Cleo och katterna
Grabbarna har ju äntligen flyttat hem och de är skitroliga. De verkar överförtjusta i huset och rusar uppp och ner i trappen ibland så de halkar av farten. De är helt lugna på nätterna vilket inte hörde till vanligheten när vi bodde i lägenheten. Jason som hatar stängda dörrar kunde stå i evigheter och jama så där ledsamt ”släpp in mig, släpp in mig” är jag ganska säker på att han sa… Nu bryr de sig inte nämnvärt, det finns ju så många andra rum att utforska eller för att inte tala om trappen som sagt, som man kan springa i, hoppa i, hoppa mellan spjälorna ner på sin ena klätterställning eller springa lite till. Cleo tycker det är skoj med grabbarna men grabbarna tycker inte det är lika skoj med Cleo. När någon av katterna kommer smygandes stannar Cleo upp och iakttar med nyfiken blick. Igår gick Andreas fram med Cleo till Allan som låg och vilade i klätterställningen. Cleo skakar i hela kroppen och ger ifrån sig ett iltjut av entusiasm. Allan var inte lika entusiastisk… Inte heller tycker Jason att ljuden hon gör är lustiga för fem öre utan han tar det steget längre och drar öronen åt sig OCH lägger benen på ryggen och springer som gällde det livet. Men de verkar inte lida utan är lika kelig som alltid, eller ja Jason är ännu keligare faktiskt men det är en annan historia…
Jason är ju så nyfiken på den konstiga lilla katten som tjuter så men håller sig på säkert avstånd…
I skrivande stund ligger Allan utslagen vid mina fötter och gillar inte alls att jag bloggar, kela tycker han att jag ska göra