Vår resa till Tulpanernas land…
Ja, vad ska jag börja med? Jag var lagom nervös när vi satt i taxin på väg till Arlanda. Det skulle ju bli Cleos första flygresa och även om hon mestadels är en liten ängel så vet man ju aldrig… Jag hade inte behövt oroa mig! På Arlanda gick allt smidigt och när vi väl satt på planet och motorerna startade somnade Cleo. Vi satt precis vid ena motorn och brummandet från den fick vår lilla gosa att slockna direkt. När hon vaknade var vi högt över molnen och Cleo gillade läget, kröp omkring i gången och lekte lite. När det var dags för landning protesterade hon några gånger mot att sitta still men med några lkesaker i handen blev hon nöjd och vi kunde pusta ut. Tågresan till Pappi och Cecilia gick också bra och när vi möttes av pappa på tågstationen i Eindhoven var lyckan total.
Det var vår första gång i Eindhoven och även första gången vi fick se det nya huset. Det var STORT och jättefint. Vårt rum var prytt med bröllopsbilder på familjen Fjäll och de hade gjort så fint i Cleos säng och köpt en ”babyvakt” och hela kalaset. Hon hade fått en egen stol med egna bestick, tallrik och mugg så det var som hemma tyckte Cleo. Vi har under en hel vecka blivit ofantligt bortskämda och Cleo har fått mer uppmärksamhet än hon kan hantera tror jag. Tillslut skrek hon mest när inte ALLAS ögon var riktade mot henne för att få tillbaka uppmärksamheten. Morfar och bonusmormor har pysslat, kramat, lekt och övat krypning och att stå. Nu kryper hon helt ”normalt” och ställer sig upp utan att blinka. (Lite OT: vi har nu säkrat hemmet eftersom Cleo det första hon gjorde när vi kom hem var att klättra upp för halva trappan innan vi fick tag i henne, livsfarligt ju men tydligen sjukt kul tycker lilla hjärtat…).
Man måste ju åka på utflykt när man är på resande fot och det gjorde vi. I Eindhoven var det karneval i dagarna fyra som vi självklart besökte. Det var hög musik, massa folk (en sträcka som normalt tar kanske tre minuter tog tjugo för oss eftersom vi hamnade mitt i en folkmassa som tjoade och tjimmade), alla utklädda utom vi turister, god mat och karnevaltåg. Så häftigt och Cleos ögon gick som på en uggla för att hinna se allt. Det är tur att hon gillar höga ljud för hon var så illa tvungen att somna till ljudet av en rosaklädd orkester som konstant spelade vilket funkad bra…
Vi åkte till en outlet några mil bort en dag för att shoppa lite, äta lunch och fika. En dag begav vi oss till Haag som är en helt fantastiskt mysig och fin stad. Resan tog ungeför en och en halv timme och väl där njöt vi av en promenad längs den långa strandpromenaden, åt pannkakor stora som pizzor på ett av Hollands alla pannkakshus, strosade runt i citykärnan, provade en anna holländsk specialité nämligen pommes med majonnäs och fikade på ett mysigt café. Framåt eftermiddagen åkte vi hem och väl tillbaka i Eindhoven tog vi en promenad till en grektisk restaurang och åt fantastisk god mat. Cleos första restaurangbesäk på kvällstid gick också bra. Vi försökte få henne att sova men att få en bebis att sova när det händer massa skoj runt omrking var inte det lättaste. Hon fick vara vaken och efter nio gick familjen Fjäll hem så barnet fick sova.
Belgien ligger nära så dit ville vi också åka en dag. Brugge blev dagens slutdestination! Brugge (eller stavas det Brygge på svenska??) är verkligen en ljuvlig liten stad med mycket historia i husväggarna. Vi besökte en kyrka, ett nunnekloster och tittade på den vackra omgivningen i staden. Eftersom vi var i Belgien tyckte vi att det var nödvändigt att prova en belgisk våffla till kaffet, något vi INTE ångrade.
Jag har säkert missat en hel del att berätta men det är svårt att få ner allt på pränt när man har haft en så fantastisk vecka. Vi har ätit underbar mat, fikat en hel del, umgåts framför den öppna elden och bara njutit av att ha haft en hel vecka ledigt tillsammans och dessutom fått tillbringa den med Opa och bonusOma. Resan hem gick ännu bättre än resan ner, om det nu var möjligt. Vi var ensamma på raden längst bak och Cleo kunde få sitta i sin bilstol som vi inte checkade in på vägen hem. Hon somnade på vägen upp och när hon vaknade fanns det flygvärdinnor att passa upp på henne. Mamman och pappan blev också uppassade och blev bjudna på kaffe och godsaker. En flygvärdinna ville aboslut gosa med Cleo och visst fick hon det:) Inte ett pip på den här resan utan hon lekte, var glad och vi sjöng lite på vägen ner för att leda bort fokus från att hon faktiskt satt fast.
Att det var så här ”lätt” att resa med barn hade vi aldrig trott. Vår vecka är ett varmt bevarat minne och vi vill TACKA pappi och Cecilia för den underbar resan:)
Nyvaken och rödmosig på flyget:)