Livstecken

Här är vi! Som jag skrev tidigare så finns verkligen ingen tid att blogga så bloggen är kanske ingen blogg just nu utan något annat. Vad vet jag inte men men…

Vi mår bra! Dagarna rusar förbi och Cleo verkar trivas på sin nya förskola. Pedagogerna har Andreas fårr förtroende för och det känns tryggt! Igår lämnades hon för första gången själv när Andreas kom med henne klockan nio och det är väl då det går att se hur det går för lillskruttan. Hon hade varit glad, ätit bra (både hårdbröd och grönsaker hon inte tidigare provat OCH sitter på stor stol utan båge så nu har bågen rykt här hemma också…), sovit i sin vagn och lekt en massa. När Andreas kom stod han och smög ett tag och hon sprang runt inomhus och såg allmänt lycklig ut. Hon har fått för sig att drygt en timme middgassömn räcker men jag vet inte om det är övergående. Hon brukar ju sova minst två timmar. Kvällarna har varit förvånansvärt pigga men klockan sju somnar hon utan problem och sover sen till halv sju-sju nästa morgon. Inte helt fel:) Idag är en av mina tidiga dagar så vi har fått dispans att hämta rint tjugo i två istället för halv två så att jag får följa med också.

När Andreas kom hem var de ute och lekte i några timmar. Sen tyckte Andreas att det var dags för mellis, det tyckte inte Cleo! Så på bästa Cleomanér slängde hon sig ner på marken för att visa sitt missnöje (japp, hon har ett sjuhelsikes humör) och landar med näsan på en sten. Så nu är hon både blå och röd på nosen lagom till förskolefotot idag. Vilket minne:)

Nu, dags att jobba på mitt härliga jobb. Hoppas de satt på kaffe…

4 Kommentarer till “Livstecken”

  1. Hanna Säger:

    Cyklade du från jobbet till gymmet? För om det var dig vi såg så var klockan 16.05 och platsen vid garagen vid Ekilla gårds väg. Annars har du en dubbelgångare! Det är inte så dumt det heller. ;)

    Kram på er med!

  2. forortsmamma Säger:

    Hanna: Japp, det var nog jag! Konstigt att jag inte såg er, brukar ha koll på läget runt omkring mig. Sorry!

  3. Hanna Säger:

    Ingen fara! Jag insåg liksom inte att det var du förrän du var 50 m bort eftersom det gick så fort. Men när jag la ihop klockslaget med var ditt jobb ligger så kändes det som att det borde varit du. ;)

  4. Gunilla Säger:

    Hej! Vad roligt att äntligen få titta in i din bloggvärld :) . Så det var i ett utbrott av ilska över att behöva gå in, som Cleo fick sin ”röd-näsa”. Hon tycks verkligen älska sin gård (och det är hon ju som bekant inte ensam om)!

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu