Mitt liv som förortsmamma…

BVC-besöket gick helt okej. Hon väger nu 7800 gram till sina ynka 65 cm. Den vanliga bvc-sköterskan hade semester så det var en vikarie där och låt mig bara säga såhär: jag saknar den gamla… Börjar bli lite trött på att få höra att Cleo inte kryper, jag VET att hon borde göra det men nu gör hon inte det. Jag vet också att jag ska uppmuntra henne att krypa men hur uppmuntrar jag någon som uppenbarligen inte vill? Hon vill gå och det får hon göra (där uppmuntrar vi som bara den), hon reser sig upp mot saker och hon kan sätta sig själv upp om hon får något att ta ”spjärn” emot och hon är fullt rörlig när hon sitter (vilket hon gör stabilt). Jag ger blanka f*n i att hon inte kryper trots att hon är jättesen och ”borde” göra det så varför gör inte bvc-tanter det? Cleo står till och med helt själv ibland och går jättebra med sin gåvagn så jag är inte ett dugg orolig. Jag kröp inte och inte heller min pappa, vi gick direkt, och vi har levt ett ganska smärtfritt liv ändå tro´t eller ej… Nu låter jag elak, hon sa massa snälla saker också förstås:)

Vi promenerade vidare till Sälens öppna förskola efter bvc. Vi var först på plats och Cleo sov säkert i hela tjugo minuter på vägen dit. Väl där hade hon ganska skoj men blev lite gnällig mot slutet. Dessutom var hon inte så sugen på frukt även om hon åt en halv banan och en hel burk frukt. Jag vet, det är jättebra men när Cleo äter i vanliga fall smackar hon högt och gapar stort. Nu såg hon mest äcklad ut och gnällde till då och då. En gnällig Cleo är en ovanlig Cleo och när hon dessutom gnuggar sig i ögonen av trötthet och somnar flera gånger på eftermiddagen anade jag ugglor i mossen. När vi kommer hem kräks hon en redig spya och mycket riktigt har lillgosan också feber. Inte mycket men 38.5, än så länge… Hon har sedan suttit alldeles rödmosig i ansiktet och bara myst i mitt knä. Ni som känner mitt energiknippe till dotter vet att detta INTE händer ofta. Hon åt 2 dl mat till middag och drack sen nästan en hel stor flaska välling så hon är absolut inte jättedålig men jag, som oroar mig något helt fruktansvärt, anar att detta är lugnet före stormen. Måtte hon bara bli frisk till på fredag när vi ska till Holland…

Nu ligger hon i vår säng och sover med varm panna. Blir hon sämre under natten har jag baby-panodil att ge men jag vill ju gärna inte ge det så jag avvaktar. Ska googla runt lite och försöka bli klok på vad det kan vara. Träffade en mamma i centrum vars dotter precis haft tre-dagars-feber, hur vet man det???

Detta inlägg postades måndag, februari 16th, 2009 kl. 10:21 e m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.