Mitt liv som förortsmamma…

Vackra sommarflickan

Cleo har under en tid, kanske två månader, tyckt att det varit kul att äta själv. Hon skopar upp men kastar gärna maten när den väl hamnat på skeden. Några skopor har åkt in i munnen men vi har suttit beredda med sked och hjälpt till. Tills nu när hon inte alls vill bli matad. Det har nog varit så ett tag men hennes tröga föräldrar har inte alls förstått vad hon menar… Så nu ställer vi fram hennes tallrik och en gaffel (gaffel funkar oftast bättre än sked) och för säkerhets skull en extra sked eftersom gaffeln lustigt nog sliter sig ibland och hamnar på golvet. När hon nu fått äta helt själv blir det mindre kladd eftersom hon inte behöver kämpa med oss om att få skeden/gaffeln själv numer och hon äter som en häst. Vet inte om det är nyhetens behag men kul är det att äta själv och då gör hon det tills det är slut på tallriken, hur mycket som än ligger där verkar det som. Visst behöver vi övervaka så att inte tallriken far i backen men på det stora hela kan vi nu äta samtidigt som Cleo, inte som förr äta samtidigt men ändå mata varannan tugga och således inte riktigt ÄTA samtidigt.

Idag är det sol och varmt, vi njuter. Vi har blåst upp Cleos fina pool för ett dopp senare i eftermiddag och väntar nu på att barnet ska vakna så att vi kan cykla ner till Steningebadet med en fräsch fruktsallad i picknickkorgen och badkläderna på. Vet inte om det blir något dopp men väl ett känna-med-tårna-bad! Cleo har hunnit leka med några av kompisarna på gården och hon har verkligen upptäckte förtjusningen och alla fördelar med att gå. Nu går hon så det verkar som om hon aldrig ska stanna. Fina lilla hjärtat…

Först ska maten på gaffeln...

...sen gaffeln in i munnen...

...och sen lyckan!

Detta inlägg postades tisdag, juni 23rd, 2009 kl. 2:26 e m och är arkiverad under Cleo. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.