Mitt liv som förortsmamma…

Jag har aldrig varit en tidsoptimist, det har min man tagit hand om. Jag menar det var ju så jag lade märke till den snygga pajasen som aldrig kunde passa tiderna när vi hade föreläsningar eller seminarier. Samma pajas är idag min högt älskade man som nu har smittat av sig av sin tidsoptimism. Inte så att jag direkt kommer sent utan snarare att jag inte hinner med det jag tänkt göra. Nu när jag dessutom jobbar så springer tiden ännu fortare, hur är det möjligt?

Jobbet är som en saga! Visst är det tufft, krävande och ofantligt mycket som ska fixas men att tacka ja till ett jobb där jag får vara med om att starta upp en helt ny förskola verkar vara ett av de bästa valen jag gjort. Om jobbet i framtiden ens är hälften så roligt som det är nu kommer jag att dansa mig igenom arbetslivet. Det blir många skratt på dagarna och kanske lika många gånger vi sliter våra hår, vissa barn vet precis hur de ska få en att gå i taket. Och det är ju dessa barn som kanske mest förgyller ens dag trots allt…

Cleo hostade lite inatt och jag som är livrädd att hon ska missa förskolestarten ställde in allt vi hade på agendan. Hon mådde prima när hon väl vaknade och har inte varken hostat eller snorat på hela dagen så oron var klart överdriven. Vi tog en cykeltur till Saga och lekte lite som tack för gårdagen då de kom till oss och lekte. Sen har vi fixat här hemma eftersom jag fick ett ryck och ville få större vardagsrum. Ut med köksbordet och in med matsalsbordet (som vi nu måste måla vitt!!!) i köket, tur att vi har någorlunda stort kök… Jag får vänta med en separat matsal tills vi får råd att bygga ut för just nu känns Cleos lekyta mer akut! Så nu har vardagsrummet fått sig ett redigt ansiktslyft:)

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva för jag har nästan glömt vad vi har gjort den här veckan. Min fina mamma har varit här och passat Cleo medan Andreas har fått jobba. Hon kom i onsdags och sov över i två nätter. Hon och Cleo har lekt, lekt och lekt mest hela dagarna. De tog en tur förbi Orion också för mamma ville presentera sig för Cleos blivande pedagoger eftersom hon kommer att hämta Cleo på fredagar. I fredags avlöste min syster mamma och åt middag med oss och sov över. Pappa och Cecilia har också hunnit vara här på middag! Maddes sambo Daniel och hans föräldrar var också här på middag en dag så det har vrekligen varit fullt upp märker jag nu, inte konstigt att jag knappt minns något… Svammligt värre men ändock ett livstecken från oss. Vi mår prima även om maken inte är så nöjd med att ha spruckna revben, att nysa ser oerhört smärtsamt ut stackarn. Men han klagar inte utan biter ihop och laddar batterierna för säsongens sista match om två veckor.

Nu ska jag sova och ladda mina batterier inför en ny förhoppingsvis lika fin vecka som förra. Må gott alla:)

Cleo fick ett par bedårande "crocs" av sin morfar och Cecilia som de hittat i USA.

Å så en helbild:)

Detta inlägg postades måndag, augusti 17th, 2009 kl. 12:41 f m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.