Mitt liv som förortsmamma…

De bästa presenterna är de som ges med äkta omtanke. Jessica och Rikard var i Solna för ett tag sedan och såg en present som de trodde skulle passa Cleo (och hela familjen) perfekt. Så rätt de trodde;)

Tack ni underbara vänner!

Min nyfunne vän Märstabon Johanna har utmanad mig att skriva en lista med sju saker för att få reda på lite mer om mig och den listan var inte lätt att skriva ska jag säga. Jag menar begränsa sig till sju saker liksom, hi hi… Här kommer den:

1: Jag är jättedålig på att ta kritik, både positiv och negativ. Sen jag fick barn börjar jag gråta bara någon säger det minsta lilla negativa till mig men jag jobbar på att bli bättre på det…

2: Tror inte på gräl, vill hellre lösa sakerna innan det hinner bli gräl så det försöker jag leva efter. Dessutom kan jag knappt bråka eftersom jag börjar gråta så fort någon säger något argt till mig. Vi har inte bråkat än jag och min man men minsta sak vi irriterar oss på tas upp. En bra sak i terapisyfte för min del med tanke på punkt 1!

3: Är nästan lite sjukt pedantiskt när det gäller vissa saker. Det rycker i mig om Andreas glömmer att stänga en skåpslucka eller om något ligger snett. Jobbar på det också;) 

4: Gillar att träna och ÄLSKAR att lyfta skrot tills jag får blodsmak i munnen. Kanske därför jag och Andreas passar bra ihop, träningsnarkisar båda två. (OT: En gång tränade jag tills jag fick en muskelbristning, det gjorde fruktansvärt ont men jag kunde ju inte ge mig eftersom Andreas utmanat mig att springa explosivt, jag är mer en seg-löpare (långlöpare). Andreas hade ju dock följt med mig ut på en löprunda så jag var ju tvungen att följa med honom. Kan säga att benet svullnade upp till dubbel storlek och jag höll på kräkas och svimma när jag reste mig upp och det ”small” till i benet…)

5: Har totalt ändrat fokus på bara några år. Från att ha varit världens festprissa till att helt rata krogen och tycker nu att familjelivet och LUGNET är det bästa som finns. Skulle ni frågat mig för några år sedan om jag skulle kunna tänka mig att bo i Märsta hade jag trott ni var galna, så långt från sta´n??? Nu skulle svaret bli detsamma fast tvärtom, skulle aldrig kunna tänka mig att flytta till sta´n och uppfostra barn. Hi hi, tur att man kan ändra sig…

6: Det tog ganska lång tid innan jag bestämde mig för att plugga till lärare. Jag har alltid velat bli barnmorska men när ag tog studentent var jag så skoltrött och skulle aaaaaaldrig plugga igen. Det tog några år av utlandsjobb, festande, ströjobb i Sverige, parytresor och tillslut komvuxstudier för att få mig att inse att det var ju lärare jag skulle bli!

7: Är orolig nästan jämt. Orolig för att något ska hända med Cleo, med Andreas, med resten av familjen, att jag ska bli sjuk eller någon nära mig, att jag inte ska vara en bra mamma till Cleo, att jag inte ska vara en bra fru, att jag inte ska vara en bra förskollärare och senare lärare, att jag inte är en bra vän osv osv. Det enda jag inte oroar mig för är pengar, det får Andreas göra (fniss). Jag är totalt ointresserad av pengar och flashiga saker att jag inte ens kan med mig att oroa mig över en eventuell avsaknad av det. Märkligt kan tyckas eftersom jag är super-duper-o-ekonomisk men det där med pengar löser sig alltid om man har lite sunt förnuft…

Hm, en lista med saker jag kanske inte direkt berättar på ”första dejten”. Och nu måste NI utmanas. Så ni som bloggar och läser nu utmanar jag er att skriva ER lista:)

Natten var toppen, Cleo somnade lugnt och stilla strax efter tio. Hon åt gröt vid åtta och ammade vid tio. Hon hade säkert kunnat äta lite tidigare men onsdagar betyder Greys klockan 21 och det kan inte missas. Så Andreas lekte, sjöng och vaggade som en anka för att distrahera Cleo och det funkade… Jag hörde bortom ”Greysdimman” att hon skrek till ibland men Mc dreamy överröstade skriket så jag lugnt kunde titta vidare. När hon väl somnat, lillhjärtat, sov hon till halv sju. Åt massor bara för att somna om och sova till halv tio. Det är mammas flicka det!!!

Det regnad imorse och det regnar än. Jag gillar inte regn, eller ska jag säga gillade inte regn. Vet inte vad som hänt men helt plötsligt kände jag att en promenad i regnet är precis vad vi behöver. Luften är så fräsch när det regnar och syrehalten hög så på med joggingskor och sen ut. Cleo somnade innan vi ens lämnade rymdgatan och sov hela vägen. Jag svängde förbi Ica i Valsta för att handla inför kvällens middag. Marcus och Sofia kommer hit, eller herr och fru Hillerström eller Nr 67 i Jets och hans fru. Sofia är min bästa fotbollsfrukompis. Valet är lätt för hon får mig att verka mindre galen på läktar´n eftersom hon också skriker sig hes, hoppar upp och ner, blir fruktansvärt arg och allmänt beter sig som en försöksutsläppt mentalpatient på fotbollsmatch. Precis som jag med andra ord. Att hon dessutom är världens goaste och läser till lärare gör henne inte mindre bra, hi hi!

På Ica hittade jag också en haklapp. En så´n där i plast ni vet, som har en liten kant längs ner där maten kan hamna. Så smidigt att bara torka av eller diska sen när Cleo ätit. Som med allting annat är den ju väldigt stor för mini-tjejen men den fyller sin funktion. Eller, den gör mer än så, den håller Cleo sysselsatt medan mamsen fixar krubb. Cleo diggade färgen (så fint turkos typ) och verkade tro att det var ännu en ny maträtt, förvirrad stackarn efter alla nya maträtter vi proppar i henne, så hon tar sig en tugga. Bara för att upptäcka att 1: hon har inga tänder och 2: hård plast går INTE att äta. Men söt var hon när hon försökte i alla fall…

Blir ett kort inlägg idag för klockan är så mycket och jag är supertrött. Men något litet, eller inte så litet alls förresten, ska jag berätta. Idag var det säsongsavslutning med Jets i Folkets hus här i Märsta. Coacherna delade ut en liten statyett till alla i laget och sa några fina ord om var och en. De tackade även oss fruar (och flickvänner) som står ut med alla upptåg de hittar på och de ständiga träningarna, matcherna och allt annat runt laget som gör att de förmodligen träffar våra män lika mycket som vi gör. Efter det samlades alla lag i Arlanda Jets, från Peewee (de allra yngsta) upp till senioerna med u-15, u17 och u19 där emellan. Andreas Fjäll, min man, fick en fin pokal för ”Best player Special team”. Behöver jag skriva att jag är stolt??? Allt slit, alla resor fram och åter och alla ensamma kvällar för min del är helt plötsligt en bagatell i sammanhanget. Som han har kämpat den här säsongen och spelat så in i hyrvi bra trots att han har gift sig, köpt ett hus och inte minst fått världens vackraste gåva, Cleo. Trots att säsongen precis är över och jag alldeles nyss tyckte det var skönt måste jag erkänna att jag längtar redan nu till nästa. Jag längtar efter att få gå matcherna, att få höra det härliga ljudet av skydd som slåss mot varandra vid en riktigt bra block, att se Andreas springa med bollen, ”mörscha” in några extra yards trots att en fet linjekille står precis framför, att få skrika mig hes på läktaren, att snacka skit med Sofia och alla de andra fotbllsfruarna, att dricka kaffe i termos och äta lakritskatter till det och att få springa efter Cleo som förmodligen lägligt nog kommer att ta sina första steg bakom stolparna just när Andreas gör en TD på midgårdsvallen en varm junikväll. JAPP, jag tror jag har blivit en äkta fotbollsfu!!!

(Att mitt klantarsle till karl även tappade bilnycklarna ikväll tänker jag inte ens nämna här eftersom han 1/är best player på special team och 2/hittade nycklarna sen. Okej 3 oxå/jag älskar karlsloken trots denna lilla brist att alltid glömma saker, tappa bort saker och vara allmänt yr…)