Mitt liv som förortsmamma…

Igår var det dags för det efterlängtade julbordet på Tyrol. Länge har vi pratat om alla konstiga saker vi ska äta på detta vilda julbord (Tyrols egna benämning inte min…). Dagen började bra och vi var till och med i tid till Grönan. Vi hämtade upp Micke och Sofie på vägen och mätte sedan upp Ann och BP med två av sju barn ute på djurgår´n. Vi tog en vända förbi marknaden på Gröna lund men jag vette tusan om det ens borde få kallas marknad, det var inte mycket att se. Eller så var vi så förblindade av hunger så vi inte såg härligheten i det hela. Fint var det i alla fall med massa ljus och pynt. När vi väl kom fram var vi nästan först på plats, de öppnade kl. 11.30 och vi var där prick då. De stängde lunchsittningen kl. 16 och vi var sist därifrån med kanske tio minuter kvar till stängning. Vi är ett hungrigt gäng, fast det behöver jag väl knappast skriva…

Julbordet var… magiskt! Så mycket mat har jag aldrig sett tror jag. Och så mycket roligt utöver det vanliga. Lax i massa former, min favorit var saffrnansinkokt lax, mums! Bäverstek och björnköttbullar hörde nog till det ovanligaste eller ja renhjärta också kanske. Det sistnämnda var ingen hit tycker jag men både bäver och björn var helt okej. Renstek var supergott och likaså souvas. Sill på många olika sätt fanns också. MEN favoriten var ändå dessertbordet!!! Oj, oj, oj va gott allt var (japp jag hann nog smaka allt, eller nä inte tårtorna men så är jag inte så mycket för grädde och sån´t).

Vi som var där var tre par från Jets och ett kompis-par till Ann och BP. Vi hade ju med oss Cleo såklart som skötte sig exemplariskt. Jag hade med lunch till henne som hon glufsade i sig vid halv tolv. Sen satt hon i en barnstol och lekte nästan hela tiden. Hon fick smaka lite frukt men var fullt upptagen med att titta på alla människor och de fina ljusen. Tillslut provade vi att lägga henne i vagnen och där somnade hon i allt stoj. Hon sov ett litet tag och vaknade sen med ett leende. Andreas och Cleo tog en sväng i babybjörnen, baktanken var nog att min kära man på så sätt kunde gå och småäta från det fina dessertbordet;) När vi skulle åka hem fick Cleo lite tutte och sen gav vi oss av. Då kom smällen!!! Från grönan till NK tog det, håll i er, 55 minuter. Jag var så arg och svor åt den här jäkla sta´n så jag nästan var blå. Det var så mycket folk och så långa köer att jag nästan kreverade. När vi väl passerat NK, efter ett amningsstopp för Cleo belv hysterisk i bilen och jag förstår henne, tog det 40 minuter hem. Och då stannade vi i Rotebro och släppte av Sofie också. Att det ska ta längre tid att åka Strandvägen ner än hem till Märsta är vansinne. Min sista gnutta kärlek till Stockholms innerstad är nu borta och jag har en gång för alla gjort slut med city (inte med söder, mitt hjärta bankar fortfarande för söder såklart, och Berns, jag älskar Berns fortfarande men utäver det är det bara nattsvart hat för tillfället…).

Efrer att ha ätit i drygt fyra timmar behövde vi inte direkt mycket mat på kvällen. Men varma mackor och lite popcorn till Iron man kunde vi ju klämma ner. Jag lovade min kropp en löprunda på söndagsmorgonen när jag gick och lade mig… När jag vaknade imorse svor jag över mitt löfte och tänkte nästan strunta i det. Vilken människa med lite sunt förnuft ger sig ut klockan 8.30 en söndag med snålblåsten piskandes i ansiktet och regnet som droppar i nacken? Jo, Jessica Fjäll! Jag kan ju för guds skull inte skylla på graviditeten längre, nej magen måste bort, inga ursäkter. Jag ångrade mig inte en sekund heller, luften var så frisk av regnet och det var alldeles stilla i Märsta. En halvtimme var jag ute, måste börja lite lugnt så inte min stackars kropp går in i chock, och när jag kom hem väntade min älskade man och dotter med nybakta scones och färskbryggt kaffe. Livet kunde vara sämre…

Efter lunch åkte vi iväg till Nacka. Vi smög förbi vår gamla lägenhet med bilen och kände inte det minsta saknad, varken efter Nacka eller lägenheten:) Vidare till familjen Ervid som bjöd på första-advent-fika. Det kom lite kompisar dit och vi hann både dricka kaffe och glögg samt äta lussebullar. Det var toppentrevligt och Cleo verkade tycka det också. Hon tittade länge på Nea som gick runt henne flera varv och pratade lite. Nu är jag och Cleo själva här hemma, med katterna såklart. Andreas är i Uppsalalägenheten som ska ”lämnas tillbaka” imorgon och fixar det sista med några snälla kompisar som hjälper till. Jag är så less på allt som har med den där lägenheten som ni kan förstå efter alla jobbiga turer fram och tillbaka med idioter till hyresgäster, extra utgifter som vi absolut inte behöver och allt fixande som självklart tagit grymt mycket längre tid än Andreas trott (Nä hä???). Så från och med imorgon hoppas jag att jag slipper höra ordet kantorsgatan någonsin igen…

Lite bilder från julbordet med stort J, men hur lätt är det att ta bra bilder med ett gäng dårar? Jag börjar förstå varför Andreas trivs så bra i Jets…

Nog för att min man är fin men det var INTE honom jag ville ha på bild…

Efter 17 år i laget leder BP förmodligen dårligan…

Både Micke och Andreas tokar sig, surprise!!!

Tur att vi tjejer finns så det blir någon ordning…Här är Micke och hans Sofie (min träningskompis)

Min favoritdel av julbordet, dessertbordet:)

Fina fina Cleo var finklädd idag på adventsfikat! Den snygga klänningen fick hon av Andreas jobb när hon föddes.

Detta inlägg postades söndag, november 30th, 2008 kl. 11:08 e m och är arkiverad under Allt och inget. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.