Mitt liv som förortsmamma…

Jag minns det som igår när jag satt och skrev snöiga inlägg och så nu är det nästan sommar. Idag har det känts så i alla fall, och förra helgen också. Vädret är toppen, solen skiner, himlen är blå och vi bor i hus. Resultatet av den ekvationen blir mucho utetid. I söndags gick vi ut lagom till frukost (som naturligtvis intogs på baksidan) och gick in klockan åtta på kvällen. Vi hade städdag på gården och efter att ha slitit ett bra tag så bestämde vi oss för att dra fram långborden från föreningshuset och grillarna från tomterna och ha grillparty. Eftersom det var söndag och det mest var barnfamiljer ute så blev det mer grillning än party men hjälp va mysigt det var. Cleo hamnade hos en av favorittjejerna som försåg henne med kex och tzatsiki så hon var väldigt nöjd och föräldrarna likaså som i lugn och ro kunde äta upp middagen.

Mycket utetid blir det men ändå är älsklingen sjuk. Inatt skrämde hon oss med ett kruppanfall. NU förstår jag vad de menar med att man hör skillnad på hosta och hosta. Hon fick ingen luft stackarn och min tappra make gick ut på balkongen med henne och stod och vaggade i 20 minuter. Det var vårdguidens tips och likaså Löwets närakut som vi uppsökte idag (också på inrådan av vårduiden). Vi fick kortison som vi ska ge inatt ifall hon får ett nytt anfall och sen ska vi försöka igen med ventolin. Astma trodde läkaren inte att det var men vidare utredning blir nog aktuell om hostan inte ger med sig. Första gången vi gick till läkare för att hon hostade så det lät som hon skulle kvävas var i december och då hade hon hostat ett tag. Den har inte gett med sig än så ihärdig är bara förnamnet. Som tur var är vår lilla kämpe en glad skrutta som äter, dricker och är glad när hon inte hostar. Måtte hon bara få bli HELT frisk snart…

Andreas har idag bytt däck på volvon (forden kan vi inte fixa själva så den får vänta), lagt sten på framsidan där det snart ska byggas trapp, lekt med sin dotter medan mamman fick ta en härlig joggingtur, lagat en hel ljvulig lunch på strömming och senare en lika ljuvlig middag med grillad entrecote. Han är en duktig make och en mycket kär person här i hemmet. Cleo säger äntligen pappa till hans stora glädje, nu är det rättvist eftersom hon har sagt mamma ett tag.

Cleo har äntligen gått upp lite i vikt men inte så mycket som man kanske önskat enligt BVC-Karin. Hon är nu 69 cm lång och väger 8050 gram. Lite under sin normala kurva på vikten men hon ökar i alla fall. Hon går med endast en hand som stöd men så fort vi släpper står hon någon sekund och sen sätter hon sig ner. Hon har tagit några steg vid några tillfällen men så fort hon inser att hon går själv blir hon feg och sätter sig ner. På måndag blir hon elva månader och är den mest ljuvliga varelse man kan tänka sig. Hon vaknar med ett leende och somnar med ett leende. Hon är som en solstråle som dessutom avgudar barnen här på gatan och vinkar glatt så fort någon går förbi. Mitt fina hjärta…

Nu har äntligen min älskade man kommit in från ”tomtfixandet” så vi tänkte umgås lite innan ögonen faller ihop på oss båda. Det är tröttsamt med hus men ack så underbart:)

Detta inlägg postades fredag, maj 1st, 2009 kl. 11:24 e m och är arkiverad under Allt och inget. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.