Trött…
…men ändå uppe i varv så att sova går inte! Vi har haft en sjukt spännande höst bakom oss på jobbet och arbetet är inte slut än. Vår förskola börjar ta form och att få vara en av dem som får vara med och forma den är toppenkul. Våren kommer att bli minst lika hektisk med många nya barn men till hösten bör det ha lugnat sig och kanske kan vi då påbörja allt annat roligt som vi brinner för (typ tematiskt arbete och annat skoj som tyvärr får läggas på hyllan nu när vi ska skapa en helt ny förskola utifrån ett arbetssätt som ingen av oss har jobbat på förut…). Vi behöver fler kollegor och det är snart! Därför har vi haft en annons ute som många har svarat på. Många svar betyder många intervjuer och eftersom jag är facklig representant på jobbet så ska jag sitta med på varenda en! Detta i sin tur betyder arbete från tidig morgon till sen kväll. Jättekul men en vecka innan jul är jag lite trött kan jag ärligt erkänna. Det är också tur att min make kan vara flexibel på jobbet och att min mamma kan rycka ut med kort varsel. Annars hade Cleo fått bo på förskolan;) Istället blir det väldigt få timmar den här veckan eftersom hennes långa onsdag blir en ”mormor-dag” med hämtning klockan 13.30 och fredagen troligtvis ledig med pappsen.
Imorgon ska jag dessutom iväg direkt efter jobbet för den årliga julfikan med tjejerna. Vi är ett gäng på tolv tjejer som har umgåtts ganska länge nu. Den jag har känt längst i gänget har jag känt i 27 år och den jag har känt kortast tid har jag känt i 13-14 år. Varje år sedan 1997 har vi träffats på julen för en fika med tjejsnack och julklappar. Vi är ett gäng otroligt olika tjejer, ni kanske minns att jag skrev om dem i samband med den årliga sommarbo-helgen i somras, som förmodligen inte hade umgåtts om vi träffats idag. Men just för att vi har känt varandra så länge så är de värdefulla för mig, var och en på sitt sätt.
Det jag vill komma fram till är att den här veckan kommer att vara så fullspäckad att jullovet kommer att komma som en skänk från ovan. Jag räknar ner dagarna till vi får vara tillsammans uppe i stugan och jag längtar verkligen efter att få se Cleos min när hon för första gången träffar tomten. All mat och att få läsa en god bok utan att behöva tänka på att jag ska upp för att jobba ser jag också fram emot. För att inte tala om resan till Holland över nyår för att fira in det nya året med pappa och Cecilia…