Mitt liv som förortsmamma…

Cleo har så´n himla tur. Inte nog med att hon har världens finaste mormor, morfar, farmor och dessutom bonusmormor och bonusmormor så har hon lyckan att ha underbara gammelmor- och farföräldrar. Min älskade mormor och farmor är båda två 81 år och tycker ju så mycket så mycket om Cleo. Farmors särbo Kjell agerar dessutom gammelfarfar (trots att han bara är 63 år) och har funnits i våra liv i 20 år, han tycker lika mycket om Cleo han. Att få så mycket kärlek från nära och kära är en otrolig gåva vi har turen att kunna ge Cleo. Lilla fina älskling…

Igår var vi hos gammelfarmor på Söder och åt lunch, fikade och lekte.

För någon vecka sedan var vi hos gammelmormor i Hässelby och åt lunch, fikade och lekte.

Idag kommer Cleos goa farmor och hälsar på över helgen. Alla hjärtans dag imorgon ska nog firas i Sigtuna om vädret är okej. Lite god mat och kanske någon film ska också försöka hinnas med. Att sitta vid datorn är något jag förmodligen inte kommer att hinna

Det var toppenkul att bada med Hanna och Tesla och Hannas syster (även kallad barnvakten). Det var jättemycket folk i simhallen idag och när vi bytte om i omklädningsrummet satte sig en liten flicka ner och ”pratade” med Cleo. Cleo blev ju superlycklig och mamman också eftersom jag kunde byta om i lugn och ro medan den söta flickan underhöll Cleo. Hon älskar verkligen större barn! Tesla och Cleo var så där lagom intresserade av varandra men allt annat var kul förstås. De dök de små tjejerna och det var som sist inte så uppskattat av lilla hjärtat. Men det gick över lika snabbt som det kom och sedan var det sprattel och skvätt i poolen. Vi var nog i badet i 45-50 minuter och båda sötnosarna verkade trivas som fisken i vattet (hi hi) men när de började gnugga sig i ögonen gick vi upp. Dusch och på med kläder och in i bilen hem. Det tar väl kanske tre minuter hem men jag fick kämpa för att hålla Cleo vaken. När vi kom hem åt vi middag, gosade massor och gick (det absolut bästa hon vet just nu) och sen var det dags för sängen. Tror ni hon ville ha välling? Inte då, pappan kom ner med nästan hela flaskan efter kanske två minuter och bebisen sov…

Nu sitter jag och väntar på att Andreas ska komma hem från gymmet så vi kan umgås lite innan jag somnar. Man blir verkligen trött av att bada! Tack för idag Hanna och Tesla, måste vi göra om det var toppen tyckte vi:)

När jag ändå var i Täby Centrum kunde jag ju inte bara gå förbi Polarn & Pyret, jag menar de har ju sänkt priserna ytterliggare. Jag köpte en grå kjol, ett par svarta jeans, en lila plyschtröja med blå muddar , en brun kofta, en sommarklänning i gult och vitt och ett par lila strumpboxor. Summan slutade på 205 kronor. För hela kalaset:) Det som är lite roligt är min goa mamma köpte en klänning från PoP förra sommaren till mig i exakt samma färg och mönster som den jag nu köpte till Cleo, lite annan modell bara. Ganska sött i Turkiet i sommar…

Japp, idag har åtta månader passerat sedan vår lilla skatt kikade ut ur magen. Det känns helt ofattbart fortfarande att jag och Andreas har fått äran att vara denna lilla juvels mamma och pappa. Det finns inget i världen som slår att bli förälder och det är det absolut bästa som hänt oss, utan tvekan faktiskt även om vårt bröllop kommer på stark andraplats. Cleo, älskade lilla unge, du skänker oss mer glädje än du kan ana. Grattis på åtta-månaders-dagen! Vi älskar dig gränslöst mycket du lilla trollunge:)

Det dyrbaraste vi har

Cleo vinkar! Hon vinkar till allt och alla och mest till sin egen spegelbild medan hon ler stort. Säger man ”Hej hej Cleo” och vinkar till henne vinkar hon genast tillbaka. Katten Jason får sig också en vink ibland men är inte så rolig att vinka till eftersom han inte vinkar tillbaka. Hon är så go när hon viftar med hela armen… Idag när vi skulle gå från öppna förskolan hade hon på sig overall och var allmänt påbyltad men ville ändå vinka hejdå till Levina och mamma Marie. Hela overallen rörde sig när hon med stor kraft vinkade adjö till kompisen. Mitt lilla hjärta!

Mitt i en vinkning

Audin har börjat bli roligare och roligare ju stadigare Cleo blir. Hon går med bestämda steg (och håller mig i händerna alltså…) fram till den och tittar uppmanande på mig ”Sätt mig på den och kööööööööör”. Hon kiknar av skratt när jag drar henne snabbt fram och tillbaka. Hon kan även ställa sig upp på knä och hålla i ratten. Hon försöker gå efter den samtidigt som hon håller i ratten men ramlar ganska ofta. Ser dock jättekul ut… Lilla hjärtat:)

Vi som hade tänkt måla om Lära-Gå-Vagnen i svart och orange (Jets färger såklart) men det verkar inte som om vi hinner det. Vem hade väl kunnat ana att den skulle komma till användning så här snart?!?! Det är inga stadiga steg hon tar och ganska ofta välter vagnen så hon sätter sig på rumpan men framåt går det. På mattan gick det bättre för på golvet rullade vagnen så bra att hon inte hann med, då fick mamman hjälpa till och bromsa. Men är hon inte duktig mitt lilla hjärta:)

För andra natten i rad har Cleo sovit utan att amma. Inatt sov hon HELA natten mellan 20:00 till 8:30. Vaknade tre gånger för att be om nappen men somnade om direkt. Kan ni tro att jag var förvånad när vi vaknar båda två, i varsin säng, klockan halv nio?!?! Hon var på ett strålande humrö när hon vaknade och åt en portion gröt med god aptit. Nästa vecka blir hon åtta månader och jag tror att måste inse att hon inte kommer att amma något mer. Visst ska jag vara jätteglad och nöjd med att ha kunnat amma i nästan åtta månader men den största känslan i mitt hjärta just nu är sorg. Jag vill, med riskt för att låta som kvinnorna som ammar sina tonåringar typ, aldrig sluta amma. Men jag vet, det är ett måste och min lilla gosa håller på att bli stor. Jag kommer säkert vara jätteglad sen när jag uppskattar alla fördelar som kommer i och med amningsstoppet men just nu tänker jag sörja lite… Så det så!

Igår när vi höll på att laga middag satt Cleo på golvet och lekte. Hon har ju numer lärt sig att från sittande ta sig till stående på knä och till liggande. När jag tittar ner så har hon lagt sig på mage. Jag tittar bort kanske en sekund sen när jag tittar ner så är hon borta. Då har lillgosan skjutit sig bak (hon kryper inte utan skjuter sig runt överallt) och har tagit sig över halva köksgolvet och sitter upp!!! SJÄLV! Vi fattade ingenting men varken jag eller Andreas hade satt henne upp. Imorse gjorde hon samma vända. Hon sitter och leker och lägger sig plötsligt på mage Från magläge tar hon sedan spjärn med fötterna mot mitt ben och sätter sig. Lilla hjärtat va stor hon har blivit!

….när Cleo var en lugn bebis! Nu är hon sjövild och tar sig fram som ett yrväder. Tur att vi var på Ikea och köpte säkerhetsprylar till skåpen i köket för nu far hon fram i sin gåstol och rycker i dörrar och drar ut lådor. Igår kväll när hon somnat skruvade Andreas dit dörrstopparna (ni vet..) så nu är det inte lika kul längre. Under tiden jag skrivit detta inlägg har hon tagit sig från sittande till stående på knä, till iggande på mage till liggande på rygg. På ingefär fem sekund och till tonerna av ”mamamamamamam” och ”ijijijijiji”… Hon har även börjat förstå ”gåprincipen” så när jag håller henne i händerna tar hon flera darriga steg framåt. Min lilla gosa börjar bli så stor:)

Lilla älsklingen…