Hela familjen på Sälen
Imorse kom Andreas hem halv fem efter att ha lyckats hålla sig vaken nog att köra hem i alla fall. Cleo tyckte att hon skulle hälsa pappa välkommen hem och vaknade en halvtimme senare. Efter ett tag smög vi ner och gjorde välling som Cleo fick i soffan. Det tog inte ens en hel flaska välling innan vi båda två sov igen, i soffan. När vi vaknade klockan halv nio hade min arm domnat bort eftersom jag legat på den. Men jag kände mig ganska pigg i alla fall:)
Andreas kom faktiskt ner strax efter och har varit förvånansvärt pigg tycker jag! Efter lunch ville Cleo sova igen så vi packade ner henne i vagnen och begav oss mot Sälens öppna förskola. Det var lugnt till en början på Sälen men efter ett tag droppade det in några kända ansikten så Cleo blev glad också. Sångstunden var en hit och Cleo skrek högt när apan kom fram ur Brittas sångpåse. Levina ville mest knata fram till mitten hela tiden och Cleo var inte sen att följa med så där stod de och stajlade sig… När sångstunden var slut fick Cleo lite mellis och började lagom tills youghurten var slut klia sig i ögonen, hon sov bara den lilla stund det tar att gå till förskolan så vi kände nog båda två att det var dags att gå hemåt så hon fick en längre powernap. Vi tog en ganska lång omväg hem i det underbara vädret och Cleo sov så gott. Det är så mysigt att ha sällskap av sin man på promenaderna:) Cleo sov vidare ett litet tag när vi kom hem och Andreas åkte till tandläkaren och fixade det sista med rotfyllningen så nu är tanden hel igen efter snart TVÅ ÅR (tanden slogs av i första matchen säsongen 2007).
Nu har Cleo fått middag, ett bad och välling. I den ordningen. Hon har också hunnit somna precis som sin far som ligger bredvid och snusar i vår säng, de är så fina tillsammans så jag harinte haft mage att flytta över Cleo till sin säng ännu. Jag tänkte ta en snabbdusch innan jag ska göra dem sällskap och pussa lite på deras fina sovande ansikten…
februari 3rd, 2009 at 12:16 e m
Wow, står hon själv och stajlar nu? Duktig hon är!
februari 3rd, 2009 at 9:18 e m
Johanna: Nja, inte riiiiktigt än! Det är med hjälp av våra händer som de knatar in i mitten. Hon står själv en sekund när vi är bredvid men ramlar lika fort, jättekul! Mot saker går strålande att stå själv men reser sig inte själv än, snart så…