon lekte loss med kompisarna. På kvällen hade hon visserligen lite feber men det var så lite att det knappt var märkbart, 38.3 tror jag det stannade på men vi hoppade över badet den kvällen i alla fall.

På osndagen fick Cleo för första gången inte gå till Öppna förskolans babyöppet eftersom hon nu är ett år. Andreas roade sig med att åka in till city istället och lunchade med Mike. Jag har lyckats lista ut att Cleo även köpt en födelsedagspresent till sin mamma! På kvällen hann jag bara hem och vända innan det var dags för träning. Jag tog det lugnt på morgonen och sprang bara 5 kilomter för att inte ta ut mig helt inför kvällens ”puckla-på-varandra-träning” men det hjälpte inte. Redan på uppvärmingen small det till i låret och sen kunde jag knappt gå! Jag kände mig så gammal (jag är äldst medan den yngsta är typ 17 år!!!) och jag som hatar att gnälla fick surt medge att låret att inte ville bära mig och stå vid sidlinjen och se alla andra få blåmärken och smälla ihop hjälmarna med varandra. Som jag hade sett fram emot träningen och så blev det så här! Men jag har en gång  i tiden fått en muskelbristning i samma lår så jag vågade verkligen inte chansa!

Låret blev bättre redan kvällen efter men jag fick säga nej till både bandy och fotboll dagen efter när barnen frågade eftersom benet ömmade rejält. Det tog jag igen sen men just då kändes det lite klent av mig! I torsdags var öppna förskolan stängd vilket i och för sig passade bra eftersom Andreas elever hade skolavslutning. De är så överförtjusta i Cleo på Andreas skola att jag undrar hur eleverna kommer att reagera när Andreas kommer dit utan henne i höst. Så fort de ser Andreas ropar de ”Det är Andreas och HAN HAR CLEO MED SIG!!!”. De var med fram till lunch och sedan åkte de hemåt. Det märks att Andreas trivs på jobebt för han riktigt lös när han senare på kvällen berättade om eleverna, höstens planer och omorganiseringar. Väl hemma kom moster Madde på besök och barnvaktade Cleo medan Andreas åter åkte till jobbet. Den här gången var det dock fest utan eleverna och alla kollegorna mumsade italiensk buffé som avslutning på verksamhetsåret.  hade jag, Madde och Cleo det jättetrevlig här hemma och mumsade chili con carne. Mysigt att ha min fina syster här:)

Fredagen bjöd på regn och vi stannade inne både eftermiddag och kväll. Grillningen fick bli grillning på elgrill inomhus, men vad gör väl det? Lördagen innebar match och ännu mer regn. Min pappa kom ut till Märsta och tillsammans försökte vi hejja fram en vinst till Jets under tre väldigt blöta timmar! Det lyckades inte tyvärr och jag var måttligt road när vi åkte hem. Jag kände knappt mina knän av kyla och regn men det var snart glömt eftersom vi öppnade en flaska rosa bubbel och åt jordgubbar till det för att fira. Vi hade tänkt fira segern men det fick bli en skål för min ankommande födelsedag (pappa åker tillbaka till Holland idag så han kommer inte att vara närvarande då) och för det ljuva livet. Pappa fick korv såklart (han och Andreas är de mest korvtokiga jag känner och naturligtvis hade Andreas köpt en märklig korvbricka att bjuda på till pappas glädje.) Cleo har varit lite avvaktande mot sin morfar eftersom de inte ses så ofta. Det släppte dock ganska snabbt och när hon skulle gå och läggar sig fick morfar TVÅ pussar rätt på munnen. Jag fick inte en enda men det värmde nog lika mycket att se henne ge sin fina morfar så mycket kärlek att det inte gjorde något. 

Idag har vi varit i Väsby Centrum och shoppat lite. Sen åkte till Ulla och Harry på Lidingö (Harry är Janne bonuspappans far som är fantastiska 92 år och nästan lika pigg som en mört.) Vi fick kaffe, morotskaka och ett toppenfint STORT parasoll till landet. Tackar:) Vi kom hem vid fyra och sen dess har vi faktiskt bara lekt. Hela familjen tillsammans med alla möjliga leksaker och lekar. Jaga Cleo är en av de roligaste! Cleo går i lugn takt och då stampar vi bakom henne medan vi ropar ”nu kommer mamma/pappa och tar dig” varpå hon med skräckblandad förtjusning börjar springa (på sitt sätt) tills vi tar henne eller hon hittar ett säkert ställe att gömma sig mot. Hon skrattar så hon kiknar och vi skrattar nog minst lika mycket. Hon har även börjat lägga massa saker på sin bil och köra runt. Rune fick åka en sväng idag, på ratten! Hon försöker även stapla sina burkar vilket inte alltid lyckas. Ibland får hon dock till det och då blir hon jättenöjd men rasar tornet lika snabbt för att börja om. Den senaste saken vi lärt henne är nog den häftigaste. När vi skriker ”TOUCHDOWN” sträcker hon upp armarna som domarna gör och sen applåderar hon. Fina lilla hejjarklackstjejen…

Nu har min man kommit ner och jag ska krama honom riktigt länge nu tror jag. Han har lite ont min fina man, det blev några riktiga smällar igår så han går som en 80-åring, har blåmärken och skrubbsår lite överallt (man ser märlen från dobbarna som borrat sig in i huden på honom)och en redig rumpkaka (ni vet, en lårkaka fast på skinkan). Han har även fixat till håret och är nu rakad på skallen igen, hetare än hetast är han min snygga karl, hi h…

Jag sitter i bilen och passar på att blogga lite. Vi skulle ha åkt till landet redan igår men eftersom toaletten tydligen gått sönder med tillhörande ledningar så bestämde vi att vi åker bara lördag till söndag för att kolla status på stugan. Min fina svägerska och hennes lika fina Per åkte ut till stugan i torsdagskväll för att sätta på värme och vatten till oss och då upptäckte de att toaletten spruckit och likaså ledningarna i badrummet. Vi tyckte att vi tömde allt vatten innan vi stängde för vinter men förmodligen har lite vatten legat kvar längst in i toaletten som har orsakat denna lilla katastrof. Det blev en nästan sömnlös natt natten till fredag eftersom jag inte kan sova när jag har mycket funderingar i huvudet. Jag vaknade mitt i natten med ett ryck, flera gånger om, med briljanta idéer som dykt upp i ”sömnen”. Tur att jag har ett jobb där jag inte är still en sekund för annars hade jag nog somnat på jobbet igår;) Andreas, min fina man, tog tag i saken under dagen och ringde försäkringsbolag, banken, borrningsbolaget, rörmokare och byggkillar. När jag kom hem tog vi beslutet att vi ska nu borra egen brunn, renovera badrummet och lägga värmeslingor i ledningarna. Detta betyder att vi till vinter kommer att kunna vara på vårt älskade landställe vilket känns helt MAGISKT. Som Andreas sa, tur i oturen att ledningarna gick sönder ändå…

Så nu är vi på väg upp för att äta lunch och middag med svägerska och hennes Per. Där emellan ska vi ut till landet för att lämna av lite saker inför sommaren och som sagt, kolla status. I veckan kommer en rörmokare dit för att titta ordentligt och sen lägga en offert på arbetet som vi ska skicka in till försäkringsbolaget. Hoppas försäkringen täcker detta bara… Sen kommer en borrkille förhoppningsvis och ger oss en offert på det arbetet (tack och lov för nya ROTavdraget, me like) och sen när vi är uppe i sommar blir det till att inhandla material och nya badrumsgrejer för att förhoppningsvis få badrummet fixat när vi är på semester i Turkiet eller veckorna därefter nrä vi ändå inte ska vara på landet, JIPPIE!

Cleos sovande i eget rum går kanon! Andreas får springa upp ibland för att stoppa i nappen men hon sover mellan ungefär 19 och 7 eller kanske 20 och 7 ibland. Det känns som om det gått lite för lätt men kanske var hon redo att får sova ifred nu vår lilla juvel! I torsdags tog Andreas en tur till sitt jobb för att hälsa på. Cleo var nöjd och glad och tyckte om uppmärksamheten från alla barn och lärarna. Igår, fredag, var de på Delfinens öppna förskola och lekte med alla barnen, de hade tydligen varit helt tokigt med folk igår. De gick hem kring lunch eftersom min mamma skulle komma och barnvakta lite. Andreas behövde nämligen åka till Arlandastad och handla en present till lilla Stella som fyllt två år och ska ha kalas imorgon uppe i Sundsvall. Duktigt av min man att lyckas köpa rätt storlek och en jättefin klänning utan någon som helst hjälp från sin fru. Han erkände dock att han känt sig lite yr när han var där eftersom han i vanliga fall bara går efter mig när vi är på Lindex eller H&M, ha ha. Det är tur att han är hemma själv nu och får tänka lite;)

Imorse var det som vanligt morgonjogging på schemat. Måste stolt säga att jag springer tre gånger i veckan utan undatag, och japp joggingskorna är med upp för en tur imorgon också. Även om det regnar eller blåser som annars brukar vara en bra ursäkt för mig att hålla mig inne. Jag har minskat 4 cm i midjan och två runt låren vilket tyder på att det också ger något att springa. Idag blev det dryga 5 km och visst är det jobbigt i uppförsbackarna men ack så skönt när det är över;) Dessutom är jag så mycket piggare än innan vilket är den bästa bonusen! Nej nu ska jag underhålla min man lite som kör eftersom han tyckte att jag behövde vila lite. Hur kan han vara så underbar?

Utsitkt åt höger just nu

Utsikt rakt fram just nu

Idag slutade jag klockan 14 och fick lite bonustid med dotter och make. De var på öppna förskolan så jag åkte dit och mötte upp dem där. Förra veckan var Cleo och Andreas på öppna förskolan fem dagar av fem möjliga. Idag hade de varit där på ”vanliga” tiden först, gått hem och ätit lunch samt sovit middag och sen gått tillbaka på ”babyöppet” för att leka lite till. Tesla och Hanna hade gjort samma sak så de var också där. Likaså var Levina och pappa Martin där, Alva med sin pappa, Noah med sin mamma och Linnea med mamma Lina. Det var några andra där också men de droppade av när jag kom. Det är två saker som är helt fantastiskt med att komma dit 1: Dessa små liv som Cleo nu känt sedan september då vi började vår karriär på öppna förskolan har hunnit bli stora tjejer och killar. Jag minns det som igår när de bara låg och gurglade bredvid varandra och nu är de faktiskt lekkamrater. 2: Det mest fantastiska är dock att se hur Cleo uppskattar alla sina lekkamrater och att vara på öppna förskolan (för att inte tala om att min man verkar trivas som hänger där jämt, hi hi). Cleo klättrar helt oblygt upp i famnen på vem som helst och sken upp och fullkomligt kastade sig på Britta när hon kom på besök. Hon vidgar även sina vyer och idag försvann hon och Tesla helt själva ut i köket i en rasande fart. Ingen av tjejerna var det minsta oroliga att mamma och pappa var i ett helt annat rum. Så lika mycket som jag bävar för att lämna mitt älskade barn på förskolan (hönsmamman nummer ett) i höst så längtar jag. Hon kommer att älska det:)

 Nu är det även officiellt, jag har sagt upp mig och kommer från och med augusti vara anställd inom Sigutna kommun där jag har fått äran att vara med och starta upp en helt nybyggd förskola. Inte bara kommer jag att ha typ 10 minuter med cykel hem utan jag kommer även att spara ungefär 2000:- i runda slängar på att slippa ta bilen. Att jag inte såg dessa fördelar förrän nu är ju lite surt (jag skulle lyssnat på dig Hanna…) men nu är det som det är och jag vågar nästan påstå att jag längtar till augusti. Men först ska jag jobba till den 17e juni för att sedan avnjuta en, förhoppningsvis, underbar semester med min älskade familj… Livet är för härligt och jag riktigt bubblar inombords just nu.

Kom på en sak till! Idag har vi flyttat in Cleos säng i hennes rum. Hon somnade som en stock klockan 18:45 (vi jobbar på att hålla henne vaken längre men hon är ju så trött nu när hon bara sover en gång om dagen) i sin säng utan några som helst problem. Kanske bara nybörjartur eller så är hon helt enkelt redo att flytta från mamma och pappa nu! Någon som egentligen inte alls är redo är mamman. Jag kanske kommer att flytta in kudden till Cleos rum inatt bara för att få höra hennes andetag men jag ska stålsätta mig, det ärju faktiskt för hennes skull också. Jag återkommer med rapport om hur natten varit:) Min make är ju den som är ledig och således ansvarig för nätterna men eftersom han är en av de mest positiva jag känner så såg han inga som helst problem i att han kanske får springa mellan hennes och vårt rum hela natten om nappen rymmer eller gosan vaknar av andra skäl. Aj lav jo babe!

Japp, bara en månad kvar tills lilla hjärtat blir år inte bara månader. För ett år sedan visste vi faktiskt att denna ljuvliga varelese skulle födas den 4e juni eftersom vi fick snittdatumet ganska exakt en månad innan. Jag kommer ihåg att jag öppnade kuvertet och bara tittade på Andreas med den gigantiska magen i vädret. ”Om en månad kommer hon…” Obeskrivlig känsla då, obeskrivlig känsla en månad senare och lika obeskrivligt underbart varje gång jag tittar på denna vackra juvel. Hur kan hon vara så fin, underbar, glad och go? Hjärtat nästan värker av kärlek flera gånger om dagen och ibland (men bara ibland) undrar jag hur i hela fridens namn jag ska kunna älska en till liten krabat om Cleo skulle få ett syskon?!?! Hon har i alla fall två små tänder nu, den ena har precis visat sig. Hon går några steg själv men vill helst hålla mamma eller pappa i handen eller köra sin vagn alternativt gå mot möblerna. Det känns inte långt borta men det gör ingenting om hon väntar lite till med tanke på att hon har en ryslig fart redan nu…

Jag är hur som haver sjuk! Så jädrans typiskt och surt för jag har inte alls lust att vara sjuk nu. Jag har kommit igång så bra med springandet och gått ner två kilo redan. Inte för att det är någon vikthets alls egentligen men det känns skönt att jag kanske kommer kunna ha mina fina sommarklänningar som jag hade innan jag blev gravid till sommaren. Det blir så mycket billigare så… Men nu blir det lugnt ett par dagar, jag hostar så att jag på fullaste allvar undrar om lungorna inte går sönder snart. Även när jag inte hostar hugger det i bröstet vid varje andetag och eftesom jag faktiskt måste andas gör jag det mycket försiktigt. Inte lätt men det går! Näsan rinner och jag har röda utslag i hela anstiktet, tur att jag är nyklippt och fräsch i övrigt;)

Jag åkte till jobbet imorse eftersom jag öppnar och inte ville låta de stackars barnen och deras föräldrar stå ute i regnet tills nästa pedagog kom. När hon väl dök upp begav jag mig hem. Smärtan i bröstet försvann för en sekund när jag öppnar dörren och möts av två leende älsklingar. Jag tog en tupplur med Cleo när hon ville sova (eller ja, när mamman ville sova men hon också lite kanske…). När vi ätit lunch (tur att min man är hemma annars hade jag inte ätit i det här tillståndet men han ser till att jag äter, dricker och köper sorbetglas som lindrar de halsonda) gick Andreas och Cleo till Delfinens öppna förskola. Jag vet inte vem som längtat mest, Cleo eller Andreas, efter att få gå dit efter en veckas uppehåll då de haft stängt. De hade träffat massa goa kompisar och lekt en hel del tydligen. Sångstund som alltid som Cleo fortfarande gillar. Det är så kul att hon är så social och det tror jag mycket beror på att vi varit så mycket på öppna förskolan, den är en riktigt bra inkörsport till den riktigt förskolan som hon börjar i augusti. Jag fick vila i soffan medan de var borta och det var nog välbehövt. Snart är det dags för mig att hälla i mig lite hostmedicin och gå och sova. SÅ god natt på er alla:)

Första dagen för mig på jobbet och första dagen för Andreas på pappaledighet. Jag tror att Andreas har haft det bättre än jag… Cleo vaknade lagom tills jag skulle åka imorse, vilken fasansfull och underbar start på dagen. Fasansfull eftersom jag var tvungen att gå och underbar eftersom min dag började med en blöt puss från en tokglad unge. Min dag var jättebra, mycket som ska in i huvudet så visst är jag trött nu. Men nöjd:) Vädret var så fint att vi mest var ute hela dagen, en av många fördelar med mitt jobb:) Min kloka make kom på att eftersom jag slutar redan 14 på måndagar så kan ju jag träna efter jobbet på måndagar och eftersom pappan och barnet ändå inte var hemma så tog jag svängen förbi gymmet på vägen hem. Vi kom hem ungefär samtidigt och Cleo låg på altanen och sov. Jag möts av ett stort leende på min fina man som utan att andas berättar om deras fantastiska dag. De hade varit på Sälens öppna förskola och där hade tiden gått så fort eftersom de haft så kul att de nästan missat att gå hem (Andreas ville hinna hem före mig så de skulle vara hemma när jag kom, sötnosen…). Det känns så konstigt att inte få vara hemma med mitt lilla hjärta längre men samtidigt är jag så oerhört glad att Andreas får chans att uppleva det magiska jag gjort under Cleos första tio månader att den känslan faktiskt tar över. Åh va hjärtat svämmar över med kärlek för min fina fina man och vår underbara dotter…

Jag ska försöka hinna sätta ihop ett litet bildspel från vår härliga fjällenresa också, som vi har njutit och haft det bra. Återkommer när prinsessan somnat (när nu det blir, lillgosan har nämligen ändrat sovtider litegrann på semestern. Då får man ju vara vaken sent med mormor och moster men nu ska ju vardasgrutinerna in igen…)

Imorse kom Jonas och Nova och hämtade oss (japp, Jonas är pappaledig nu medan mamma Johanna jobbar friskt) för att vi sedan skulle bege oss in till citystaden. Vi parkerade vid Johannas jobb och tog en härlig prommis i vårvädret för att tillslut hamna i en fotostudio på Frejgatan. Cleo somnade lagom tills vi svängde in på gatan studion låg på men sov faktiskt vidare när vi kom in. Medan hon sov fick jag min sminkning gjord. Det är alltid lika kul att träffa ”proffs” som har så käcka frågor. ”Har du någon dagcreme på nu?”, frågar sminkösen. ”Öhhh, dagcreme?”, svarar jag, ”jag har lite bodylotion som Cleo fått utskrivet på recept”. Den stackarn höll nog på att sätta morgonkaffet i halsen. Hon fortsätter och frågor vad jag brukar använda för smink och när jag svarar ”Inget för det mesta men ibland lite mascara och kanske ögonskugga till fest” ser jag hur hon börjar ge upp. Men hon fortsätter och frågar om jag brukar få ansiktsbehandlingar, vilket ju aldrig sker så jag tror hon såg mig som ett hopplöst fall. Men duktig var hon och berömde mina läppar som man tydligen kunde tro att jag har använt lipliner på (öh, hette det så, något man ska ha på kanterna på läpparna tydligen) så jag var nöjd:) Bikinin jag skulle fotas i var som jag önskat BLÅ. Turkosblå faktiskt vilket jag fullkomligt älskar, det stod nästan Jessica på bikinin. Byxorna satt åt i midjan så fläsket riktigt vällde över men vi skulle ju faktiskt visa upp exakt hur en kvinnokropp kan se ut efter en graviditet och en förlossning, och så här ser min ut, så det var bara att stå där i all min plufsiga prakt medan fotografen plåtade. Cleo sov vidare men eftersom hon också skulle fotas fick jag väcka henne stackarn. En liten snäll ängel som hon är gillade hon dock läget och verkade inte jätteberörd av alla blixtar i ansiktet. Hon fick en liten bit banan innan vi fotades igen, nu fick mamman sitta och Johanna var tydligen jätterolig bakom kameran för Cleo log när blixtrarna fyrades av den här gången. Gruppbilden med alla mammor och barn fotades också under glada barnarop och leende mammor. Vilken dag!!! Och vad det ska bli spännande att se hur bilderna blev. Det får vi göra samtidigt som alla läsare vilket känns lite scary men men… Nummer 6 av ”Vi föräldrar” kommer alltså innehålla ett stycke Cleo med mamma. Sen måste jag ju skryta också och skriva att fotografen blev väldigt förtjust i Cleo och tyckte vi skulle skicka in bilder till en modellagentur för barn… Min vackra prinsessa:)

Imorgon är min sista mammadag! Andreas jobbar sin sista dag och efter det bär det av till fjällen. Jag kommer på Andreas med att viska till Cleo att han minsann ska vara hemma massor med henne snart och jag riktigt ser hur han längtar. Han kommer hem och nästan skriker ut hur många dagar det är kvar, de kommer ha det helt underbart tillsammans tror jag. Mamma, Janne, Madeleine och Daniel är redan i Tegefjäll och rapporter därifrån talar om att vi förmodligen kommer att ha det jättebra. Alla längtar efter oss (vilket jag vet är lögn eftersom de längtar efter Cleo och vi är liksom bihanget som de måste stå ut med, ha ha). Det ska bli jätteskönt att få resa bort några dagar tillsammans som en liten ”överinskolning” mellan föräldraledigheterna och när vi kommer hem hoppas jag varenda liten snögnutta är borta och solen värmer gott. Jag vet heller inte hur mycket bloggande det kommer att bli när jag väl börjar jobba. Lite ska jag blogga, det lovar jag, men ni får ha överseende med att det kanske kommer gå längre mellan gångerna… Må så gott alla!

Cleo har verkligen fått tillbaka sin aptit och jag har inte riktigt hängt med. Innan hon blev sjuk så fick hon välling när hon vaknade, frukost när jag åt frukost en timme senare och sen lunch vid halv elva. Nu när klockan är tio är hon så hungrig att hon skriker när jag håller på att värma maten. Ni vet skriker rätt ut så där ge-mig-mat-nuuuuu-aktigt. Sen slukar hon en hel portion mat och en halv burk frukt på typ tio minuter. När vi är hemma sover hon ju ofta en lite längre stund på morgonen mellan kanske 9 och 10:30, då funkar det ju att äta lite senare men är hon up and about så måste jag nog börja ge henne lite mer än bara välling och sen youghurt till frukost. Idag var en hungrig dag så när vi begav oss till Upplands väsby centrum för att möta mammor med tillhörande bebisar hade Cleo redan ätit lunch fast klockan bara var elva när vi kom dit. Johanna, Nova, Hanna och Tesla var redan där medan Lina med lilla Linnéa kom lite senare. Vi satte oss och fikade direkt så de andra bebbarna fick lunch. Och mammorna, jag var vrålhungrig! Cleo åt lite yoghurt och majsbågar för ovanlighetens skull. Make till majsbågsälskare har jag aldrig skådat…

När vi gick vidare för att shoppa lite somnade Cleo och sov under nästan hela shoppingrundan. Jag hann få med mig både kläder till lillgosan och massa leksaker. Jag har letat efter utebyxor i Cleos storlek men tydligen så får man inte vara rörlig om man är under 70 cm lång. Alla bebisar är faktiskt inte av standardmodell och mitt lilla hjärta sitter inte stilla många sekunder i sandlådan då måste kläderna gå att krypa i OCH tåla lite vatten/smuts. Jag köpte i alla fall ett set på Lindex i storlek 80 som, surprise, är toklångt men resten sitter bra även om det mer är en rock än en jacka:) Hon fick fotbollar, fingerfärg och stapelburkar också. När mamma var här för ett tag sedan staplade hon burkar på varandra som Cleo under tjutande skratt rasade. Nu har hon fått riktiga stapelburkar så slipper hon använda matlådorna:)

När vi kom hem var det så fint väder så vi gick ut och gungade lite. Efter att Cleo fått i sig mellis såklart, mitt lilla matvrak. Middagen serverades vid halv fem och idag var det lyxigt värre. Pannbiffar med citron och parmesanost med rostade rotfrukter fick älsklingen och det verkade uppskattas mycket (vi åt det till middag igår och för att skryta lite så måste jag säga att det var mumsigt värre…). Andreas överraskade med att komma hem en halvtimme tidigare och vi blev glada både jag och Cleo. Cleo som för tillfället mumsade på banan (första gången hon faktiskt tuggat i sig en banan själv, endast med lite assistans från mig i själva ”hållandet”) höll på att sätta bananen i halsen av förtjusning. Andreas deklarerade nöjt att det bara är tre dagar att arbeta för honom innan han går på pappaledighet. Redan??? Föddes inte Cleo typ nyss? Han längtar verkligen och jag tror faktiskt att Cleo också gör det, de verkar ha så kul ihop:)

Så, nu har jag skrivit av mig och ska jag umgås lite med min fina man som ligger i soffan bredvid och tittar på något skräp på tvn. Måste styra upp programvalet känner jag…

Cleo fick tre fotbollar, två runda och en riktig. Till pappas glädje verkar den riktiga vara den roliga, den studsar ju så lustigt:)

Så här fin är hon i nya dressen. Det klarade kryptestet också även om jackan är lite lång…