Mitt liv som förortsmamma…

Vårt lilla hjärta sover ju numer hela nätterna. Tills idag verkar det som. Klockan 4.20 vaknade Cleo och fick komma över till oss. I vanliga fall inträffar detta vid sextiden på morgonkvisten vilket känns bättre tycker mamman. Cleo somnade om men sov oroligt, pratade i sömnen, lekte med nappen, också i sömnen vilket var ganska komisk, och smackade högt när nappen smet. Jag hade med andra ord svårt att komma till ro igen. Att min arm dessutom domnade bort eftersom jag lagt mig på något märkligt sätt gjorde det ju inte precis lättare att somna om. Cleo vaknade ordentligt klockan sex och då gick jag ner och gjorde välling som hon slukade medan jag hoppades i det tysta att hon skulle somna om. Det gjorde hon ju inte såklart. Nu sitter jag med en kopp te och bloggar för att hålla mig vaken samtidigt som min lilla älskling sitter på sin filt och leker. Jag försöker öva henne på att leka lite själv och det går bra ända tills hon ser mig och vill ut och gå!

Såg någon Familjen annorlunda igår? Tänkte ni som jag på att de som klagar mest var de med 5 barn medan de som klagar minst är de med 10 barn?!?! (Eller var det kanske i förra avsnittet???) Jag har ganska låg toleransnivå för gnäll och klagande så jag reagerade på det i alla fall! Jag har en kompis som har sju barn (en spelarfru) som jag aldrig hört gnälla. Dessutom har hennes man, precis som Andreas, spelat am. fotboll länge länge vilket betyder att hon varit själv i typ 15 år med alla barn (ja de har ju kommit allt eftesom men ni förstår…) ungefär fyra dagar i veckan. Inte nog med det så är hon med på alla matcher, hemma som borta, och tar hand om sina PLUS andras barn. Hon hinner också med att vara lagets omplåstrare ibland och rusar titt som tätt in på plan för att skölja av en blodig armbåge eller plåstra om ett uppslaget ögonbryn. Utan att gnälla… Även om inte jag vill ha sju barn nödvändigtvis så beundrar jag henne och brukar tänka på hennes situation när jag ens tänker tanken att gnälla!!!

Detta inlägg postades tisdag, februari 10th, 2009 kl. 9:52 f m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.