Mitt liv som förortsmamma…

… att blogga! Men några rader kanske jag kan knåpa ihop, den blir det nog et uppehåll ett litet tag till. Eller så kommer lusten tebax kanske;)

TUR att vi sålde den andra bilen. Det är så fruktansvärt tungt att cykla i den här förbannade snön och med dubbdäcken på blir det ännu tyngre. Hade vi haft en extra bil hade jag förmodligen tagit den till jobbet och skadat vår miljö mer än jag redan gör och dessutom aldrig blivit av med julkilona. Nu tar det ungefär dubbelt så lång tid att cykla hem från jobbet, till jobbet är nog tiden densamma eftersom det bara är nedför i princip. När det är -10-15 grader och svart ute förbannar jag vårt beslut att sälja bilen. Väl uppe på cykeln och halvvägs inser jag att utan den dagliga cykelturen som i dagsläget verkligen tränar mina benmuskler skulle jag nog inte må så bra som gör. Joggingen var också riktigt KUL i söndags, lite ont i fötterna bara eftersom underlaget är så ojämnt med all snö. Tog rundan runt Steninge slott och mot valsta, en sisådär 6-7 kilometer vilket känns lagom just nu när kylan är som den är. Framåt våren får jag öka på till milen men just nu känns det som om våren aldrig mer kommer dyka upp…

Cleo grät några tårar när jag lämnade henne i måndags. Andra gången det händer så det skar i mitt hjärta. Hon hade visserligen slutat innan jag ens kommit fram till dörren ut till hallen. Resten av veckan har det gått strålande som alltid. Det är verkligen häftigt att se hur mycket hon har utvecklats sen hon började på Orion. Lena, en vikarie som inte träffat Cleo på en månad, påpekade att språket verkligen börjat komma igång. Det är kul att höra från någon som inte träffar henne så ofta och märker skillnad. Det är tvåords- och treordsmeningar på löpande band:) Älskade barnet blir väl en pratkvarn som sin mamma och mormor till morfars stora fasa, ha ha.

Jobbet lunkar på. Hamnade lite i en svacka när schemasnacket kom upp igen. Jag gillar verkligen mitt jobb men det är ett dumt att ha när man har småbarn. Tiderna måste ju naturligtvis funka med verksamheten och vi måste finnas där när det är flest barn MEN det krockar ju med mina önskemål. Jag har ju valt det här jobbet vilket betyder att jag får rätta mig. Jag funderar på att gå ner ännu mer i tid eller om Andreas också ska gå ner för att få livet att gå ihop. Jag märker att den enda dagen som Cleo är grinig hemma om hon är det på kvällarna är på onsdagarna när hon går mellan 9-15:45. Nu har jag ändrat så att hon börjar senare de flesta dagarna men hon måste fortfarande gå till kvart i fyra på onsdagar… Jag är så glad över att hon trivs så bra och att hon har så många kompisar där (bästisen Nova och hon skiner upp varje morgon vi kommer in) annars hade jag grämt mig ännu mer över knäppa tider.

Svammel svammel, det blir en del tankar på livet och hur jag vill leva mitt. Nu tror jag att jag ska gå och sova, så jags lutar svammla någon gång;)

Detta inlägg postades fredag, januari 15th, 2010 kl. 12:40 f m och är arkiverad under Allt och inget, Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.