Jag skulle ju inte…
Nu sitter jag här själv i stugan. Jag skulle ju inte… Det är så tyst och så mörkt att jag aldrig varit med om maken. Det där med att man kan höra tystnaden har fått en helt innebörd för mig, man KAN nästan höra den eller? Dagen har bjudit på lunch hemma hos svägerska med fina Simon och Per. Han är så fin och så snäll lilla Simon. Cleo pussar hej vilt på sin kusin och inom mig längtar jag tills de blir lite äldre och verkligen kan glädjas åt varandra. Nu på kvällen har det varit fullt hus hemma hos svärmor. Johanna, Per och Simon var ju där såklart. Pierre som känns som en del av familjen var också där. Andreas och hans vänskap är verkligen unik, Pierre känns så… självklar liksom. Vängbergska klanen var också där, allihop med alla hundar. Cleo har lärt sig säga farmor och Kella (farmors hund) och ibland står hon och SKRIKER Kella för att locka på hunden. Helt utan resultat eftersom Kella är döv men det förstår inte vår älskling riktigt utan gastar på för kung och fosterland. Det bjöds på helt fantastisk älggryta och alla var nöjda och glada. Vi tog en chansning också, Cleo har nämligen knappt sovit idag och vi ville ju inte behöva åka hem tidigare än nödvändigt från middagen så vi lät henne hålla igång efter bästa förmåga. Eftersom det var fullt hus hade hon lite att göra eftersom alla måste roas, dansas för, kramas med eller sno mat ifrån. När klockan var halv tio och hon fortfarande var på strålande humör vågade vi inte chansa längre utan åkte hem medan Cleo somnade sött med vällingflaskan i munnen. Nu ligger hon i sin säng och sover medan pappan är på sen bio med Pierre. Jag väntar på utröstningen av Idolerna så att jag kan sova sen. Om jag kan, det är ju så tyst…