Det där med vikten…
Jag minskar i vikt och Cleo ökar i vikt, precis som det ska va;) Jag fattar inte hur jag kan gå ner i vikt med tanke på hur mycket skräp jag äter men det gör jag. Dock är magen inte vad den brukade vara och ser mer ut att tillhöra en 50-åring som ätit liiiiite för många wienerbröd än en 29-årings. Men vad gör man, världens finaste tjej har ju legat där och gjort den till den misär den är idag. Så vad gör det väl att jag ser ut som barbapappa utan kläder på eller som om den där simringen man hade på sig som liten har vuxit fast kring midjan när jag har världens vackraste dotter och dessutom en skitsnygg man som faktiskt tycker att jag är skitsnygg också;)
Cleos vikt är också bra fast till skillnad mot min mage är hennes alldels underbar. BVC-sköterksan Karin som vi träffade för första gången idag sa att Cleo är väldigt proportionerlig även om hon är väldigt liten (inte så mycket att brås på ju…). Nu väger hon 5820 gram och är 58.5 cm. Huvudmått 38.6 cm. Hon har lagt sig på en kurva nu så nu ska hon bara följa den. Och så snäll hon varit hela dagen. Så pigg och glad på öppna förskolan och sen hem för att sova lite men ingen ro och rast utan sen uppsliten till bvc som ska klämma, känna, dra och ha sig. Men inte ett knyst mer än några gurglande leenden mot bvc-sköterskan. Torr är hon, hjärtat, precis som mamsen och papsen så hon fick miniderm (tror jag det hette) utskrivet som vi ska smörja henne med minst 2 gånger om dagen.
Oj, vilket babbel och svammel. Nu sitter hon bredvid mig i soffan och leker med sin favoritfjäril. Och mitt hjärta tar ett extra skutt när hon tittar på mig och ler med hela ansiktet…
Vackraste barnet i hela världen (helt opartisk bedömning, I know) övar magläge, börjar faktiskt gilla att ligga på mage…