Mitt liv som förortsmamma…

Jag har blivit av Nina att skirva Sju sanningar om mig själv, bra som dåliga…  Inte helt lätt men jag ska försöka:)

1: Jag är fruktansvärt oekonomisk. Jag är så ointresserad av pengar så att det blir en last. Jag vet ju att vi behöver pengar för att leva men mer än så är det liksom inte i mina ögon. Jag erkänner dock att jag ibland önskar att jag var mer ekonomisk så att mer pengar kunde sparas till vår älskade dotter men vi har tur som har en fantastisk familj som sparar desto mer till henne:)

 2: Jag älskar mat! Jag har nog inte träffat någon som äter så mycket som mig i en kvinnlig kropp. Eller jo, Vängbergskan som utmanade mig till det här äter faktiskt mer! När jag var yngre och det var ”inne” att bara peta i maten var jag så ”ute” som man bara kan bli (jag har aldrig förstått idiotin att banta som tur är). Jag äter allt utom paltbröd och rå lök faktiskt. Och skulle det mot förmodan bjudas på detta skulle jag säkert ändå inte tacka nej om jag var hungrig!

3: Jag är väldigt positiv. Det är ytterst sällan jag är på dåligt humör och inte kan se livet från den ljusa sidan eller klagar. När jag väl blir irriterad eller arg blir jag SÅ arg att jag kan kasta saker omkring mig. Det går dock över lika snabbt som det kom och jag blir glad nästan direkt. Men ett litet utbrott då och då får min kära man stå ut med…

4: Innan Cleo kom tränade jag ungefär… jämt! Jag och Andreas hade vårt andra hem på gymmet och var där nästan varje dag. Andra par gick på bio eller ut och käkade, vi gick på gymmet! Nu när vi är föräldrar är det ju andra bullar, speciellt eftersom min make måste träna lika intensivt som innnan. Ibland saknar jag dock träningen och jag kan också sakna min gamla vältränade kropp.

5: Jag har ganska dåligt tålamod! När det gäller saker som kräver tålamod alltså, som att måla om ett rum, eller spackla är ännu värre. Jag vill se resultat direkt och har inte tid med ”finliret”. Jag är alltid glad efteråt att jag lyssnar på någon med mer tålamod (Andreas till exempel) för det blir alltid bättre när vi gör som han säger och inte ”stressar” igenom allt och gör det halvdant som jag hade velat. Jag övar på detta varje dag och tycker själv att jag blir bättre på det. Men inom mig bor en liten StressJessi som aldrig kommer flytta ut…

6: Jag är en obotlig romantiker. Tills jag träffade Andreas trodde jag också att romantik var något som vi tjejer drömde om, nu vet jag bättre!

7: Jag tänker aldrig nöja mig (jag låter för gud skull som Grynet…)! Alltså, med det menar jag att vi har bara ett liv att leva och det ska jag lev precis som jag vill. Efter att i över fem år levt ett liv där jag mådde helt okej men inte mer har jag bestämt mig för att jag ska alltid vara lycklig och inte nöja mig med att ha det näst bästa. Jag menar inte att man inte kan ha dåliga dagar eller svackor i livet men att hela tiden fokusera på lyckan och aldrig känna att ”det duger”. Nope, jag strävar varje dag efter att faktiskt må bra, inte bara okej!

Nu är det fixat, passen till mig och Cleo! Cleo skötte sig bra hos polisen och kortet blev riktigt sött på henne. Vi åkte till Täby C och vi var först på plats strax innan de öppnade kl. 10. Kvart över var vi klara med både mitt och Cleos pass så nu ska vi bara vänta till onsdag då vi får hämta passen. Sen om två veckor och en dag bär det av till Holland och Eindhoven. Pappa mailade precis och berättade att det är en festival i sta´n just när vi är där. PERFEKT! Folk klär ut sig och har fest från lördag till tisdag så vi får nog se en del tokiga holländare. Gött:)

Cleo har varit lite gnällig idag. Eller ja, nu efter lunch. Hon sov bara 20 minuter på vägen hem från Täby och sen var hon, precis som jag, vrålhungrig. När vi kom hem och skulle låsa upp tappade jag nycklarna i en springa i trätrallen som vi inte fixat efter att vi bytte dörr. SUCK! Hungrig och kallt barn i kombination med hungrig och stressad mamma var ingen bra kombo tydligen. Som tur är har vi ju underbara grannar så jag och Cleo fick komma in och värma oss (och titta på en bebis som är 2 veckor) medan pappan i huset fiskade upp våra nycklar med hjälp av ståltråd och magnet. När vi väl kom in gjorde jag lunch som Cleo bokstavligen slukade i sig. Jag hann inte ens ta ut skeden ur munnen innan hon gapade efter mer. 2 dl lax, potatis och grönsaker och en burk frukt åkte ner. Efter det var hon gnällig som aldrig förr. Det var bara bra om jag bar vilket jag var sådär sugen på. Stackars barnet var ju trött men det fattade ju inte mamman. Hon fick faktiskt en flaska välling, för att döva mitt dåliga samvete, och nu sover hon som en stock. Snart ska vi göra oss i ordning för att möta Hanna och Tesla i Valsta för att bada. Myspys!

Igår höll jag Cleo vaken lite så att hon skulle få träffa sin pappa innan hon somnade. Hon är ju inte så nöjd med att bara sitta vår lilla energikanin så i väntan på pappan gick vi. Runt runt, flera varv. När Andreas kom hem sken hon upp och slet tag i hans händer och gick, gick och gick lite till. Efter ett tag kom vi på att gåvagnen kanske skulle funka och det gjorde den  Hon går så stadigt med hjälp av vagnen nu och vi behöver bara hjälpa henne svänga ibland…

Idag gjorde jag (japp, ni läste rätt, jag lagade middag fast min man hjälpte till litegrann…) romanescosoppa med timjan och citron. Efter ett recept från Årstiderna där vi numer köper frukt och grönsaker. Den här veckan ska vi dock hoppas över för det finns fortfarande mycket att göra slut på men jag är helt såld på dessa fina lådor:) Gott blir det också!

Det har varit Fashion week på Berns och min älskade syster tänkte på mig och stal en extra goodiebag. Me like goodiebags:) Den var från Max factor och innehöll den där mascaran (false lashes kanske?), en foundationtub, en ögonskugga i snyggt grå ton, en minikajal, en spegel och ett litet miniläppstift i typ lila (jättesnygg färg). Allt låg en supersöt liten neccessär med glitter på. Tack min fina syster!

Jag tävlar sällan om saker men den här plåtningen som Johanna tipsade om blev jag toksugen på! Emelie Ohlsson tävlar ut en häftig fotografering här i Estocolmo. Håll en tumme för mig:)

Idag kom Jason ner för trappen och nästan la sig längs med golvet och smöööög fram till altandörren. Han betedde sig mycket märkligt men vi satt och åt lunch så vi tänkte inte mer på det. Förrän vi var klara och Jason inte rört sig ur fläcken (det hörs nämligen när han rör sig både på det högljudda ”snackandet” och de inte så smidiga hoppen). När vi smyger fram för att se vad som står på ser vi, utanför altandörren, en kompis till Jason. Han uppskattade dock inte sällskapet utan låg mest och stirrade ut katen med öronen lagom bakåtfällda. Vår lilla fegis…

Min underbara pappa var snabb som bara den och skickade blommor som Grattis till examen. Med i ”paketet” var också en liten ask choklad som sparas till fredagsfikat:) Jag blir alldeles varm, TACK älskade Pappi och Cecilia…

Idag säger vi GRATTIS till Cleos fina faster, Andreas älskade syster och min goa svägerska på 28-årsdagen. Hoppas du får en fin dag:)

 Ta hand om dig och Cleos lilla kusin i magen.

 Kramar från den södra delen av familjen Fjäll

Jag har ju glömt att berätta om den nya traditionen min mamma har startat. Vi ska varje år från och med nu ha julgransplundring! Hemma hos mamma var det i söndags dags för premiärplundringen. Min lilla mormor var med och hennes alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Mina kusiner, jag har tre stycken på mammas sida, var där allihop med sina barn. Tre av fem kusiner fick barn under 2008. Lilla Elsa-Lo var först som föddes i januari, sen kom älsklingsCleo den 4e juni och sist kom Elian och jämnade ut könsfördelningen lite. Han föddes den 25 september. Utöver de tre nollåttorna finns Emil som är stor, typ 13 tror jag, och Alvin som är fyra. De är min äldsta kusin Patriks barn. Elsa-Lo har en storebror som blir sju i maj, Elias heter han och var självklart också med. Min moster och morbror (eller ja, min mosters man men han har alltid morbror för att det är lättare att säga) var också där. Ni kan ju tänka er vilket liv det var och det var så underbart. Madeleine och Daniel var med också och underhöll Cleo på bästa sätt, genom att låna ut sina händer så att Cleo kunde gå! Det var en dag fylld med skratt, god mat, fika med tillhörande kaffe, dans och sång kring granen och fiskdamm för de små! En oerhört uppskattad tradition som nu skapats, Tack min älskade mamma!

Minns ni den vackra blomman som kom med blombud innan jul? Från min pappa och Cecilia? Nu som först gav blomman upp men vasen, och de fina stenarna i vasen, fick en ny upplysande funktion i hemmet:)