Middag
Igår kom familjen Ervid hit på middag. Andreas lagade sin starka indonesiska kyckling med ris och jag gjorde en blåbärspaj till kaffet. Vi drack gott vin och barnen lekte för fullt. Min guddotter Nea är ett år ganska precis (den 3e januari) och världens goaste. Hon började gå tidigt så nu är hon stadigare än stadigast och så jäkla vild. Så där mysigt vild för hon är glad nästan jämt. Inte när hon inte får som hon vill dock då sätter hon sig på rumpan och gallskriker. Eller när hon busar så tittar på en och ”hytter” med fingret medan hon säger ”nejnejnejnejnejnejnejnej”. Fast hon fortsätter ju göra det hon inte får göra förstås! Åh va jag tycker om henne! Tror ni mitt hjärta smälte när hon går fram till Cleo och ger henne en bamsekram eller? Att hon sedan reste sig upp och gav Cleo en örfil (ja på bebissätt ni vet) medan hon gapskrattar var inte lika gulligt. Jessica skällde på Nea men hon var framme lika fort igen och skakade Cleo och ville gärna riva lite innan hon böjde sig igen för att ge henne en bamsekram och en blöt puss på kinden. Jag som tycker att barn måste härdas för vi kommer ju inte alltid finnas där skrattade lite inombords när min dotter tittar lite förvånat på Nea men fortsätter sedan lek. Min lilla tuffing! Liam var också med, Neas storebror som är 3 & 1/2 år. Han har blivit så stor och pratar som en hel karl. När jag skulle hjälpa honom på toaletten talade han stolt om att ”Jessica, killar står och kissar men tjejer sitter”. Va hände, alldeles nyss var han ju nyfödd och var vår allas lilla maskot (eftersom Jessica var själv när han föddes så var han med oss precis överallt…). Tänk vilken tur att vi har så fina vänner med de mest underbara barn:)
Andreas, Cleo och Nea
Jessica, Cleo och Nea
Rickard har fått låna Liams ”Gameboy” (hette det på min tid i alla fall…) och barnen tittar nyfiket på.