Mitt liv som förortsmamma…

Vår BVC-sköterska var sjuk idag ringde den andra sköterskan och sa. Vi fick gärna komma till henne istället men klockan 15 som först. Helt okej tyckte vi! Den tänkta fikan hos Johanna och Nova blev nu av innan lunch istället och förvandlades till lunch med fika. Tjejerna lekte på mattan och var allmänt nöjda. Nu leker de ju bredvid varandra (och oj va de pratar ibland med varandra…) men tänk om ett tag när de leker MED varandra. Gosorna…

Sen bar det av, i snöstorm light, till BVC för ett möte med Ann. Hon var också rar och frågade massa frågor om vad Cleo kan nu. Jag kunde stolt rabbla upp allt hon gör och sköterskan prickade i en lista. En lista på helt normal saker en 8-månaders ska göra men vi tycker ju naturligtvis att Cleo är världens underbarn som klarar av dessa (högst normala) saker. Hon äter som en häst vår lilla tjej så jag var tvungen att fråga om de kan äta för mycket men de kan de inte. Så vi fortsätter ösa in mat tills hon säger ifrån. Till lunch fick hon 2.5 dl mat och en burk fruktpuré. Lite väl mycket tyckte jag men hon är nöjd. Cleo fick även ”beröm” för sin fina hud vilket känns toppen eftersom vi kämpat med både skorv och superdueprtorr hud ett tag. Eller ja, kämpat för att får bort det alltså. Och nu äntligen ser vi resultat! Skönt för älsklingen:) Hur som haver så ökar hon bra i vikt, 7350 gram, medan hon stannat av lite på längden och var bara 63 cm kort. Längden kan vi ju inte påverka och det är inget hon lider så huvudsaken är ju att hon ökar i vikt! Lilla tjockis:)

Andreas kom hem från jobbet och åt middag med oss. Sen var det baddags för lillgosan medan jag fixade med dessa alltid lika roliga räkningar. När Cleo badat åkte Andreas till klubbhuset för att gymma med laget. Jag gjorde välling till Cleo som slurpade i sig en liten flaska medan hon somnade. Hon är så söt när hon till en början absolut ska hålla flaskan själv tills ögonen blir mer och mer tunga och hon släpper taget och börjar pilla sig i håret och öronen (som alltid när hon är trött). Jag blir alldeles varm i kroppen av att titta på henne, min fina fina dotter!

Nu sitter jag och bloggar med ett snötäckte Märsta utanför förnstret. Va hände, hade vi inte kommit överens om att det skulle bli sommar nu? Nu tar det ju ännu längre tills snön är borta och man kan gå barbent…

Jag och Jason the cat

Cleos nya stil, så här sitter ganska ofta nu för tiden. Redo att bege sig av på upptäckarfärd…

Detta inlägg postades måndag, januari 19th, 2009 kl. 11:13 e m och är arkiverad under Vardag. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.