Mitt liv som förortsmamma…

Igår åkte vi till Sigtuna med Johanna och Nova. Cleo verkade bättre för ett litet tag men så hostar hon till och man tror att lungan ska flyga ut… Hon är ju så pigg och glad så det är svårt att tro att hon mår dåligt. Vi hade i alla fall en helt underbar dag i Sigtuna med en låååång promenad längs med vattnet och sen en supergod lunch på Myntet. Småtjejerna fick mat och majsbåge och verkade allmänt nöjda med livet. Något helt ljuvligt hände också, Cleo skrattade åt Nova för första gången. Alltså inte på ett elakt sätt utan åt Novas tokiga ”dans” med tillhörande bankningar på bordet. Nova log stort och fortsatte banka och Cleo skrattade på. SÅ härligt att de börjar upptäcka varandra på riktigt nu, nu när de har känt varandra i mer än halva sina liv faktiskt:)

På morgonen hade jag känt sting av smärta i magen, som om varje andetag gjorde ont, men det gick över efter ett tag. Jag brukar ju ha ont i magen ganska ofta och är van vid det så jag tänkte inte mer på det. Efter lunchen smakade kaffet ganska trist men å andra sidan var deras vatten på Myntet ingen höjdare heller så jag tänkte inte mer på det heller. När jag kom hem kände jag dock att något var tok på riktigt och när Andreas kom hem för ”mellispaus” från lägret fick jag gå upp och lägga mig. Det dröjde dock inte länge förrän vi insåg att han inte skulle kunna åka tillbaka till sista träningen på lägret. Efter att ha haft sjukt vidriga kramper i magen och frossa i någon timme började sedan springandet till toan. Först för att sitta på den tills benen domnade bort och sedan för att hänga över den tills inget fanns kvar i magen längre. Magen verkade dock inte tycka detsamma utan skulle prompt få mig att kräkas några gånger till så det kändes som om tarmarna vred sig och jag med dem i plågor. Eftersom jag frös och var tokvarm på samma gång tog jag tempen som visade feber. Inte mycket men väl en liten bit över 38 grader vilket inte precis hjälpte… När vi väl skulle sova värkte min kropp så till den milda grad att jag inte kunde somna, något som aldrig hänt mig som kan somna när som helst. Cleo kunde (ville?) inte heller sova så hela familjen låg och vred och vände på sig. Andreas stannade hemma från jobbet för att umgås med Cleo medan mamman ligger i soffan och återhämtar sig. Nu är de på Coop och handlar veckohandlingen som jag inte, av förklarliga skäl, inte orkade med igår. Han var så söt när de skulle åka iväg, så där lite glatt nervös och disträ eftesom det är första gången han ska storhandla själv med Cleo. Mina fina älsklingar… Jag hoppas de får med sig lite blåbärssoppa hem för nu börjar jag faktiskt känna att jag ska prova att äta något. Det är en stor fördel med magsjuka, det går över snabbt…

Cleo snorar och hostar men jag vet inte hur oroliga vi ska vara! Det går tydligen ganska mycket skräp i området och många verkar vara sjuka länge länge. På torsdag tänkte jag gå til BVC´s öppna mottagning och väga lillgosan eftersom hon känns så smal. Hon äter helt okej men har så svårt att tugga när hon är så täppt. Vi har börjat mixa mat till henne igen men lite bitar klarar hon av också. Det blir mycket yoghurt också vilket i och för sig är en helt okej näringskälla. Välling är hon inte så förtjust i på dagtid men ibland försöker vi truga i henne en extra flaska för att hon ska få lite extra energi vår lilla sjukling…

Lördagen måste jag ju skriva om också. Jojjo, min gamla vapendragare, fyllde 30 år och hade party hemma hos sig i Duvbo. Jag klädde upp mig och tog bilen till festen. Väl där var många bekanta ansikten och flera av mina gamla kompisar (de flesta har jag känt i mellan 23-27 år vilket känns helt fantastiskt att vi fortfarande hänger ihop…). Jojjo bjöd på god mat och lika god kaka till kaffet. De andra drack drinkar, vin och öl medan jag nöjde mig med vatten och kaffe eftersom jag var lat och åkte bil. När klockan närmade sig midnatt skulle sällskapet bege sig in till sta´n och gå på Berns och då smet jag hem. Hade en helt fantastisk kväll med trevlig sällskap:) När jag kom hem möts jag av ett stycke sovande make och tätt tätt intill honom ett stycke sovande dotter. De var så vackra att mitt hjärta smälte. Jag var tvungen att stå och beundra dem ett tag innan jag lade över Cleo i sin säng och sedan själv kröp ner och somnade gott…

Detta inlägg postades måndag, mars 16th, 2009 kl. 3:19 e m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.