Mitt liv som förortsmamma…

Jag har blivit av Nina att skirva Sju sanningar om mig själv, bra som dåliga…  Inte helt lätt men jag ska försöka:)

1: Jag är fruktansvärt oekonomisk. Jag är så ointresserad av pengar så att det blir en last. Jag vet ju att vi behöver pengar för att leva men mer än så är det liksom inte i mina ögon. Jag erkänner dock att jag ibland önskar att jag var mer ekonomisk så att mer pengar kunde sparas till vår älskade dotter men vi har tur som har en fantastisk familj som sparar desto mer till henne:)

 2: Jag älskar mat! Jag har nog inte träffat någon som äter så mycket som mig i en kvinnlig kropp. Eller jo, Vängbergskan som utmanade mig till det här äter faktiskt mer! När jag var yngre och det var ”inne” att bara peta i maten var jag så ”ute” som man bara kan bli (jag har aldrig förstått idiotin att banta som tur är). Jag äter allt utom paltbröd och rå lök faktiskt. Och skulle det mot förmodan bjudas på detta skulle jag säkert ändå inte tacka nej om jag var hungrig!

3: Jag är väldigt positiv. Det är ytterst sällan jag är på dåligt humör och inte kan se livet från den ljusa sidan eller klagar. När jag väl blir irriterad eller arg blir jag SÅ arg att jag kan kasta saker omkring mig. Det går dock över lika snabbt som det kom och jag blir glad nästan direkt. Men ett litet utbrott då och då får min kära man stå ut med…

4: Innan Cleo kom tränade jag ungefär… jämt! Jag och Andreas hade vårt andra hem på gymmet och var där nästan varje dag. Andra par gick på bio eller ut och käkade, vi gick på gymmet! Nu när vi är föräldrar är det ju andra bullar, speciellt eftersom min make måste träna lika intensivt som innnan. Ibland saknar jag dock träningen och jag kan också sakna min gamla vältränade kropp.

5: Jag har ganska dåligt tålamod! När det gäller saker som kräver tålamod alltså, som att måla om ett rum, eller spackla är ännu värre. Jag vill se resultat direkt och har inte tid med ”finliret”. Jag är alltid glad efteråt att jag lyssnar på någon med mer tålamod (Andreas till exempel) för det blir alltid bättre när vi gör som han säger och inte ”stressar” igenom allt och gör det halvdant som jag hade velat. Jag övar på detta varje dag och tycker själv att jag blir bättre på det. Men inom mig bor en liten StressJessi som aldrig kommer flytta ut…

6: Jag är en obotlig romantiker. Tills jag träffade Andreas trodde jag också att romantik var något som vi tjejer drömde om, nu vet jag bättre!

7: Jag tänker aldrig nöja mig (jag låter för gud skull som Grynet…)! Alltså, med det menar jag att vi har bara ett liv att leva och det ska jag lev precis som jag vill. Efter att i över fem år levt ett liv där jag mådde helt okej men inte mer har jag bestämt mig för att jag ska alltid vara lycklig och inte nöja mig med att ha det näst bästa. Jag menar inte att man inte kan ha dåliga dagar eller svackor i livet men att hela tiden fokusera på lyckan och aldrig känna att ”det duger”. Nope, jag strävar varje dag efter att faktiskt må bra, inte bara okej!

Detta inlägg postades måndag, februari 9th, 2009 kl. 7:35 e m och är arkiverad under Allt och inget. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.