Mitt liv som förortsmamma…

Cleo sov hela natten inatt igen. Somnade klockan 20:45 och vaknade klockan 8:00. Helt okej tyckte mamman. Däremot har min man sovit lite oroligt inatt. Helt plötsligt väcks jag av att han hänger över mig och förösker stoppa in en kudde under madrassen (som vi gär när Cleo sover i vår säng för att hon inte ska rulla ur). Jag vaknar såklart och undrar vad i hela friden han håller på med. Med en ganska trött röst svarar han att jag ligger så nära kanten att jag håller på att ramla ut. ”Jag måste stoppa in kudden” säger han medan han bökar in en stor vit kudde under min sida av madreassen. Jag verkar tycka att det är det mest naturliga i världen och somnar om. Det är andra natten i rad han får för sig att jag håller på att trilla ur. Natten till igår väckte han mig dock bara genom att skaka mig ganska ordentligt men jag minns det inte…

Hur som haver gick jag och Cleo upp till Delfinens öppna förskola. Vi var där innan halv tio och det var bara ett barn med tillhörande mamma där då. Sen ramlade det in barn så tillslut var vi rätt många där. Cleo trivdes som alltid och träffade en ny kompis. En flicka som heter Liv och är ungefär en månad äldre än Cleo. Hon är också en liten tjej så det var extra kul att se en som är i Cleos storlek. Vi sjöng, åt lunch, fikade och lekte massor. Helt plötsligt hade klockan passerat 12 och jag insåg att min dotter borde vara trött. Då hade hon varit vaken sen åtta men förmodligen glömt bort att hon är trött och borde bli gnällig för allt skoj hon hade på Delfinen. Väl i bilen somnade hon innnan vi lämnat Valsta:)

Vi åkte vidare till Uppsala där jag hade ett möte inbokat med min examinator från förr. Den där läskiga damen som aldrig ler. Idag log hon, massor när Cleo log tillbaka mot henne dessutom, men hon log även mot mig, skakade min hand och sa Grattis till examen! Äntligen har den tunga stenen i mitt bröst lättat och trillat bort för nu kan jag skicka efter mitt examensbevis. Det känns så ofantligt skönt att jag kan inte beskriva det med ord! Att ha det där sista ligga efte en och göra sig påmind i drömmarna ibland har inte varit roligt men att få ändan ur och faktiskt fixa till det där sista har tagit emot. När jag väl gav mig f*n på att jag skulle lyckas så gick det förvåansvärt bra! Så nu kan snart TVÅ examensbevis (mitt och Andreas) pryda väggen i vårt blivande arbetsrum: Grattis till Mig:)

Detta inlägg postades onsdag, januari 28th, 2009 kl. 5:46 e m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.