Mitt liv som förortsmamma…

Jag hinner knappt skriva nu för tiden för det är fullt ös medvetslös. Är det inte det ena så är det det andra för att uttrycka det enkelt;)

I helgen åkte vi upp till Sundsvall, bara för en natt men bättre en kort visit i norr än ingen alls. När vi kom fram så var Nina redan på plats hos mamma Fjäll. Nina är, för er som inte vet, Andreas ”nästan-syster”. Per var också där, Johannas Per alltså. Johanna kom lite senare för hon hade varit på hockey med kunder. Johanna hon går på hockey på arbetstid, jag torkar snor. Well, allt är inte rättvist här i världen. Jag menar nå´n måste ju gå på hockey också;)

Min svärmor bjöd på god middag efter det sedvanliga kramkalaset. Mest kramades det på Cleo men jag har numer accepterat att jag kommer i andra hand… Hemma hos Marianne finns det en våg, den enda vågen jag har vägt mig på sedan Cleo kom. Vågen och jag gillar varandra för nu visade den på samma vikt som innan graviditeten. Men vågen visar ju dock inte att vikten omfördelat sig och hamnat på magen av någon konstig anledning. Men men, det var en ganska oviktig parentes.

Per och Andreas skulle på fest på kvällen. Tille Pirre som skulle ha födelsedagskalas och sen utgång. De hann dock bara till kalaset sen däckade födelsedagsbarnet och gästerna fick äran att bädda ner den överförfriskade värden innan de begav sig hemåt. Tur var kanske det för min käre make som inte är så van vid alkohol var lite rund under foten. Så rund att han låste en öppen dörr för att sedan stå och slita i dörrhandtaget och sedan komma in och försiktigt pussa sin sovande dotter på handen som vaknade av den ”försiktiga” pussen. De hade roligt i alla fall och DET är faktiskt huvudsaken. Vi hade det också bra. Vi satt i soffan och trängdes jag, Johanna, Kella och Cleo. Cleo, bebisen, hade halva soffan. Kella, hunden, hade nästan halva soffan. Jag och Johanna delade på resten och mamma Fjäll satt i fotäljen. Det låter trångt, och det var det, men så mysigt:) Cleo slocknade och sov ett bra tag medan vi tittade på tv men sen vaknade hon och umgicks lite, fick gröt och pratade med sin farmor och faster.

På söndagen tog vi en prommis i den härliga vintern och sedan packade vi in oss i bilen för att bege oss mot Märsta. Vi har haft turen att få träffa Johanna igen idag fast i vår stad. Hon är på kurs här nere och vi bokade naturligtvis bord på favvostället Berns. Vi hängde där ruskigt ofta innan jag blev gravid och under graviditeten. Så mycket att jag nog kan skylla 20 av mina nästan 3o graviditetskilon på Berns dessertbuffé. Men nu blir det inte lika ofta (eller ja, vad man nu kallar ofta, vi kom på att jag var där på min möhippa, plus att vi var där med mammorna i somras, plus att jag varit där två gånger med Cleo och ätit. En middag med papsen när Cleo bara var dryga månaden och en lunch med mor och far ute på uteserveringen i somras om jag inte missminner mig. På fem månader kanske det är ofta?!?!). Men nu var det i alla fall dags igen alltså. Och vi åt som vanligt alldeles för mycket. Dim sum, vitlöksfrästa hericot verts och massa sushi. Me love sushi och eftersom Berns har den klart godaste sushin i sta´n så kan jag säga Me love Berns even more. Massa godsaker till kaffet (chokladtårtavariant med hallonsorbet, lakritsglass med lingonmousse, friterad banan med vaniljglass, citronmarängkaka och massa annat som jag inte minns namnet på) och en nota som landar på nästan ingenting. Tack älskade syster! Cleo satt med till en början men började skruva lite på sig och gnälla efter halva middagen. Vi provade gröt men jag tror lillgumman var för trött så det blev tutte och sen ner i vagnen. Efter fem minuter började ögonen blinka längre och längre blinkningar och så helt plötsligt sov hon. Mitt i allt oväsen med ett fullt Berns (tydligen några som skulle spela senare på kvällen, någon releasespelning eller nå´t så det var proppat med folk när vi gick). Jättetrevlig kväll måste jag säga och min oro för att Cleo inte skulle palla trycket var ju helt obefogad.

En liten parentes till. Hjälp vad jag känner mig gammal i vissa sammanhang. Det var ganska många unga tjejer som ramlade in efter ett tag. Ni vet så där unga så att brösten faktiskt sitter där de ska och hyn inte har en minsta antydan till rynkor. De är väl knappt 20 och borde inte ha några som helst bekymmer i världen men har det säkert för de kanske inte får hångla med rätt kille eller kanske har köpt fel nyans på läppstift. Nej men skämt och sido, jag kom på mig själv med att känna mig gammal när en av tjejerna gick förbi i en pytteliten klänning utan axelband och min första tanke var ”Åh herregud, fryser hon inte?!?”. Så kan det gå…

 För att avsluta: några bilder från helgen:) Nu ska jag sova, min man och dotter ligger bredvid mig och snarkar. Ganska söta måste jag säga när de tävlar om vem som andas högst…

Cleo med sin goa farmor. Kramkalas när vi kom fram. 

Kella spelar oberörd men lite sotis blev hon nog på den nya konstiga hunden som får så mycket uppmärksamhet

Per är en av Cleos favoriter och var en riktig hejjare på att mata också:)

Cleo sover sött i soffan hos farmor 

Framför Andreas barndomshem och där Cleos farmor bor. Härliga sol och härliga snö. Kella fick också följa med på prommis:)

Detta inlägg postades tisdag, november 18th, 2008 kl. 11:30 e m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.