Mitt liv som förortsmamma…

Japp, nu jobbar jag igen och då blir det långt mellan blogginläggen tyvärr… Nu passar jag på medan min kära make tapetserar fondväggen i Cleos rum. Vad annat ska jag skriva om än mitt nya jobb?!?! Allt är så nytt och fint så att man knappt vågar vara där. Som tur var är det ju en förskola så den är gjord för att tåla mer än en klumpig förskollärare;) Det som är så fantastiskt med vår förskola är att den faktiskt är byggd med barnen i åtanke. Det finns massa små rum, typ 15-20 kvm stora, men nästan alla rum går att gå igenom till nästa rum. Vissa delas av med skjutdörrar som ”försvinner” in i väggen när vi vill ha stora ytor så det märks knappt att det är skilda rum. Vi har idag suttit med ritningen av förskolan framför oss och försökt portionera ut alla aktiviteter vi vill ha i olika rum. Ett rum blev språk- och matematikrum, två rum blev verkstäder, två rum blev vattenleksrum, ett rum blev lilla hjärngympan där pussel och spel för de lite mindre får bo, ett blev stora hjärngympan där de lite mer avancerade spelen och pusslen ska finnas, ett transportrum med bilar/tåg/båtar mm ska vara, ett legoland där ni säkert kan räkna ut aktiviteten och flera roliga rum. Lokalerna är minst sagt magiska:) Utegården är lika magisk med pilkojor, dödskallesandlåda, ett träd som ligger ner i den större sandlådan för barnen att klättra på, cykelbanor i krinkelkrokar, vattenlekplatser och massa annat. Jag har blivit barn på nytt och trots värmen leker vi värre än någonsin…

Fast vi har inte bara lekt! Dels är det få barn (idag var vi nio pedagoger på åtta barn!) men dels därför att vi måste fixa allt praktiskt. Schemat var en sådan sak och jag var lite nervös inför mina nya kollegors reaktion på mina önskemål. Jag har ju rätt att gå ner i tid men självklart vill jag ju inte gå ner för mycket ur ekonomisk synpunkt. Dock är Cleo viktigast så den smällen får vi ta om vi behöver. Det behöver vi inte! Mina önskemål gick att anpassa efter verksamhetens behov och allt blev jättebra! Jag behöver bara gå ner till 90 % för att få vardagen att gå runt. Dessutom tog vi beslutet att istället för att ta planeringstid efter jobbet, men jobba färre timmar, så lade vi in det på schemat. Det resulterar i att Cleos dagar blir en halvtimme längre än vi önskat två dagar i veckan men i gengäld är vi båda två helt lediga när vi kommer hem. Jag vill ogärna ta med mig jobb hem, om jag inte absolut måste, utan när jag slutar vill jag fokusera 100% på Cleo och likväl på min man. Vårt förhållande är ju minst lika viktigt att vårda medan vi mest haft Cleos bästa för ögonen. Men hennes bästa är ju också att vi har det bra som man och fru vilket jag tror man glömmer ibland. Hur som helst så löste sig schemat så himla bra att jag knappt tror det är sant. Så nu längtar jag lite tills Cleo börjar på förskolan så vi får påbörja vårt nya liv;) Jag återkommer med mer rapport om jobbet när det börjat ”på riktigt” men so far so good. Kollegorna är urmysiga och vi skrattar mycket på dagarna mitt i kaoset (för det blir lite kaos när allt är så nytt utan rutiner, riktlinjer eller ens vetskapen om var allt finns). Kokerskan är bara så bra! Hon ställer sig hellre och stressar för att kunna göra ”riktig” pannbiff till 75 barn än köper färidga och bara det visar ju att hon har samma tanke som mig och mina kollegor när det gäller mat, istället för ketchup gör hon egna röror med frukt och grönt till korven och till frukost blir det gröt utan diskussion! Och barnen som hittills provat hennes recpet har ätit som hästar, jag också kan jag tillägga!!! Tur att jag cyklar nästan en mil om dagen till och från jobbet;)

Nu slöar jag i soffan medan min make sliter. När han är färdig ska vi mysa lite med en god fruktsallad innan det blir dags för kudden. Imorgon börjar jag först tio och tänkte ge mig ut på en löprunda innan Cleo och Andreas vaknar. Cleo fick för övrigt en redig fläskläpp idag när hon tog ett steg rätt ut i luften från en trappa utomhus. Tur att hon har så platt näsa för den klarade fallet men munnen och tänderna tog hon emot sig med istället. Lite blod och gråt i säkert 45 sekunder (vilket är lååångt för att vara min dotter) medan mamman knappt fick trösta. Bästa kompisarna Denise och Wilma var tydligen bättre på det… Sen glömdes nog smärtan bort i takt med att läppen svullnade för hand i hand med Oskar åkte hon sedan rutschkana och lekte innan det var dags att gå in för natten. Vi ska dock ha koll på tänderna lite så att de inte verkar lösa, då måste man väl anmäla till försäkringsbolaget för eventuella framtida skador antar jag?!?! Min lilla vilde…

Här går det undan! Hinner knappt skicka iväg ansökan innan jag har nytt jobb. Låter kaxigt men så var det och kanske var det också kärlek vid första ögonkastet… Jag sa upp mig i fredags från mitt gamla jobb på Bagarsjön eftersom det verkar helt vansinnigt att sitta och åka tillbaka till Nacka dagligen när det var just därför vi flyttade: för att slippa sitta och pendla till Märsta. Hur som helst så skickade jag iväg några mail på måfå, inte ens CV skickade jag med utan mer ett ”Hej här är jag och jag är bra och vill ha jobb”. Ett privat företag blev jag särskilt intresserad av då de har många förskolor i Täby och verkar vara ett företag som fattat hur man får bra förskolor, nämligen att personalen ska trivas! Jag fick komma på intervju direkt veckan efter jag tryckte på ”skicka” på mailen. Det klickade direkt märkte jag och när jag dessutom fick träffa mina blivande kollegor och titta på förskolan var jag såld. Det enda som inte passade mig var lönen. Dålig lön inom min ”bransch” vet jag ju att det är men jag hade nog hoppats på lite mer ändå. Jag velade fram och tillbaka i två, vad som kändes helt sjukt långa, dygn och hade bestämt mig för att tacka nej. Men sen när jag funderade igen så tänkte jag till, varför vill jag jobba med det jag utbildat mig till? För att få utveckla dessa fantastiska små indiver som kallas barn till sociala, livsglada, kreativa, trygga och ordentliga medborgare av vårt samhälle. På den här förskolan jobbar man mycket med musik och teater så jag får fortsätta ”apa mig”, dessutom kommer jag att få avdelningsansvar igen och företaget verkar riktigt duktiga på att kompetensutveckla sin personal. Så många fördelar och en liten nackdel, och när jag såg det så var valet självklart! Jag vill jobba på ett jobb där jag trivs med människorna omkring mig och får göra det jag är bra på. Om det blir så återstår att se när jag börjar vecka 15 2009…